Varför dessa ständiga misstänkliggöranden? Vad är det för idé att jag skriver och förklarar min uppfattning, när flera sedan utgår från att jag ändå menar något annat?
Jag förordade en utredning om möjligheten att införa en samvetsklausul, som inte skulle inskränka rätten till fri abort.
Som jag uppfattar det, efter att ha läst igenom hela tråden, tror jag det ligger en grundläggande missuppfattning/meningsskiljaktighet just här. Du anser att du får kritik för att folk tolkar in något du inte skriver, trots att du tydligt skrivit att du inte är emot aborträtten. Andra argumenterar emot dig, för att de uppfattar den inställning du har (utred samvetsklausuler) just som ett angrepp på aborträtten.
Det är inte (såvitt jag kan läsa mig till) så att någon med flit missförstår vad du står för, det är att det inte råder enighet om vad det faktiskt
är. Jag får säga att jag håller med i mycket (men inte allt) av det som skrivits, jag uppfattar din inställning att det vore rimligt att öppna för samvetsfrihet i någon form just som ett hot mot aborträtten (även fast du själv inte anser att det är så), och jag blir upprörd. Du anser att det går att vara för aborträtt och för samvetsfrihet, jag håller inte alls med.
Fast det är, för de allra flesta, stor skillnad på att avliva djur och på något som nästan är en människa (att avliva friska djur ingår lite i det samhälle vi lever i). Aktiv dödshjälp för människor är dock inte tillåten i Sverige. Att aktivt avliva mänskliga foster efter de fötts fram börjar närma sig aktiv dödshjälp (för en del kvalificeras det antagligen som just det). Alternativet blir väl i sådana fall att säkerställa att fostret dör i livmodern och där vet jag inte om det är möjligt på ett för kvinnan säkert sätt.
Jag håller helt med om att det här är långt ifrån en enkel fråga, och jag kan verkligen se att man öppnar för problem om man ska "humant avliva" aborterade foster...
Däremot undrar jag om det inte går att komma runt det genom att helt enkelt (nåja, inte enkelt i alla hänseenden, men jag saknar bättre ord just nu) se det som ett arbetsmiljöproblem? Man behöver ju inte ge fostren något slags status som levande människor för att hantera stressreaktioner hos personalen, genom att i det här fallet förhindra vad som
ser ut som en dödskamp hos fostren. Lösa problemet praktiskt, utan att gå in på fostrens eventuella rättigheter?