Konstiga drömmar

[Lillgrådis]

Det kan jag mycket väl tro. Då är frågan, varför går det bra att åka bil, flyg, båt, cykel och hästvagn i drömmarna, men bussarna ska varje gång krångla

Kan det vara så att du reser med Skånetrafiken?

 

[Nytant]

Kan det vara så att du reser med Skånetrafiken?

Tur att jag inte drack något medan jag läste det här

 

[Tuvstarr]

Kan det vara så att du reser med Skånetrafiken?

Nej, jag reser mycket sällan med buss över huvudtaget

 

[Rosett]

Det kan jag mycket väl tro. Då är frågan, varför går det bra att åka bil, flyg, båt, cykel och hästvagn i drömmarna, men bussarna ska varje gång krångla

Kan betyda att du har olika vägar/sätt till en förändring och bussarna symboliserar den komplicerade vägen.
Hmm …

 

[Hoarfrost]

I natt har jag varit på kollo och köpt en mackapär på cdon.
Mackapären såg ut som en bilnyckel ungefär fast grön och man kunde rikta den mot valfritt hus så blev alla dörrar i huset upplåsta och alla larm avlarmade
Jag och min stugkompis bestämde oss för att använda den för att titta in i en skola som tydligen var vår gamla skola vi gått i som barn. Den fanns på andra sidan skogen från kollot.
Bara det att vi vaknade klockan 1 på natten (för vi måste självklart göra detta på natten så ingen kommer på oss) och börjar förbereda. Men det går för långsamt! Vi ska ha svarta kläder och ficklampor och batterier och rep och proviant och vad det nu är.
Inser vid 5 på morgonen att vi inte hinner.
Blir besviken och tjurig.

 

[cambodia]

Drömde att jag blev stående i bilkö på E18 (mellan Köping och Västerås) vilket alltid är min skräck där så jag väljer sällan denna väg om jag kan låta bli! Var också innan (!) dess uppe och gick på en rastplats och hade lämnat bilen på vägen (?) och där hade någon slängt en tårta med godis på i snön. Skulle ta kort på den och skicka till min kompis men det var också eld där, så bilderna blev inte bra I kanten stod en buss och väntade. Det var ett mellanrum till själva bilkön så jag vet inte riktigt varför vi stod still. Folk hade gått ur sina bilar och tittade konstigt på mig där vid tårtan.

Sen fick vi åka… och så var jag plötsligt hemma hos mitt ex moster. Satte på kaffe och frågade varför deras hund inte kom när vi klev in, men nej han var så lugn så han brukade inte göra det Har mött denna moster på jobbet några dagar, på riktigt alltså, så därför kom väl hon in i bilden…

 

[Luff]

Inatt hade vi släktkalas. Vi bodde där vi bor men ändå inte. Min busige storebror 75 år gammal stängde in hästarna i någon konstig hönsgården för att alla barn skulle kunna leka säkert. Några lamm tog sig in där och det höll på att bli mosade lamm då mina hästar inte är glada i inkräktare. Jag släpper ut hästarna och säger åt barnen att gå och leka med pungråttskolonin som jag tidigare upptäckt bor bakom huset. Samtidigt så lagas det MASSOR med mat i huset av min mamma och andra, och tur är väl det för det kommer såååå mycket släktingar som jag aldrig sett förut. Jag tar fram asken med namnskyltar som jag har i en låda i köket. Det är ju kaos där och ett barn visar mig att det rinner in vatten under köksbänken. Även en liten groda kommer ut ur röret....jag lägger dit handdukar vilket matlagningsfolket inte riktigt gillar men vad ska dom göra. Jag misstänker att det är pungråttorna som orsakat vattnet. Jag går runt och delar ut namnskyltar och får frågan vem jag är. När jag säger att jag bor här sen några år tillbaka så inser jag I drömmen att vi är i sonens hus. Fast det ser ut som vårt. Men är inte alls som vårt hus....det är snarare något indisk/engelskt från kolonialtiden med bågar o korridorer o sandstensväggar. Hela tiden har jag också funderat på om maten ska räcka och vem i all fridens namn som köpt in all mat. Det är värsta grillbarbequen. Jag går för att hämta mat jag också men vill tvätta händerna först. Då skrämmer jag någon stackars husbetjänt som är förskräckt över att jag ska använda samma handfat som hen. Handfatet sitter i ett hörn i en av korridorerna. När jag väl får tag på mat finns det massor kvar men jag irrar omkring bland alla dessa släktingar och får ingen ro att äta den. PUH va jobbigt och detaljerat.

 

[Andromedae]

Många konstiga drömmar i natt. Drömde bland annat att min bror lugnt berättade för mig att hans fru (som är höggravid i verkligheten med) hade två bebisar i magen, men att en av dem bara bestod av ett huvud. Han verkade inte alls särskilt bekymrad över det och drömjag var lite störd över att han inte tog situationen på större allvar.

Nog för att man kan drömma konstigt när man är gravid själv, men när folk i ens närhet är det?!

 

[Elo]

Hade nästan en hel actionrulle i natt (igen)

Jag var en (av flera) personer med övernaturliga krafter. Vi hade en var, och jag hade vingar och kunde flyga (men det var svårt och jobbigt. Hade varit mycket bättre om jag varit typ stålmannen och kunde skita i vingarna).

Jag vet inte riktigt var i tiden vi började, för vi åldrades inte/dog inte av ålder. Men vi måste nog ha rest i tiden vid nåt tillfälle för Mororg, superstark, lekte nidbild av neandertalare och red på en mammut, viftandes på en klubba vid ett tillfälle och vi andra bara "men kom igen! Det där är inte ok!"

Vi bodde ihop på nåt ställe vi byggt själva. Vi utgick därifrån och 'hjälpte' resten av mänskligheten (sådan som den var) men stort och smått. Jag bodde oftast i detta bygge då jag inte kunde visa mig ute bland människor utan att de reagerade på att jag inte var en av dem. Många av de andra med krafter såg ju precis ut som människorna men inte jag.

Jag bodde ihop med min pojkvän, som oftast fungerade som nån form av spion. Han infiltrerade olika ställen (ofta i form av en slav eller arbetare) för att få info till oss.

Åren gick, och mänskligheten såg på oss med mer och mer misstänksamhet. Tillslut började de aktivt försöka döda oss om de stötte på oss, så vi bestämde oss för att sluta "vara hjältar". Vi gav upp vår boplats och våra band med varandra och begav oss ut i värden (en och en) för att gömma oss/rädda oss själva.

Åren gick. Min pojkvän blev dödad av människorna. Jag flydde från ställe till ställe, jag kunde ju inte se ut som en människa iom vingarna så jag hade dragit mig undan helt. Det hela slutade med att jag var tillbaka i ruinerna från vårt ursprungliga hem. Långt ut i skogen, knappt beboligt, ingen annan i närheten.

Men en dag, när jag var på väg ut, såg jag hur sand rörde sig konstigt i luften. Nästan som en orm som försöker lokalisera sitt byte, fast i form av partiklar som svävade i luften. Jag visste att detta inte var bra, då en av mina 'föredetta' bröder, hade just det här med sandmanipulation som specialkraft. (exakt varför jag blev så rädd är oklart).

Iom att byggnaden nu var ruiner, så kunde jag ta mig ut en bakväg som inte funnits tidigare. Där sprang jag på fyra människor utrustade med vapen och sprutor fyllda med något. Jag slogs (snyggt) och lyckades få människorna medvetslösa innan min bror kom ifatt mig. Jag han bara precis se honom ur ögonvrån innan jag flög iväg.

Mitt i natten kom jag till utkanten av en stad, där jag, med hjälp av en stor kappa, höll mig till utkanten av samhället. Hängde med de hemlösa. På något sätt fick jag kontakt med ett annat syskon, som var typ telepat (kunde skicka information till andra, mentalt) och hon berättade om hur några av våra syskon börjat döda andra syskon för att kunna presentera sig själva som ''übermänniskor" och ta över världen. Bla han med sanden.

Sandsnubben hann i kapp oss, typ här, och vi fick fly. Jag flög inne i en typ kontorsbyggnad, men det var ok. Jag hade tränat och kunde det (flyga innomhus) nu. Något jag inte kunnat innan. Det var till stort förtret för sandsnubben. Jag kom iväg, men vet inte vad som hände med telepaten.

Här vaknade jag, så jag vet tyvärr inte hur det gick.

 

[cirkus]

Jag har inte drömt på väldigt länge men nu har jag drömt två nätter i rad.
Den ena drömmen var riktigt obehaglig, jag drömde att mitt senaste ex blev riktigt läskig och krävde att jag skulle flytta ur huset.
Den andra drömmen, som jag drömde inatt var att jag hade sex med min första pojkvän, åtminstone han var så ung som vi var då. Han var hur söt som helst

 

[Takire]

Hade nästan en hel actionrulle i natt (igen)

Jag var en (av flera) personer med övernaturliga krafter. Vi hade en var, och jag hade vingar och kunde flyga (men det var svårt och jobbigt. Hade varit mycket bättre om jag varit typ stålmannen och kunde skita i vingarna).

Jag vet inte riktigt var i tiden vi började, för vi åldrades inte/dog inte av ålder. Men vi måste nog ha rest i tiden vid nåt tillfälle för Mororg, superstark, lekte nidbild av neandertalare och red på en mammut, viftandes på en klubba vid ett tillfälle och vi andra bara "men kom igen! Det där är inte ok!"

Vi bodde ihop på nåt ställe vi byggt själva. Vi utgick därifrån och 'hjälpte' resten av mänskligheten (sådan som den var) men stort och smått. Jag bodde oftast i detta bygge då jag inte kunde visa mig ute bland människor utan att de reagerade på att jag inte var en av dem. Många av de andra med krafter såg ju precis ut som människorna men inte jag.

Jag bodde ihop med min pojkvän, som oftast fungerade som nån form av spion. Han infiltrerade olika ställen (ofta i form av en slav eller arbetare) för att få info till oss.

Åren gick, och mänskligheten såg på oss med mer och mer misstänksamhet. Tillslut började de aktivt försöka döda oss om de stötte på oss, så vi bestämde oss för att sluta "vara hjältar". Vi gav upp vår boplats och våra band med varandra och begav oss ut i värden (en och en) för att gömma oss/rädda oss själva.

Åren gick. Min pojkvän blev dödad av människorna. Jag flydde från ställe till ställe, jag kunde ju inte se ut som en människa iom vingarna så jag hade dragit mig undan helt. Det hela slutade med att jag var tillbaka i ruinerna från vårt ursprungliga hem. Långt ut i skogen, knappt beboligt, ingen annan i närheten.

Men en dag, när jag var på väg ut, såg jag hur sand rörde sig konstigt i luften. Nästan som en orm som försöker lokalisera sitt byte, fast i form av partiklar som svävade i luften. Jag visste att detta inte var bra, då en av mina 'föredetta' bröder, hade just det här med sandmanipulation som specialkraft. (exakt varför jag blev så rädd är oklart).

Iom att byggnaden nu var ruiner, så kunde jag ta mig ut en bakväg som inte funnits tidigare. Där sprang jag på fyra människor utrustade med vapen och sprutor fyllda med något. Jag slogs (snyggt) och lyckades få människorna medvetslösa innan min bror kom ifatt mig. Jag han bara precis se honom ur ögonvrån innan jag flög iväg.

Mitt i natten kom jag till utkanten av en stad, där jag, med hjälp av en stor kappa, höll mig till utkanten av samhället. Hängde med de hemlösa. På något sätt fick jag kontakt med ett annat syskon, som var typ telepat (kunde skicka information till andra, mentalt) och hon berättade om hur några av våra syskon börjat döda andra syskon för att kunna presentera sig själva som ''übermänniskor" och ta över världen. Bla han med sanden.

Sandsnubben hann i kapp oss, typ här, och vi fick fly. Jag flög inne i en typ kontorsbyggnad, men det var ok. Jag hade tränat och kunde det (flyga innomhus) nu. Något jag inte kunnat innan. Det var till stort förtret för sandsnubben. Jag kom iväg, men vet inte vad som hände med telepaten.

Här vaknade jag, så jag vet tyvärr inte hur det gick.

Du drömde alltså flera år . Var du utvilad när du vaknade?

 

[Elo]

Du drömde alltså flera år . Var du utvilad när du vaknade?

Inte direkt. Vaknade av en kattunge som bet mig i stortån typ 0245

(också anledningen till att historien inte fick nåt slut)

 

[Ketrawzc]

Jag blev ormbiten häromnatten! En stor, svart orm bet tag i vristen och vägrade släppa. Jag fick tag i svansen och fick dra bort den och jag riktigt kände hur ont de gjorde. Vaknade direkt o kollade så inte benet var helt blodigt och om de var en orm i sängen

 

[Rosett]

Hade nästan en hel actionrulle i natt (igen)

Jag var en (av flera) personer med övernaturliga krafter. Vi hade en var, och jag hade vingar och kunde flyga (men det var svårt och jobbigt. Hade varit mycket bättre om jag varit typ stålmannen och kunde skita i vingarna).

Jag vet inte riktigt var i tiden vi började, för vi åldrades inte/dog inte av ålder. Men vi måste nog ha rest i tiden vid nåt tillfälle för Mororg, superstark, lekte nidbild av neandertalare och red på en mammut, viftandes på en klubba vid ett tillfälle och vi andra bara "men kom igen! Det där är inte ok!"

Vi bodde ihop på nåt ställe vi byggt själva. Vi utgick därifrån och 'hjälpte' resten av mänskligheten (sådan som den var) men stort och smått. Jag bodde oftast i detta bygge då jag inte kunde visa mig ute bland människor utan att de reagerade på att jag inte var en av dem. Många av de andra med krafter såg ju precis ut som människorna men inte jag.

Jag bodde ihop med min pojkvän, som oftast fungerade som nån form av spion. Han infiltrerade olika ställen (ofta i form av en slav eller arbetare) för att få info till oss.

Åren gick, och mänskligheten såg på oss med mer och mer misstänksamhet. Tillslut började de aktivt försöka döda oss om de stötte på oss, så vi bestämde oss för att sluta "vara hjältar". Vi gav upp vår boplats och våra band med varandra och begav oss ut i värden (en och en) för att gömma oss/rädda oss själva.

Åren gick. Min pojkvän blev dödad av människorna. Jag flydde från ställe till ställe, jag kunde ju inte se ut som en människa iom vingarna så jag hade dragit mig undan helt. Det hela slutade med att jag var tillbaka i ruinerna från vårt ursprungliga hem. Långt ut i skogen, knappt beboligt, ingen annan i närheten.

Men en dag, när jag var på väg ut, såg jag hur sand rörde sig konstigt i luften. Nästan som en orm som försöker lokalisera sitt byte, fast i form av partiklar som svävade i luften. Jag visste att detta inte var bra, då en av mina 'föredetta' bröder, hade just det här med sandmanipulation som specialkraft. (exakt varför jag blev så rädd är oklart).

Iom att byggnaden nu var ruiner, så kunde jag ta mig ut en bakväg som inte funnits tidigare. Där sprang jag på fyra människor utrustade med vapen och sprutor fyllda med något. Jag slogs (snyggt) och lyckades få människorna medvetslösa innan min bror kom ifatt mig. Jag han bara precis se honom ur ögonvrån innan jag flög iväg.

Mitt i natten kom jag till utkanten av en stad, där jag, med hjälp av en stor kappa, höll mig till utkanten av samhället. Hängde med de hemlösa. På något sätt fick jag kontakt med ett annat syskon, som var typ telepat (kunde skicka information till andra, mentalt) och hon berättade om hur några av våra syskon börjat döda andra syskon för att kunna presentera sig själva som ''übermänniskor" och ta över världen. Bla han med sanden.

Sandsnubben hann i kapp oss, typ här, och vi fick fly. Jag flög inne i en typ kontorsbyggnad, men det var ok. Jag hade tränat och kunde det (flyga innomhus) nu. Något jag inte kunnat innan. Det var till stort förtret för sandsnubben. Jag kom iväg, men vet inte vad som hände med telepaten.

Här vaknade jag, så jag vet tyvärr inte hur det gick.

Låter ju som ett spel!

 

[Hoarfrost]

Drömde i natt en mardröm om pussel Fattar inte vad hjärnan får saker från i bland.

Det var ett pussel med massa bilder på mig och min bästis. Typiskt sånt där 2000 bitars, jag satt och sorterade bitar och la ner och det flöt på väldigt mycket snabbare än det brukar i verkligheten
När jag nästan var klar så hällde jag ut alla bitar som var kvar i en stor hög. Så började jag lägga och vad jag än plockade upp var det bara att sätta pusselbiten precis hur jag ville för de passade överallt.
Bara det att bitarna blev mörkare och bitar försvann där jag redan hade lagt. Det blev som ett svepande mönster över alla bilderna jag redan lagt och i det mörka mönstret fanns flera skrikande skallar. Här började jag bli rädd och ville sluta lägga pussel men det gick inte att sluta.
Det mörka gick i ett svepande mönster och det gick inte att sluta ens när jag såg att det var på väg mot min bästis i bilderna. När jag kom till henne började bitar försvinna och jag ersatte dem med andra mörka bitar där hon i stället var död. Här någonstans hade jag total panik i drömmen men fortsatte lägga pusselbitar tills alla bilder på henne var "döda", sen vetefan, tror jag vaknade eller att drömmen byttes mot en annan.

 

[Kilauea]

Inatt var jag på äventyr igen, ett slags Midsomer Murders-avsnitt fast med övernaturliga inslag.
Jag var del av ett gäng på en fårfarm (och nu får riktiga fårbönder titta bort för jag är säker på att det inte går till såhär). Verksamheten ägdes kooperativt och alla vi bönder med vänner och familj hjälptes en tidig morgon åt att flytta fåren från sommarbete till vinterhage nu när frosten kommit. (Inte en enda hund hade vi med oss, absolut bottenbetyg för att vara en av mina drömmar!)

Hursomhelst hade en av bönderna i vårt kooperativ nyligen blivit mördad. Vi diskuterade vem som skulle få efterträda personen och övervägde en yngre kvinna som vuxit upp med bondelivet. När vi stod och tittade på hur hon med van hand hanterade fåren som släpptes in i vinterhagen var vi alla överens om att hon var kunnig, men lite omogen, inte alltid fattade de mest ekonomiska besluten och framför allt kunde tramsa en hel del.

Medan vi stod och tittade på höll den här tjejen på att göra högljudda läten till ett slags djur som var känt för att kunna härma enkla toner. Till allas underhållning ropade tjejen ut ett ljud, varpå djuret gav sitt svar, någonstans inne i skogen bortanför hagarna. För att avbryta flamsandet och få folk att koncentrera sig på fåren igen ropade jag ut en lång och komplicerad serie läten som djuret omöjligt skulle kunna härma. Och mycket riktigt - tystnad. Jag skrattade nöjt och tänkte att vi kunde fortsätta jobba.

Då hördes ett ljud från skogen: en mörk, iskall och väldigt kraftfull röst härmade mitt skratt. Allt stannade upp. Fåren stod blickstilla. Ingen vågade ens andas. Sakta började rösten prata på ett främmande språk (och här vill jag be vissa användare om ursäkt, för det var liksom finska, vilket jag annars aldrig brukar associera med formlösa monster). Jag började huttra, och då avslutade rösten med att säga på engelska ”I like to start my day with a frozen treat” - ett riktat hot mot mig som även i verkligheten är en frusen typ.

Vad låg din puls på när du vaknade?

 

[Islandshästryttare]

Drömde i natt en mardröm om pussel Fattar inte vad hjärnan får saker från i bland.

Det var ett pussel med massa bilder på mig och min bästis. Typiskt sånt där 2000 bitars, jag satt och sorterade bitar och la ner och det flöt på väldigt mycket snabbare än det brukar i verkligheten
När jag nästan var klar så hällde jag ut alla bitar som var kvar i en stor hög. Så började jag lägga och vad jag än plockade upp var det bara att sätta pusselbiten precis hur jag ville för de passade överallt.
Bara det att bitarna blev mörkare och bitar försvann där jag redan hade lagt. Det blev som ett svepande mönster över alla bilderna jag redan lagt och i det mörka mönstret fanns flera skrikande skallar. Här började jag bli rädd och ville sluta lägga pussel men det gick inte att sluta.
Det mörka gick i ett svepande mönster och det gick inte att sluta ens när jag såg att det var på väg mot min bästis i bilderna. När jag kom till henne började bitar försvinna och jag ersatte dem med andra mörka bitar där hon i stället var död. Här någonstans hade jag total panik i drömmen men fortsatte lägga pusselbitar tills alla bilder på henne var "döda", sen vetefan, tror jag vaknade eller att drömmen byttes mot en annan.

Fy sjutton vad otäckt. Jag har vid några tillfällen haft sanndrömmar om människor eller djur som dött i drömmen och sen har det hänt i verkligheten inom någon vecka. Då är det ju oftast personer eller djur som varit sjuka så hjärnan kanske förbereder sig på det sättet.

Men det absolut läskigaste och jobbigaste drömmen var en fullt frisk häst som dog i en dröm och två dagar senare fick hästen benet sparkat i hagen och de behövde ta bort hästen. Det var väldigt läskigt.

 

[Tuvstarr]

Hade nästan en hel actionrulle i natt (igen)

Jag var en (av flera) personer med övernaturliga krafter. Vi hade en var, och jag hade vingar och kunde flyga (men det var svårt och jobbigt. Hade varit mycket bättre om jag varit typ stålmannen och kunde skita i vingarna).

Jag vet inte riktigt var i tiden vi började, för vi åldrades inte/dog inte av ålder. Men vi måste nog ha rest i tiden vid nåt tillfälle för Mororg, superstark, lekte nidbild av neandertalare och red på en mammut, viftandes på en klubba vid ett tillfälle och vi andra bara "men kom igen! Det där är inte ok!"

Vi bodde ihop på nåt ställe vi byggt själva. Vi utgick därifrån och 'hjälpte' resten av mänskligheten (sådan som den var) men stort och smått. Jag bodde oftast i detta bygge då jag inte kunde visa mig ute bland människor utan att de reagerade på att jag inte var en av dem. Många av de andra med krafter såg ju precis ut som människorna men inte jag.

Jag bodde ihop med min pojkvän, som oftast fungerade som nån form av spion. Han infiltrerade olika ställen (ofta i form av en slav eller arbetare) för att få info till oss.

Åren gick, och mänskligheten såg på oss med mer och mer misstänksamhet. Tillslut började de aktivt försöka döda oss om de stötte på oss, så vi bestämde oss för att sluta "vara hjältar". Vi gav upp vår boplats och våra band med varandra och begav oss ut i värden (en och en) för att gömma oss/rädda oss själva.

Åren gick. Min pojkvän blev dödad av människorna. Jag flydde från ställe till ställe, jag kunde ju inte se ut som en människa iom vingarna så jag hade dragit mig undan helt. Det hela slutade med att jag var tillbaka i ruinerna från vårt ursprungliga hem. Långt ut i skogen, knappt beboligt, ingen annan i närheten.

Men en dag, när jag var på väg ut, såg jag hur sand rörde sig konstigt i luften. Nästan som en orm som försöker lokalisera sitt byte, fast i form av partiklar som svävade i luften. Jag visste att detta inte var bra, då en av mina 'föredetta' bröder, hade just det här med sandmanipulation som specialkraft. (exakt varför jag blev så rädd är oklart).

Iom att byggnaden nu var ruiner, så kunde jag ta mig ut en bakväg som inte funnits tidigare. Där sprang jag på fyra människor utrustade med vapen och sprutor fyllda med något. Jag slogs (snyggt) och lyckades få människorna medvetslösa innan min bror kom ifatt mig. Jag han bara precis se honom ur ögonvrån innan jag flög iväg.

Mitt i natten kom jag till utkanten av en stad, där jag, med hjälp av en stor kappa, höll mig till utkanten av samhället. Hängde med de hemlösa. På något sätt fick jag kontakt med ett annat syskon, som var typ telepat (kunde skicka information till andra, mentalt) och hon berättade om hur några av våra syskon börjat döda andra syskon för att kunna presentera sig själva som ''übermänniskor" och ta över världen. Bla han med sanden.

Sandsnubben hann i kapp oss, typ här, och vi fick fly. Jag flög inne i en typ kontorsbyggnad, men det var ok. Jag hade tränat och kunde det (flyga innomhus) nu. Något jag inte kunnat innan. Det var till stort förtret för sandsnubben. Jag kom iväg, men vet inte vad som hände med telepaten.

Här vaknade jag, så jag vet tyvärr inte hur det gick.

Du säljer väl filmrättigheterna dyrt?

 

[Elo]

Du säljer väl filmrättigheterna dyrt?

Brukar säga att min hjärna skulle kunna förse ett medelstort produktionsbolag med material. Utan min input.

 

[Hoarfrost]

I natt har jag slagit ihjäl spädbarn och katter. Besparar er detaljer pga vidrigt men jag fyllde en kundvagn innan jag vaknade.

Sen somnade jag om och då var jag med i en panel/jury. Någon skulle precis komma ut ur fängelse. Personen hade varit inne flera gånger för hen hade kört full. Vi skulle ge förslag på hur hen skulle ha restriktioner för att få ha kvar körkortet?
Mitt förslag var att hen skulle ge nycklarna till partnern och att partnern då bara skulle ge hen nycklarna om hen inte var full.
Var så himla omständigt och krångligt och massa diskussioner. Till slut fick jag veta att det var jag som hade kört full och varit i fängelse i omgångar