"Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

[bigganl]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Ja, visst är det intressant hur otroligt olika man ser. Fast jag tycker det verkar som om en del blir fast i någon slags "piaff-fixering" och inte riktigt förstår den lååånga vägen man måste avlägga innan dess. Jag kanske är lite fördomsfull nu...

Det här tycker jag är lite roligt. Väldigt ofta pratas det här på Buke om "piaffixering". Kommentarer som "allt handlar inte om piaff" "man kan inte bara träna på piff och puff" osv kan man läsa ofta. Men jag har aldrig träffat en ryttare irl som tränar mycket piaff. Är det en skröna eller finns det verkligen ryttare som tränar väldigt mycket på piaff eller har stort fokus på den?

 

[Brille]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Jag menade överreklamerad som i att det skulle vara så otroligt fantastiskt häftigt att rida som man skulle kunna tro. Inte överreklamerad på annat sätt. WOW-faktorn lyser dock med sin frånvaro för mig i a f när man rider i piaff. Det är mest en kul grej, inte alls så där häftigt som jag hade väntat mig. Det är väl inget konstigt med det? Jämför man med passage och seriebyten t e x så är de bra mycket roligare, tycker jag i a f. Att få till bra seriebyten, med rak häst, gest och bibehållen framåtbjudning, det är extremt svårt!! Många tror att det är så svårt att piaffa en häst, ...

Det är väl inte svårare att fixa enordinär piaff än att fatta galopp om hästen är klar för det. Det gäller även för andra raser än de iberiska. Tyvärr gör många det svårt för sig och hästen genom att inte hjälpa den med rätt förberedelser och rätt hjälper.

Lusitanos är avlade för att kunna piffa och puffa sig fram igenom livet, min kan göra det i sömnen. Vilket naturligtvis är fantastiskt roligt och också anledningen till att jag köpte en Lusitano den här gången.

Många av dem är avlade för att hjälpa sin ryttare att slåss med tjurar. De ha en fantastisk förmåga att flytta över vikten på baken så att de snabbt kan flytta framdelen. De är inte avlade för att ridas framtunga (jag menar absolut inte att du gör det).

Däremot så är det en större utmaning att försöka få till resten på ett bra sätt, man kan ju inte bara sitta och rida i piaff? När "resten" skall göras så är det slut på det som är gratis, och mig gör det inget för jag tycker att det är roligt att sitta och "pula".

Håller med. Lusitanos rids ofta med hopdragen hals och skarpt i munnen. Det kan vara en utmaning att få dem att tordas sträcka på halsen ens när det erbjuds.

Sen har vi det här med varför jag rider med den tygelfattningen som jag gör när jag rider på kandar. Bara för att den känns bäst helt enkelt. När jag började rida på kandar för några år sen så sa den tränaren att jag fick hålla tyglarna precis hur jag ville, det finns inga regler så att säga.

Jag frågade inte varför - jag frågade om du vill olika saker med bridongen resp. stången. Du svarade att du flexar vertikalt med stången (du använde andra ord). Det var vad jag menade också med att hästen "drar in nosen".

Inga regler - du och hhästen verkar vara överens om vad du menar.

 

[mackan]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Så har jag nog aldrig riktigt tänkt på det... Men visst- jag säger inte emot.
Det är lite mer som "personlighetsdrag" och då förstår jag den undersökningen bättre.
Lite som om man är en känslomänniska eller mer praktisk/analytisk.

Jag har nog mer tänkt på att teknik är hur man gör och känsla är tajming och hur man använder sin teknik. Och då kan man inte riktigt separera dom två!

Klart det är personlighets drag ?
Trodde jag skrivit Just att det ena aldrig kan separeras från det andra om optimal ridning ska aspireras .

 

[Brille]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Brille

Varför skulle den stanna så?

då har man ju brustit i sina förberedelser med hästen eller varit för brysk.. Kommunikationen... som du saknade i ridlärarutbildningen. Den som jag inte anser saknas.

Därför att jag misslyckats med anridningen mot hindret (vilket även de som är bättre än jag gör). Hästen är inte i rätt balans för att hoppa och jag är inte i rätt balans att sitta kvar när hästen stannar. Sen kan det göra ont när jag träffar hindret eller marken.

Naturligtvis var det en brist i förberedelserna - och genomförandet.

 

[Ray]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Jag tänkte bara lite fel och då blev det svårt att säga om jag använder känsla eller teknik när jag rider. Mitt mål är ju då att använda tekniken med känsla...

Med "din" synvinkel är jag betydligt mer teknik idag än för fem sex år sedan då jag i princip kunde lipa innan jag ens gick in på framridningen för att det inte riktigt kändes bra... Tog allt som ett personligt misslyckande...

Idag är mitt mål att vara ganska "kylig" när jag rider men vara mitt vanliga jag annars. Just för att se klarsynt på problemen. Tvärt om connemara alltså... Men jag är ju ett flum till vardags så jag måste skärpa mig med hästarna för att kunna vara tydlig för dom!
Är man för känslosam blir man lätt arg och frustrerad och då kan man inte rida. Tar jag fram min analytiska tekniker då så kan jag ju kliva utanför och se problemet från någon annans synvinkel.

Så för att komma på 50-50 tänker jag bara på tekniken för känslomässigheten blir jag inte av med

 

[Brille]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

....
Jag tycker också det låter som om en del krånglar till det helt i onödan. Måste man verkligen hålla reda på var varje ben är, måste man påverka när vänster bak ska lyfta och i vilken millisekund höger bak ska göra si och så? Det borde ju ändå hästen klara bäst själv, den är expert på att vara häst. Som ryttare ber man den bara utföra det man önskar och väntar på svaret. Hästar förstår så snabbt, mycket snabbare än vi ofta tror.
...

Det är en fördel om ryttaren kan optimera sina hjälper, dvs ge dem när hästen är mottaglig för informationen och när den har möjlihet att göra drt ryttaren ber om. Då är det bra att hålla reda på var varje ben är. Du kan ju prova själv att stå på vänster ben och försöka lyfta det. Det går inte: du måste byta ben först.

 

[mackan]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Du har greppat komplexiteten i det hela.

 

[Totola]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Tyckte det var intressant med känsla vs. teknik (vilket jag tror man kan kalla förnuft, eftersom det är samma hjärnhalva som jobbar), ville ha en förklaring.

Hittade t ex detta från Wikipedia:

"Känsla och motivation

Många forskare ser det idag som att hjärnan omfattar två skilda system. Den emotionella sidan och den rationella. Den emotionella är styrd av känslor. Om inte känslan är med i en handling kan det vara svårt att genomföra vad vi bestämt oss för. Känslan kan dessutom lätt få övertaget och få oss att göra saker vi i efterhand förstår inte är så förnuftiga. Att ta hänsyn till båda sidorna om man vill åstadkomma förändring är därför viktigt."

Då kan man verkligen förstå resonemanget att det optimala är 50/50 - att man vet vad man vill göra och hur man vill åstakomma det, men att det ligger känsla bakom.

Känsla vs. teknik om man verkligen tar det ordagrannt är lite svårare att översätta till ridningen tror jag?
Vad är vad?
Vilka känslor "räknas" och vilka gör det inte?
Vad räknas till "teknik"? Räknas även det man planerat i förväg - t ex förutbestämda övningar/ridvägar, förutbestämda hjälper in i det?

 

[axel]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Om man är ett team med sin häst så ger man hästen möjligheten att hinna bli varskodd/ förberedd o den fattar när det passar bäst

då behöver man inte försöka att starta igång den på 3ans växel.

en häst är ju ingen maskin som har en på o av knapp varav man måste vara tydlig o lära sig att kommunicera väl med den o ge den tid... de sekunder den behöver för att kunna göra rörelser på bästa sätt. hästen vet det bäst.

Man begär inte av hästen att den ska sätta igång med just det ena bakbenet.
Bara att den ska trava iväg.

BTW så fattade jag inte att drog in hoppning eller vägran vid hinder mitt i allt Det framgick inte o vid pratade om balans o inte under hoppning.

 

[axel]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Vi pratar inte om såna mänskliga känslor utan mer en erfaren känsla. En erfarenhet.

På samma sätt som isdans bedöms i teknik o artisteri. Feeling för det man sysslar med.

 

[Totola]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Egentligen ville jag ju ställa en fråga och inte skriva meningslösa inlägg.

Vad tycker ni dressyrnissar om att rida på sluttande mark? Tillför det er något? Hur tolkar ni problem som uppstår när det sluttar nedför/uppför?

Jag har flyttat pålle till ett platt land och jag saknar alla små skiftningar i sluttning något ENORMT. Det har gett mig så himla himla mycket gratis, nu måste jag ju liksom kunna rida själv och inte ta hjälp av sluttningar (framförallt nedför på min som gärna springer iväg). Och då slog det mig, är det någon mer än jag som uppskattar att vägen lutar?

Man kan nog anpassa sig till både och. Det finns ju fördelar med att det är platt också - mycket lättare att dressyra utan att hästen behöver balansera om hela tiden, mycket snällare mot hästar som har/har haft problem med frambenen (rehabilitering t ex). Varierat underlag borde det ju kunna finnas ändå?
Men det ska väl erkännas att jag har svårt att föreställa mig att aldrig ha några backar...

 

[Totola]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Vi pratar inte om såna mänskliga känslor utan mer en erfaren känsla. En erfarenhet.

På samma sätt som isdans bedöms i teknik o artisteri. Feeling för det man sysslar med.

Det blir lite luddigt bara. För känsla för det man gör kan lika gärna visa sig vara fel. Om man utgår ifrån att det är "feeling" i positiv bemärkelse enbart, då borde den vara i princip 0% för en nybörjare och nära 100% för ett proffs.?
Men vart kommer då tekniken in i det hela?

 

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Hoppa är som icingen på kakan för oss som inte får sitta på Kryddans snyggning och rida passage hela dagarna

Mmm, jag fick förmånen att rida en liten rysk häst för många många år sedan och som hade extremt lätt för passage (och det mesta egentligen). Vilken känsla
Hästen var till salu men plånboken för tunn...

 

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Jag tror att många sånna "stenkoll på en detalj i taget" läror kommer när en hyfsat orutinerad ryttare hamnar på en häst som helt enkelt kräver en bättre balanserad och tajmad ridning. Istället för att bara "rida bättre" så tar man ner problem i beståndsdelar och tänker att om man får in det bakbenet och stärker här och där så har man kommit en bit på väg.
Eller så är det skickliga ryttare som säger sånna saker tills stackars elever som inte riktigt reder ut det...

Jag har hamnat i det tänket massa gånger. Men sen har det uppdagats att antingen var det nåt fel på hästen eller så - ja var det bara bättre grundridning som behövdes...
En dressyrtränare sa till mig att om du tror att ett bakben driver sämre så kan du (på din nivå...) skita i vilket det är. Sätt igång hela hästen mellan hjälperna istället...Lät skitkonstigt- men det funkar alltid och är den bästa instruktion jag någonsin fått. Plutta inte runt utan ta tag i de stora bitarna så faller pluttarna på plats liksom!

Det kan nog vara så. Har själv suttit och muttrat över alla tillkrånglade instruktioner man fått genom åren och som fått en att slå knut på sig själv för att få till det. När det ju egentligen "bara" är att rida hästen mellan hjälperna, bjudning framåt och med jämn kontakt på båda tyglarna, göra sig lätt i kroppen och följa med, leka lite istället för att kräva.

 

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Det här tycker jag är lite roligt. Väldigt ofta pratas det här på Buke om "piaffixering". Kommentarer som "allt handlar inte om piaff" "man kan inte bara träna på piff och puff" osv kan man läsa ofta. Men jag har aldrig träffat en ryttare irl som tränar mycket piaff. Är det en skröna eller finns det verkligen ryttare som tränar väldigt mycket på piaff eller har stort fokus på den?

Vet ej, men jag undrar. Väldigt många diskussioner hamnar i just piaff, det låter som om många här sitter och rider och tränar just piaff mycket till vardags. Det finns ju så mycket mer att diskutera och som borde vara viktigare att fokusera på för gemene man.

 

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Det är en fördel om ryttaren kan optimera sina hjälper, dvs ge dem när hästen är mottaglig för informationen och när den har möjlihet att göra drt ryttaren ber om. Då är det bra att hålla reda på var varje ben är. Du kan ju prova själv att stå på vänster ben och försöka lyfta det. Det går inte: du måste byta ben först.

Fast jag måste få byta ben när jag känner att det är rätt. På samma sätt tänker jag när jag rider, jag ber t.ex. hästen fatta galopp. Och hästen fattar galopp. Men jag analyserar inte först under ritten ifall rätt ben är på rätt ställe. För det klarar hästen allra bäst själv. Det funkar fint.

 

[Ray]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Det var nog jag som drog in hoppningen när vi diskuterade att gråta i sadelkammaren efter dressyrträningar... I hoppning gråter man mest när man slår sig. Brille gav ett exempel på hur man slår sig utan att trilla av...

 

[Ray]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Säkert en stor fördel att ha koll på alla ben och ge hjälpen i rätt sekvens. Men jag tror att med erfarenhet och lite känsla så ... Om jag ska fatta galopp tänker jag inte på att ge hjälpen i rätt sekvens- men jag vet att det går bättre om jag gör det
Däremot väntar jag in hästens svar, om jag nu tajmade fel så får den ta det steget extra och fatta i balans. Och när man hittat hästen mellan hjälperna och har den framför säte/skänkel så kan man ju få sekvenser när det känns som att hästens bakben följer ryttarens tanke. Då är det ju plättlätt att veta vilket ben som är var.
Så jag tycker det är ett lysande exempel på att om det stora blir rätt faller pluttarna på plats!

 

[bigganl]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Vet ej, men jag undrar. Väldigt många diskussioner hamnar i just piaff, det låter som om många här sitter och rider och tränar just piaff mycket till vardags. Det finns ju så mycket mer att diskutera och som borde vara viktigare att fokusera på för gemene man.

Håller med dej. Jag förstår inte alls varför just piaffen diskuteras så ofta. Det finns så mycket annat att prata om också. Det verkar som om diskussionerna glider in på piaff så fort man pratar ridning/dressyr. Men jag har å andra sidan inte fått uppfattningen att någon tränar mycket piaff när jag läser utan mer tvärtom, att den som kommenterar ett inlägg landar i piaffprat. (även om inlägget från börjar inte handlade om det). Spelar ju egentligen ingen roll från vilket håll det kommer. Det är lite trist att så många ämnen så ofta landar i en piaffdiskusson .

 

[axel]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Säkert en stor fördel att ha koll på alla ben och ge hjälpen i rätt sekvens. Men jag tror att med erfarenhet och lite känsla så ... Om jag ska fatta galopp tänker jag inte på att ge hjälpen i rätt sekvens- men jag vet att det går bättre om jag gör det
Däremot väntar jag in hästens svar, om jag nu tajmade fel så får den ta det steget extra och fatta i balans. Och när man hittat hästen mellan hjälperna och har den framför säte/skänkel så kan man ju få sekvenser när det känns som att hästens bakben följer ryttarens tanke. Då är det ju plättlätt att veta vilket ben som är var.
Så jag tycker det är ett lysande exempel på att om det stora blir rätt faller pluttarna på plats!

Om man ska göra byten så går det inte att bara lä'gga till hjälpen när man TROR att benen är på rätt plats.
Man förbereder hästen på vad som komma skall o lägger sen till den bytande hjälpen.

Är man för tidig eller sen blir det jäkligt svårt i serier o definitivt i varje.
Där handlar det också om känsla= erfarenhet. inte för att man vet var vart ben är i en 3 takt.