Kommentarer tack =)

[Pallas_Athena]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag är övertygad om att hästen på bilderna kan gå på stång.
Men jag tror att den skulle utvecklas mycket om det även kunde ridas bra på ett helt vanligt tränsbett.
Och att det då blir lättare att få fatt på den där tappade ryggen.

AR har blivit litet av den senaste flugan.
Man tar en häst, vilken som helst, och slänger på den en barocksadel och en stång, och voila så rider man AR.
Och jag tycker att vi skall passa oss litet för det.
AR är så mycket djupare än så.

som sagt jag kan inte uttrycka mig om dom bilderna då man bara ser en liten liten del av ett ridpass.

klart AR har blivit en fluga,när jag började rida AR så var det "fult" att rida AR och dressyr ryttare krigade mot AR ryttare. nu har den spänningen lagt sig och man respekterar varandra.

för den som verkligen vill och kan så är AR mer än ridning det kan vara en livslinje också.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

för den som verkligen vill och kan så är AR mer än ridning det kan vara en livslinje också.

Jag använder den som både bas och krydda.
Ingenstans är man lika noga med ryttarens sits och dess inverkningar eller exakt hur hästen arbetar.
Det blir en bra bas att bygga på.
Att sedan kunna påverka varje liten del av hästen för sig utan att störa hästen, det blir till krydda.

 

[Pallas_Athena]

Sv: Kommentarer tack =)

precis AR kan man skrapa på ytan men för den som verkligen vill så kan man komma riktigt djupt.

 

[psychogrrl]

Sv: Kommentarer tack =)

Red för två veckor sedan för en (för mig) ny tränare (fransk), som jag började gilla väldigt mycket och kommer fortsätta träna för.
Sättet han ville att jag skulle rida öppna var att ta fram-ner inner sittben. Något bak med ytter. Bak med inner axel, fram med ytter (allt detta hittills precis som man rider volt, alltså formar hästens fram- och bakdel), detta dock mer än på volten eftersom jag vill vända in framdelen, ytter axel går fram när ytter bak är i luften (den rygghalvan sänkt). I öppnan sitta mitt över, men lägga vikten något utåt (dit jag ska, mot hästens yttre öra) och titta dit jag ska (på "spåret"). Vid volt lägga vikten något inåt, men ändå sitta mitt över.

 

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Jamen, så tror jag också. Jag fick stor hjälp av stången en period. Försökte rida på bitless bridle och på sidepull också, men min häst blev väldigt stel och gick emot. Jag fick ta mycket "större" hjälper. Jag har kommit på två grejer med stången. Min häst gillar faktiskt tyngden. Och så gillar han tungfriheten. Nu har jag hittat ett tredelat järnbett med tungfrihet och det gillar han jättemycket. SÅ nu rider jag på det, men märker inte så stor skillnad mellan stången och tränsbettetm han går ungefär likadant. Jag tror inte att man ska vara så himla rädd för stången ifall man har egen balans och tillräcklig koll på sin egen kropp.

OA

 

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Ja visst kan det vara så. Men i det här fallet är det verkligen raka motsatsen. Det är ett långsamt arbete mot mål. Vi rider kurser ihop, så jag vet. Vi är alla sådana att vi tränar ganska helhjärtat och går fram med lugna med stabila steg.

Både Heimir och jag rider islandshäst med allt vad det innebär. Vi arbetar metodiskt, helhjärtat och långsamt. Mycket arbete från marken, mycket teori osv. Vi har en erfaren instruktör som vi utvecklas mycket av. Har dessutom hållit på i några år, så någon fluga är det inte tal om.

OA

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Det är ett långsamt arbete mot mål.

Och vad ser du som långsamt?
Jag har en stor och spretig 5-gångare.
Honom red jag in på 3 dagar när han var 4 år.
Sedan så har jag ägnat 5 år åt att bygga upp honom så att han skall kunna arbeta rätt.
Han är nu 9 år och vi har just börjat att tölta.
För nu efter 5 år, så kan han få med sig ryggen även då.

Det har varit en lång väg med denna häst som innan inridningen bara gått i pass oavsett tempo.
Visst hade jag kunnat slänga på en stång och på så sätt få ner huvudet på honom.
Men det hade inte fått upp ryggen i rätt läge.

Heimir har stång samt en rygg som hänger som en hängmatta.
För mig så känns det som om man har börjat i fel ände.
Framänden i stället för bakänden.

 

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Och vad ser du som långsamt?
Jag har en stor och spretig 5-gångare.
Honom red jag in på 3 dagar när han var 4 år.
Sedan så har jag ägnat 5 år åt att bygga upp honom så att han skall kunna arbeta rätt.
Han är nu 9 år och vi har just börjat att tölta.
För nu efter 5 år, så kan han få med sig ryggen även då.

Min pålle är också en ganska så stor och spretig femgångare. Jag har haft turen att han blivit ganska så långsamt inriden, åtminstone med islandshästmått mätt.

Jag har haft honom i lite över två år. När jag startade att rida för min nuvarande instruktör så fick jag bara rida i en kvart, resten arbetade vi från marken. Hon liknade pålle vid en schäfer. Så fort vi gjorde halt så åkte bakbenen ut, först det ena, sedan det andra. Måste säga att det var lite skillnad från vissa islandstränare som tyckte att vi skulle lägga till spö när min pålle egentligen inte orkade. Sedan har vi under åren arbetat mycket från marken, både i longering enligt AR och vid tygel.Både pålle och jag tycker det är kul att jobba från marken så det har vi fortsatt med. Nu behärskar han skolorna i skritt från marken, samt även trav fast där får vi än så länge hålla oss på volten. Diagonalslutorna är väl lite sisådär, men vi arbetar på det. Arbetar stenhårt på att han ska fortsätta vara lösgjord i skolorna. Det har vi inte haft naturligt, både på grund av att jag blivit spänd och att han inte orkat. Men nu kommer det så sakteligt.
Uppsuttet klarar vi av skolorna i skritt någorlunda nu. I trav har vi precis börjat så smått. Traven fanns överhuvudtaget inte för ungefär ett år sedan, där har vi arbetat väldigt långsamt. Typ, två travsteg, matte hoppar av och så morot. Idag behärskar han traven ganska fint, men den tenderar fortfarande att bli lite fyrtaktig ibland.
Vi har så smått även börjat arbeta med samling, dvs vi förflyttar vikten bakåt några steg, sedan länger vi igen. Med koll på att pålle tar med bettet ut. Börjar funka, men vi har mycket kvar. På kul gör vi en galoppfattning då och då, ett språng, av och morot. Ofta blir språnget bara ett försök i någon sorts galoppass.
Tölten avvaktar vi med, men vi vill gärna tölta. Det blir när vi är redo. Vi har försökt några gånger, då kommer spänningarna och passtakten direkt. Det tolkar jag som att vi inte är redo riktigt ännu. Dessutom är det så himla kul att förbättra sitsen hit, och lära sig mera dit, så vi har inte bråttom.

Måste tillägga att det blir skogen och uteritt med hästkompisar mellan varven också.

Vet du Inte_Ung, vi har just nu en "tävling" i vem som går fram långsammast
. Not bad, eh? Det finns ju numera Slow Food, skulle vi kunna bilda Slow riding evolution?

Förresten, har du läst intervjun med Sara Silvferberg i tidningen Islandshesten.

Förlåt Heimir att vi kommer in på annat än dina bilder.

OA

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Vet du Inte_Ung, vi har just nu en "tävling" i vem som går fram långsammast
. Not bad, eh? Det finns ju numera Slow Food, skulle vi kunna bilda Slow riding evolution?

Ja, vi tävlar i "Vem som har mest tålamod".
Men hur fort man kan gå fram är ju olika från häst till häst.
Jag har en hingst här också.
Och på honom så finns allt det där som man vill ha alldeles naturligt och av sig själv.
Det är bara att få till sin egen kropp och så "flyt-rida" på.

Förresten, har du läst intervjun med Sara Silvferberg i tidningen Islandshesten.

Ja, den var bra.
Jag skall läsa den igen.

 

[Heimir]

Sv: Kommentarer tack =)

Och vad ser du som långsamt?

------

Heimir har stång samt en rygg som hänger som en hängmatta.
För mig så känns det som om man har börjat i fel ände.
Framänden i stället för bakänden.

URSÄKTA!
Du har sett ett par bilder på mig och slänger ur dig så dumma saker. Jag har inte alls slängt på en stång och bara fokuserat på framdelen.

Och ja, vi fokuserar mycket på framdelen - just avslappningen, bakdelen har vi inte börjat så mycket med eftersom han måste kunna slappna av innan han kan samla sig. Vi har dock stärkt bakbenen genom skolorna. Och vadå hängmatta? Kan vara så att han tappar ryggen just på bilden för att vi gör en svår övning (nu tycker inte jag att det ser så gräsligt ut som du säger) men visst lyfter han ryggen fint många av ridpassen.

Vad är långsamt för mig? Låt mig säga så här, min häst är tretton år och om inget ovanligt händer räknar jag med att han lever tills han är över trettio = gott om tid. Om jag skall göra någon uppskattning så kan vi väl säga att vi har börjat med halva steg om tidigast 2-3 år och piaff om 5-7 kanske. Vet ej, det spelar ingen roll, vi tänker fortsätta jobba mot målet bara. Jag känner ingen tidspress över huvudtaget och jag (precis som du) lever för detta och lägger ner hela min själ i den akademiska ridkonsten. Aldrig mer skall min totto tölttränas, pressas eller stressas. Och aldrig mer skall han ha skor på sig heller..

Jag tar det som en stor förolämpning om folk tror att jag gör detta bara för att det är poppis, eller bara halvhjärtat. Jag brinner för detta och vi har faktiskt "bara" hållt på i 1 ½ år. Man kan inte begära av min häst att han skall orka allt redan - varför han kanske tappar ryggen ibland.

Jag tänker inte ta upp diskussionen om stång en gång till. Jag rider på stång och kapson för att det funkar helt enkelt.

 

[Rimfaxe]

Sv: Kommentarer tack =)

Heimir, det ser ut som om din häst är avslappnad i ryggen. Jag har sett det på många AR-hästar, och visst, det kan se ut som hängmatterygg för en del, men för mig är den avslappnad mätt med AR-mått. Ser jag med andra ögon, ser jag kanske andra saker...

Jag tycker att Bents filosofi är bra att börja med, särskilt för dem som inte är naturligt skickliga ryttare. När man har kläm på avslappningen så kan man gå vidare därur om man vill ha mer engagemang ur hästen. Vissa hästar har ju ganska låg framåtbjudning, och de tenderar att tappa mycket av den med AR-filosofin. Somliga ryttare bryr sig inte så mycket om detta, då de inte har så stora ambitioner ändå, de nöjer sig med långsamt tempo och avslappnad häst. Jag tror långsamt tempo är att föredra framför överilat tempo för den delen. Andra ryttare finner det inte så roligt den dagen då de behöver energin i hästen. Den dagen kan man gå vidare med t ex den franska läran.

Stång eller inte stång, det tycker jag är upp till var och en. Vad som helst kan missbrukas.

Om du känner att AR funkar för dig, rid det då. Se AR som ett alternativ till vanlig dressyr, ungefär som Western - som ju också är dressyr men på ett annat sätt. Gör som du själv känner att det känns bäst. Det är din häst och det är du som känner vad som fungerar för honom. Den dagen du blir osäker och det inte längre känns rätt, då kan du söka andra vägar.

Lycka till med träningen!

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag känner ingen tidspress över huvudtaget och jag (precis som du) lever för detta och lägger ner hela min själ i den akademiska ridkonsten. Aldrig mer skall min totto tölttränas, pressas eller stressas. Och aldrig mer skall han ha skor på sig heller......
... Jag brinner för detta och vi har faktiskt "bara" hållt på i 1 ½ år.

Jag är nog inte lika hängiven AR som du är.
Utan jag har det som en grund till min övriga ridning.
Och det har jag haft i 6 år nu.
Jag tror inte på ridmässig fanatism av något slag, utan håller mig öppen för allt som är bra för hästen och fungerar.
Jag skor hästarna när det passar bäst och har dem barfota när det passar bäst.
Allt i anpassning till hästen.

Men jag rider inte på stång (längre).
Jag anser att den är en onödig och väl brutal genväg i ridningen.
Jag utbildar hästarna i sidepull eller grimma.
Och går över till bett först när det behövs finare och mera precisa hjälper i ridningen.
Då skall avslappningen och formen redan sitta (i hästen) sedan länge.
(Även om ryttaren inte alltid får till det)

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Heimir, det ser ut som om din häst är avslappnad i ryggen. Jag har sett det på många AR-hästar, och visst, det kan se ut som hängmatterygg för en del, men för mig är den avslappnad mätt med AR-mått. Ser jag med andra ögon, ser jag kanske andra saker...

Det finns vissa risker med att hästen går med en sänkt och avslappad hängmatterygg.
Särskilt på en liten häst, så som islandshästen är.
Ryggraden och tornutskotten kan ta skada av att bära vikt i avslappat läge.
I avslappat läge så hänger ryttarens vikt på hästens skelett.
Det gör att alla nedslag måste tas upp av senor och ligament i stället för att musklerna sköter det arbetet.
Och i det läget så ökar man dramatiskt risken för "kissing spine", kotledsinflammation med fl. lidanden.

Hästen bör bära sin ryttare med muskeltonus i magen och ryggens muskulatur.

 

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag rider för två olika AR-tränare och båda förespråkar energi. "Rid med mycket energi"!, Se till att ni behåller energin i skolorna", osv.

Antingen har det svängt eller också är de tränare jag rider för speciella (men det tror jag inte). Det kan ju vara så att AR också utvecklas. Men i varje fall upplever jag inte att vi får rida utan energi. I början, när både pålle och jag skulle få fatt på våra kroppar så var det kanske lite mer á la snigel, men inte längre.

OlleAtlas med en häst som blir piggare och piggare varefter han blir starkare.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Det beror kanske på.
Jag får olika instruktioner där, beroende på häst.
De överenergiska får jag hjälp att lugna ner och de sega får jag hjälp att få just mer energiska.
Olika hästar behöver ju olika saker.

Vissa av mina hästar är så energirika att de far runt och försöker slå knut på sig själva i sina försök att vara till lags.
Så där måste man sitta stilla, ge mycket små hjälper och akta sig för att ge motstridiga hjälper.
För om man gör det, så försöker hästen att göra allt som man "ber" om på en gång.
Och det blir inte så bra.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

URSÄKTA!
Du har sett ett par bilder på mig och slänger ur dig så dumma saker. Jag har inte alls slängt på en stång och bara fokuserat på framdelen.

Men vi skulle ju få kommentera.
Du skrev ju till och med detta i ditt första inlägg.

Kommentera gärna och säg vad ni tycker. Lovar att jag inte blir arg, men konstruktiv kritik är förstås önskvärt.

Gäller inte det längre?
Och jag tycker att det är konstruktivt att påpeka att ryggen inte är med och hur man kan göra för att få den med.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Jamen, så tror jag också. Jag fick stor hjälp av stången en period. Försökte rida på bitless bridle och på sidepull också, men min häst blev väldigt stel och gick emot. Jag fick ta mycket "större" hjälper.

Men det är just där som jag tycker att man som ryttare får möjligheten att påverka hästen korrekt med sin kropp.
När hästen blir stel och går emot tygeln, så blir man ju tvungen att lösa problemet med sin sits i stället.
Om man löser problemet med ett bett, vilket som helst men i detta fallet stång, så går man runt att man har ett sitsproblem och tar genvägen via bettet i stället.
Det är det som jag har emot stång, den blir en genväg.
Stången, den rider man bara på när man inte längre behöver den.

Jag tror inte att man ska vara så himla rädd för stången ifall man har egen balans och tillräcklig koll på sin egen kropp.

Jag är inte det minsta rädd för stången.
Men jag anser att den döljer problem som borde lösas på andra vis.

 

[Tez1]

Sv: Kommentarer tack =)

Tycker du har rätt inte_ung.
Precis som folk anser med graman och liknande hjälptyglar.
Är man tillräckligt duktig för att hantera dem så har man ej heller behovet av dem för då kan man rida med "kroppen" istället.
Samtidigt har jag inga problem med att folk använder stång och vet hur dom ska använda dem.
Jag förstår Guieniere(hur han nu stavas) att han bara lät "nybörjarna" rida på stång för det var för svårt för dem att rida på tränsbett i början.

/T ( som själv använder stång då och då och försöker lära sig rida på tränsbett i stället -ack så svårt)

 

[Camilla_H]

Sv: Kommentarer tack =)

Nu har jag inte läst så mycket av de tidigare inläggen i tråden förutom de första men just när det gäller stången så håller jag med er att man inte kan lösa problem i ridningen med stången - de ska vara lösta på tränsbettet och stången är till för att förfina hjälperna för att utbilda vidare till en högre nivå.

MEN däremot har stången för mig varit en hjälp att förbättra min sits! Jag rider ju då western och när jag införskaffade en stång och började rida på den (på en hand) så var jag tvungen att bli mer medveten om vad jag gjorde med kroppen. Så nu växlar jag en del mellan tränsbett och stång för att checka av hästens gensvar på tränsbettet och för att checka av min kroppsmedvetenhet på stången.

/Camilla

 

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Jo, du har nog rätt i det du säger, motståndet jag t ex fick på sidepull kom kanske av att jag red klantigt. Eller inte hade tillräcklig kontroll på mitt säte, för jag satt verkligen som en kratta. Lätt spastisk med vikt sida.Samtidigt tror jag inte att jag skadat honom med stången, utan det var ett sätt för oss att komma till bättre ridning. Nu har jag fått, åtminstone till en del, mer kontroll på mitt säte och min viktfördelning. Och då funkar det bättre i vilket bett som helst.

Det där med tungfrihet är viktigt. Och det är svårt att hitta bra tredelade, eller tränsbett med tungfrihet. Min pålle vill ha det, och där var stången perfa. Nu har vi hittat ett tredelat med frihet, det gillar han verkligen.
Tror också att stången kan vara ett himla bra verktyg för att inte fippla. Man blir bra mycket försiktigare med en stång och tänker mer.

OA