Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fast alltså, om det stod en artikel om någon som långtidsammade sitt barn skulle du knappast skriva "Men hur ska det gå när barnet går i skolan, ska det gå hem på raster för att amma, hur ska det gå när det kommer in i puberteten" osv? För det framgår ju rätt tydligt att det här inte är något de kommer att försöka få barnet att göra resten av livet?
Jag försökte konsekvent fråga kunden "bil eller docka" - men jag fick utveckla frågan till "flicka eller pojke" för sådär 75% och mina arbetsledare blev sura för att det tog extra tid....
Eller om samsovning, hur ska det gå? Kan barnet aldrig åka på läger? Ta hem flickvän/pojkvän? Onanera?
Vad jag också undrar är hur mycket av den äldre pojkens val som faktiskt är hans egna. Har han själv varit ute i affären och köpt sina kläder?
Jag tycker att detta är att ge fel signaler till sina barn, vore det inte bättre att säga något i stil med: "du är en flicka/pojke, men det är helt OK om du vill ha rosa/leka med bilar/spela hockey ändå". Varför göra så stor affär av det?
Utan att ställa mig i någon ringhörna (för jag vet inte riktigt vad jag tycker än) så funderar jag: Nu vinklas visserligen texten som att föräldrarna kommer att avslöja könet på barnet så småningom, men både vad gäller Storm och henoms syskon så undrar jag hur dessa barn reagerar när de hamnar i puberteten, hur kommer tankarna och känslorna gå då? En ung tonåring har mycket tankar i sitt huvud och jag ser framför mig en pojke eller flicka som inte vet om det är okej för mamma och pappa att ha ett kön och en könstillhörighet.
Det känns som att dessa föräldrar drar det väldigt långt och att en ung tonåring kan komma att tolka detta som att det är tabu att vilja vara flicka eller pojke (kvinna eller man) helt ut.
"Måste jag fortsätta att vara neutral och könlös? Får jag klippa av mina flätor och börja köra motorcross, hänga med mina grabbpolare och vara gapig och skrikig? Blir pappa besviken om jag inte vill ha rosa längre? Får jag tända på tjejer, eller måste jag tända på killar också? Får jag tänka på sex över huvud taget eller är det för ojämställt? Får jag diskutera det här med mamma och pappa eller blir de besvikna på mig då?" Jag vet att det är tankar som kanske kan verka banala för oss vuxna människor men för en förvirrad förpubertal person kan de här tankarna bli jätteverkliga och jättejobbiga.
Ja ett spädbarn då kanske, men jag tycker allt att storebror/Pippi Långstrump såg äldre ut?
Kort och koncist: hen är tänkt att användas som benämning på de som inte känner att de tillhör varken hon eller han, för de med könsidentifieringsproblem (som det stod). Hen är inte tänkt att användas istället för hon eller han för att utjämna allt till en grå, neutral massa. Intressant.
Jag tycker att det är helt sjukt, det är att göra sina barn utanför i både samhället och speciellt i skolan!
Pojkar är pojkar och Flickor är flickor! (JA, blått och rosa! )
Hur svårt kan det vara?
Jag tycker sjalv det ar jattesvart att diskutera sadant som for mej ar sjalvklart.