Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2
Hej!
Jag har på senare tid börjat ifrågasätta hur nödvändigt det egentligen är att rida sin häst på korta tyglar, eller över huvudtaget "ha kontakt" med munnen. Även innebörden av att"rida aktivt" har börjat förbrylla mig, att driva hästen in i handen som det ibland kallas.
Själv har jag hittat tjusningen med att inte korta upp tyglarna efter att jag skrittat fram, rida så lite som möjligt, utan understödjande drivning eller aktivering av bettet. Jag tar i hästen EN gång för att be den söka sig neråt, sedan släpper jag. Vill jag ha en hög form för jag försiktigt upp huvudet EN gång, sedan släpper jag. Det samma gäller med tempot. Med andra ord "placerar" jag hästen där jag vill att den ska gå, sedan låter jag den vara.
Detta uppfattas ofta som oerhört störande för många.
Jag läste exempelvis ett "Expertsvar" från Hippson där det stod följande gällande en ryttare vars häst ogillade kontakten med tygeln; "Jag brukar nästan rida lite över tygeln, hålla kvar kontakten och driva med skänkeln. Efter en stund tycker hästen att det bli jobbigt och väljer ofta själv att ta en ärlig kontakt lite längre ner. Du får aldrig rida runt utan stöd"
Många som inte sett mig rida hävdar även upprört att jag "överger min häst" och att jag "inte finns där för honom" i ridningen när jag rider så "lite".
Vad tycker ni om detta? Precis alla åsikter är supervälkomna! xD
Jag är lite ny i tråden så, men läste igenom allt och finner eran disskution extremt intressant! Vill bara framföra min åsikt om saken :'D Du som startade tråden, förstår precis hur du tänker, för att få detta att fungera är det många vägar man kan gå, jag vet och har testat, lärt mig mycket nytt om detta på senare år.
Jag red, inte direkt klassisk dressyr förut, utan mer mot Akademiskt håll. Med min häst som tidigare var western häst. På senare år efter det bytte jag träns och upptäckte en helt annan häst. Jag behövde alltså bara be om att han skulle gå rätt Alltså "placera" honom där jag vill ha honom UTAN att dra eller slita i honom, endast små svaga signaler och han bar sig där fantastiskt bra och var super lyhörd för allting. Riktigt roligt. Dock har detta antagligen kommit genom år av träning, muskelstärkning osv. Då jag inte riktigt höll på med det här innan så tog det troligtvis längre tid för min häst att komma till den punkten än en häst man börjar med det från början.
Om din häst dock inte är stark nog för att göra detta med ryttare på ryggen så gör det nog mer skada än nytta. Jag har fått lära mig att detta går att börja med från marken i stället och är väldigt hälsosamt för hästen att böra sig själv utan stöd på rätt sätt. Riktigt roligt, själv har jag inte börjat med det, men jag vet att de håller på med det på ridskolan i Wein och en tränare uppe i örebro har lärt sig detta och hon heter Moa, helt fantastiskt roligt är det. Kallas lånatyglar träning, fast man arbetar på marken då. Utan bett utan i repgrimma ist och ett par special gjorda tunna långa tyglar. Hemsidan; gryning.nu
Jag älskar själv att rida på små och betydelsefulla hjälper, samt i halsring osv, men när jag rider med halsring är det mest ute i skogen och för skojs skull. När jag jobbar gillar jag att iaf kunna nå kontakten med munnen då det behövs, men jag ser det som en självklarthet att hästen ska kunna bära ryttaren på rätt sätt även utan det fullständiga stödet i munnen, ni som alltid rider med stöd, testa och se om era hästar klarare det utan stöd. Kan den det har ni antagligen ridit vad jag anser väldigt bra, går den som en fyllehund och inte får någon balans eller styrka i det den gör så är det inte vad jag anser som bra ridning. ^^
Vad är bra ridning i din värld? Kan du inte lägga ut en film på något som du anser är föredömling ridning?
