Lite motvikt kanske. Jag visste att han skulle vara bra och han är bra. Att få tvillingar är nog också en fördel när det gäller att vara två primärföräldrar, det blir liksom en var.
Tro det eller ej men det FINNS folk med penis som ser det som en självklarhet precis som mig att dela lika och vara primärförälder. Det är sant.
Jag gör som @Sar och lägger också in en liten motvikt i linje med @em-pirre - ja de finns såklart, det får vi hoppas ingen tvivlar på även om statistiken i många fall är rätt sorgesam.
Jag har en i a f, trots villa i småstad och lång pendling till jobb, eget företag (jag) - och amning när det begav sig (barnen är 4,5 och 7,5år nu), eftersom den aspekten togs upp tidigare i tråden. Den här familjen har två primärföräldrar och två projektledare, eller snarare en projektgrupp, beroende på hur man väljer att se på saken.
Väldigt intressant tråd som fått mig att fundera mycket på varför det fungerar hos oss. Jag har inte kommit i mål i tankarna ännu, det är uppenbarligen alldeles för sällan jag reflekterar över detta (mer än när jag kräks av kommentarer från utomstånde om "vilken tur jag har som har en så fantastisk man" - ööhhh - så tack till TS!) men återkommer ständigt till respekt för den andre (och barnen) när jag funderar. Som förälder, egen individ och yrkeskvinna/man - och partner. Som lagspelare i laget FAMILJEN, helt enkelt. Fasen vad pretto och flummigt det låter? Det handlar om en känsla och trygghet vi båda känner i att vi är två, om allt ansvar och därmed också glädje (och frustration). Får fundera vidare...