Kommer sjukvårdspersonal ha rätt att säga nej till abort?

[Butros]

Du får både uppröras och vara med i en debatt, men faktum kvarstår att du inte behöver ta konsekvenserna av beslutet, det får däremot ALLA kvinnor leva med oavsett om vi någon gång kommer stå inför det valet eller ej.

Du tänker tydligen inte på att det är två som gör barn. Men i många kulturer är det bara kvinnans skam, kvinnans ansvar och även som svensk medelklass kan fadern strunta helt i barnet och nöja sig med att betala ett litet underhåll. Väljer kvinnan att adoptera bort barnet så är det ändå kvinnan som burit barnet och sedan tagit beslutet att lämna bort barnet. Det är på kvinnan magen har synts och även i en svensk medelklass så skulle i det skedet en skam läggas på henne från utomstående.
En man slipper detta, en man bör inte ha slutgiltiga ordet för en kvinnas liv.

Inget av detta motsäger det jag har skrivit. Hur många gånger ska jag skriva, att jag inte har ifrågasatt rätten till abort?

 

[lil-sis]

Om jag hade varit mot abort, hade det kanske legat något litet i en del av det du skriver, men du är en av dem som ogenerat förvanskar vad jag skriver. Jag tar det en sista gång, och jag ska försöka vara pedagogisk:

1. Jag har inte diskuterat aborter. Jag har diskuterat en samvetsklausul.

2. Jag har flera gånger lyft fram, att en samvetsklausul inte skulle omfatta akuta åtgärder.

3. Jag har stött tanken på en samvetsklausul, men jag har samtidigt sagt att en sådan inte kunde införas, om sjukvården inte skulle kunna utföra sina uppgifter.

4. Jag har inte fört fram någon bestämd åsikt om när livet börjar, eftersom jag ser flera olika synsätt som rimliga.

5. Jag har heller inte tagit upp frågan om det aborterade fostret, eftersom jag misstänkte att någon kanske skulle finna det obehagligt.

Fortsätt kalla mig oförskämd och dum, om du vill bete dig så lågt, men förklara varför man bör ha suttit i en gynekologstol för att som man vilja bevara nuvarande lagstiftning! Jag förstår inte.

För mig har det viktiga varit de problem som barnmorskor ställs inför. Det blev tydligt vad det handlar om, när @ylvali2 länkade till artikeln
http://www.dagensmedicin.se/omvardnad/varfor-finns-inga-regler-for-hur-man-avlivar-foster-humant/
I denna står bland annat: "Eftersom det inte finns regler o bestämmelser om vad man ska ta sig till med ett foster som kämpar för livet, så lämnar man ju fostret att självdö i en rondskål eller ett bäcken. Fruktansvärt inhumant tycker jag.”

Inte heller det behöver man ha suttit i en gynekologstol för att finna obehagligt.

Jag kan förstå dem som vill förhindra en samvetsklausul, därför att man ser det som ett första steg mot en inskränkning av aborträtten. Det är emellertid ett stort från att diskutera sakligt, till att vara otrevlig, tillskriva mig åsikter jag inte har framfört och ställa mig till svars för vad andra har skrivit. Det senare är intellektuellt ohederligt.

Till sist borde nog några fundera över att de flesta barnmorskor är kvinnor. De flesta av dem som skulle ha utnyttjat en samvetsklausul är därför väl förtrogna med hur det är att vara kvinna och har förmodligen suttit i en gynekologstol.

Sena aborter har vi diskuterat förut på forumet, för inte så jättelängesedan. Det var ju stora rubriker i div kvällstidningar. Sen när drar sig Buke för att diskutera saker som är obehagliga?

 

[Butros]

Med den drucknas envishet har @Mia_R hånat mig för att jag inte vet allt. Nej, det är riktigt, det gör jag inte. Inte heller skulle jag i självgod dumdryghet utge mig för att göra det. En orsak till att jag stödde tanken på en utredning av konsekvenserna av en samvetsklausul, var att utredningen förhoppningsvis skulle räta ut de frågetecken man kan ha inför en sådan. Om man redan vet allt, behöver man inte utreda.

Till dem som varit mest otrevliga hör också @Comatose , som skrev: ”Det var bland det mest oförskämda och dummaste jag läst i hela mitt liv.”

Vad handlar då detta om? Det handlar om arbetssituationen för barnmorskor, i första hand kvinnor. År 2011 aktualiserades frågan om aborterade foster som lämnas att självdö. Tre år senare tycks inget ha hänt, eftersom en barnmorska åter har skrivit till Socialstyrelsen om detta.

http://www.dagensmedicin.se/omvardnad/varfor-finns-inga-regler-for-hur-man-avlivar-foster-humant/

Av artikeln framgår, att barnmorskan hade sökt sig till en annan avdelning, för att slippa se foster ligga och självdö. Nu medför en omorganisation, att hon kanske kommer att behöva göra detta igen. I sin förtvivlan har hon därför skrivit till Socialstyrelsen. För @Mia_R är lösningen enkel. Hon skrev tidigt i denna tråd: ”Abortmotståndare ska vägras anställning som barnmorskor, välj ett annat yrke om du inte tänker sköta jobbet!” Jag misstänker, att den barnmorska som sökt sig till en annan avdelning för att slippa vara med om aborter, skulle uppleva den repliken som ett hån. Jag vet inte ens, om hon är abortmotståndare, men hon fann som nämnts behandlingen av fostren inhuman.

Jag förstår fortfarande inte, varför en man inte skulle få uppröras över detta. Det är inte aborträtten jag har ifrågasatt, och därför är det helt irrelevant att jag är man, att jag inte har erfarenhet av att vara gravid.

Avslutningsvis har jag några frågor till @Mia_R, @Comatose och andra. Eftersom ni tycks anse att man bara bör uttala sig om det man vet och har erfarenhet av, antar jag, att ni kan svara på dessa frågor: Hur det är att stå som barnmorska och se på ett foster som ligger och kämpar för sitt liv? Hur känns det att inte få några anvisningar om hur man ska handla i den situationen? Hur känns det, när man som barnmorska har sökt sig till en tjänst, där man ska slippa detta, och hånfullt möts av attityden ”välj ett annat yrke om du inte tänker sköta jobbet”? Den sista frågan är dock hypotetisk, för jag kan svårligen tänka mig att barnmorskans chef skulle svara så otrevligt, men det är illa nog att attityden finns.

Det kan väl inte vara så, att en antal personer här valt att misstolka mig och vara otrevliga, bara för att slippa konfronteras med det verkliga problemet?

 

[yennork]

Det verkliga problemet? Vilket är det?

Barnmorskan i ditt exempel hade kanske varit nöjd om de icke livsdugliga fostren fått en överdos narkosmedel och somnat in, i stället för att behöva självdö?

Barnmorskan som fick hela debatten om samvetsklausulen att dra igång vill inte medverka till några aborter alls. Varken sena eller tidiga.

 

[Mia_R]

Med den drucknas envishet har @Mia_R hånat mig för att jag inte vet allt. Nej, det är riktigt, det gör jag inte. Inte heller skulle jag i självgod dumdryghet utge mig för att göra det. En orsak till att jag stödde tanken på en utredning av konsekvenserna av en samvetsklausul, var att utredningen förhoppningsvis skulle räta ut de frågetecken man kan ha inför en sådan. Om man redan vet allt, behöver man inte utreda.

Till dem som varit mest otrevliga hör också @Comatose , som skrev: ”Det var bland det mest oförskämda och dummaste jag läst i hela mitt liv.”

Vad handlar då detta om? Det handlar om arbetssituationen för barnmorskor, i första hand kvinnor. År 2011 aktualiserades frågan om aborterade foster som lämnas att självdö. Tre år senare tycks inget ha hänt, eftersom en barnmorska åter har skrivit till Socialstyrelsen om detta.

http://www.dagensmedicin.se/omvardnad/varfor-finns-inga-regler-for-hur-man-avlivar-foster-humant/

Av artikeln framgår, att barnmorskan hade sökt sig till en annan avdelning, för att slippa se foster ligga och självdö. Nu medför en omorganisation, att hon kanske kommer att behöva göra detta igen. I sin förtvivlan har hon därför skrivit till Socialstyrelsen. För @Mia_R är lösningen enkel. Hon skrev tidigt i denna tråd: ”Abortmotståndare ska vägras anställning som barnmorskor, välj ett annat yrke om du inte tänker sköta jobbet!” Jag misstänker, att den barnmorska som sökt sig till en annan avdelning för att slippa vara med om aborter, skulle uppleva den repliken som ett hån. Jag vet inte ens, om hon är abortmotståndare, men hon fann som nämnts behandlingen av fostren inhuman.

Jag förstår fortfarande inte, varför en man inte skulle få uppröras över detta. Det är inte aborträtten jag har ifrågasatt, och därför är det helt irrelevant att jag är man, att jag inte har erfarenhet av att vara gravid.

Avslutningsvis har jag några frågor till @Mia_R, @Comatose och andra. Eftersom ni tycks anse att man bara bör uttala sig om det man vet och har erfarenhet av, antar jag, att ni kan svara på dessa frågor: Hur det är att stå som barnmorska och se på ett foster som ligger och kämpar för sitt liv? Hur känns det att inte få några anvisningar om hur man ska handla i den situationen? Hur känns det, när man som barnmorska har sökt sig till en tjänst, där man ska slippa detta, och hånfullt möts av attityden ”välj ett annat yrke om du inte tänker sköta jobbet”? Den sista frågan är dock hypotetisk, för jag kan svårligen tänka mig att barnmorskans chef skulle svara så otrevligt, men det är illa nog att attityden finns.

Det kan väl inte vara så, att en antal personer här valt att misstolka mig och vara otrevliga, bara för att slippa konfronteras med det verkliga problemet?

Jag tycker hela ditt sätt att diskutera(?) i den här tråden är osmaklig, nedlåtande och du drar in den i ditt avatarbyte med. Offerkoftan klär dig, sen om den är bajsbrun, rosa eller svart kunde inte intresserat mig mindre. Du kallar oss för otrevliga och skyller dina egna tillkortakommanden på oss istället för att se din egen roll i det hela. Hur var det nu med grandet i sin grannes öga?

 

[lil-sis]

Med den drucknas envishet har @Mia_R hånat mig för att jag inte vet allt. Nej, det är riktigt, det gör jag inte. Inte heller skulle jag i självgod dumdryghet utge mig för att göra det. En orsak till att jag stödde tanken på en utredning av konsekvenserna av en samvetsklausul, var att utredningen förhoppningsvis skulle räta ut de frågetecken man kan ha inför en sådan. Om man redan vet allt, behöver man inte utreda.

Till dem som varit mest otrevliga hör också @Comatose , som skrev: ”Det var bland det mest oförskämda och dummaste jag läst i hela mitt liv.”

Vad handlar då detta om? Det handlar om arbetssituationen för barnmorskor, i första hand kvinnor. År 2011 aktualiserades frågan om aborterade foster som lämnas att självdö. Tre år senare tycks inget ha hänt, eftersom en barnmorska åter har skrivit till Socialstyrelsen om detta.

http://www.dagensmedicin.se/omvardnad/varfor-finns-inga-regler-for-hur-man-avlivar-foster-humant/

Av artikeln framgår, att barnmorskan hade sökt sig till en annan avdelning, för att slippa se foster ligga och självdö. Nu medför en omorganisation, att hon kanske kommer att behöva göra detta igen. I sin förtvivlan har hon därför skrivit till Socialstyrelsen. För @Mia_R är lösningen enkel. Hon skrev tidigt i denna tråd: ”Abortmotståndare ska vägras anställning som barnmorskor, välj ett annat yrke om du inte tänker sköta jobbet!” Jag misstänker, att den barnmorska som sökt sig till en annan avdelning för att slippa vara med om aborter, skulle uppleva den repliken som ett hån. Jag vet inte ens, om hon är abortmotståndare, men hon fann som nämnts behandlingen av fostren inhuman.

Jag förstår fortfarande inte, varför en man inte skulle få uppröras över detta. Det är inte aborträtten jag har ifrågasatt, och därför är det helt irrelevant att jag är man, att jag inte har erfarenhet av att vara gravid.

Avslutningsvis har jag några frågor till @Mia_R, @Comatose och andra. Eftersom ni tycks anse att man bara bör uttala sig om det man vet och har erfarenhet av, antar jag, att ni kan svara på dessa frågor: Hur det är att stå som barnmorska och se på ett foster som ligger och kämpar för sitt liv? Hur känns det att inte få några anvisningar om hur man ska handla i den situationen? Hur känns det, när man som barnmorska har sökt sig till en tjänst, där man ska slippa detta, och hånfullt möts av attityden ”välj ett annat yrke om du inte tänker sköta jobbet”? Den sista frågan är dock hypotetisk, för jag kan svårligen tänka mig att barnmorskans chef skulle svara så otrevligt, men det är illa nog att attityden finns.

Det kan väl inte vara så, att en antal personer här valt att misstolka mig och vara otrevliga, bara för att slippa konfronteras med det verkliga problemet?

De foster som lever en stund utanför livmodern hjälper man över till andra sidan på lämpligt vis (gärna innan det föds om det går) och det bör naturligtvis finnas riktlinjer för hur man SKA gå till väga. 2010 var det 1,1% av alla aborter som gjordes efter vecka 18 där man närmar sig den teoretiska gravidititetslängden för att foster ska kunna överleva. 410 till antalet. Hur många per klinik/sjukhus är inte angett, så det går inte att gissa hur hög frekvensen är per ställe. Men man kan anta att det inte händer särskilt ofta. Naturligtvis ska det inte behöva hända alls MEN det blir en dålig ursäkt för de som inte vill utföra aborter alls.
(http://www.google.se/url?sa=t&rct=j...=q94bZHPqkxXZLtc_bNSfFA&bvm=bv.79142246,d.bGQ)

Men det är fortfarande inte samma diskussion som om man kan välja bort att utföra aborter som barnmorska.

Vilket är det verkliga problemet?

 

[sjoberga]

De foster som lever en stund utanför livmodern hjälper man över till andra sidan på lämpligt vis (gärna innan det föds om det går) och det bör naturligtvis finnas riktlinjer för hur man SKA gå till väga. 2010 var det 1,1% av alla aborter som gjordes efter vecka 18 där man närmar sig den teoretiska gravidititetslängden för att foster ska kunna överleva. 410 till antalet. Hur många per klinik/sjukhus är inte angett, så det går inte att gissa hur hög frekvensen är per ställe. Men man kan anta att det inte händer särskilt ofta. Naturligtvis ska det inte behöva hända alls MEN det blir en dålig ursäkt för de som inte vill utföra aborter alls.
(http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&ved=0CCIQFjAA&url=http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18330/2011-6-1.pdf&ei=xcloVJLfHqHnyQP2yoHoAQ&usg=AFQjCNFzxwMSs6L_E5-XQTpZYZd0t40Ebg&sig2=q94bZHPqkxXZLtc_bNSfFA&bvm=bv.79142246,d.bGQ)

Men det är fortfarande inte samma diskussion som om man kan välja bort att utföra aborter som barnmorska.

Vilket är det verkliga problemet?

Det verkliga problemet verkar vara att vi ska diskutera med "öppet sinne" om kvinnan har rätt till sin kropp eller om det är någon annan som ska bestämma. Därför är inte det verkliga problemet ett verkligt problem, utan redan väl balanserat i dagens lagstiftning.

Inom vården ska man inte ha samvetsklausuler. Inte inom andra myndigheter heller.

 

[lil-sis]

http://www.annatroberg.se/2014/11/14/sluta-ljuga-vardpersonal-tvingas-inte-utfora-aborter/

Den är säkert redan länkad men typ tja jag hade ju inte behövt skriva något själv

 

[Mia_R]

http://www.annatroberg.se/2014/11/14/sluta-ljuga-vardpersonal-tvingas-inte-utfora-aborter/

Den är säkert redan länkad men typ tja jag hade ju inte behövt skriva något själv

Det står visserligen i länken men tål att upprepas:

Var tar samvetsfriheten slut? Eller är det så att samvetet redan är slut om man som vårdgivare vill kunna välja och vraka vilka patienter man ska hjälpa med vad? Jag kan inte låta bli att tänka att det är något som felar när man börjar villkora empati och omvårdnad.

Sjukvårdspersonal som inte vill bistå med aborter har tusen möjligheter att välja bort det. Och när det finns tusen möjligheter att hjälpa och man ändå väljer den enda möjligheten att stjälpa, så borde man kanske inte alls jobba inom vården. God vård kräver ju ett visst mått av empati. Det innebär inte att man måste förstå alla människors beslut, utan att man måste förstå deras utsatta situation och finnas där för dem oavsett deras beslut.

 

[sjoberga]

Precis. Vård handlar inte i första rummet om att den som vårdar i sitt yrke ska må bra och få göra precis som man vill, politiskt, religiöst eller av plötsliga ingivelser. Det är inte huvudsyftet med att man är anställd.

 

[Sol]

Eller hur! Det verkar bara så galet att det inte redan finns? Stackars människor som får se sådant på sitt jobb. T o m hundvalpar och kattungar brukar man ju bemöda sig om att avliva om man kastrerar ett dräktigt djur.

Och en del skulle betrakta det som inhumant att ha som arbetsuppgift att avliva födda foster.

 

[Jeps]

Och en del skulle betrakta det som inhumant att ha som arbetsuppgift att avliva födda foster.

Tror någon att de som jobbar inom djursjukvården tycker det är trevligt att avliva i princip fullgångna foster bara för djurägaren inte kan hålla ordning på sitt djur?
Men man gör det ändå för det ingår i jobbet.

 

[stjarnhimmel]

Med den drucknas envishet har @Mia_R hånat mig för att jag inte vet allt. Nej, det är riktigt, det gör jag inte. Inte heller skulle jag i självgod dumdryghet utge mig för att göra det. En orsak till att jag stödde tanken på en utredning av konsekvenserna av en samvetsklausul, var att utredningen förhoppningsvis skulle räta ut de frågetecken man kan ha inför en sådan. Om man redan vet allt, behöver man inte utreda.

Till dem som varit mest otrevliga hör också @Comatose , som skrev: ”Det var bland det mest oförskämda och dummaste jag läst i hela mitt liv.”

Vad handlar då detta om? Det handlar om arbetssituationen för barnmorskor, i första hand kvinnor. År 2011 aktualiserades frågan om aborterade foster som lämnas att självdö. Tre år senare tycks inget ha hänt, eftersom en barnmorska åter har skrivit till Socialstyrelsen om detta.

http://www.dagensmedicin.se/omvardnad/varfor-finns-inga-regler-for-hur-man-avlivar-foster-humant/

Av artikeln framgår, att barnmorskan hade sökt sig till en annan avdelning, för att slippa se foster ligga och självdö. Nu medför en omorganisation, att hon kanske kommer att behöva göra detta igen. I sin förtvivlan har hon därför skrivit till Socialstyrelsen. För @Mia_R är lösningen enkel. Hon skrev tidigt i denna tråd: ”Abortmotståndare ska vägras anställning som barnmorskor, välj ett annat yrke om du inte tänker sköta jobbet!” Jag misstänker, att den barnmorska som sökt sig till en annan avdelning för att slippa vara med om aborter, skulle uppleva den repliken som ett hån. Jag vet inte ens, om hon är abortmotståndare, men hon fann som nämnts behandlingen av fostren inhuman.

Jag förstår fortfarande inte, varför en man inte skulle få uppröras över detta. Det är inte aborträtten jag har ifrågasatt, och därför är det helt irrelevant att jag är man, att jag inte har erfarenhet av att vara gravid.

Avslutningsvis har jag några frågor till @Mia_R, @Comatose och andra. Eftersom ni tycks anse att man bara bör uttala sig om det man vet och har erfarenhet av, antar jag, att ni kan svara på dessa frågor: Hur det är att stå som barnmorska och se på ett foster som ligger och kämpar för sitt liv? Hur känns det att inte få några anvisningar om hur man ska handla i den situationen? Hur känns det, när man som barnmorska har sökt sig till en tjänst, där man ska slippa detta, och hånfullt möts av attityden ”välj ett annat yrke om du inte tänker sköta jobbet”? Den sista frågan är dock hypotetisk, för jag kan svårligen tänka mig att barnmorskans chef skulle svara så otrevligt, men det är illa nog att attityden finns.

Det kan väl inte vara så, att en antal personer här valt att misstolka mig och vara otrevliga, bara för att slippa konfronteras med det verkliga problemet?

Och vad är det verkliga problemet?
Menar du att behandlingen av foster är det verkliga problemet?
Som andra har skrivit tycker jag det är en annan diskussion. Man kan aboslut diskutera det och se över hur det bäst görs. Men den BM som tråden har handlat om vill ju inte medverka vid aborter alls. Det handlar ju inte bara om de relativt få sena aborter.

 

[stjarnhimmel]

Som jag ser det har en person som utbildat sig till BM och inte vill medverka till aborter två val;
1. se om det finns tjänster att söka som inte innebär att medverka vid aborter och inte heller handlar om rådgivning kring detta.
2. söka sig till annat yrke

Men jag tycker det är lite naivt att först utbilda sig till ett yrke och sen kräva att arbetsgivaren ska ändra tjänsterna så de passar henne.
Som andra har nämnt- vad händer i samhället när alla börjar göra så? Personer som utbildar sig till läjare med inte vill ge blodtransfusioner etc. Hur ska en arbetsplats kunna fungera om man ska ändra alla tjänster? Som en person som har jobbat med schemaläggning så tror jag det kommer bli svårt att få det att fungera för arbetsgivaren.

 

[Zeli]

Ja. Men att lagstifta att dessa arbetsuppgifter måste komma som ett paket är att begränsa friheter. Friheten att själv välja fritt vilken kompetens man vill erbjuda arbetsmarknaden som arbetstagare. Och friheten att själv välja vilka arbetsuppgifter ens anställda ska ha som arbetsgivare.

"Friheten att själv välja fritt vilken kompetens man vill erbjuda arbetsmarknaden som arbetstagare."
Ja, den friheten har man i allra högsta grad idag - ingen kommer att tvinga dig att börja utföra aborter om du tex väljer att jobba som snabbköpskasörska.

"Och friheten att själv välja vilka arbetsuppgifter ens anställda ska ha som arbetsgivare."
Ja, det har man väl också idag?

Däremot säger lagen att vi som samhällsmedborgare har vissa rättigheter - och då är det tex sjukvårdens, skolans mm uppgift att tillhandahålla den "tjänsten".

 

[Zeli]

@Zeli Jag förstår inte ditt inlägg. Det är klart att man måste utföra arbetsuppgifterna som står i ens anställningskontrakt. Detta handlar om nödvändigheten att lagstifta om hur dessa anställningskontrakt måste se ut.

Jag fattar inte riktigt hur du menar... menar du att det är ett problem att vi har rätt till vis samhällsservice? Så som sjukvård (inkl abort), skolgång, rättsväsende mm?

 

[Zeli]

Jag ser det alltså som en möjlighet, att många som skulle vara utmärkta barnmorskor, men som inte vill medverka till aborter, får en möjlighet till detta. Man behöver inte vara olämplig att hjälpa liv till världen, bara för att man inte vill utsläcka liv.

Men det är ju trots allt vad jag förstår en ganska liten del av en barnmorskas vardag att bara vara med på förlossningar eller?
Nu erkänner jag mig okunnig här - men jag trode att man höll på med preventivmedelsrådgivning, provtagning för om man är gravid eller inte, undersökningar, aborter, skriva ut läkemedel mot könssjukdommar, sätta in spiraler, skriva ut p-piller och massor av sånt i princip lika stor utsträckning som man hjälper folk att bli gravida och medverkar vid förlossningar?

Det är emellertid viktigt att utreda hur det ska kunna genomföras på bästa sätt utan att man hamnar i en situation där en kvinna inte får hjälp med abort, när hennes liv är i fara. Därför bör man också särskilt ta upp den frågan. Kanske skulle en samvetsklausul göra undantag för den situationen?

Fast det där var väl ett absolut lägstamärke?
För mig borde meningen ha varit "Det är emellertid viktigt att utreda hur det ska kunna genomföras på bästa sätt utan att man hamnar i en situation där en kvinna inte får hjälp med abort" punkt!
Det vore ju även en enorm katastrof om en kvinna som INTE riskerar att dö inte får hjälp med sin abort!
Om hon vill ha abort så är det superviktigt att hon kan få det - oavsett vilken anledning hon har!!

 

[Zeli]

Om det är som du säger, kommer en utredning sannolikt att komma fram till just det.

Och då antar jag att du även tycker att vi ska ha en utredning för att se om poliser skulle kunna ha någon form av samvetsklausul så att de slipper hamna i läget att behöva använda våld? Samma för militärer?

 

[Zeli]

Om det hade varit så väl, men tidigare i tråden har det lyfts fram att jag är "vit, medelålders man". Jag antar, att det stora problemet var att jag var man, och det diskriminerade mig från att ha en uppfattning om en kulturkrock som inte hade med kön att göra.

Jag lovar - jag argumenterar inte emot dig för att du är man!! Hade du varit kvinna hade jag sagt exakt samma saker.

 

[lil-sis]

Men det är ju trots allt vad jag förstår en ganska liten del av en barnmorskas vardag att bara vara med på förlossningar eller?
Nu erkänner jag mig okunnig här - men jag trode att man höll på med preventivmedelsrådgivning, provtagning för om man är gravid eller inte, undersökningar, aborter, skriva ut läkemedel mot könssjukdommar, sätta in spiraler, skriva ut p-piller och massor av sånt i princip lika stor utsträckning som man hjälper folk att bli gravida och medverkar vid förlossningar?



Fast det där var väl ett absolut lägstamärke?
För mig borde meningen ha varit "Det är emellertid viktigt att utreda hur det ska kunna genomföras på bästa sätt utan att man hamnar i en situation där en kvinna inte får hjälp med abort" punkt!
Det vore ju även en enorm katastrof om en kvinna som INTE riskerar att dö inte får hjälp med sin abort!
Om hon vill ha abort så är det superviktigt att hon kan få det - oavsett vilken anledning hon har!!

Typ där kan man ana varför det är lätt att få uppfattningen @Butros kanske inte är för fri abort iaf?