Könsroller, jämlikhet och BARN

[Badger]

Ja, visst är det galet? De jämställda männen framställs (av kvinnor) i termer av duktiga, unika och gud vet allt - och partnern har i dessa fall "tur" () medan de ojämnställda männen är kvinnans ansvar . Så j-ä-k-l-a ledsamt och ett stort jäkla hinder för jämnställdhet.

Har jag skrivit att min man är duktig? Jag tycker inte att Inte Ung heller har gjort det eller Belize, hon säger ju snarare motsatsen, att hon inte gillar när folk säger så.

 

[Kattennizze]

Jag gillar din syn på dina barn, inte resten...
det är så jäkla tufft när man blir innerligt besviken på någon.

Jag är inte besviken på min partner i det avseendet alls, han är både jämställd och vi har precis grundsyn på barn/barnuppfostran däremot är det helt andra saker som blivit snett för oss, där jag tror att föräldraskapet helt har tagit knäcken på vår relation faktiskt, vi är bara så slut helt enkelt.

 

[Hyacinth]

Jag är inte besviken på min partner i det avseendet alls, han är både jämställd och vi har precis grundsyn på barn/barnuppfostran däremot är det helt andra saker som blivit snett för oss, där jag tror att föräldraskapet helt har tagit knäcken på vår relation faktiskt, vi är bara så slut helt enkelt.

Ahh, så skönt att jag missförstod!

 

[LiZH]

Jag är inte besviken på min partner i det avseendet alls, han är både jämställd och vi har precis grundsyn på barn/barnuppfostran däremot är det helt andra saker som blivit snett för oss, där jag tror att föräldraskapet helt har tagit knäcken på vår relation faktiskt, vi är bara så slut helt enkelt.

Det kan jag helt förstå. När barnen var små så knäckte det oss nästan. Vi har samma grundtänk vad gäller barnen och relationen,jämställdhet och människosyn. Men vi var så in i märgen trótta så även om vi delade allt och hade mycket tid med barnen ( men inte alltid som hel familj eftersom en av oss alltid jobbade) att det var ju inte som att vi orkade göra glädjehopp över hur vår tillvaro var... Föräldraskapet och allt det för med sig kan slita enormt på en relation även om man delar grndsynen och även om man delar på allt. Det blir liksom bara så mycket av allt.

 

[Badger]

borttaget

 

[Badger]

Ändå utgår din tes från att det är vi kvinnor som gjort nåt fel när det blivit knas..

Jag tror vi missuppfattar varandra.

Det där var ju spännande! En självcentrerad och en familjecentrerad. Det är ju precis så det kan vara, vi hade en gräslig semester en gång som blev precis så. Jag stod och lagade mat åt alla (även de vi var hos) i två veckor medan partner ägnade sig åt sina intressen. Gud vad arg jag blev när det gick upp för mig. Jag gled i in hausfrau-roll och servade med mat och fika 24/7 utan att jag fattade hur det gick till.
Vi var i ett nytt sammanhang där kvinnor traditionellt sett haft just mat-rollen medan männen gjort annat. Och jag hoppade rakt in i det med en ettåring på armen.
Två veckor i helvetet brukar jag beskriva det som, och vaktar numer oerhört på mig själv så jag inte gör om det. Min partner skämdes även hen när jag pekade på hur vi betett oss, men jag fick stå för pekandet. Kan ju tyckas larvigt att peka på två ynka veckor, men det var gräsligt. Vi hamnade i könsrollerna automatiskt när vi gjorde som omgivningen förväntade sig just där. Numer tackar jag nej till liknande invitationer, just för att normen är så stark i vissa umgängen och sammanhang.

Så Hyacinth gör fel om hon undviker situationer som ovan i framtiden. Trots att det inte var hennes fel. För bara hennes man har rätt till agens att åtgärda situationen och rätta till felet. Jag tror inte att du tycker det såklart.

Men, det var ett försök till förklaring.

 

[Hyacinth]

Jag är inte besviken på min partner i det avseendet alls, han är både jämställd och vi har precis grundsyn på barn/barnuppfostran däremot är det helt andra saker som blivit snett för oss, där jag tror att föräldraskapet helt har tagit knäcken på vår relation faktiskt, vi är bara så slut helt enkelt.

Jag kan ju inte formulera mig just nu.
Förlåt.

Jag hoppas ni hittar tillbaka till varandra, är barnen små fortfarande? Typ; finns det ljus i tunneln, kan ni bo isär eller göra annat som skulle underlätta och skapa lite energipåfyllning?

 

[mandalaki]

. Min poäng var att det är väldigt lätt att anse att det ger bäst förutsättningar för ett jämställt familjeliv att bo i innerstaden och ha nära till jobbet. När det i verkligheten bara är en möjlighet för de ekonomiskt och/eller socialt priviligierade.

Jag tycker inte att studier "anser saker", och i övrigt är det väl bara en person (@Hyacinth) som förklarar varför hon tycker det är bra att hon och familjen bor i stan.

 

[Pontevecchio]

Jag förstår inte hur du läser alls Badger faktiskt så kan inte bemöta det.
Jag är inte intresserad av att försvara mig heller, jag har berättat om mitt liv och hur jag upplevde det. Om du anser att det beror på min städning, go ahead.

 

[Hyacinth]

Jag tycker inte att studier "anser saker", och i övrigt är det väl bara en person (@Hyacinth) som förklarar varför hon tycker det är bra att hon och familjen bor i stan.

Jag ÄR normen.

 

[Badger]

Jag förstår inte hur du läser alls Badger faktiskt så kan inte bemöta det.
Jag är inte intresserad av att försvara mig heller, jag har berättat om mitt liv och hur jag upplevde det. Om du anser att det beror på min städning, go ahead.

Nej, grejen var ju att jag inte skrev om dig alls faktiskt.

Jag kan inte se varför du borde försvara dig? Vad finns att försvara sig mot? Det är ju jag som försvarar mig eftersom du sa att jag skyllde ojämställdhet enbart på kvinnor och jag försöker förklara hur jag menade med mina inlägg. Att det såklart inte var kvinnors fel, hur skulle det kunna vara det, men en tanke om en strategi.

 

[mandalaki]

Jag ÄR normen.

Klart du är, darling.

Edit: jag måste säga att du startat en väldigt intressant tråd. Den blev olik hundratals andra på temat.

 

[Pontevecchio]

Nej, grejen var ju att jag inte skrev om dig alls faktiskt.

Jag kan inte se varför du borde försvara dig? Vad finns att försvara sig mot? Det är ju jag som försvarar mig eftersom du sa att jag skyllde ojämställdhet enbart på kvinnor.

Du försvarar ojämställdhet med "ja då måste kvinnorna sluta bry sig om inredning". Vad har den med saken att göra?
varför i helvete är det legitimt att skita i sitt barn för att kvinnan bestämmer färg på tapeten?
det är såna där korkade argument man hela tiden stöter på.
"men du måste släppa in honom" the door is wiiiide open!
"han kanske inte vet" ursäkta, måste ha missat att han blev hjärndöd igår
"det tar lite tid för män" ok men då väntar jag en generation eller två då..
"ja jag visste att min man skulle vara bra" jaha, kul för dig!
"åh så hemskt, nu vill inte jag skaffa barn" nehej, jag kanske bör vara tyst

Fack. Nu skiter jag i det här.

 

[mandalaki]

"men du måste släppa in honom" the door is wiiiide open!
"han kanske inte vet" ursäkta, måste ha missat att han blev hjärndöd igår
"det tar lite tid för män" ok men då väntar jag en generation eller två då..

Förlåt men

Du är så jäkla briljant i den här tråden!

 

[Hyacinth]

Klart du är, darling.

Edit: jag måste säga att du startat en väldigt intressant tråd. Den blev olik hundratals andra på temat.

Är sjukt stolt över mig själv.


Eller: vansinnigt imponerad över att alla delat med sig så öppet om sina relationer och tankar! Överträffade mina vildaste förhoppningar. Jag tänker att buke är fyllt av magiskt bra kvinnor, jag hoppas verkligen att de vet om det också.

 

[Hyacinth]

Jag tror vi missuppfattar varandra.



Så Hyacinth gör fel om hon undviker situationer som ovan i framtiden. Trots att det inte var hennes fel. För bara hennes man har rätt till agens att åtgärda situationen och rätta till felet. Jag tror inte att du tycker det såklart.

Men, det var ett försök till förklaring.

Jag hänger inte med. Sorry.

 

[MiniLi]

Har inte läst hela tråden än, men ska försöka hinna. Tycker det här är så viktigt.

Jag har inga barn. Tänker väl att jag kommer vilja skaffa barn någon gång i framtiden, men det är inget som på något sätt ligger nära än.
Tankar har jag dock så det räcker och blir över. Jag tror att föräldraskapet är en jättesvårighet när det gäller jämställdhet.

Jag är något av ett kontrollfreak som person. Har lätt för att styra och ställa, vill ha saker på MITT sätt och har väldigt specifika åsikter om det mesta vilket resulterar i att "jag gör det bättre själv" ligger mig nära till hands. Jag är helt övertygad om att jag kommer få kämpa massor för att få till ett jämställt föräldraskap, inte för att det är något fel på mannen utan för att jag nog skulle ha lätt att ta över.
Jag ser det i min omgivning också, starka kvinnor som går all in i föräldrarollen och sen inte klarar av att lämna ifrån sig. Och de där mesiga männen som mest verkar titta på.

Jag tänker att det måste till många många samtal och noga planering innan barn blir aktuellt för min del. Att dela lika på föräldraledighet är självklart oavsett hur ekonomin ser ut. Det är skit samma vad som händer på lönekontot, pappan SKA vara hemma lika mycket. Gärna också i ett tidigt skede.
Flaskmatning behöver prioriteras, om barnet kan gå med på det. Pappan MÅSTE kunna hålla barnet mot sitt eget bröst och mata, så att man inte fastnar i fällan där mamma "måste" eftersom hon har maten.
Jag vet mammor som inte står ut med att låta männen trösta barnet, för att det inte går lika snabbt. Tro fan det, pappan har ju aldrig lärt sig eftersom det bara är mamman som har barnet hela tiden.
Jag vet mammor som inte klarar av att ta sig hemifrån på morgonen (kommer för sent till jobbet) TROTS att pappan är hemma - för att barnet blir så ledset när mamma går. För man har totalt bundit upp barnet på mamman och pappa varken kan eller verkar engagera sig för att få lära sig att trösta lika bra.

Jag tror inte att jämställdhet "bara blir" utan att det är ett ständigt arbete. Vill man ha ett jämställt förhållande, kanske framförallt för att göra skillnad för kommande generationer, så kommer man behöva göra obekväma val för jämställdhetens skull.
Det spelar liksom ingen roll att pappa gillar hockey, det är nog bättre att mamma följer med på den träningen. Det spelar ingen roll att mamma lagar godare mat, det är bättre att pappa fixar minst lika ofta. Och det spelar ingen roll att mamma har lättare att mata/trösta/whatever, pappa måste göra det ändå.

Om jag och partner inte kan vara överens om detta innan, då blir det inga barn. Så känns det nu iallafall. Hellre olyckligt barnlös (och ensam?) än fast i kvinnofällan.

 

[Pontevecchio]

det är lätt att vara tuff mot pappan, att kräva saker av honom.
det var för mig helt omöjligt att vara det mot barnet, att vägra barnet det den skrek efter för att prove a point för pappan. det handlade inte om mitt sätt eller pappans, det handlade om barnets sätt.

 

[Hyacinth]

Har inte läst hela tråden än, men ska försöka hinna. Tycker det här är så viktigt.

Jag har inga barn. Tänker väl att jag kommer vilja skaffa barn någon gång i framtiden, men det är inget som på något sätt ligger nära än.
Tankar har jag dock så det räcker och blir över. Jag tror att föräldraskapet är en jättesvårighet när det gäller jämställdhet.

Jag är något av ett kontrollfreak som person. Har lätt för att styra och ställa, vill ha saker på MITT sätt och har väldigt specifika åsikter om det mesta vilket resulterar i att "jag gör det bättre själv" ligger mig nära till hands. Jag är helt övertygad om att jag kommer få kämpa massor för att få till ett jämställt föräldraskap, inte för att det är något fel på mannen utan för att jag nog skulle ha lätt att ta över.
Jag ser det i min omgivning också, starka kvinnor som går all in i föräldrarollen och sen inte klarar av att lämna ifrån sig. Och de där mesiga männen som mest verkar titta på.

Jag tänker att det måste till många många samtal och noga planering innan barn blir aktuellt för min del. Att dela lika på föräldraledighet är självklart oavsett hur ekonomin ser ut. Det är skit samma vad som händer på lönekontot, pappan SKA vara hemma lika mycket. Gärna också i ett tidigt skede.
Flaskmatning behöver prioriteras, om barnet kan gå med på det. Pappan MÅSTE kunna hålla barnet mot sitt eget bröst och mata, så att man inte fastnar i fällan där mamma "måste" eftersom hon har maten.
Jag vet mammor som inte står ut med att låta männen trösta barnet, för att det inte går lika snabbt. Tro fan det, pappan har ju aldrig lärt sig eftersom det bara är mamman som har barnet hela tiden.
Jag vet mammor som inte klarar av att ta sig hemifrån på morgonen (kommer för sent till jobbet) TROTS att pappan är hemma - för att barnet blir så ledset när mamma går. För man har totalt bundit upp barnet på mamman och pappa varken kan eller verkar engagera sig för att få lära sig att trösta lika bra.

Jag tror inte att jämställdhet "bara blir" utan att det är ett ständigt arbete. Vill man ha ett jämställt förhållande, kanske framförallt för att göra skillnad för kommande generationer, så kommer man behöva göra obekväma val för jämställdhetens skull.
Det spelar liksom ingen roll att pappa gillar hockey, det är nog bättre att mamma följer med på den träningen. Det spelar ingen roll att mamma lagar godare mat, det är bättre att pappa fixar minst lika ofta. Och det spelar ingen roll att mamma har lättare att mata/trösta/whatever, pappa måste göra det ändå.

Om jag och partner inte kan vara överens om detta innan, då blir det inga barn. Så känns det nu iallafall. Hellre olyckligt barnlös (och ensam?) än fast i kvinnofällan.

Intressant. Jag velar kring om jag ska försöka amma eller inte denna gång. Gick åt skogen förra gången.
Fördelen med flaska (ersättning) är ju att alla kan mata. Nackdelen att man har en jäkla massa att släpa på, måste planera utflykter och ta med hela tiden. Dyrt är det också.

Fördelen med amning är ju att det är himla praktiskt om det fungerar, ren förpackning, inget att diska och snabbt tillhanda. Nackdelen är att man blir mer låst.
Jag som hade problem med anknytningen förra gången funderar ändå på att försöka amma, och hoppas att det underlättar.

Jag väljer medvetet att bortse från vissa aspekter rörande amning/ersättning, de har ältats till förbannelse förut. Jag snackar amning/ersättning kontra föräldrarollen.

 

[lil-sis]

Intressant. Jag velar kring om jag ska försöka amma eller inte denna gång. Gick åt skogen förra gången.
Fördelen med flaska (ersättning) är ju att alla kan mata. Nackdelen att man har en jäkla massa att släpa på, måste planera utflykter och ta med hela tiden. Dyrt är det också.

Fördelen med amning är ju att det är himla praktiskt om det fungerar, ren förpackning, inget att diska och snabbt tillhanda. Nackdelen är att man blir mer låst.
Jag som hade problem med anknytningen förra gången funderar ändå på att försöka amma, och hoppas att det underlättar.

Jag väljer medvetet att bortse från vissa aspekter rörande amning/ersättning, de har ältats till förbannelse förut. Jag snackar amning/ersättning kontra föräldrarollen.

Jag har för avsikt att amma om det går och komplettera det med ersättning eller pumpat.

Hur det blir får vi se. Men mat kommer hen få iaf.

(Jag hoppas även kunna donera om det fungerar med avståndet etc.)