Kommentarer tack =)

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag är helt säker på att det skulle vara en "upplevelse" för mig att rida med dig som instruktör....Du är som vanligt bara ute efter att provocera så jag ger mig först, så slipper Heimirs tråd bli mer förstörd än nödvändigt.

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Dubbel! Sorry!

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag rider bättre än Meir Eliabush, det kan jag säga med säkerhet!

Det skulle jag vilja se!
Du är välkommen till mig för att visa det på den välridna Nordsvensken som min sambo har.
För mycket goda ryttare så kan han piaffera.
Vi kan ju då ta kort på detta så att du kan visa bevis i frågan.

Och så kan vi ju passa på att ge dig en upplevelse av mina instruktioner på samma gång.
Alla har något i sitsen som man kan rätta till med en omedelbar och tydlig förbättring som följd.
Och den känslan brukar vara en upplevelse för eleven.
En Aha upplevelse.

 

[skrållan]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag rider bättre än Meir Eliabush, det kan jag säga med säkerhet! Det behöver ju inte innebära att jag rider så enormt bra, men bättre är det definitivt. Dessutom har jag en helt annan syn på mina hästar och skulle aldrig få för mig att piaffera på kullersten med en livsfarlig graman och en häst som går ur form, gapar med munnen och svankar som en hängmatta med ryggen. Jag var ju inte heller ensam om att tycka att det såg bedrövligt ut. Du var en av de få som tyckte det var bra.

Nu fanns det ju faktiskt fyra bilder på honom, där en var precis så bedrövlig som du säger. Jag ser inte killen som ett ideal, men tyckte de andra bilderna såg trevliga ut. Den bra piaffbilden var fortfarande en av de bättre jag sett på både dressyr- och barockforumet.

I övrigt håller jag med om att graman eller stång sannolikt kan vara bra hjälpmedel om hästen helt missuppfattar bettets signaler. Men det finns andra sätt att visa vägen, det är väl det Inte_ung och jag är inne på. När jag lärde mig rida fanns inte graman eller stång på agendan, man fick helt enkelt rida sig till sitt mål, jobba på andra vägar.

Jag lever i ett mycket hästrikt och tävlingsinriktat område, så jag ser tämligen ofta grava avarter av ridning, och väldigt mycket gapande nosar i bringan. Jag gillar så skilda ideal som Balkenhol och Hempfling. Gillar när det ser lätt och mjukt ut, när kraften kommer bakifrån och balanspunkten arbetar sig bakåt istället för framåt.

För övrigt svarade Inte_ung precis som jag tänker (Evis). Jag försökte faktiskt nyansera min lodplansfascism just för att inte missuppfattas där. Klart nosen kan åka in ibland. Ofta märker man det nog inte, ibland kanske man rentav vill ha den där för en kort stund. Men alltför ofta ser man hästen medvetet jobbas så (även inom AR faktiskt), och jag tror inte att det är ett problem som löser sig av sig själv om inte ryttarens hand, bettet och sitsen ger hästen en chans att komma fram och stärka sig på rätt ställen i ryggen.

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Nu fanns det ju faktiskt fyra bilder på honom, där en var precis så bedrövlig som du säger. Jag ser inte killen som ett ideal, men tyckte de andra bilderna såg trevliga ut. Den bra piaffbilden var fortfarande en av de bättre jag sett på både dressyr- och barockforumet.

Ja, men det är okej att du tycker det!Men jag blev inte imponerad, tvärtom. Kan jag få tycka det?

I övrigt håller jag med om att graman eller stång sannolikt kan vara bra hjälpmedel om hästen helt missuppfattar bettets signaler. Men det finns andra sätt att visa vägen, det är väl det Inte_ung och jag är inne på. När jag lärde mig rida fanns inte graman eller stång på agendan, man fick helt enkelt rida sig till sitt mål, jobba på andra vägar.

Jag rider väldigt sällan med stång, i stort sett aldrig. Det har i så fall varit i hoppning och terräng, på heta hästar, då jag använt pelham.Men jag tror inte att det är farligt att använda det en period, men eftersom vi satsar på tävling främst i fälttävlan så är det ju dumt att rida på bett man inte får använda enligt TR. Graman och innspänningstyglar i ridningen är jag också generellt emot, just för att det är bättre att lära sig rida loss hästen med god ridning än att ta en genväg. Men det finns alltid undantag och i vissa fall kan dessa hjälpmedel komma till användning, så ser jag det.

Jag lever i ett mycket hästrikt och tävlingsinriktat område, så jag ser tämligen ofta grava avarter av ridning, och väldigt mycket gapande nosar i bringan. Jag gillar så skilda ideal som Balkenhol och Hempfling. Gillar när det ser lätt och mjukt ut, när kraften kommer bakifrån och balanspunkten arbetar sig bakåt istället för framåt.

Jag vet inte vad du ser för något men du har aldrig reflekterat över att du kanske ser fel saker? Att det är du som inte ser rätt? Det har funnits andra som sagt som du och sedan har det visat sig att de har svårt att se om en häst går i hög eller låg form tex? Visst ser man mycket dålig ridning i tex låga klasser inom alla discipliner, men i högre klasser är det mycket som är bra. Men perfekt, finns det någon som är det? Jag är väldigt mycket ute på ponny tävlingar och förundras ofta över hur många skickliga unga ryttare det finns, men visst ser man en och annan som har brister i sin ridning också, men så har det varit allltid, i alla fall under de trettio år jag ridit.

För övrigt svarade Inte_ung precis som jag tänker (Evis). Jag försökte faktiskt nyansera min lodplansfascism just för att inte missuppfattas där. Klart nosen kan åka in ibland. Ofta märker man det nog inte, ibland kanske man rentav vill ha den där för en kort stund. Men alltför ofta ser man hästen medvetet jobbas så (även inom AR faktiskt), och jag tror inte att det är ett problem som löser sig av sig själv om inte ryttarens hand, bettet och sitsen ger hästen en chans att komma fram och stärka sig på rätt ställen i ryggen.

Ja men då tycker vi nog ungefär samma då? Om någon medvetet tränar sin häst att gå bakom lod och har det som slutmål kan jag också tycka det är mindre bra. Men jag ser sällan eller aldrig någon som medvetet gör det. Själv brukar jag börja och avsluta varje pass med att rida i lång och låg och då accepterar jag att hästen placerar sin nos lite bakom om den vill, men det har inget med att göra att jag drar dit den, de flesta hästar har lättare att hitta balansen om de går så när man lägger ner dem . Så de söker sig ofta dit självmant trots att jag har längt ut tyglarna och rider ungeför med samma tygelkontakt som i ökad skritt. Hästen balanserar sig genom mitt säte.

Mvh Summer

 

[skrållan]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag beskrev avarter inom ridningen med exemplet gapande nos i bringan på en häst. Du menar att jag ser fel saker. Hur kan du sedan tro att vi är överens?
Debatten som rasar just nu i St Georg bl a visar ju att fler än jag ser brister där du ser underbar ridning. AR har uppstått som alternativ till tävlingsdressyren för att folk inte tycker att det klassiska idealet uppnås där. Att perfektion aldrig kommer att uppnås är en annan sak, jag kan inte tycka att det är särskilt bra bara för att formen är hög (som i höjd nacke, inte motsvarande sänkning baktill), när man tappar takt och överlinje.
Jag ser f ö trevlig ridning också, lite här och var, ofta dock på hobbynivå.

 

[Heimir]

Sv: Kommentarer tack =)

Att se mig rida är inte så spännande.
Jag sitter och pillar med en muskelgrupp i taget, och låter resten av hästen gå som den vill.

Och så fick jag kommentarer för att jag inte hade framdel, bakdel och rygg på plats utan bara fokuserade på en sak i taget, än så länge..

 

[Heimir]

Sv: Kommentarer tack =)

Är du säker på det?
Det är inte jag.
Jag tror ärligt talat att vissa tycker att de är på rätt väg när de rider med krullad hals och avknäppt nacke.
Att det blir fel, och att hästen hamnar bakom lod, det händer säkert alla.
Men skillnaden ligger i om man anser att det är rätt att rida så eller om man försöker att göra något åt det.

Jag kan inte prata om andra utan bara mig själv, (vilket ju det handlade om först och det var mig du påpekade red i fel form.) Jag är mycket medveten om att min häst söker sig för lågt ibland, så här ser jag det ur min synvinkel:

Min häst har under flera år spanat in stjärnorna och byggt upp sin ståtliga underhals. Underhalsen är nu näst intill borta och stjärnorna syns inte mer. För mig = stort framsteg. Jag ser hellre att han går för lågt en för högt, även om det finns fel i båda. Som jag ser på det med bakom lod är att han ännu inte är tillräckligt stark för att alltid bära upp sig fint, för han går faktiskt inte alltid bakom lod. Jag tänker att han kommer att resa sig fram när vi stärkt bakdel och rygg, och för mig känns det inte som ett så stort problem; alltså han behöver bara resa sig.
Om han istället hade gått i för hög form hade man ju haft mycket större problem; han skall inte bara bli stark han skall lära sig söka nedåt också. Samtidigt bygger han upp fel muskler (som för mig är värre än att inte bygga några muskler), går emot handen och spänner sig i hela rygger.

Slutsats; mer problem med hög form än för låg form. Jag tycker att han får gå lite lägre just nu, stundtals, och så kommer han resa sig sen. Inte för att jag bara låter det vara just nu, jag försöker jobba med det redan, men jag tar inte så allvarligt på det (som du gör uppenbarligen).

Och ja, jag tycker att jag är på rätt väg. Man får ju se det från där man började Jag tycker inte att den ihop krullade formen är bra, men det är bättre än innan, om du förstår..?

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Jaså är det rollkur som är på tapeten igen? Den debatten har ju absolut inget att göra med Heimir, min ridning eller tävlingsridande generellt, det handlar om en liten klick ryttare som använder den metoden. Jag vill inte diskutera rollkur mer, då jag tycker att det är ett mer än uttjatat ämne. men om du är så trångsynt att du blandar ihop rollkur och ridning i låg form, så är vi inte överens, det har du rätt i.

Jag rider inte AR själv, men det är ju inte samma sak som att jag är en hänsynslös och dålig ryttare. Har provet AR vid ett tillfälle och min slutsats är att likheterna är fler än skillnaderna. Det finns två sorters ridning- bra och dålig.

 

[Heimir]

Sv: Kommentarer tack =)

Ville bara säga att vi fått igång en härlig diskussion här. Trodde jag aldrig.

Och inte_ung: Jag är tacksam för dina kommentarer och jag vet att det var det jag bad om, men jag måste ju få skriva tillbaka när jag inte håller med dig? Om du beskriver något som jag inte tycker stämmer in på mig och min häst, så måste ju jag få en chans att säga hur det verkligen är (som jag uppfattar det).

 

[Lord Owen]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag kan inte prata om andra utan bara mig själv, (vilket ju det handlade om först och det var mig du påpekade red i fel form.) Jag är mycket medveten om att min häst söker sig för lågt ibland, så här ser jag det ur min synvinkel:

Min häst har under flera år spanat in stjärnorna och byggt upp sin ståtliga underhals. Underhalsen är nu näst intill borta och stjärnorna syns inte mer. För mig = stort framsteg. Jag ser hellre att han går för lågt en för högt, även om det finns fel i båda. Som jag ser på det med bakom lod är att han ännu inte är tillräckligt stark för att alltid bära upp sig fint, för han går faktiskt inte alltid bakom lod. Jag tänker att han kommer att resa sig fram när vi stärkt bakdel och rygg, och för mig känns det inte som ett så stort problem; alltså han behöver bara resa sig.
Om han istället hade gått i för hög form hade man ju haft mycket större problem; han skall inte bara bli stark han skall lära sig söka nedåt också. Samtidigt bygger han upp fel muskler (som för mig är värre än att inte bygga några muskler), går emot handen och spänner sig i hela rygger.

Slutsats; mer problem med hög form än för låg form. Jag tycker att han får gå lite lägre just nu, stundtals, och så kommer han resa sig sen. Inte för att jag bara låter det vara just nu, jag försöker jobba med det redan, men jag tar inte så allvarligt på det (som du gör uppenbarligen).

Och ja, jag tycker att jag är på rätt väg. Man får ju se det från där man började Jag tycker inte att den ihop krullade formen är bra, men det är bättre än innan, om du förstår..?

Det här känner jag igen mig i. Och tycker du resonerar helt vettigt. Det kan inte bli perfekt med en gång och då tycker i alla fall jag att det är "bättre" med en lite för djup form (givetvis inte på ryttarens kommando) än en för hög form men det betyder ju inte att det är vad man strävar efter.

För övrigt är det otroligt intressant att läsa denna tråd.

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Visst absolut Inte_Ung, jag ska nog kunna piaffera nordsvensken, så den utmaningen antar jag direkt. Bara du håller babblan under tiden, vad gör man inte för att få dig tyst i några minuter?

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Och så fick jag kommentarer för att jag inte hade framdel, bakdel och rygg på plats utan bara fokuserade på en sak i taget, än så länge..

Ja, därför att jag tycker att det är dags för dig att byta focus nu.
Jag byter focus flera gånger per ridpass, hur ofta byter du?

När avslappningen kommer, så går jag omedelbart på nästa problem.
Aktivera ytter bakben kanske, det kan man gör mycket på vägen mot en bra volt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Okej, jag förstår.
Men jag har inget emot en låg form, bara den är framåt - nedåt.
Nedåt är bra.
Framåt är bra.

Men bakåt - nedåt är dåligt.
Nedåt - fortfarande bra.
Bakåt - dåligt.

Men uppåt - uppåt är ju faktiskt ännu värre.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Absolut.
Men jag vill hellre ha en diskussion om det som jag ser än bara en massa försvar om att det egentligen är bra.
Men den diskussionen har vi ju nu.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Kul!
Jag finns mellan Uppsala och Stockholm.
Helt nära motorvägen.
Så det är lätt att titta in om man har vägarna förbi.
Kamera måste vi ha.
Det kan ju bli riktigt flaschiga bilder av det.
Han är utbildad av en tjej som rider Fransk AR, inte av mig.
Jag bara motionsrider honom och tar "full fart" jobben.
Men jag har piaffat, ute på grusväg, på vägen hem.
En mäktig upplevelse.

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag bor tyvärr ganska långt i från dig, men om jag har vägarna däråt lovar jag att komma och ta med min kamera. Du kan ju lägga ut en bild på när du piafferar så länge, det skulle vara kul att se.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag bor tyvärr ganska långt i från dig, men om jag har vägarna däråt lovar jag att komma och ta med min kamera. Du kan ju lägga ut en bild på när du piafferar så länge, det skulle vara kul att se.

Du är så välkommen så!
Men jag kan inte lägga ut någon bild på när jag piafferar, för jag har ingen.
Och om jag skulle få någon, så måste jag ha någon som "springer efter" mig på skogsvägen.
Men, förresten, det kanske går.
Jag brukar köra piaff-försöken på ungefär samma ställe varje gång.
Jag kan ju ställa någon där med en kamera.
Det måste jag prova, jag vill ju se själv också.

Däremot så kan jag nog utan vidare fixa bilder på när hästen piafferar med sin "huvud-beridare", tjejjen som rider franskt.
Hon är liksom duktigare än jag på det där.
Jag rider just den hästen alltid bara efter hennes instruktioner om vad han behöver just den dagen.

Jag skall starta en piafftråd känner jag, hänger du med?

 

[Heimir]

Sv: Kommentarer tack =)

Ja, därför att jag tycker att det är dags för dig att byta focus nu.
Jag byter focus flera gånger per ridpass, hur ofta byter du?

När avslappningen kommer, så går jag omedelbart på nästa problem.
Aktivera ytter bakben kanske, det kan man gör mycket på vägen mot en bra volt.

Ja du, jag rider knappast runt på fyrkantspåret och ber om framåt-nedåt hela ridpasset. Tror faktiskt att det är väldigt sällan jag ens rider ett helt varv i sträck, utan att göra något annat än att skritta runt.
Mitt ridpass går först ut på att hitta avslappning och böjning - antingen på volt eller i böjd-rakt-fram. Sen gör jag lite öppnor och slutor, byter varv hela tiden. Därefter börjar vi med diagonalslutorna och skrittpiruetterna. När det sitter någorlunda tar vi förvänd sluta från diagonalslutan - här är ett av våra problem nu, så vi gör det bara lite grann. Han blir ganska spänd och får inte med sig bakdelen riktigt när vi gör förvänd sluta genom hörnet.

Sen börjar vi med traven, på volt sedan böjd rakt fram. Ibland slutar vi här, beror på hur det går. Har vi en bra dag så testar vi lite öppna och sluta i trav - oftast blir han spänd, så jag försöker bara få honom att "tänka" öppna eller sluta, så nöjer vi oss sen.

Återgår till lite skrittarbete, eller gör lite serpentiner i trav, kanske lite flytta in och ut på volten i trav.. lite vad vi känner för just det ridpasset. Sen arbetar jag med galoppen lite i perioder. Då är det mest korrekt fattning, långsamt tempo på volt och böjd rakt fram som gäller. Även öppnan har vi nosat på, men det är inte alltid vi kommer så långt under ett ridpass.

Sen har vi börjat kika lite grann på samlingen, testat att få honom att sänka haserna när jag tocherar med spöt m.m. Hittills är det ju mer långsam skritt och trav, inte särskilt samlad, men det kommer.

Så brukar väl det se ut ungefär. Sen vissa dagar gör man andra övningar för att det går bra, eller för att det går dåligt så att man måste hitta andra vägar. Ibland känns det meningslöst att ens trava för han är helt upptagen av något annat och ibland flyter allt på så det känns som vi kan piaffera om en månad.. men det är ju det som är roligt med hästar, man vet ju liksom aldrig hur det skall gå.

Någon dag i veckan (ibland mer, ibland mindre) så jobbar vi vid handen. Då gör vi samma saker som när jag rider - skritt, skolor, trav på volt och nu även böjd rakt fram. Galoppfattningarna lärde vi in från marken. Diagonalslutan har vi precis börjat med här. Sen löshoppar vi och går ut på promenader då och då. Så jag skulle säga att jag fokuserar på andra saker än bara hans huvud och hals..

va långt detta blev. antar att man har mycket att säga om sig själv

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag tänker nog inte på samma vis som du.
Du beskriver ert arbete i rörelser och vad ni gör under ridpasset.
Tänker du så när du rider också?
I rörelser och arbetsmoment?

Jag tänker i kroppsdelar på hästen och på mig och hur det känns.
Jag rider en volt och funderar på om yttre bakben bär korrekt.
Och om det inte gör det, så försöker jag få det att bära.
Det är liksom alltid någon del av hästen som behöver pillas in på rätt ställe.
Oftast för att jag har tappat bort någon av mina egna kroppsdelar.

Ett abetsmoment för mig är "fixa bogen som ramlar ut" ett annat heter "få in inner bakben på plats under hästen" o.s.v.