Könsroller, jämlikhet och BARN

[Petruska]

Jag tänker att just när man känner att det bra med förhållandet är "de bra stunderna", då är det rätt illa. Bra stunder räcker ingenstans. Ett förhållande med en och annan dålig stund kan vara helt okej, men i grund och botten ska det vara bra. Det ska inte vara "bra stunder", som kanske dessutom känns överdrivet bra därför att det är så skönt att slippa bråk och tjafs och dålig stämning.

 

[Saija]

Herregud, inser nu, i detta tillfälle, att min äldsta son börjar ta efter honom.
Ibland när jag försöker säga något (ofta helt ok saker) så avbryter han bara hela tiden, jag får inte prata klart, han säger att jag skapar dålig stämning och att han inte vill lyssna på mig osv, osv. Barnet är 10 år.[/QUOTE]

Jag vet inte riktigt hur man får med citat och sånt... men hoppas på att jag fick med sista stycket.
Flytta, och det nu! Du måste ju komma ifån denna idiot som faktiskt inte bara misshandlar dig psykiskt utan dessutom lyckats få barnet med på tåget. Lillkillen har säkert ingen aning om hur det biter, men gör som han är lärd. Och med sin pappas uppbackning kommer det att te sig som en sanning för honom. Du måste därifrån och få en chans att visa barnen vem du egentligen är och hur man egentligen ska behandla sina medmänniskor. Snälla, stanna inte det är bråttom därifrån nu, inte bara för dig utan även barnen.

 

[Mois]

För att återgå lite till ursprungsfrågan..

Vi levde hyfsat jämställt fram tills barnen kom, nu får man knacka sig på axeln o påminna sig om det i stort sett varje dag. Så jäkla lätt för oss att falla in i traditionella könsroller och det vill jag inte!

Jag är helt klart den som "projektleder" när det kommer till barnen. Hur fasiken slutar man med det?! Det är så svårt att låta bli. Jag är den som ser till att saker blir gjorda, som har med barnen att göra. Ibland provar jag att bara låtsats som det regnar och överlåta ansvaret till pappan men då tar allt så lång tid och det blir så omständligt. Sen förstår jag också att övning ger färdighet och skulle jag lyckas släppa på mitt projektlederi så borde han få fart på sitt. Förstår ju samtidigt att det är rätt bekvämt för honom med någon annan som har koll.

Med första barnet var han bara föräldraledig under 3-4 månader, precis som alla andra fäder enligt statistiken, tog han ut sin föräldraledighet på sommaren. Denna gången ska han vara hemma under 8 månader. Jag hoppas att det ger ett bättre resultat för vår dagliga jämställdhet i det långa loppet.

 

[Badger]

Du försvarar ojämställdhet med "ja då måste kvinnorna sluta bry sig om inredning". Vad har den med saken att göra?
varför i helvete är det legitimt att skita i sitt barn för att kvinnan bestämmer färg på tapeten?
det är såna där korkade argument man hela tiden stöter på.
"men du måste släppa in honom" the door is wiiiide open!
"han kanske inte vet" ursäkta, måste ha missat att han blev hjärndöd igår
"det tar lite tid för män" ok men då väntar jag en generation eller två då..
"ja jag visste att min man skulle vara bra" jaha, kul för dig!
"åh så hemskt, nu vill inte jag skaffa barn" nehej, jag kanske bör vara tyst

Fack. Nu skiter jag i det här.

Ok, nu känns det som att du svarar på allting någon har skrivit i den här tråden som du inte gillar till mig. Jag är "skyldig" till möjligen ett av påståendena. "Ja då måste kvinnorna sluta bry sig om inredning", inte exakt det jag sa dock. Det irriterande inlägg jag faktiskt Är skyldig till fanns inte med ovan. Dvs släpp saker och låt honom se dem falla. Men jag lägger till det nu.

Jag försvarar inte ojämställdhet, varför skulle jag göra det? Jag försökte med förslag på vad samhället/kvinnor kunde göra, eftersom vissa män inte verkar bry sig.

 

[YorkWann]

Så galet bra tråd! Blir så imponerad av ärligheten och öppenheten, samt alla fantastiska råd!

 

[Badger]

För att återgå lite till ursprungsfrågan..

Vi levde hyfsat jämställt fram tills barnen kom, nu får man knacka sig på axeln o påminna sig om det i stort sett varje dag. Så jäkla lätt för oss att falla in i traditionella könsroller och det vill jag inte!

Jag är helt klart den som "projektleder" när det kommer till barnen. Hur fasiken slutar man med det?! Det är så svårt att låta bli. Jag är den som ser till att saker blir gjorda, som har med barnen att göra. Ibland provar jag att bara låtsats som det regnar och överlåta ansvaret till pappan men då tar allt så lång tid och det blir så omständligt. Sen förstår jag också att övning ger färdighet och skulle jag lyckas släppa på mitt projektlederi så borde han få fart på sitt. Förstår ju samtidigt att det är rätt bekvämt för honom med någon annan som har koll.

Med första barnet var han bara föräldraledig under 3-4 månader, precis som alla andra fäder enligt statistiken, tog han ut sin föräldraledighet på sommaren. Denna gången ska han vara hemma under 8 månader. Jag hoppas att det ger ett bättre resultat för vår dagliga jämställdhet i det långa loppet.

Tja jag vågar inte ens säga det igen (för folk blir bara så sura), jag överlåter ansvaret till pappan och låter det ta den tid det tar eller falla i golvet, nästa sak kanske jag missar, sånt händer. (Tex missade A en hörselkontroll ett par år sedan pga att jag lämnade det till honom. A verkar dock höra så långt och det kommer en ny när han fyller 7. Lätt irriterande, ja, men jag kan inte hålla i alla grejor och det övriga av hans hälft funkade.) De blir ju mindre omständligt med övning också (tex äpple i skolväskan, jag glömde men han la till, glömde påminna om antilusspray i morse men det var ingen fara, fixat! Två som minns och påminner varandra.) .

 

[Mabuse]

Ok, nu känns det som att du svarar på allting någon har skrivit i den här tråden som du inte gillar till mig. Jag är "skyldig" till möjligen ett av påståendena. "Ja då måste kvinnorna sluta bry sig om inredning", inte exakt det jag sa dock. Det irriterande inlägg jag faktiskt Är skyldig till fanns inte med ovan. Dvs släpp saker och låt honom se dem falla. Men jag lägger till det nu.

Jag försvarar inte ojämställdhet, varför skulle jag göra det? Jag försökte med förslag på vad samhället/kvinnor kunde göra, eftersom vissa män inte verkar bry sig.

@Pontevecchio Jag är nog skyldig till att ha skrivit något i stil med "ja, jag visste att min man skulle vara bra." Och ja, det är kul för mig. Men det är såklart inget argument, bara ett konstaterande. Det blir lite som att man måste ha problem, annars får man inte skriva hur man har det? Det blir ju också knasigt, och leder ju till att det inte verkar finnas något alternativ till ojämställdhet, det blir liksom oundvikligt.

 

[inverterad]

Har tack vare denna tråd slutat projektleda barnets kläder. Så jäkla nöjd! Barnet har haft kläder på sig som varit rena och matchat ok även utan mig. Hon har fått vara utan mössa men spelar roll, det funkar med en extra filt i vagnen.

Sen hjälper det nog att vi är nyinflyttade i stort hus = grejer överallt plus att jag jobbat och varit hemifrån 7 h om dagen fyra dagar i sträck. Jag får nu fråga pappan om var barnets saker är, inte tvärtom. Och de har hittat sina egna rutiner och vanor. Det är verkligen GULD värt att vara hemifrån!

 

[Mois]

Tja jag vågar inte ens säga det igen (för folk blir bara så sura), jag överlåter ansvaret till pappan och låter det ta den tid det tar eller falla i golvet, nästa sak kanske jag missar, sånt händer. (Tex missade A en hörselkontroll ett par år sedan pga att jag lämnade det till honom. A verkar dock höra så långt och det kommer en ny när han fyller 7. Lätt irriterande, ja, men jag kan inte hålla i alla grejor och det övriga av hans hälft funkade.) De blir ju mindre omständligt med övning också (tex äpple i skolväskan, jag glömde men han la till, glömde påminna om antilusspray i morse men det var ingen fara, fixat! Två som minns och påminner varandra.) .

Det är ju precis så jag vill att det ska vara. Alla kan ju glömma, även den projektledande mamman

Jag ser fram emot att han ska vara föräldraledig, då tänker jag lämna över allt projektlederi. När hans föräldraledighet är över så hoppas jag att vi kan hitta en gemensam plattform där vi tydligare hjälps åt med allt som rör barnen.
Jag får väl återkomma om ett år

 

[Pontevecchio]

Tja jag vågar inte ens säga det igen (för folk blir bara så sura), jag överlåter ansvaret till pappan och låter det ta den tid det tar eller falla i golvet, nästa sak kanske jag missar, sånt händer. (Tex missade A en hörselkontroll ett par år sedan pga att jag lämnade det till honom. A verkar dock höra så långt och det kommer en ny när han fyller 7. Lätt irriterande, ja, men jag kan inte hålla i alla grejor och det övriga av hans hälft funkade.) De blir ju mindre omständligt med övning också (tex äpple i skolväskan, jag glömde men han la till, glömde påminna om antilusspray i morse men det var ingen fara, fixat! Två som minns och påminner varandra.) .

Grejen med dina svar är att du antyder att tex jag inte gör det. Att jag är ett kontrollfreak och därför har vi problem. Att problemet sitter i mitt beteende.

Mabuse, när man skriver "jag visste" blir det på nåt sätt som att vi andra chansat. jag visste också att min man skulle vara bra (som han är nu), jag hade fel. Det tog längre tid än jag trodde för honom att bli den pappa jag visste han kunde vara. Det är jättebra att folk har det bra men när det inte blir så, lägg det inte på mammorna.

 

[Badger]

Grejen med dina svar är att du antyder att tex jag inte gör det. Att jag är ett kontrollfreak och därför har vi problem. Att problemet sitter i mitt beteende.

Mabuse, när man skriver "jag visste" blir det på nåt sätt som att vi andra chansat. jag visste också att min man skulle vara bra (som han är nu), jag hade fel. Det tog längre tid än jag trodde för honom att bli den pappa jag visste han kunde vara. Det är jättebra att folk har det bra men när det inte blir så, lägg det inte på mammorna.

Jag "lägger" det inte på mammorna. Det är mer av -det finns ett problem, hur skulle det kunna lösas för någon, inte för alla, uppenbarligen inte för dig, men kanske för någon enstaka. Det acceptabla sättet är väl antagligen att säga synd på mannen, otur, bättre lycka nästa gång eller ngt liknande.

Lite som om du här hade beskrivit hur du hade till slut lyckats med att få till ett jämlikt förhållande, så som du har nu. Men så skulle jag skrivit att jag tyckte att du lade ansvar på kvinnorna bara för att du försökte göra någonting åt det och lyckades.

Jag har inte antytt att just du är ett kontrollfreak. Jag tror inte jag riktade några inlägg mot dig innan du sa att jag var för ojämställdhet och lade ansvaret på kvinnorna. Jag mer resonerade med andra i tråden om annat och relaterade till samhällsdebatten kanske, snarare än enskilda personer i tråden. Nämligen typ det här, som kom i veckan: http://www.expressen.se/debatt/ja-dagisaren-pajar-tyvarr-sexlusten-1/
http://www.expressen.se/kronikorer/...-sjalvdestruktivt-i-den-svenska-kvinnorollen/

Ska jag vara helt ärlig borde jag läsa om dina inlägg om just ditt förhållande för jag minns inte dem. Så lite var det dig jag svarade med mitt första "fel" inlägg.

 

[Badger]

Grejen med dina svar är att du antyder att tex jag inte gör det. Att jag är ett kontrollfreak och därför har vi problem. Att problemet sitter i mitt beteende.

Mabuse, när man skriver "jag visste" blir det på nåt sätt som att vi andra chansat. jag visste också att min man skulle vara bra (som han är nu), jag hade fel. Det tog längre tid än jag trodde för honom att bli den pappa jag visste han kunde vara. Det är jättebra att folk har det bra men när det inte blir så, lägg det inte på mammorna.

Så nu har jag läst om dina inlägg och jag kan inte se någon som helst koppling mellan dem och mina inlägg. (Bortsett från att de ev riktas åt samma håll.) Jag kan inte för mitt liv heller förstå varför du skulle trott det.

Du skrev att det var ojämställt när du var hemma men att det vände sedan när han var hemma. Nu är ni två primärföräldrar. Du skrev hur du tyckte folk skulle göra -mannen måste få föräldraledigt tidigt. Så vad kan jag säga annat än att jag håller med ditt första inlägg?

 

[Badger]

Jag "lägger" det inte på mammorna. Det är mer av -det finns ett problem, hur skulle det kunna lösas för någon, inte för alla, uppenbarligen inte för dig, men kanske för någon enstaka. Det acceptabla sättet är väl antagligen att säga synd på mannen, otur, bättre lycka nästa gång eller ngt liknande.

Lite som om du här hade beskrivit hur du hade till slut lyckats med att få till ett jämlikt förhållande, så som du har nu. Men så skulle jag skrivit att jag tyckte att du lade ansvar på kvinnorna bara för att du försökte göra någonting åt det och lyckades.

Jag har inte antytt att just du är ett kontrollfreak. Jag tror inte jag riktade några inlägg mot dig innan du sa att jag var för ojämställdhet och lade ansvaret på kvinnorna. Jag mer resonerade med andra i tråden om annat och relaterade till samhällsdebatten kanske, snarare än enskilda personer i tråden. Nämligen typ det här, som kom i veckan: http://www.expressen.se/debatt/ja-dagisaren-pajar-tyvarr-sexlusten-1/
http://www.expressen.se/kronikorer/...-sjalvdestruktivt-i-den-svenska-kvinnorollen/

Ska jag vara helt ärlig borde jag läsa om dina inlägg om just ditt förhållande för jag minns inte dem. Så lite var det dig jag svarade med mitt första "fel" inlägg.

Och ja jag håller inte med någon av expressenkolumnerna egentligen. Det är mer en skildring av en debatt som också är utanför tråden och kanske är mer av den jag pratade om än -individ i tråd.

 

[mandalaki]

Har tack vare denna tråd slutat projektleda barnets kläder. Så jäkla nöjd! Barnet har haft kläder på sig som varit rena och matchat ok även utan mig.

Det där med matcha skrev någon annan också om, men spelar roll! Huvudsaken är väl att ungen har kläder som passar för ändamålet just då.
Jag ser ofta ungar som har typ lilablommiga leggings till grönrutig jacka med rödprickig tröja under och jag tycker bara det är gulligt, för då har ungen förmodligen valt själv och det blev det allra finaste i garderoben

Ungar som ser ut som stylistens våta dröm tycker jag är mer ledsamt, isåfall.

 

[FengurLaugar]

Det där med matcha skrev någon annan också om, men spelar roll! Huvudsaken är väl att ungen har kläder som passar för ändamålet just då.
Jag ser ofta ungar som har typ lilablommiga leggings till grönrutig jacka med rödprickig tröja under och jag tycker bara det är gulligt, för då har ungen förmodligen valt själv och det blev det allra finaste i garderoben

Ungar som ser ut som stylistens våta dröm tycker jag är mer ledsamt, isåfall.

Många i min närhet är noga med det där med matchning av ungarnas kläder men jag tycker det kvittar! Vår 4 åring väljer oftast kläder själv och det kan bli lite hur som helst men det är hennes val och trivs hon och är nöjd så är det ju jättebra! 1 åringen väljer inte kläder själv men det blir inte så välmatchat på henne heller. Kanske lite mer när jag väljer än när maken väljer men det stör inte mig om han tar något som jag inte skull valt precis som att han inte stör sig på det jag väljer. Ungen har hela, rena kläder och det är viktigast

 

[inverterad]

Det där med matcha skrev någon annan också om, men spelar roll! Huvudsaken är väl att ungen har kläder som passar för ändamålet just då.
Jag ser ofta ungar som har typ lilablommiga leggings till grönrutig jacka med rödprickig tröja under och jag tycker bara det är gulligt, för då har ungen förmodligen valt själv och det blev det allra finaste i garderoben

Ungar som ser ut som stylistens våta dröm tycker jag är mer ledsamt, isåfall.

Nä alltså det kvittar ju verkligen. Det är bara jag som tycker det är kul med kläder. Funktionen är ju det enda som är viktigt. I fallet med min partner blev jag dock glad för att matchningen liksom är ett tecken på att han äntligen äger hennes garderob, vet vad som finns och har lagt NÅN möda på påklädningen istället för att hon får ha det som låg överst i lådan och kläderna liksom ser ut att vara påslängda i farten. För fyramånadersungen själv kvittar det ju fullständigt förstås. Hon är lite liten för att välja själv än.

 

[Pontevecchio]

Så nu har jag läst om dina inlägg och jag kan inte se någon som helst koppling mellan dem och mina inlägg. (Bortsett från att de ev riktas åt samma håll.) Jag kan inte för mitt liv heller förstå varför du skulle trott det.

Du skrev att det var ojämställt när du var hemma men att det vände sedan när han var hemma. Nu är ni två primärföräldrar. Du skrev hur du tyckte folk skulle göra -mannen måste få föräldraledigt tidigt. Så vad kan jag säga annat än att jag håller med ditt första inlägg?

exakt, jag skrev att mannen måste vara hemma. jag har inte gjort ett skit, jag har bara påtalat till min man hur skevt det blev. Det är han som ändrat sig.

Ditt inlägg var precis det många säger när man säger att det skitit sig "du måste släppa in mannen, du måste göra dittan dattan dutten".

 

[Badger]

exakt, jag skrev att mannen måste vara hemma. jag har inte gjort ett skit, jag har bara påtalat till min man hur skevt det blev. Det är han som ändrat sig.

Ditt inlägg var precis det många säger när man säger att det skitit sig "du måste släppa in mannen, du måste göra dittan dattan dutten".

Fast kan det inte vara olika för olika personer? Är det inte att släppa in mannen att "låta" honom vara hemma/säga att han måste vara hemma förresten?

Måste en sak som fungerar för en person fungera för alla? I så många ojämställda förhållanden måste det ju kunna bero på många olika saker, eftersom människor är olika, vissa som man kanske kan påverka, andra inte.

(Jag har heller inte gjort ett skit, i mitt fall struntade jag i projektledning och ingen gör det helt enkelt. Man hemma valde han själv.)

 

[Pontevecchio]

du missar helt min poäng Badger.

 

[Mabuse]

Grejen med dina svar är att du antyder att tex jag inte gör det. Att jag är ett kontrollfreak och därför har vi problem. Att problemet sitter i mitt beteende.

Mabuse, när man skriver "jag visste" blir det på nåt sätt som att vi andra chansat. jag visste också att min man skulle vara bra (som han är nu), jag hade fel. Det tog längre tid än jag trodde för honom att bli den pappa jag visste han kunde vara. Det är jättebra att folk har det bra men när det inte blir så, lägg det inte på mammorna.

Att andra har chansat lägger du själv till. Jag kan tänka mig många fler anledningar. T ex att man inte tycker det är så viktigt, eller inte funderade så mycket på det utan tänkte att det blir nog bra. Eller gjorde en missbedömning. Alla har väl inte jämställdheten som en käpphäst i livet?

Det innebär inte att det är mammornas ansvar vad papporna gör, man får såklart själv som mamma eller pappa ta ansvar för vad man gör och inte. Något val har man väl när det gäller vem man skaffar barn med (sålänge vi har abortmöjligheter), men var och en får ju fortfarande ta ansvar för det man gör. Lite som att jag kanske väljer att göra affärer med en drogmissbrukare, men det fråntar inte den personen ett jota ansvar för att sedan stjäla pengarna.

Det du verkar säga är att man inte ska säga att det går att säga något på förhand, för då insinuerar man att om det blir fel så beror det delvis på en missbedömning - och där håller jag inte riktigt med dig, i så fall. Jag tror att det går att säga något på förhand. Däremot behöver det inte vara fel att inte vara så petig med den förhandbedömningen, det beror ju på vad man kan tänka sig att leva med. Jag visste t ex att jag aldrig kommer klara att vara projektledaren och bullmamman som ordnar loppis på barnens skolgård etc (för att återknyta till en tidigare diskussion), så om inte mannen tar halva ansvaret så kommer alltihop krascha. Det kan du ju se som ett svaghetstecken om du vill.