Kommer sjukvårdspersonal ha rätt att säga nej till abort?

[Wysiwyg]

@Foinix Men fy så vidrigt! Blir uppriktigt ledsen när jag läser sådant!

 

[Comatose]

Jag undrar stillsamt om någon enda kan förstå och respektera, att även en man kan uppröras över detta?

"Kvinnan, som jobbat som barnmorska i över 30 år, skriver att hon från sitt tidigare yrkesliv har hiskeliga minnesbilder av foster som kämpat och försökt andas under 5–15 minuter."

Själv avstod jag avsiktligt från att lyfta fram detaljer som denna. Jag ville inte hamna i situationer, där jag riskerade att skuldbelägga dem som genomgått aborter. Men det var angeläget för mig att finna en lösning för dem som ser fostret som en människa, och en samvetsklausul hade kunnat vara en lösning.

Det hade förvisso inte hjälpt dem som inte hade omfattats av en sådan. Därför är det bra att frågan om behandlingen av aborterade foster nu lyfts fram. Men jag undrar fortfarande, om man verkligen måste ha suttit i en gynekologstol för att få delta i en debatt, som också rör frågor om etik och moral? Jag undrar om de här, som upprörts över en mans deltagande i debatten också anser att manliga riksdagsledamöter klädsamt bör lämna kammaren, när frågor som denna diskuteras?

"Måste du verkligen ha suttit i en gynekologstol för att få delta i en debatt?" Jag tror jag storknar faktiskt. Det var bland det mest oförskämda och dummaste jag läst i hela mitt liv. Uppenbarligen begriper du inte ett dugg av den könsmaktsordning vi tyvärr lever i. Det handlar inte om att du aldrig suttit i en gynstol, det handlar om att du aldrig har, eller aldrig kommer att behöva stå inför beslutet att behålla eller inte behålla ett foster.

För dig är hela diskussionen hypotetisk och du kan intellektualisera den utan att förstå de tankar och känslor som kan finnas bakom ett sådant beslut. Dina diskussioner blir därför irrelevanta och ointressanta. Du vet helt enkelt inte vad du pratar om. Det var det jag menade när jag skrev att lite ödmjukhet kunde vara på sin plats: delta gärna i diskussionen, men försök aldrig få kvinnor att tro att du har lika mycket att komma med i diskussionen som de har.

Att du är vit och medelålders har mindre med den här diskussionen att göra, tycker jag, även om det är så att du som vit och medelålders (och man) åtnjuter en hel del fördelar som många av oss andra aldrig kommer att göra. Det är att du är man som gör att du borde förstå att hålla en lägre profil i den här diskussionen, och lyssna på de som har, eller kan komma att ställas inför ett sådant här beslut i framtiden. Inte klampa rakt in och tro att du vet. För du VET inte.

Som en liten parentes kan vi ju tillägga: du ville inte riskera att skuldbelägga någon som gjort en abort med dina inlägg. Men nu har du gjort det. Skämmes tamejfan.

 

[Emtherlia]

Läs ordentligt vad jag har skrivit! Jag förordade utredningen, men jag påpekade samtidigt att en sådan kanske skulle visa att det inte vore praktiskt möjligt med en samvetsklausul. Jag har inte förordat en ändring av abortlagstiftningen.

Och jag menar att ens ett förordande av en sådan utredning är att öppna dörrar jag inte vill ska öppnas. Så som att det säkerligen skulle bli debatter om aborts vara eller icke vara.

 

[Aliche]

@Emtherlia jag håller med. Att ens fundera över att överväga en sån klausul är ju att indirekt säga att det inte är alldeles självklart med den fria aborträtten vi har. Om man säger att det kanske är okej för en yrkesgrupp att inte utföra en viss arbetsuppgift pga etiska eller religiösa skäl så blir det ju underförstått att man nånstans anser att abort är lite lite fel iallafall och inte ett självklart inslag i arbetet. Om det vore självklart med aborträtt så skulle de inte ens överväga en utredning. Nu kan man ju lika gärna säga att jag är jehovas vittne så jag vill inte utföra blodtransfusioner eller jag gillar inte transsexuella så jag vill inte utföra könsbyten, min religion gillar inte färgade människor så jag vill inte behöva behandla dessa.. Listan blir lång och absurd om vi börjar lägga in religiösa och etiska undantag (gäller alltså inte redan befintliga etiska riktlinjer då) för vårdpersonal och i förlängningen då alla andra yrkesområden.
För att inte tala om den stämning jag kan tänka mig skulle uppstå på arbetsplatsen där man delas upp i "abortutförare" och "icke abortutförare". Det känns oundvikligt att dessa inte skulle hamna i konflikt/segregation både moraliskt men också för att arbetsbördan skulle ju blir tyngre för de som faktiskt utför alla arbetsuppgifter då dessa måste plocka upp där de andra inte vill. De borde ju då rimligen innebära även rådgivningar, för- och eftervård vid aborter, eventuella komplikationer osv.

Ska de som inte vill utföra aborter slippa hantera även de komplikationer som hamnar på akuten där man (som för mig) måste utföra en akut kirurgisk abort när den första inte tog allt? Hur skulle det se ut?
"Ja jag vet att du kom in med en ambulans och svimmade av smärta men jag ska hitta en annan BM som kan utföra det här för jag anser inte att det du redan har gjort en gång är etiskt/religiöst försvarbart. Ta lite morfin så länge så ska vi se när en sån kan komma in!" Eller kanske ännu värre "Ja nu har ju du kommit in här med ambulans och är jätterädd och ledsen och har fruktansvärt ont så jag ska göra den här aborten fast jag absolut inte vill (vilket du säkert märker av!) men eftersom jag inte har någon regelbunden träning pga etiska/religiösa skäl så kommer den inte bli lika bra som om någon mer erfaren hade utfört den och risken för ytterliggare komplikationer är mycket större"

 

[rutans]

Tyvärr tycks många hellre vilja se problem än möjligheter. Ska det förtigas, att det finns abortmotståndare som i vissa lägen ändå medverkar till aborter? Blir det svårare att demonisera dem då?

Jag menar inte, att det skulle vara tillräckligt, men jag tror att ganska många av dem som inte vill medverka vid aborter skulle vara beredda att göra det för att rädda moderns liv. Skulle man införa en samvetsklausul, finge man rimligen fråga om detta vid anställningen.

Att rädda en kvinnas liv kan man se på flera vis. Rent hypotetiskt behöver det nödvändigtvis inte enbart vara att hjärtat ska fortsätta slå, att rädda någons liv kan vara så mycket mer. Som att ge någon en chans till lycka.

Det abortmotståndarna vill rädda är själva kroppen, inte knoppen. Varken kvinnans lycka eller barnets, det viktiga är att kroppen lever.

För mig finns det inget gott i att höra att de nog skulle utföra abort om det gällde kvinnans kroppsliga liv. Inte bara av de orsaker att de nog ändå skulle riskera kvinnans liv om det fanns en chans att det skulle gå bra, eller för att det skett att kvinnor ändå dött i de länder där denna lag finns- kvinnor som riskerar livet får göra abort.
Utan för att ett liv är så mycket mer än att hjärtat ska slå och för många (givetvis inte alla) så är ett oönskat barn en avgrund.

 

[rutans]

Jag undrar stillsamt om någon enda kan förstå och respektera, att även en man kan uppröras över detta?

"Kvinnan, som jobbat som barnmorska i över 30 år, skriver att hon från sitt tidigare yrkesliv har hiskeliga minnesbilder av foster som kämpat och försökt andas under 5–15 minuter."

Själv avstod jag avsiktligt från att lyfta fram detaljer som denna. Jag ville inte hamna i situationer, där jag riskerade att skuldbelägga dem som genomgått aborter. Men det var angeläget för mig att finna en lösning för dem som ser fostret som en människa, och en samvetsklausul hade kunnat vara en lösning.

Det hade förvisso inte hjälpt dem som inte hade omfattats av en sådan. Därför är det bra att frågan om behandlingen av aborterade foster nu lyfts fram. Men jag undrar fortfarande, om man verkligen måste ha suttit i en gynekologstol för att få delta i en debatt, som också rör frågor om etik och moral? Jag undrar om de här, som upprörts över en mans deltagande i debatten också anser att manliga riksdagsledamöter klädsamt bör lämna kammaren, när frågor som denna diskuteras?

Du får både uppröras och vara med i en debatt, men faktum kvarstår att du inte behöver ta konsekvenserna av beslutet, det får däremot ALLA kvinnor leva med oavsett om vi någon gång kommer stå inför det valet eller ej.

Du tänker tydligen inte på att det är två som gör barn. Men i många kulturer är det bara kvinnans skam, kvinnans ansvar och även som svensk medelklass kan fadern strunta helt i barnet och nöja sig med att betala ett litet underhåll. Väljer kvinnan att adoptera bort barnet så är det ändå kvinnan som burit barnet och sedan tagit beslutet att lämna bort barnet. Det är på kvinnan magen har synts och även i en svensk medelklass så skulle i det skedet en skam läggas på henne från utomstående.
En man slipper detta, en man bör inte ha slutgiltiga ordet för en kvinnas liv.

 

[hastflicka]

"Ska en homosexuell akutläkare kunna vägra att sy ihop en skinhead som spräckt skallen? Ska en rasistisk barnläkare få slippa att behandla ett cancersjukt barn från Somalia? Ska en judisk ortoped få låta bli att gipsa en muslims ben?"

Precis!
Problemet ar att det inte handlar om abort lagstiftningen, varje kvinna HAR ratt till abort enligt lagen ... men en samvets lagstiftning handlar inte bara om abort ... ALLA samvets fragor skulle lyftas fram och falla under den klausulen.

 

[marshall]

Tycker det är bra att reda ut frågan så det inte blir några frågetecken!

Jag är inte emot abort, vi ska inte tvingas att föda fram oönskade barn i en värld där människan knappast är utrotningshotad!
Vi har aborträtt i Sverige och det ska vara så.

MEN det är min åsikt men det här är en fråga som delar en ganska stor del av världen åsikter
och som måste få komma upp, och få diskuteras, vi har en del i sverige som är emot abort, inte minst bland nyanlända svenskar som delar tanken på att abort inte är helt ok.

jag kan förstå att en person som vill bli barnmorska för att assistera förlossningar tycker att det är jobbigt att assistera vid tex sen abort.Det är ju raka motsattsen till en förlossning.
Man ska visserligen göra det som arbetsuppgifterna kräver, men en vårdpersonal är inget annan än en människa.Har ni varit med så ni vet vad som händer då man utför en sen abort? Det är många som blivit berörda faktiskt lite jobbigt även för den tycker att abort är helt rätt och ok.
Och har man desssutom den tron att en människas liv börjar vid tex befruktningen så för den personen så blir det som man skulle medvetet ge skadlig behandling till vilken patient som helst och
tycker man att den behandling man gör/ger är/kan vara fel så måste man ta upp och diskutera det.
Det görs i andra fall med.

 

[Mammas]

@marshall Fast många jobb innebär ju uppgifter som är svåra, det är ju något man väger in innan man bestämmer sig för ett yrke?

 

[sjoberga]

Jag undrar stillsamt om någon enda kan förstå och respektera, att även en man kan uppröras över detta?

"Kvinnan, som jobbat som barnmorska i över 30 år, skriver att hon från sitt tidigare yrkesliv har hiskeliga minnesbilder av foster som kämpat och försökt andas under 5–15 minuter."

Själv avstod jag avsiktligt från att lyfta fram detaljer som denna. Jag ville inte hamna i situationer, där jag riskerade att skuldbelägga dem som genomgått aborter. Men det var angeläget för mig att finna en lösning för dem som ser fostret som en människa, och en samvetsklausul hade kunnat vara en lösning.

Det hade förvisso inte hjälpt dem som inte hade omfattats av en sådan. Därför är det bra att frågan om behandlingen av aborterade foster nu lyfts fram. Men jag undrar fortfarande, om man verkligen måste ha suttit i en gynekologstol för att få delta i en debatt, som också rör frågor om etik och moral? Jag undrar om de här, som upprörts över en mans deltagande i debatten också anser att manliga riksdagsledamöter klädsamt bör lämna kammaren, när frågor som denna diskuteras?

Det finns många hiskeliga minnesbilder inom vårdyrket. Och polisyrket. Och brandmannayrket. Och en hel del andra yrken. Om man inte vill uppleva det alls, får man söka sig annorstädes. Det dör människor i vården. Av många skäl. Tämligen ofta är det ofrånkomligt och det vårdpersonalen gör är att underlätta sista timmarna och minutrarna med smärtlindring och omvårdnad med visshet om utgången. Det hör till yrket helt enkelt.

Kan man inte göra de uppgifter man är anställd för är det givetvis helt frivilligt att arbetsvägra och ta konsekvenserna av det.

Att behöva utreda frågan med den utgångspunkten är fantastiskt löjligt och orimligt.

 

[Aliche]

Att vara BM är ett jobb @marshall och när man väljer jobb så godkänner man alla dess arbetsuppgifter och delar även de tråkiga och jobbiga. Om man inte känner att man klarar av vissa saker får man faktiskt ta ett annat jobb. Personliga åsikter och religion lämnar man i dörren när man kommer till jobbet och utgår från vetenskap och medicinska riktlinjer inget annat! En persons åsikter och vad de tror på ska speciellt i yrken som vård, skola, polis m.m. vara totalt irrelevant. Jag vill som patient inte råka ut för att möta någon som tycker att min abort är så fel att dom vägrar utföra den, för det kommer synas igenom. Ingen kvinna ska någonsin bli dömd av vårdutövaren när hon väljer att avsluta en graviditet och när man pga etiska eller religiösa skäl vägrar göra någonting så innebär det att man dömer den som väljer att göra det, man tycker att det är fel.

Som tidigare sagts är det inte bara själva aborten som blir problemet heller, ska någon som inte anser abort vara rätt rådgiva en kvinna som kommer in och funderar över hur hon ska göra? Tror du den BM kommer vara objektiv i sin rådgivning eller innebär att hen inte kan göra det heller? Och utdelning av dagen efter-piller borde ju falla under samma kategori uppgifter man inte vill göra. Då är det ju plötsligt flera arbetsuppgifter som denne "slipper" och som någon annan då måste ta över=mer arbete för en annan BM (om sådan ens finns på plats).

Att något är jobbigt är ingen anledning att slippa. Tror du denvårdpersonal som behöver stänga av livsuppehållande maskiner tycker det är saksamma? Eller en veterinär som måste avliva djur, tror du den tycker det inte är någon stor grejj? Eller polisen som behöver skjuta och ibland döda andra människor och socialen som måste omhänderta misskötta/misshandlade/vanvårdade barn medan föräldrarna kanske gråter, de tycker nog också att det är pissjobbigt men allihopa gör de det för det är en del av jobbet!

 

[yennork]

@marshall skrev: "jag kan förstå att en person som vill bli barnmorska för att assistera förlossningar tycker att det är jobbigt att assistera vid tex sen abort.Det är ju raka motsattsen till en förlossning."

Men nu handlar det inte bara om sena aborter (som lyckligtvis är undantagen i Sverige) utan alla aborter. För en del abortmotståndare inkluderar det dagen-efter-piller och kopparspiral.

Att många tänker BM = förlösa barn är en sak, men du kan inte gå vidareutbildningen till yrket utan att inse att det handlar om så mycket mer. Du kan arbeta som BM ett helt yrkesliv utan att sätta en fot på en förlossningsavdelning; rådgivning och undersökningar av olika slag är en mycket stor del av arbetet.

Plus att det här med samvetsklausul blir mer invecklat ju mer man tänker på det. Räcker det att man säger att man inte kan utföra vissa arbetsuppgifter pga sin övertygelse, eller måste man vara medlem i en viss grupp/församling? Vad ska man kunna neka, allt som man inte har samvete till? Måste man vara religiös?

 

[Aliche]

Vad jag förstod av de som vill ha samvetsklausul (KD) så skulle de dessutom innebära att de som är Jehovas vittnen inte ska behöva utföra blodtransfusioner.. Då är vi ju ganska snabbt inte så långt ifrån att de som inte gillar homosexuella ska slippa behandla dessa för de går emot deras principer, precis som människor av "fel" religioner, hudfärg, etnicitet osv. Backen blir brant fort och isen mycket mycket tunn om vi börjar tumma på att vårdpersonal ska vara 100% objektiva och neutrala i sin behandling och rådgivning.

 

[lil-sis]

Tycker det är bra att reda ut frågan så det inte blir några frågetecken!

Jag är inte emot abort, vi ska inte tvingas att föda fram oönskade barn i en värld där människan knappast är utrotningshotad!
Vi har aborträtt i Sverige och det ska vara så.

MEN det är min åsikt men det här är en fråga som delar en ganska stor del av världen åsikter
och som måste få komma upp, och få diskuteras, vi har en del i sverige som är emot abort, inte minst bland nyanlända svenskar som delar tanken på att abort inte är helt ok.

jag kan förstå att en person som vill bli barnmorska för att assistera förlossningar tycker att det är jobbigt att assistera vid tex sen abort.Det är ju raka motsattsen till en förlossning.
Man ska visserligen göra det som arbetsuppgifterna kräver, men en vårdpersonal är inget annan än en människa.Har ni varit med så ni vet vad som händer då man utför en sen abort? Det är många som blivit berörda faktiskt lite jobbigt även för den tycker att abort är helt rätt och ok.
Och har man desssutom den tron att en människas liv börjar vid tex befruktningen så för den personen så blir det som man skulle medvetet ge skadlig behandling till vilken patient som helst och
tycker man att den behandling man gör/ger är/kan vara fel så måste man ta upp och diskutera det.
Det görs i andra fall med.

Det är helt okej och normalt att man tycker sena aborter är jobbiga. Värst lär det vara för kvinnan som av goda skäl vilka de än må vara gör eller tvingas göra en sen abort.

Men det ingår i jobbet.

 

[sjoberga]

Det är helt okej och normalt att man tycker sena aborter är jobbiga. Värst lär det vara för kvinnan som av goda skäl vilka de än må vara gör eller tvingas göra en sen abort.

Men det ingår i jobbet.

Precis. En terminal akut blodcancer hos en lidande 3-åring är också enormt jobbig att hantera. Eller en 2-åring som blivit överkörd av en rattfyllerist och är konstaterat avlidande i svåra plågor, där det enda man kan göra är att ge morfin.

Det finns mycket skitjobbiga saker som ingår i jobbet inom vårdyrken.

 

[marshall]

Att vara BM är ett jobb @marshall och när man väljer jobb så godkänner man alla dess arbetsuppgifter och delar även de tråkiga och jobbiga. Om man inte känner att man klarar av vissa saker får man faktiskt ta ett annat jobb. Personliga åsikter och religion lämnar man i dörren när man kommer till jobbet och utgår från vetenskap och medicinska riktlinjer inget annat! En persons åsikter och vad de tror på ska speciellt i yrken som vård, skola, polis m.m. vara totalt irrelevant. Jag vill som patient inte råka ut för att möta någon som tycker att min abort är så fel att dom vägrar utföra den, för det kommer synas igenom. Ingen kvinna ska någonsin bli dömd av vårdutövaren när hon väljer att avsluta en graviditet och när man pga etiska eller religiösa skäl vägrar göra någonting så innebär det att man dömer den som väljer att göra det, man tycker att det är fel.


Arbetsuppgifter och arbetsområden kan visst ändras särkilt i vården.

Som tidigare sagts är det inte bara själva aborten som blir problemet heller, ska någon som inte anser abort vara rätt rådgiva en kvinna som kommer in och funderar över hur hon ska göra? Tror du den BM kommer vara objektiv i sin rådgivning eller innebär att hen inte kan göra det heller? Och utdelning av dagen efter-piller borde ju falla under samma kategori uppgifter man inte vill göra. Då är det ju plötsligt flera arbetsuppgifter som denne "slipper" och som någon annan då måste ta över=mer arbete för en annan BM (om sådan ens finns på plats).

Men är det inte också tvärtom.
OM det här förslaget går igenom så är du ju som patient säker på att din BM inte är emot det du ska genomföra eftersom den BM ev skulle vara emot abort helt enkelt valt bort det.


Att något är jobbigt är ingen anledning att slippa. Tror du denvårdpersonal som behöver stänga av livsuppehållande maskiner tycker det är saksamma? Eller en veterinär som måste avliva djur, tror du den tycker det inte är någon stor grejj? Eller polisen som behöver skjuta och ibland döda andra människor och socialen som måste omhänderta misskötta/misshandlade/vanvårdade barn medan föräldrarna kanske gråter, de tycker nog också att det är pissjobbigt men allihopa gör de det för det är en del av jobbet!

Blir lite konstigt att jämföra människor och djur särskilt för den som tycker att fostet är att jämföra med ditt liv.
Det är ju det som är grejen med den som emot abort.

Tycker det är bra att frågan diskuteras.

 

[Mia_R]

Vet du inte ens vad du själv har skrivit? Du skrev så här: "Att du som vit, medelålders man inte känner dig diskriminerad av ett uteblivet handslag av en kvinna har varken med abortfrågan att göra eller hur kvinnor nedvärderas genom 'kulturkrockar'."

Detta skrev du med anledning av att en kvinna hade känt sig diskriminerad av att en man inte ville ta henne i hand och att jag då upplyst, att det handlade om att man inte tog någon av motsatta könet i hand, inte om nedvärdering.

När en man inte vill ta en kvinna i hand är det nedvärderande, och när en man har erfarenhet av att en kvinna inte vill ta i hand begriper han ingenting och ska helst hålla truten just eftersom han är "vit, medelålders man". Jag kan fortfarande inte förstå hur du tänkte, om du alls gjorde det.

Jag har inte uttalat mig om diskriminering av kvinnor, för det handlade inte om det. Inte heller har jag uttalat mig om aborter. Däremot har jag talat för en samvetsklausul, samtidigt som jag har ansett att konsekvenserna måste utredas, innan man eventuellt inför en sådan.

Faktum kvarstår: Det är just i fråga om en kulturkrock som varken hade med kön eller aborter att göra som du har underkänt min medverkan i diskussionen, därför att jag är vit, medelålders man. Utan att veta antar jag, att det i första hand är i fråga om kön vi skiljer oss åt. Problemet för dig är alltså att jag är man och ändå yttrar mig om kulturkrockar. Att underkänna en människas erfarenheter på grund av hennes kön är motbjudande.

Trots ditt lilla försvarstal så gör du exakt det du anklagar mig och andra för, underkänner andras erfarenheter i tråden. Du fortsätter på samma vis som tidigare, du antar, tror, förmodar och helt utan tankeverksamhet? Nedlåtande, nedvärderande och motbjudande genom hela tråden. Du förstår inte säger du, jag förstått det för flera sidor tillbaka.

 

[Borttaget konto]

Sånt här gör att jag tappar tron på mänskligheten, hur kan man vara så hemsk mot en annan människa? Så beräknande. Hur faan kan något i en mage vara viktigare än kvinnan som lever och har känslor? Jag blir arg, besviken och ledsen. Och uppgiven.

Ja kritiken kring Irlands abortlagstiftning har länge varit att man inte ser kvinnor som människor, utan mer som ett slags behållare. Och det här senaste fallet visar att man även med den nya lagen undviker aborter in i det längsta, tom när kvinnor har laglig rätt till det och deras liv är i fara.

Världen är helt åt helvete, jag tappar tron på mänskligheten varannan dag ungefär.

@Foinix Men fy så vidrigt! Blir uppriktigt ledsen när jag läser sådant!

Ja det är hemskt! Det var det första fallet under den nya lagen och det pekar på att man också i fortsättningen kommer undvika att ge abort, även när det gäller kvinnor som riskerar livet och därmed har laglig rätt till det.

Med de nya riktlinjerna tvingar man självmordsbenägna genom en väldigt utdragen process, och lägger tydligen helst in de på sjukhus och övervakar dem tills de kan skäras upp och fostret plockas ut med någorlunda chanser till överlevnad.

 

[Butros]

"Måste du verkligen ha suttit i en gynekologstol för att få delta i en debatt?" Jag tror jag storknar faktiskt. Det var bland det mest oförskämda och dummaste jag läst i hela mitt liv. Uppenbarligen begriper du inte ett dugg av den könsmaktsordning vi tyvärr lever i. Det handlar inte om att du aldrig suttit i en gynstol, det handlar om att du aldrig har, eller aldrig kommer att behöva stå inför beslutet att behålla eller inte behålla ett foster.

För dig är hela diskussionen hypotetisk och du kan intellektualisera den utan att förstå de tankar och känslor som kan finnas bakom ett sådant beslut. Dina diskussioner blir därför irrelevanta och ointressanta. Du vet helt enkelt inte vad du pratar om. Det var det jag menade när jag skrev att lite ödmjukhet kunde vara på sin plats: delta gärna i diskussionen, men försök aldrig få kvinnor att tro att du har lika mycket att komma med i diskussionen som de har.

Att du är vit och medelålders har mindre med den här diskussionen att göra, tycker jag, även om det är så att du som vit och medelålders (och man) åtnjuter en hel del fördelar som många av oss andra aldrig kommer att göra. Det är att du är man som gör att du borde förstå att hålla en lägre profil i den här diskussionen, och lyssna på de som har, eller kan komma att ställas inför ett sådant här beslut i framtiden. Inte klampa rakt in och tro att du vet. För du VET inte.

Som en liten parentes kan vi ju tillägga: du ville inte riskera att skuldbelägga någon som gjort en abort med dina inlägg. Men nu har du gjort det. Skämmes tamejfan.

Om jag hade varit mot abort, hade det kanske legat något litet i en del av det du skriver, men du är en av dem som ogenerat förvanskar vad jag skriver. Jag tar det en sista gång, och jag ska försöka vara pedagogisk:

1. Jag har inte diskuterat aborter. Jag har diskuterat en samvetsklausul.

2. Jag har flera gånger lyft fram, att en samvetsklausul inte skulle omfatta akuta åtgärder.

3. Jag har stött tanken på en samvetsklausul, men jag har samtidigt sagt att en sådan inte kunde införas, om sjukvården inte skulle kunna utföra sina uppgifter.

4. Jag har inte fört fram någon bestämd åsikt om när livet börjar, eftersom jag ser flera olika synsätt som rimliga.

5. Jag har heller inte tagit upp frågan om det aborterade fostret, eftersom jag misstänkte att någon kanske skulle finna det obehagligt.

Fortsätt kalla mig oförskämd och dum, om du vill bete dig så lågt, men förklara varför man bör ha suttit i en gynekologstol för att som man vilja bevara nuvarande lagstiftning! Jag förstår inte.

För mig har det viktiga varit de problem som barnmorskor ställs inför. Det blev tydligt vad det handlar om, när @ylvali2 länkade till artikeln
http://www.dagensmedicin.se/omvardnad/varfor-finns-inga-regler-for-hur-man-avlivar-foster-humant/
I denna står bland annat: "Eftersom det inte finns regler o bestämmelser om vad man ska ta sig till med ett foster som kämpar för livet, så lämnar man ju fostret att självdö i en rondskål eller ett bäcken. Fruktansvärt inhumant tycker jag.”

Inte heller det behöver man ha suttit i en gynekologstol för att finna obehagligt.

Jag kan förstå dem som vill förhindra en samvetsklausul, därför att man ser det som ett första steg mot en inskränkning av aborträtten. Det är emellertid ett stort från att diskutera sakligt, till att vara otrevlig, tillskriva mig åsikter jag inte har framfört och ställa mig till svars för vad andra har skrivit. Det senare är intellektuellt ohederligt.

Till sist borde nog några fundera över att de flesta barnmorskor är kvinnor. De flesta av dem som skulle ha utnyttjat en samvetsklausul är därför väl förtrogna med hur det är att vara kvinna och har förmodligen suttit i en gynekologstol.

 

[athena_arabians]

Tycker det är bra att reda ut frågan så det inte blir några frågetecken!

Jag är inte emot abort, vi ska inte tvingas att föda fram oönskade barn i en värld där människan knappast är utrotningshotad!
Vi har aborträtt i Sverige och det ska vara så.

MEN det är min åsikt men det här är en fråga som delar en ganska stor del av världen åsikter
och som måste få komma upp, och få diskuteras, vi har en del i sverige som är emot abort, inte minst bland nyanlända svenskar som delar tanken på att abort inte är helt ok.

jag kan förstå att en person som vill bli barnmorska för att assistera förlossningar tycker att det är jobbigt att assistera vid tex sen abort.Det är ju raka motsattsen till en förlossning.
Man ska visserligen göra det som arbetsuppgifterna kräver, men en vårdpersonal är inget annan än en människa.Har ni varit med så ni vet vad som händer då man utför en sen abort? Det är många som blivit berörda faktiskt lite jobbigt även för den tycker att abort är helt rätt och ok.
Och har man desssutom den tron att en människas liv börjar vid tex befruktningen så för den personen så blir det som man skulle medvetet ge skadlig behandling till vilken patient som helst och
tycker man att den behandling man gör/ger är/kan vara fel så måste man ta upp och diskutera det.
Det görs i andra fall med.

Har man de åsikterna och inte klarar av att lyfta sig över dem är man diskvalificerad att blir BM i Sverige (att ens ha de åsikterna är diskvalificerande i mina ögon om man ska bli BM!). Jag kommer till min död att upprepa: "I Sverige gäller Svea rikes lag". Det är den enda bok som gäller, vill man tro på diverse mytologier är det fritt (faktiskt reglerat i lag det med!) men det har inget med ens eventuella yrkesutövning att göra. Kan man inte av varierande skäl inte utöva allt som ingår i en yrke kommer man inte att få jobba.

Det är helt ok att diskutera etik och moral MEN det är så fel att påtvinga någon annan sin egen moral. De flesta yrken har saker som inte är roliga och kanske tom jobbiga men det är bara att bita ihop. Livet är inte lätt jämt.