Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?
Ursäkta att jag inte svarat på ditt tidigare inlägg, satt hur länge som helst igår och försökte knåpa ihop något så när jag till slut skulle posta försvann det!
Angående hängande tygel:
Det handlar väl i grund och botten om att man väljer en väg, och sen anpassar kommunikation och träningsmetoder efter det. Hur bra resultatet blir avgörs av hur bra man lyckas få ihop det till en bra helhet, rätt detaljer till rätt helhet, och så massvis med jobb såklart, är ju svårare att lära sig själv som människa än att sen lära hästen.
Alla har knappast nytta av att rida på hängande tygel från scratch, dels beroende på hur bra hjälp man har + hur långt ekipaget (eller kanske ffa ryttaren) redan kommit, om det finns speciella svagheter/svårigheter där det lönar sig bättre att rida med kontakt osv. Men visst finns det vissa som skulle klara det utbildningen igenom om förutsättningarna finns där. Men man inverkar, bara att man gör det så lite i tygeln som möjligt och undviker att korta tygeln för att inverka med tygeln. Hängande tygel blir det alltså alltid, även när man inverkar med tygeln. Om det ska ge något i längden måste man såklart ändå sträva efter att skola sin häst och reglera formen. Absolut är det lättare med kontakt. Tror nog ingen väljer hängande tygel för att det är enkelt.
Sen finns det såklart andra varianter och jag tycker inget är rätt eller fel så länge det blir konstruktivt i skolningen (och alla måste faktiskt få göra sina missar på väg mot att lära sig, annars kommer man inte lära sig... förhoppningsvis utan jobbiga konsekvenser med bra tränarguidning).
Det blir lite som två mål. Huvudmålet är skolningen, att man tar sig framåt så långt man kan utifrån ekipagets förutsättningar. Det sekundära målet är utrustningen och inverkan med den. (vissa verkar ha det som huvudmål?) För det skvallrar en del om hur långt man kommit inom bland annat kommunikationen och hur mottaglig hästen är för fina signaler, vilket i sin tur talar om en del om skolningsgraden. Å andra sidan är det ju bättre att komma framåt i skolningen överhuvudtaget än att försöka maskera de brister som finns och riskera att lura sig själv.
Eftergifter eller att "släppa tygeln" som check, det är ju bara små delar i ett signalsystem. Som att ändra handen någon cm åt ett håll kan vara del i ett signalsystem. Sen har väl förhoppningsvis signalsystemen sina filosofier bakom och helhetstänk som gör att varje del passar in. En detalj blir fel först när den inte passar in i helheten! När den motverkar det man vill. (Och här blir det såklart krångligt, att reda ut vad som motverkar det man vill för stunden men ändå kan vara bra i annat syfte sett ur ett längre perspektiv, vad som är bra för stunden men inte i längden, osv.)
Jag skulle t ex inte släppa tygeln som en check, snarare nästan som en bestraffning om hästen spjärnar emot handen (fast troligen var det då jag som triggade till problemet) särskilt då när man rider med kontakt. Hästen hinner inte följa med.
Vet inte om det gav så mycket klarare svar. Men det är ju inte heller något enkelt att svara på. Själv rider jag till 99% med kontakt och strävar inte efter annat heller, men bara att inte råka korta av halsen tycker jag är svårt nog.
