Kommentarer tack =)

[skrållan]

Sv: Kommentarer tack =)

Vill nog mest hålla med här, samt infoga en liten anekdot.

Jag har ridit många hästar som känts stela och gått emot. Det känns tungt och traggigt, men jag har inte lärt mig att avhjälpa det med bett utan genom att (försöka) lösgöra hästen med ridningen. Svårt på felridna hästar visserligen ( ex ridskolehästar, kanske även då feltränade isisar?), för det kan krävas mycket mer än ett pass för att lyckas med att åstadkomma avslappning efter år av stela motverkande muskler.
Men principiellt - om man har en häst som går mot bettet och försöker dra det ur handen på en, så släpper jag helst efter på det, låter den sköta huvudet själv om den nu vill det. Så jobbar man vidare med hästen lång och låg / fri form, och försöker så smått mjuka upp resten av kroppen: rider serpentiner och gör sidvärtesförflyttningar, rider kanske igång hästen i både trav och galopp och ber bara om ett sansat tempo, ingen form. Jobbar fram lite halter och övergångar efter förmåga. Då kommer ryggen så sakta, och hästen slappnar av mer i halsen och käken, och då kan man be om kontakten igen, mjukare. Många gå-emot hästar svarar väldigt bra på lös tygel, då man ber dem balansera sig och inte överila i den fria formen. Inte sällan går de ju emot en hand som är hårdare än ryttaren vill tro.

Som jag ser det - jag lärde mig rida av en läromästarhäst (förvisso väl uppbackad av dennes utbildare). Han kändes många gånger som en ångvält och jag hamnade lätt i dragkamp. Kunde knappt göra halt, än mindre galoppera. Det tog ett halvår för mig att få honom att galoppera i någorlunda balans på ridbanan, medan hans andra ryttare jobbade byten i vartannat...
Jag visste ju hur mjukt och fint det såg ut med hans andra ryttare, visste vad han kunde, så det var så uppenbart att felen låg hos mig. Inte var det tal om att sätta in ett skarpare bett för att få hästen att gå som han skulle, det fick bli att öva på alla de där ridvägarna jag hade tyckt var så tråkiga under ridskoleåren (öka och minska volten är ju hur nyttigt som helst innan man kommer till skolorna), skaffa mig nya muskler, bättre sits, ett annat tänk, rida med stöd utan kraft, osv. Först när jag gjorde precis som jag skulle gick han bra. Men då gick han jättebra.

Det är lättare att rida mjukt på en häst som fungerar annorlunda, som t ex då böjer av och går bakom hand, eller som går undan för hjälper istället för att möta dem, som denne herre gjorde. Hästar är ju olika, och kräver / är utbildade för olika ridstilar. Det var nyttigt för mig att få tänka om där, att svara mjukt mot den här hästens mer hårdhänta protester. Och jag tror att ett skarpt bett visserligen hade fått honom att böja på nacken och bli lätt i handen, men det hade inte gjort något för min utveckling eller hans form i övrigt. Pålle i fråga var utbildad och tävlad msv så visst kunde han gå på kandar, men huvudryttaren red aldrig med det till vardags, de piaffade och piruettade fint iallafall. Ej heller sporrar eller spö brukades på hästen till vardags. Jag tror att det är ytterligare nycklar till att tvingas till bra ridning.

Nu tror jag att berörda parter här inne visst utvecklas med sin ridning, jobbar på sin sits parallellt med hästens sökning, det är inte det. Men jag tror att de skarpa betten är lite förrädiska, just för att de botar tydliga symptom på att något är fel, orken eller avslappningen saknas. Och utan tydliga symptom blir det svårare att se och hitta orsaken till felet. Det blir helt enkelt svårare att kommunicera när ena parten blir belagd med munkavle.

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

*knapplån*
Personligen tycker jag att det bästa är att rida på tränsbett och att utbilda hästen att gå i rätt form från början, då slipper man många problem! Men en häst som har gått fel i många år med spänningar i en felaktig form som tex Heimirs häst, tror jag kan vara hjälpt av att ridas på stång ett tag. Då får hästen möjlighet att komma till arbete i rätt form och muskla om sig för att anpassa sig till en annan typ av ridning. Ekipaget är ju inte hjälpt av att hästen aldrig arbetar rätt och att det blir en kamp? Då tycker jag att stången är ett bra hjälpmedel. Sedan ska vi inte heller glömma att det tar tid innan en häst orkar arbeta i rätt form längre stunder och Heimir är ju bara riden ca 1,5 år på detta viset. Om ytterligare ett år kommer ryggen att arbeta bättre och Heimir kommer att se helt annorlunda ut. Att aldrig våga arbeta hästen i låg form av rädsla för att inte lyckas fullt ut leder ju inte framåt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Det blir helt enkelt svårare att kommunicera när ena parten blir belagd med munkavle.

Just så är det som jag känner inför stången.
Jag skall komma ihåg detta uttryck.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Att aldrig våga arbeta hästen i låg form av rädsla för att inte lyckas fullt ut leder ju inte framåt.

Det är sant.
Men att rida "bakåt" nedåt blir inte heller bra.
Heimirs nos är alldeles för långt bakåt för att det skall bli korrekt arbete av det hela.
Och med avknäppt nacke så kommer ingen ryggverksamhet.
Stång knäpper ofta av nackar.

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

usch vad det är tjatigt med den här lodplans facismen! Min erfarenhet är att hästar som inte orkar riktigt ännu, ofta vill krypa lite bakom lod en period, problemet löser sig när hästen blivit tillräckligt stark. Dessutom är det lika vanligt att de knäpper av eller kommer bakom lod på vanligt tränsbett. Så långa tyglar som Heimir har så är det nog ingen risk att hon drar ihop hästen i alla fall ! Men så är jag ju ingen akademiker heller utan en dressyrryttare med tävlingsambitioner, hu va! Kyra är inte heller orolig om hennes hästar hamnar lite bakom i lång och låg så....för hon vet hur hon ska korrigera det.

En liten parantes är också att hästarna går genom olika faser i sin utbildning, inledningsvis kanske heta och spända, sedan börjar de arbeta rätt och då går det trögt ett tag. Sedan när de stärkt sig kommer energin tillbaka. Helt naturligt!

 

[Lord Owen]

Sv: Kommentarer tack =)

 

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Det där håller jag helt med om . Jag tycker inte att en stång i varsamma händer är som en munkavle. Det är inte direkt "värre" än ett annat bett, däremot så formger det hästen lite annorlunda. Min egen häst blir mer markbunden med stången och går lite ledigare med tredelat bett. Men precis som Summer San så kan stången bryta ett inlärt beteende och få hästen att lita på ryttarens händer igen. En stång är ju ofta ganska så lugn.

OA

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Min erfarenhet är att hästar som inte orkar riktigt ännu, ofta vill krypa lite bakom lod en period, problemet löser sig när hästen blivit tillräckligt stark.

Det tycker jag bara är okej om ryggen samtidigt är med.
Inte om ryggen hänger inaktiv som en hängmatta.
Och bakbenen kommer efter imorgon.

 

[skrållan]

Sv: Kommentarer tack =)

usch vad det är tjatigt med den här lodplans facismen! Min erfarenhet är att hästar som inte orkar riktigt ännu, ofta vill krypa lite bakom lod en period, problemet löser sig när hästen blivit tillräckligt stark. Dessutom är det lika vanligt att de knäpper av eller kommer bakom lod på vanligt tränsbett. Så långa tyglar som Heimir har så är det nog ingen risk att hon drar ihop hästen i alla fall ! Men så är jag ju ingen akademiker heller utan en dressyrryttare med tävlingsambitioner, hu va! Kyra är inte heller orolig om hennes hästar hamnar lite bakom i lång och låg så....för hon vet hur hon ska korrigera det.
En liten parantes är också att hästarna går genom olika faser i sin utbildning, inledningsvis kanske heta och spända, sedan börjar de arbeta rätt och då går det trögt ett tag. Sedan när de stärkt sig kommer energin tillbaka. Helt naturligt!

Som strävande mot korrekt ridning och utbildning av hästen enligt klassiska ideal får väl jag räknas till lodplansfascisterna och därmed gå till ett hundraelfte försvarstal. Möt gärna mina argument med biomekaniska, hellre än "den och den ryttaren gör faktiskt så", för det bryr jag mig mindre om (är inte särskilt impad av dagens tävlingsdressyr).
Som jag ser det finns det helt enkelt ingen anledning att rida hästen bakom lod.
Om hästen viker nosen händer en massa saker i kroppen som inte alls är uppbyggande för en framtida bättre form. Allt beror förståss på graden av invikning, och hur länge det sker, men principiellt: Den spänner käken och halsens undersida för att kunna dra in huvudet, blir alltså spänd. Halsen böjs och kortas snarare än sträcks ut, halsens bas sänks. Muskelkedjan längs ryggen brister då, manke och bröstrygg sjunker ner mellan bogbladen. Hästen hamnar på bogarna.
Med denna arbetsställning stärker inte hästen rygg och bakdel, den riskerar förslitningar på frambenen.
Den lär sig svara på förhållningar genom att vika in nosen snarare än vika in bakbenen under sig.
Hästen söker sig sällan dit om inte ryttarens hand (eller ett skarpt bett) tar den dit.

Hästen brister lätt i sökningen av att ridas så, framåtbjudningen blir snarare framåtlutning blandat med bakåtsökning. Man försätter ju hästen ur balans! Inte konstigt om den då upplevs trög. Jag har upplevt unghästarna pigga så länge deras arbete är uppbyggt så att de klarar av det de ombeds göra, de behåller motivationen, bjudningen och stärker sig efterhand ändå med välplanerad vila / skogsrace blandat med dressyr och hoppträning.

Det är en sak att inte oroa sig om hästen hamnar där, om man vet hur man ska få fram den igen - och då även ser till att få den dit. Att bara rida på bakåt-neråt tror jag inte på.

Problemet löser sig när hästen blir tillräckligt stark - bara om det inte är ryttarens hand eller bettet hästen flyr från genom att vika in näsan, bara om ryttaren vet hur den ska få fram energin bakifrån och lyckas med att förklara för hästen varför den ska arbeta annorlunda plötsligt, och bara om hästen faktiskt blir starkare av träningen och inte bara går och fuskar eller skyfflar bakbenen in under sig utan bärighet och ryggverksamhet.
För nyanseringens skull: Jag har visst sett hästar som jobbar något bakom lod som ser ut att jobba bra genom ryggen ändå, men de är inte i majoritet.

Anledningen till att stången leder till envägskommunikation är enkelt mekanisk - bettets hävstångsverkan skulle kräva en oerhört stark tunga / käke för att hästen ska kunna ge signaler tillbaka till ryttarens hand.

Detta gäller principiellt - inte specifikt Heimir här (fin häst!).

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag pratar inte generellt, utan om just Heimir, som den här tråden handlar om. Jag tycker inte att man kan utläsa någonstans att han går bakåt-neråt eller att han går sämre nu än innan(jämför med de bilder som visar honom innan). Jag tycker att ryttaren verkar ha en god insikt om hur hon skall arbeta vidare för att utveckla sin häst ytterligare, hon har en tränare och en plan. Vilket är en bra början, att sedan vissa saker behöver ytterligare lite tid, tycker jag inte är en anledning att kritisera. I bland skulle jag tycka att det vore oerhört kul att få träffa er och se er rida i verkligheten, för så säkra som ni är i era uttalanden om andras ridning, så måste ni ju vara något av de skickligaste detta landet har att erbjuda i ryttarväg!? Jag menar vad är Brinken och Kyra mot Inte_Ung och Skrållan på buke?

 

[skrållan]

Sv: Kommentarer tack =)

Det där sista kom verkligen från rätt person! :smirk: Du var ju själv snabb att halshugga killen som gjorde en av de bättre piaffer jag sett på dressyrforumet - kan du göra det bättre (det hade då varit intressant att se)?

Jag diskuterade först stången, därefter försvarade jag "lodplansfascismen". Det har inte med Heimirs ridning att göra i sig, utan blir mer principiellt. Det är väl det som är meningen med ett diskussionsforum, annars kunde man ju maila och PM:a sina kommentarer. De blir mer intressanta i ett sammanhang.

Brinken och Kyra är proffs, och väldigt skickliga på det de gör. Nej, självklart är jag inte lika skicklig. Men vi har kanske inte samma ideal heller. Måste vi det? Jag gillar faktiskt ibland ridningen hos en ambitiös amatör bättre än tävlingsproffsen. Jag kan inte rida som de, men jag kanske inte vill det heller (okey, just i Kyras fall skulle jag absolut vilja det...).

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

I bland skulle jag tycka att det vore oerhört kul att få träffa er och se er rida i verkligheten,

Att se mig rida är inte så spännande.
Jag sitter och pillar med en muskelgrupp i taget, och låter resten av hästen gå som den vill.
Det kan se rätt trist ut faktiskt.
Däremot så är det en upplevelse att rida för mig.
Men jag tar inte (nu i alla fall) emot mer än enstaka elever för enstaka lektioner där man löser ett eller annat sitsproblem.

för så säkra som ni är i era uttalanden om andras ridning, så måste ni ju vara något av de skickligaste detta landet har att erbjuda i ryttarväg!? Jag menar vad är Brinken och Kyra mot Inte_Ung och Skrållan på buke?

Brinken och Kyra rider hästarna med aktiverad rygg.
Från Kyras ridning har jag hämtat mycket inspiration.
Och från Brinken har jag förstått vikten av att rida hästarna framåt i stället för att sitta och bromsa.
Men mina stora idoler, förutom Ulla Håkansson då, är Dag Netterqvist och Sten Åstedt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Anledningen till att stången leder till envägskommunikation är enkelt mekanisk - bettets hävstångsverkan skulle kräva en oerhört stark tunga / käke för att hästen ska kunna ge signaler tillbaka till ryttarens hand.

Jag vill känna i tygeln vad hästen gör med sin tunga, faktiskt.
Jag tycker att jag känner det bäst på ett rakt oledat bett.

 

[evis]

Sv: Kommentarer tack =)

Men ärligt talat, det summer san menar är väl att när vi inte är sådär superskickliga så KOMMER våra hästar hamna bakom lod emellanåt när vi FÖRSÖKER lära oss att rida.
Jag uppfattar "lodplansfascister" som att deras hästar helt enkelt ALDRIG hamnar bakom lod - vilket för min del faktiskt innebär att dessa ryttare MÅSTE vara otroligt skickliga, i alla fall om de rider och inte bara åker häst. (eller så är de bara duktiga på att "inte se" när deras hästar blir "dåliga i formen" emellanåt....)

Att det inte är något ideal med hästar bakom lod instämmer väl i princip alla på det här forumet i... Alltså vi RIDER inte hästen bakom lod med vilje, men under arbetets gång så HAMNAR den där ändå emellanåt.

Detta är det sämsta med diskussionsforum tycker jag. Det är så lätt att alla går in och ger pekpinnar så man till slut inte vågar försöka på grund av att det kan bli FEL (gud förbjude, vi FÅR ju inte göra fel till häst.......). Jag upplever det som att man måste vara fullfjättrad ryttare för att kunna berättiga att man rider på sin häst....

Sorry ifall jag tar i, men jag tror faktiskt ni pratar förbi varandra här. Summer San skriver att hon pratar specifikt om just Heimir, du pratar om något annat.
Jag håller helt med summer san om just Heimir.
Folk kommer alltid ha åsikter om andras vägval - den här gången handlar det om stång. Måste det ena vägvalet vara bättre än det andra - alltid...?

*lite less*

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Att det inte är något ideal med hästar bakom lod instämmer väl i princip alla på det här forumet i... Alltså vi RIDER inte hästen bakom lod med vilje, men under arbetets gång så HAMNAR den där ändå emellanåt.

Är du säker på det?
Det är inte jag.
Jag tror ärligt talat att vissa tycker att de är på rätt väg när de rider med krullad hals och avknäppt nacke.
Att det blir fel, och att hästen hamnar bakom lod, det händer säkert alla.
Men skillnaden ligger i om man anser att det är rätt att rida så eller om man försöker att göra något åt det.

 

[evis]

Sv: Kommentarer tack =)

Ja, jag tror ärligt talat samma som dej - men återigen, ska alla vara fullfjättrade ryttare från första stund de sitter upp, för att berättiga att de rider?
Jag är den första att skriva under på att jag ganska lätt blivit (blir) "lurad" av "eftergifter". Först var det överböjningen för min del, om man bara viker av hästen lite, lite i halsen så känns det ju himla trevligt och lätt i innerhanden (fram tills att man ska göra något mer än att lulla runt på volten eller fyrkanten... då märker man att den utstickande ytterbogen är ganska begränsande). Jag trodde faktiskt det var bra - trots att tränaren morrade och hojtade och tyckte jag var superslarvig .
För att knyta an till "långsammast framåt vinner" (som jag alltså inte riktigt hajar) så var det först när vi provade på lite svårare grejer som ljusbubblan gick upp för mej i min kropp - det var inte särskilt bra med den där av-vikningen i halsen....

Nu var ju inte det om häst som hamnar bakom lod men principen är förstås densamma.

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag rider bättre än Meir Eliabush, det kan jag säga med säkerhet! Det behöver ju inte innebära att jag rider så enormt bra, men bättre är det definitivt. Dessutom har jag en helt annan syn på mina hästar och skulle aldrig få för mig att piaffera på kullersten med en livsfarlig graman och en häst som går ur form, gapar med munnen och svankar som en hängmatta med ryggen. Jag var ju inte heller ensam om att tycka att det såg bedrövligt ut. Du var en av de få som tyckte det var bra.

Rent principiellt tycker jag att det är bäst att rida på vanligt tränsbett men min erfarenhet säger mig att det kan finnas individuella lösningar som funkar bättre för olika ekipage.I bland kan en stång eller graman faktiskt hjälpa någon att komma vidare i sin ridning, om de används på rätt sätt.

Jag vet inte vad du har för referenser till vad god ridning är eller hur mycket skickliga ekipage du ser i din närmiljö, men vi har nog väldigt olika referens ramar. Du får så gärna ha vilka mål och förebilder du vill, leva och låta leva.

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Att se mig rida är inte så spännande.
Jag sitter och pillar med en muskelgrupp i taget, och låter resten av hästen gå som den vill.
Det kan se rätt trist ut faktiskt.
Däremot så är det en upplevelse att rida för mig.
Men jag tar inte (nu i alla fall) emot mer än enstaka elever för enstaka lektioner där man löser ett eller annat sitsproblem.

Men om nu din ridning ser trist ut, men är en upplevelse för dig så kanske du kan tänka dig att det är en väldig upplevelse för Heimir också att hennes häst har utvecklats och blivit så fin? Då kanske du skulle kunna var lite empatisk istället för att leta upp ett antal fel att klanka på?

 

[Zora]

Sv: Kommentarer tack =)

Bara en parentes, Brink lättar bra mycket från sadeln i trav och passage. Vissa säger att en häst med aktiverad rygg går inte att sitta på/i, andra säger att en häst som går korrekt är enkel att sitta på. Brink tillhör en av de bästa i tävlingssammanhang, så frågan är vad som egentligen stämmer.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Men om nu din ridning ser trist ut, men är en upplevelse för dig

Jag såg nu att det kunde tolkas så.
Det jag menade var att det är en upplevelse att få rida med mig som instruktör.
En upplevelse att vara min elev alltså.

Och jag skulle aldrig lägga ut en bild och skriva "fiin" på den.
Och sedan inte kunna ta kritiken på bilden.
Jag vet ju, genom att se på bilden, vad som är fel.
Och skulle bli glad för tips om lösningar.
Ibland så måste man gå utanför sina egna uppfattningar för att hitta lösningen och komma framåt.
Men visst är det jobbigt att vara tvungen att ta en besvärligare väg för att komma längre mot målet.

Då kanske du skulle kunna var lite empatisk istället för att leta upp ett antal fel att klanka på?

Rubriken på tråden är "Kommentarer tack" och sedan står det att hon vill ha "konstruktiv kritik".
Att då påpeka felen samt ge förslag på hur de skall lösas, anser jag är både kommentarer och konstruktiv kritik.
Alltså anser jag mig ha följt trådskaparens önskemål.