I så fall ber jag om ursäkt!Nej.
Jag menar precis det jag skriver,
Att sådana uttryck gör att det är lätt att få uppfattningen att du inte är för fri abort.
Jag varken påstår eller antyder att du ljuger.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
I så fall ber jag om ursäkt!Nej.
Jag menar precis det jag skriver,
Att sådana uttryck gör att det är lätt att få uppfattningen att du inte är för fri abort.
Jag varken påstår eller antyder att du ljuger.
Det enkla svaret är att det är akut, om patienten söker akut, och inte akut, om det är bokat i förväg, precis som vid all annan sjukvård. Sedan inser jag att det kan bli speciella gränsdragningsproblem vid aborter.Men vad menas med "akuta åtgärder" när det handlar om aborter? Det kan visserligen vara bråttom eftersom man har en viss tidsram för att det ska vara en tidig abort, men direkt akut är det knappast.
Tack för ett genomtänkt och välformulerat inlägg! I mycket håller jag med dig. Jag kan förstå, att man ser en utredning som ett hot mot aborträtten. En olämpligt formulerad samvetsklausul skulle kunna få den konsekvensen. Det var en fråga som en utredning hade bort titta på.Som jag uppfattar det, efter att ha läst igenom hela tråden, tror jag det ligger en grundläggande missuppfattning/meningsskiljaktighet just här. Du anser att du får kritik för att folk tolkar in något du inte skriver, trots att du tydligt skrivit att du inte är emot aborträtten. Andra argumenterar emot dig, för att de uppfattar den inställning du har (utred samvetsklausuler) just som ett angrepp på aborträtten.
Det är inte (såvitt jag kan läsa mig till) så att någon med flit missförstår vad du står för, det är att det inte råder enighet om vad det faktiskt är. Jag får säga att jag håller med i mycket (men inte allt) av det som skrivits, jag uppfattar din inställning att det vore rimligt att öppna för samvetsfrihet i någon form just som ett hot mot aborträtten (även fast du själv inte anser att det är så), och jag blir upprörd. Du anser att det går att vara för aborträtt och för samvetsfrihet, jag håller inte alls med.
Men igen, samvetsklausul innebär att arbetstagaren har rätt att neka att utföra arbetsuppgiften. Arbetsgivaren har i det läget inte rätt att avskeda personen. Det är vad en samvetsklausul innebär. Den kan åberopas när som helst. Den ska skydda den anställda. Så tough shit när ortens enda barnmorska bestämmer sig för att inte utföra aborter.
Ditt resonemang är alltså; "eftersom vi inte lever i en total diktatur där staten väljer exakt vilka arbetsuppgifter man ska ha så har vi den allra högsta graden av frihet på arbetsmarknaden som möjligtvis går att uppnå"? .
Nej givetvis skulle vi haft en högre grad av frihet på arbetsmarknaden om vi tog bort begränsningar (som att man inte får välja bort t.ex att utföra abort inom vissa yrken), per definition liksom.
En begränsad frihet ja, arbetsgivare kan ju inte anställa någon som vägrar utföra aborter (om det traditionellt ingår i yrkets arbetsuppgifter). Och ja vi har vissa rättigheter. Varför skulle inte dessa kunna tillgodoses genom att ge arbetsgivarna flera möjligheter vid anställning? Om en arbetsgivare behöver någon som kan utföra aborter - då är det bara att anställa någon som kan utföra aborter.
Funderar över en sak- hur har denna BM gjort under sin utbildning? för jag antar att man måste medverka vid abort för att lära sig detta? ska en person då avstå detta? och får man då en godkänd utbildning`?
Och vad är då vunnet av samvetsfriheten - om man delar upp BM-yrket i två. De som kämpar för samvetsfriheten kämpar ju att få arbete på samma villkor som om de kunde tänka sig att medverka vid abort och rätten att få slåss om samma anställningar, men om resultatet bara blir att barnmorskeyrket namnändras och de fortfarande inte får anställning eftersom de inte är beredda att göra allt den nya yrkesbeteckningen innebär? Vilka landsting skulle våga/vilja anställa (BM - abort) när en (BM + abort) är så mycket mer flexibel?Och för att fortsätta på det spåret- blir det inte i såna fall två olika yrken- barnmorska som utför abort och inte. För då måste ju arbetsgivaren alltid fråga detta vid anställningstillfälle, ta hänsyn till detta vid schemaläggning, omorganisation etc.
Och jag som patient måste fråga detta när jag bokar en tid på VC och sjukhus.
Jag tänker att detta blir för komplicerat.
Och vad är då vunnet av samvetsfriheten - om man delar upp BM-yrket i två. De som kämpar för samvetsfriheten kämpar ju att få arbete på samma villkor som om de kunde tänka sig att medverka vid abort och rätten att få slåss om samma anställningar, men om resultatet bara blir att barnmorskeyrket namnändras och de fortfarande inte får anställning eftersom de inte är beredda att göra allt den nya yrkesbeteckningen innebär? Vilka landsting skulle våga/vilja anställa (BM - abort) när en (BM + abort) är så mycket mer flexibel?
Nej, det har jag inte sagt, och om du tolkar det jag skriver på det viset så har du uppenbarligen problem med läsförståelse, eller så vill du tolka det så...
Men du - tror du alltså att det är förbjudet enligt lag för en arbetsgivare att anställa en barnmorska som inte vill utföra abort?
Det du citerade är en bredare diskussion. Mitt ställningstagande är enbart att jag inte ser någon mening med att i lag reglera att arbetsuppgifter måste komma i olika paket. Jag har redan varit tydlig om vad jag tycker om att man ska kunna vägra en arbetsuppgift när som helst.
Tack för ett genomtänkt och välformulerat inlägg! I mycket håller jag med dig. Jag kan förstå, att man ser en utredning som ett hot mot aborträtten. En olämpligt formulerad samvetsklausul skulle kunna få den konsekvensen. Det var en fråga som en utredning hade bort titta på.
Eftersom jag har varit tydlig med att en samvetsklausul bara borde införas, om den inte hotade aborträtten förstår jag fortfarande inte varför en del debattörer varit så aggressiva och sett det som att en man lade sig i en kvinnofråga. Att man inte delar min uppfattning har jag inga problem med, tvärtom! Samhället skulle stagnera, om alla alltid tyckte lika. Däremot kan jag inte förneka, att jag fortfarande tycker att några har gått över gränsen för det passande i hur de har formulerat sig.
Jag hade fel, sedan läste jag på, hon tog sig inte igenom hela utbildningen. Se ovan.Funderar över en sak- hur har denna BM gjort under sin utbildning? för jag antar att man måste medverka vid abort för att lära sig detta? ska en person då avstå detta? och får man då en godkänd utbildning`?
Du skrev "Ja, den friheten har man i allra högsta grad idag" vilket är samma sak som "den allra högsta graden av frihet på arbetsmarknaden som möjligtvis går att uppnå". Det finns liksom inte olika nivåer av "allra högsta grad". Sedan motiverade du det med att "- ingen kommer att tvinga dig att börja utföra aborter om du tex väljer att jobba som snabbköpskasörska". Och ett system där det inte vore sant skulle vara just en diktatur där staten väljer ens arbetsuppgifter.
Ja det tror jag. Eller åtminstone skrivelser/regler om i slutändan resulterar i någon form av rättsliga konsekvenser. Är det inte så?
Hela frågan biter sig själv i svansen: I BM-jobbet ingår rådgivning om preventiv medel och aborter. Om BM får rätt att vägra det jobbet kan den vården inte garanteras, med mindre än att den"BM som vägrar" definieras i andra termer än de BM som gör hela jobbet (eller om man anser att den här frågan är så viktig att man dubbelbemannar - men om man då får två BM som vägrar på halsen? Trippel-bemannar?). Någon annan lösning än att definiera yrkena olika ,finns inte om man samtidigt ska kunna garantera att det finns någon som kan/vill utföra en abort att tillgå. Varpå "BM som vägrar" och "BM som gör" blir olika yrken. Varpå en "BM som vägrar" inte kan få vara BM på samma villkor som en "BM som gör" men med en samvetsklausul, eftersom det blir olika professioner. Varpå samvetsklausulen blir helt meningslös.
(Det är väl inte helt osannolikt att hon sökte just ett jobb som innebar bla aborter för att sedan protestera och starta just en diskussion om aborträtten? Hon måste ju vetat när hon sökte och fick jobbet vad det innebar och att hon tänkte protestera mot det efter att en stor del av utbildningen var klar?)
Om jag inte blandat ihop olika abortvägrande barnmorskor (hoppas det bara finns en sådan stridande fanatiker i taget, men man vet ju aldrig...) så tycker jag det verkar rätt tydligt att det är just så. I en debattartikel hon själv skrivit står bland annat "Någon måste stå på de små barnens sida, någon måste ta upp kampen för deras rätt till liv. Argumentet att kvinnan skall ”ha rätt till sin kropp” håller inte. Det är ju två människor det handlar om." och "Denna kamp är inte mot någon person eller sjukhus, men den är för livet.", så hennes avsikter verkar hyfsat klara.