Minst lika ordningsstörande, är väl olikkönade par som på allvar trotsar maktasymmetrin? (Nu är det min uppfattning att det är ganska ovanligt, men lika vanligt som samkönade par, är det nog ändå.) Ska vi samtidigt se politiskt på det hela - på parliv och familjeliv - skulle jag säga att det är i de normtrotsande olikkönade paren mycket av det spännande sprängstoffet finns. (Sen tror jag att sådana parbildningar ligger ungefär lika nära till hands för väldigt många självidentifierade heterosexuella som likkönade parbildningar gör, men det tror jag att de flesta av oss finner det obekvämt att tänka på.)
Nej, inte om jag förstått din logik rätt. Oavsett hur mycket man trotsar några maktasymmetrier, det blotta faktum att man attraheras av det motsatta könet innebär att man per definition har internaliserat och sexualiserat könsordningen. Hade man låtit bli det, så hade man varit homosexuell. Endast internalisering av könsordning kan förklara heterosexualitet, så alla som är heterosexuella har därför per definition internaliserat könsordningen, medan alla homosexuella har låtit bli. Att internalisera en struktur är ju alltid mer reproduktivt för den strukturen än att inte göra det, allt annat lika.
Sen kanske man utmanar normer på olika sätt i sitt leverne och i maktbalansen i förhållandet, men det är en annan sak. I samma ögonblick som en kvinna blir attraherad av en man, så har hon med din logik redan internaliserat könsordningen. Och i samma ögonblick som hon blir attraherad av en kvinna, så har hon låtit bli.
Vidare måste då homosexualitet vara grundtillståndet för alla, med samma logik: Ingen föds med internaliserade normer. Enda sättet att bli heterosexuell är genom att internalisera könsordningen. Följaktligen: Alla är homosexuella från början, tills en del börjar internalisera könsordningen och därigenom börjar attraheras av det motsatta könet. Alternativt: Alla människor är i grunden asexuella, och skulle inte vilja ha sex med någon nånsin, om de inte internaliserade en norm, som gjorde dem attraherade av det ena eller andra könet. Varav då heterosexualitet är internalisering av en norm som gör samhället ojämställt, och homosexualitet internalisering av en norm som gör samhället jämställt. Ur samhällsperspektiv, om man tycker ett jämställt samhälle är bra, så följer i så fall att homosexualitet är bättre än heterosexualitet.