"Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Aningens snurrigt det blir när man kan mena så olika med lätt och tungt. Mjukt och rytmiskt - absolut. Obehindrat, fritt, med riktig schwung, snabbt nervsystem - njaa.
Jag har sett hästar av samma typ röra sig betydligt "lättare", bara för att påpeka att det inte är hästtypen i sig, utan i kombination med hur de rids.

Som jag tidigare påpekade så tycker jag att filmen visar ett ekipage som ligger helt rätt i sin utbildning för att kunna komma vidare. Mot mer schvung och mer samling. Hästen rids med en mjuk och jämn kontakt, med takt och balans, ryggen är uppe, frekvensen är jämn (ryggen rör sig lika mycket upp som ned), takten och formen bibehålls dessutom både i, under som ur skolorna. Ryggen är kvar uppe i övergångarna. Det här är inte helt lätt faktiskt.
Om dessa bitar inte funkar så kommer man inte vidare. Det är denna grund man alltid ska kunna gå tillbaka till.

Filmen visar ingen "färdig produkt".

 

[Ray]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Asså.... Jag tycker ju att det är intressant att man tycker så olika om ridning, form, grundutbildning etc Lite läskigt oxå nästan. Det som ett gäng tycker är amen i kyrkan tycker nästa är snudd på skadligt ;-)

Tänk att det kan vara så olika?
Inte ens bilden av en nöjd häst är samma inom olika . Grunden skiljer sig men i slutmålet verkar alla vilja ha en häst som är hållbar, samarbetsvillig, mjuk, stark och som har flyttat vikten bakåt... Och än idag har ingen riktigt lyckats bevisa vem som har rätt!!!

 

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Ja, visst är det intressant hur otroligt olika man ser. Fast jag tycker det verkar som om en del blir fast i någon slags "piaff-fixering" och inte riktigt förstår den lååånga vägen man måste avlägga innan dess. Jag kanske är lite fördomsfull nu...

 

[Ray]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Men en så enkel term som "balans" till exempel. Tusen tolkningar! Även om alla är överens om att man vill ha hästen i balans så ser en balanserad häst så olika ut beroende på vem som bedömer det.

Jag som egentligen är mest intresserad av banhoppning är ganska van vid att man tolkar saker lite olika. I dressyr finns ju en mall. I hoppning gäller det bara att som ekipage prestera snabba och felfria rundor. Det gör ju att ridstilarna skiljer sig lite mer. Beroende på vad som funkar för just den ryttaren på den hästen.
Det som imponerar mig är dom som kan få fram det bästa ur många olika typer av hästar- det är ridning ! Att kunna ha sitt system men anpassa det till hästen. Eller kanske det är att ha ett system som passar alla?
Ibland undrar man hur mycket bättre en häst skulle prestera med en annan ryttare. Dom här man ser som flaxar omkring i sadeln och hästen hopparbriljant ändå.... Skulle den vara ännu mer briljant med någon annan?

Jag älskar grundridning- men det är nog för att jag aldrig kommer förbi den. Piff och puff finns inte i sikte alls liksom .-(

 

[axel]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

KL
Det finns hästar som föds med en egen fantastisk balans- dagens sporthästar- de bra, men man får då inte börja ändra på den till sin egen fördel för att man inte klarar av att sitta på den när den rör sig naturligt.-

Rör de sig sämre med ryttare på än i hagen ska man nog tänka över om dressyren är till för hästen.

I andra ridstilar finns inte termer som balans, ryggverksamhet, bra bakbensarbete, följsamhet,, osv....

Man har egna- att hästen har 4 bakben, trampa över tyngdpunkten, "bärighet" som mest handlar om 4 ben i vart hörn på bordet som är vansinnigt flummiga.

Man ska förvalta kapitalet- hästen väl på dess premisser.

Visst är också "på tygeln", schwung, understödjande tygeltag mm mm också flum, men såna specifika saker som REN takt, balans är inget konstigt om man kan LITE om hästar.

 

[axel]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Aningens snurrigt det blir när man kan mena så olika med lätt och tungt. Mjukt och rytmiskt - absolut. Obehindrat, fritt, med riktig schwung, snabbt nervsystem - njaa.
Jag har sett hästar av samma typ röra sig betydligt "lättare", bara för att påpeka att det inte är hästtypen i sig, utan i kombination med hur de rids.

Hästen jobbar så pass bra som den i nuläget klarar av.

Ser du Öppnan?
där de är ute efter att böja hästen i bålen, varav volterna innan för att förenkla. Det krävs också den "impulsion" som han nämner om o om igen. För att den ska ta för sig med inre bak o därmed kunna runda sig i sidan. Stödet på yttertygeln är viktig för att kommunicera med yttre bak. att så småningom få den att sätta sig lite på det. För att så ska ske krävs bjudning o påskjut. att den inte går o bromsar bak eller släpar benen. Svinga benet inunder

Det går inte att åstadkomma med skänklarna borta från hästens sida. den ska runda sig runt ryttarens inre ben. D'r använder man sig av skolan... för att SKOLA hästen.

 

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Fast varför tolkas "balans" så olika? Borde det egentligen finnas något tvivel om när hästen är i balans? Om man ridit en häst i balans.

Ofta tycker jag att det tas till argument som att hästar är olika individer, olika raser, olika förutsättningar osv osv. Ja visst! Fysiska och psykiska egenskaper påverkar hur långt hästen kan utbildas. MEN, alla hästar som rids ska kunna arbeta i balans för att alls hålla som ridhästar. Utgångsläget är detsamma för alla hästar eftersom de är just hästar. Att det sedan ser olika ut är en annan femma, en travare rör sig inte med samma elegans som ett långbent halvblod t.ex.
Jag tycker också det låter som om en del krånglar till det helt i onödan. Måste man verkligen hålla reda på var varje ben är, måste man påverka när vänster bak ska lyfta och i vilken millisekund höger bak ska göra si och så? Det borde ju ändå hästen klara bäst själv, den är expert på att vara häst. Som ryttare ber man den bara utföra det man önskar och väntar på svaret. Hästar förstår så snabbt, mycket snabbare än vi ofta tror.

Jag imponeras också av dem som kan plocka fram det bästa ur varje häst. Och av de (få) tränare som kan få fram det bästa hos varje ekipage. Som kan förmedla det enkla och okomplicerade där hästen får plats att vara häst och använda sin kropp rätt och känna sig duktig och nöjd.

Lite lunch-flum och tankar

 

[Totola]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Som jag tidigare påpekade så tycker jag att filmen visar ett ekipage som ligger helt rätt i sin utbildning för att kunna komma vidare. Mot mer schvung och mer samling. Hästen rids med en mjuk och jämn kontakt, med takt och balans, ryggen är uppe, frekvensen är jämn (ryggen rör sig lika mycket upp som ned), takten och formen bibehålls dessutom både i, under som ur skolorna. Ryggen är kvar uppe i övergångarna. Det här är inte helt lätt faktiskt.
Om dessa bitar inte funkar så kommer man inte vidare. Det är denna grund man alltid ska kunna gå tillbaka till.

Filmen visar ingen "färdig produkt".

Jag håller med om att filmen visar många bra kvalitéer. Vi kanske ska stanna där, eftersom man tydligen inte fick ha egna preferenser!

 

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Vem säger att man inte får tycka vad man vill?

Jag tycker det räcker med att konstatera att vi har helt olika åsikter om vad som är ett bra utgångsläge för vidare utbildning.

 

[Totola]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Fast varför tolkas "balans" så olika? Borde det egentligen finnas något tvivel om när hästen är i balans? Om man ridit en häst i balans.

Ofta tycker jag att det tas till argument som att hästar är olika individer, olika raser, olika förutsättningar osv osv. Ja visst! Fysiska och psykiska egenskaper påverkar hur långt hästen kan utbildas. MEN, alla hästar som rids ska kunna arbeta i balans för att alls hålla som ridhästar. Utgångsläget är detsamma för alla hästar eftersom de är just hästar. Att det sedan ser olika ut är en annan femma, en travare rör sig inte med samma elegans som ett långbent halvblod t.ex.
Jag tycker också det låter som om en del krånglar till det helt i onödan. Måste man verkligen hålla reda på var varje ben är, måste man påverka när vänster bak ska lyfta och i vilken millisekund höger bak ska göra si och så? Det borde ju ändå hästen klara bäst själv, den är expert på att vara häst. Som ryttare ber man den bara utföra det man önskar och väntar på svaret. Hästar förstår så snabbt, mycket snabbare än vi ofta tror.

Jag imponeras också av dem som kan plocka fram det bästa ur varje häst. Och av de (få) tränare som kan få fram det bästa hos varje ekipage. Som kan förmedla det enkla och okomplicerade där hästen får plats att vara häst och använda sin kropp rätt och känna sig duktig och nöjd.

Lite lunch-flum och tankar

Håller med om att hästen klarar det bäst själv, bara den får förutsättningarna till det! Håller också med om att hästarna nog kan hålla koll på sin kropp bättre själv än om vi ryttare sitter och försöker manuellt påverka varje ben, muskel osv med millimeterprecision. Kräver nog ändå att ryttarna är medvetna om hur hästarna rör sig, hur man vill att hästen ska röra sig, och hur man ska motivera hästen till att ta sig dit (och kommunicera det till hästen) även om man inte rent fysiskt medvetet sitter och styr varje kroppsdel i varje sekund. Misstänker att det var ungefär så du tänkte också?

Angående balans - det kanske finns en anledning att det finns olika definitioner av balans, gränser för vad som är acceptabelt- för att både våra mål och våra vägar kan se lite olika ut. Balans för en hopphäst tycker jag t ex inte är densamma som för en dressyrhäst, eftersom de ska utföra olika uppgifter. Kanske ännu tydligare om man jämför balans för en westernhäst med balans för en dressyrhäst.

Sen tycker jag personligen det kan vara milsvid skillnad på olika nivåer av balans. Även inom ramen av "ok". Det kan t ex se trevligt och balanserat ut men hästen behöver konstant hjälp av ryttaren för att hålla sig där. Antingen genom stöd, och/eller avstämningar/halvhalter i princip i varje steg.
Det kan vara ett helt ok läge beroende på vart i utvecklingen man befinner sig. Hellre en balans med hjälp än ingen alls. Bara man strävar efter att ta sig vidare ifrån det, förbättra balansen gradvis.
Men inte alls samma sak som en häst som verkligen hittat egen balans med ryttare på ryggen. Sen ska ju ryttaren lyckats att inte sabba balansen också, och det kanske är det som är allra svårast.

 

[Totola]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Vem säger att man inte får tycka vad man vill?

Jag tycker det räcker med att konstatera att vi har helt olika åsikter om vad som är ett bra utgångsläge för vidare utbildning.

Du skrev i ett tidigare inlägg att det INTE handlar om preferenser utan om hur vi ser på skolningen.
När jag klart och tydligt uttryckte mina preferenser.
Det borde egentligen hänga ihop, tycker jag, men nu skrev du uttryckligen så.

 

[Totola]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Ser du Öppnan?
där de är ute efter att böja hästen i bålen, varav volterna innan för att förenkla. Det krävs också den "impulsion" som han nämner om o om igen. För att den ska ta för sig med inre bak o därmed kunna runda sig i sidan. Stödet på yttertygeln är viktig för att kommunicera med yttre bak. att så småningom få den att sätta sig lite på det. För att så ska ske krävs bjudning o påskjut. att den inte går o bromsar bak eller släpar benen. Svinga benet inunder

Öppnan är ett bra exempel på när det helt skär sig i ridmålen.
Rida en så liten volt att hästen knappt klarar att balansera (men ryttaren lyckas rädda upp det) och absolut inte klarar att böja sig efter volten, som förberedande för en öppna som är bra mycket mer tvärning än böjning = kan inte ge någon samlande effekt, men lösgörande.
Det kanske funkar för henne för att uppnå sina ridmål så småningom, men det skulle absolut inte fungera för mig för att nå upp till mina.

Det går inte att åstadkomma med skänklarna borta från hästens sida. den ska runda sig runt ryttarens inre ben. D'r använder man sig av skolan... för att SKOLA hästen.

Uppenbarligen finns det olika tankar om vad man skolar.

 

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Angående balans - det kanske finns en anledning att det finns olika definitioner av balans, gränser för vad som är acceptabelt- för att både våra mål och våra vägar kan se lite olika ut. Balans för en hopphäst tycker jag t ex inte är densamma som för en dressyrhäst, eftersom de ska utföra olika uppgifter. Kanske ännu tydligare om man jämför balans för en westernhäst med balans för en dressyrhäst.

Sen tycker jag personligen det kan vara milsvid skillnad på olika nivåer av balans. Även inom ramen av "ok". Det kan t ex se trevligt och balanserat ut men hästen behöver konstant hjälp av ryttaren för att hålla sig där. Antingen genom stöd, och/eller avstämningar/halvhalter i princip i varje steg.
Det kan vara ett helt ok läge beroende på vart i utvecklingen man befinner sig. Hellre en balans med hjälp än ingen alls. Bara man strävar efter att ta sig vidare ifrån det, förbättra balansen gradvis.
Men inte alls samma sak som en häst som verkligen hittat egen balans med ryttare på ryggen. Sen ska ju ryttaren lyckats att inte sabba balansen också, och det kanske är det som är allra svårast.

Jag tänkte enbart på dressyrridning får jag erkänna. Inte hoppning, huu, det är ju jättefarligt

För övrigt, om ryttaren hela tiden måste hjälpa hästen så är inte hästen ännu i balans.
Att inte, som ryttare, förstöra den balans man uppnått är svårt. I synnerhet när hästen dessutom är extremt känslig. Men lärorikt, man blir verkligen medveten om hur man sitter och inverkar.

 

[Solis]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Du skrev i ett tidigare inlägg att det INTE handlar om preferenser utan om hur vi ser på skolningen.
När jag klart och tydligt uttryckte mina preferenser.
Det borde egentligen hänga ihop, tycker jag, men nu skrev du uttryckligen så.

Du skrev så här:
"Det är nog också en fråga om preferenser. Ska väl erkänna att den klassiska ridningen med dagens ridhästar =oftast halvblod, ofta ser för "tungt" ut för min smak. Därmed inte sagt att det måste göra det, vet själv flera undantag."

Jag reagerade på att du nämnde halvblod och tolkade det som att du anser att det skulle se lätt eller tungt ut beroende på vilken ras det handlar om. Och jag håller inte riktigt med när man tänker på att bära sig med eftergift, mjuk kontakt och ryggen uppe, hela tiden hålla takten. För det handlar om hur hästen använder sin kropp, oavsett om det är ett halvblod eller en ardenner.
Jag ber om ursäkt om jag missförstord dig och du kände dig påhoppad. Det var inte min mening.

 

[Ray]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Min bild och känsla av en balanserad häst har ändrat sig mycket över åren! Så helt svart på vitt är det inte.
Precis som Totola skriver så finns det ju grader i det flesta ord. Från helt obalanserad och sen diverse förbättringar därutöver
Sen förstår jag din tanke oxå, att har man väl suttit på en välbalanserad häst så är det ju inget konstigt. Om de flesta hästar man rider är välbalanserade och välridna så är det svårt att förstå hur man kan tycka att något är bra när det fortfarande är rätt dåligt...

Jag upplever ju att olika sorters hästar behöver olika mycket hjälp med balansen under ryttare- och det är säkert så att det beror på den ridning de brukar utsättas för mer än hur de ser ut. Det är därför det är en helt annan sak att korrigeringsrida än att utbilda en unghäst. Unghästen vill man ge en bra start och inte sabba för mycket.
När man korrigeringsrider är det ju redan sabbat till viss del. Och då kan jag förstå Tuas tankar och "speciella signalsystem". För ibland kan jag känna att det är så mycket som inte funkar att det krävs nåt utöver det vanliga.

Jag tror att många sånna "stenkoll på en detalj i taget" läror kommer när en hyfsat orutinerad ryttare hamnar på en häst som helt enkelt kräver en bättre balanserad och tajmad ridning. Istället för att bara "rida bättre" så tar man ner problem i beståndsdelar och tänker att om man får in det bakbenet och stärker här och där så har man kommit en bit på väg.
Eller så är det skickliga ryttare som säger sånna saker tills stackars elever som inte riktigt reder ut det...

Jag har hamnat i det tänket massa gånger. Men sen har det uppdagats att antingen var det nåt fel på hästen eller så - ja var det bara bättre grundridning som behövdes...
En dressyrtränare sa till mig att om du tror att ett bakben driver sämre så kan du (på din nivå...) skita i vilket det är. Sätt igång hela hästen mellan hjälperna istället...Lät skitkonstigt- men det funkar alltid och är den bästa instruktion jag någonsin fått. Plutta inte runt utan ta tag i de stora bitarna så faller pluttarna på plats liksom!

 

[Ray]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Hoppa är som icingen på kakan för oss som inte får sitta på Kryddans snyggning och rida passage hela dagarna

 

[axel]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Öppnan är ett bra exempel på när det helt skär sig i ridmålen.
Rida en så liten volt att hästen knappt klarar att balansera (men ryttaren lyckas rädda upp det) och absolut inte klarar att böja sig efter volten, som förberedande för en öppna som är bra mycket mer tvärning än böjning = kan inte ge någon samlande effekt, men lösgörande.
Det kanske funkar för henne för att uppnå sina ridmål så småningom, men det skulle absolut inte fungera för mig för att nå upp till mina.




Uppenbarligen finns det olika tankar om vad man skolar.

Du verkar se ngt som tränaren inte ser.

Den ryttaren har en sits o ridning som räcker långt.

Jag har ingen aning om vad du har för mål om du heller inte förstår vad man kan åstadkomma med skolorna.

 

[Totola]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Du skrev så här:
"Det är nog också en fråga om preferenser. Ska väl erkänna att den klassiska ridningen med dagens ridhästar =oftast halvblod, ofta ser för "tungt" ut för min smak. Därmed inte sagt att det måste göra det, vet själv flera undantag."

Jag reagerade på att du nämnde halvblod och tolkade det som att du anser att det skulle se lätt eller tungt ut beroende på vilken ras det handlar om. Och jag håller inte riktigt med när man tänker på att bära sig med eftergift, mjuk kontakt och ryggen uppe, hela tiden hålla takten. För det handlar om hur hästen använder sin kropp, oavsett om det är ett halvblod eller en ardenner.
Jag ber om ursäkt om jag missförstord dig och du kände dig påhoppad. Det var inte min mening.

Ja då har vi förhoppningsvis rett ut det iallafall, halvblod behöver inte se tunga ut.

 

[Ray]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Frågade dig lite om detta i nåt tidigare inlägg om du orkar titta¨
Är det kvickare du vill se den när du säger tung?

 

[Totola]

Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Jag tror att många sånna "stenkoll på en detalj i taget" läror kommer när en hyfsat orutinerad ryttare hamnar på en häst som helt enkelt kräver en bättre balanserad och tajmad ridning. Istället för att bara "rida bättre" så tar man ner problem i beståndsdelar och tänker att om man får in det bakbenet och stärker här och där så har man kommit en bit på väg.
Eller så är det skickliga ryttare som säger sånna saker tills stackars elever som inte riktigt reder ut det...

Jag har hamnat i det tänket massa gånger. Men sen har det uppdagats att antingen var det nåt fel på hästen eller så - ja var det bara bättre grundridning som behövdes...
En dressyrtränare sa till mig att om du tror att ett bakben driver sämre så kan du (på din nivå...) skita i vilket det är. Sätt igång hela hästen mellan hjälperna istället...Lät skitkonstigt- men det funkar alltid och är den bästa instruktion jag någonsin fått. Plutta inte runt utan ta tag i de stora bitarna så faller pluttarna på plats liksom!

Har också funderat en del på det här på sistone. Och lustigt nog fått en liknande kommentar angående "ett bakben hit eller dit" under en lektion, att när hästen väl kommer igång så blir det bättre. Samtidigt som samma tränare är väldigt intresserad av vad hästarna gör med bakbenen, i detalj.

Tycker det låter klokt sagt att jobba med de stora bitarna istället för att fiffla med för mycket detaljer. Men det blir lite paradoxalt, när det ibland är till synes små detaljer som gör den stora skillnaden. Man jobbar med det stora - genom att ändra något litet...

Och för att krångla till det ännu mer; om man inte hade varit medveten om hur hästen går - hade man då tagit tag i att göra något åt det - ändra om i "det stora" i ridningen?