Anonymt nick.
Sedan 25 år tillbaka har jag haft en stor kärlek i mitt liv.
Det var en himlastormande tonårsrelation på något år med allt vad det innebar av svartsjuka, passion, osäkerhet, blygsel, sexuella erfarenheter och djup, djup vänskap.
Efter ett par år blev vi ihop igen och det var återigen en passionerad och stark relation, men med mycket drama då vi var eldfängda båda två.
Ytterligare nästan tio år senare så träffades vi och hade en natt tillsammans, men den spirande kärleken dog ut. Livet var komplicerat för oss båda.
Ytterligare ett par år senare sågs vi igen, men då hade jag en relation och ytterligare några år senare så sågs vi igen. Då fanns barn med i bilden och vår träff var en platonisk kopp kaffe.
Nu har han gift sig och skaffat barn.
Vi är alltså båda gifta med barn på var sitt håll - men har sporadiskt hållit kontakt via mail.
Nu har kontakten blossat upp igen, med all kraft och jag är knockad. Jag har hamnat i en slags kris, sörjer att jag inte fattat bättre. Att jag borde fattat andra beslut och att det liv jag lever inte är det jag vill leva. Jag har mitt livs kärlek, det finns bara en.
Men nu sitter vi båda fast i relationer. Jag vill inte acceptera det, jag vill leva med min första kärlek, jag vet att han och jag är ämnade för varandra och kalla mig gärna barnslig och naiv, men jag vet att man bara får en chans i livet.
Snälla Buke, hur skall jag komma över detta?
Sedan 25 år tillbaka har jag haft en stor kärlek i mitt liv.
Det var en himlastormande tonårsrelation på något år med allt vad det innebar av svartsjuka, passion, osäkerhet, blygsel, sexuella erfarenheter och djup, djup vänskap.
Efter ett par år blev vi ihop igen och det var återigen en passionerad och stark relation, men med mycket drama då vi var eldfängda båda två.
Ytterligare nästan tio år senare så träffades vi och hade en natt tillsammans, men den spirande kärleken dog ut. Livet var komplicerat för oss båda.
Ytterligare ett par år senare sågs vi igen, men då hade jag en relation och ytterligare några år senare så sågs vi igen. Då fanns barn med i bilden och vår träff var en platonisk kopp kaffe.
Nu har han gift sig och skaffat barn.
Vi är alltså båda gifta med barn på var sitt håll - men har sporadiskt hållit kontakt via mail.
Nu har kontakten blossat upp igen, med all kraft och jag är knockad. Jag har hamnat i en slags kris, sörjer att jag inte fattat bättre. Att jag borde fattat andra beslut och att det liv jag lever inte är det jag vill leva. Jag har mitt livs kärlek, det finns bara en.
Men nu sitter vi båda fast i relationer. Jag vill inte acceptera det, jag vill leva med min första kärlek, jag vet att han och jag är ämnade för varandra och kalla mig gärna barnslig och naiv, men jag vet att man bara får en chans i livet.
Snälla Buke, hur skall jag komma över detta?