Kommentarer tack =)

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Jamentack

Hade precis laddat för att skriva ner citatet ur boken och slapp det. Ska söka efter tråden, har du kanske en länk?

Mer än lovligt lata

OlleAtlas

 

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Kom på en grej som jag tror är asviktig i sådana här diskussioner. När någon är modig och visar bilder på sig själv så ska vi nog tänka på att det inte är många av oss som kommit all väg i vår ridutbildning. Vi rider ju alla mer eller mindre bra, på vår nivå. Ett stort framsteg för mig behöver inte betyda att pållei går i helt korrekt form eller att jag sitter ursnyggt. Men jag kan ändå ha gjort framsteg eller gjort massor av nya upptäckter.

Vi kanske inte ens är helt symptomatiska för en viss ridstil.

Sen, idag på kursen, försökte jag också kolla in muskulaturen du, Susan, talar om. Den ruterformade kring ryggraden (om jag fattat rätt). På de hästar jag såg var den antingen rak (alltså om man kollar åt vilket håll den låg) eller något utåt. Är det rätt eller fel som du lärt dig?

OA

 

[nahoj]

Sv: Kommentarer tack =)

Först vill jag säga att Du varit modig som exponerar dig på ett forum så här. Bilderna är vackra och ger en snabb ögonblicksbild av häst/ryttare men att utifrån bilder säga att Du skulle göra fel går inte. På ett fotografi ser man ej ert samspel, man ser ej rörelserna och man kan inte se vilken hand Du har. Om ett bett är skarpt eller mjukt är i första hand(!) en fråga om hur man håller i tygeln och hur skarp hand ryttaren har. Alla hästar kan förstöras i mun/nosrygg med samtliga bettslingar om man är hård i handen. Personligen rider jag antingen på blank spansk stång eller stång + kapson. Den engelska stången tycker jag inte om eftersom den är så lätt att man måste hålla tygeln spänd och då riskerar man bli skarpare i handen än man märker. Med en tung iberisk stång utövas den mesta effekten (att slappna av i nacken, söka framåt neråt) av själva tyngden på skänklarna och tygeltagen kan tas utan att man behöver spänna tygeln. Ibland rider jag med tygeln fäst i grimman vilket går lika bra om hästen klarar av att länga sig utan 'puffning'.

Vad spännande, det här vill jag lära mer om. Jag har lärt mig att sitta på inner sittben och blev så snopen när jag läste Oliveiras bok, försökte komma på hur han menar. Kom fram till att man riskerar att hindra hästens rörelser i innersidan på böjt spår, att man ska ge den "fri" genom att sitta något mer på ytter. Är det så du tänker?

Hur ser du på det här att vikten på inner gör att hästens muskulatur drar ihop sig och att hästen böjer sig i den sidan? Tror att denna diskussion är en "pudelkärna" att förstå. Skoj!

OA

Nja,
Jag skulle nog vilja säga att Du lärt rätt från början. Ska man böja hästen för vikten - vilket är målet i akademisk ridkonst som jag vill rida det i alla fall - ska vikten alltid förläggas till inre sittben. Men i öppnan vill Du ha hästen att röra sig utåt. Och eftersom det andra målet i akademisk ridkonst är att hästen skall röra sig med hjälp av din vikt förflyttar du samtidigt din vikt utåt.

Hur gör man då det?

Enklast är att använda sig av stigbygeltramp; sitt på inre sittben och trampa i yttre stigbygel i den riktning Du vill flytta hästen - i öppnan snett utåt över yttre bog. På samma sätt när du rider slutan trampar du i inre stigbygel. När man trampar i stigbygeln förskjuter man sin tyngdpunkt i den riktningen och då känner hästen det.

När man hittar sin tyngdpunkt kan man minimera stigbygeltrampen så att de blir närmast osynliga.

 

[Pallas_Athena]

Sv: Kommentarer tack =)

Ska inte kommentera för mycket då jag vill hålla mig själv på en rätt osynlig nivå här inne då det är så många "vägar" till rom.

har sett en del islänningar nu genom åren som börjat träna AR och senast i lördags på kurs för BJ hade vi en islänning som inte kunde länga sig ens om dom försökte muta han med godis,han var söndertävlad att gå i en hög form.

nu vet jag ingen historik om just din men dom jag sett har haft väldiga problem med att länga sig,så jag tycker du gör ett fint jobb och allt behöver inte vara perfekt än för du är på god väg,först ska du utbilda dig själv och sen ska du utbilda din häst.

det jag först reagerade på är att du är så fokuserad på vad du gör,syns väldigt tydligt i ditt ansikte på bilderna

har du inga kort från när du började så man kan kolla lite?

 

[jojo54]

Sv: Kommentarer tack =)

*knapplån*

Jag förstår inte varför ni måste SÅGA en hel ridstil med erat nonsens! Alla har vi olika rätt och fel och att skriva sånt som NI tycker är rätt och dessutom klanka ner på AR i ett BAROCK FORUM.. ja det förstår jag inte alls. Det jag har lärt mig av alla mina tränare och förebilder är vikten på inner sittben. trampar du i inner stigbygel och får vikten utåt.. ja då gör man FEL. Stigbygeltramp för mig är att öppna sittbensbågen, inte att placera vikten. Jag skulle ärligt vilja se bilder på flera av er själva när ni rider. Ex. på dessa som jag vill se bilder på är Djurjouren och Susan eftersom ni utpekar er till att vara sådana experter.. Jag har bara sett rejäla sågningar från er tidigare.. så just därför vill jag veta hur ni själva rider eftersom det är SÅ BRA.

Till trådskaparen.. Det ser jätteharmoniskt ut tycker jag. Ni passar ihop och hästen ser ut att trivas med dig på ryggen. Bra jobbat!

 

[jojo54]

Sv: Kommentarer tack =)

Nja,
Jag skulle nog vilja säga att Du lärt rätt från början. Ska man böja hästen för vikten - vilket är målet i akademisk ridkonst som jag vill rida det i alla fall - ska vikten alltid förläggas till inre sittben. Men i öppnan vill Du ha hästen att röra sig utåt. Och eftersom det andra målet i akademisk ridkonst är att hästen skall röra sig med hjälp av din vikt förflyttar du samtidigt din vikt utåt.

Hur gör man då det?

Enklast är att använda sig av stigbygeltramp; sitt på inre sittben och trampa i yttre stigbygel i den riktning Du vill flytta hästen - i öppnan snett utåt över yttre bog. På samma sätt när du rider slutan trampar du i inre stigbygel. När man trampar i stigbygeln förskjuter man sin tyngdpunkt i den riktningen och då känner hästen det.

När man hittar sin tyngdpunkt kan man minimera stigbygeltrampen så att de blir närmast osynliga.

 

[Heimir]

Sv: Kommentarer tack =)

*knapplån*

Till trådskaparen.. Det ser jätteharmoniskt ut tycker jag. Ni passar ihop och hästen ser ut att trivas med dig på ryggen. Bra jobbat!

Tack! Har haft en usel dag och behövde precis en sån kommentar.. You made my day!

 

[Heimir]

Sv: Kommentarer tack =)

Ska inte kommentera för mycket då jag vill hålla mig själv på en rätt osynlig nivå här inne då det är så många "vägar" till rom.

har sett en del islänningar nu genom åren som börjat träna AR och senast i lördags på kurs för BJ hade vi en islänning som inte kunde länga sig ens om dom försökte muta han med godis,han var söndertävlad att gå i en hög form.

nu vet jag ingen historik om just din men dom jag sett har haft väldiga problem med att länga sig,så jag tycker du gör ett fint jobb och allt behöver inte vara perfekt än för du är på god väg,först ska du utbilda dig själv och sen ska du utbilda din häst.

det jag först reagerade på är att du är så fokuserad på vad du gör,syns väldigt tydligt i ditt ansikte på bilderna

har du inga kort från när du började så man kan kolla lite?

Jo, min islänning har ungefär samma historik som de flesta andra av samma ras. Det var väl främst tölten som störde, för dressyr har jag alltid varit intresserad av och tränat mycket innnan jag började med AR. Så lite skolad var han även innan, dock inte i samma lösgjorda form som nu.

Eftersom jag så här i efterhand har insett mina misstag och försökt gå vidare kan jag nu gå med på att lägga ut lite bilder från förr. Har många gånger tänkt "stackars häst", vilket är en av anledningarna till varför jag försöker göra allt så bra som möjligt nu i efterhand, för att väga upp det där andra. Jag är helt medveten om hur fult detta ser ut (vissa värre än andra), men vad gör man som nybörjare om ingen lär en något annat?

Tölt
Tölt, tävling
Skritt
trav

Här är bilder från början av min akademiska "karriär". Tror att det är andra kursen.

Sluta vid handen
Öppna
Trav

 

[summer san]

Sv: Kommentarer tack =)

Det är väldigt modigt att lägga ut bilder här, så bara det är ju en prestation i sig! Sedan tycker jag ofta att jämförelserna mellan olika hästar och ridstilar blir så fåniga, om jag skall vara ärlig....Den enda rättvisa jämförelsen är väl att i så fall titta på samma häst och ryttare nu och då, för att se skillnaden före och efter träningen.

Jag har tyngden på inner sittben i öppnan och går före med inner höft på volten, om man trampar i inner stigbygel eller länger ryttarens innersida, kommer tyngdpunkten på inner sida av hästen.

 

[evis]

Sv: Kommentarer tack =)

En sådan här för er utveckling.
Det är vad som är viktigast, att man utvecklas tillsammans.
Men jag TROR att du kan behöva titta lite närmare på de bilderna som du la in i första inlägget, med ett kritiskt öga, så kan du hitta nycklar till de problem ni har idag.

Måste också stämma in i kören att du är modig som lägger in bilder!
Mer sådant!!

 

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Nämen jag diggar både sadeln och paddocken må jag säga .

Skämt åsido så har ni utvecklats något otroligt. Fast det ser faktiskt fint ut på de senast inlagda bilderna också, de med den fina sadeln.

OA

 

[OlleAtlas]

Sv: Kommentarer tack =)

Nja,
Jag skulle nog vilja säga att Du lärt rätt från början. Ska man böja hästen för vikten - vilket är målet i akademisk ridkonst som jag vill rida det i alla fall - ska vikten alltid förläggas till inre sittben. Men i öppnan vill Du ha hästen att röra sig utåt. Och eftersom det andra målet i akademisk ridkonst är att hästen skall röra sig med hjälp av din vikt förflyttar du samtidigt din vikt utåt.

Hur gör man då det?

Enklast är att använda sig av stigbygeltramp; sitt på inre sittben och trampa i yttre stigbygel i den riktning Du vill flytta hästen - i öppnan snett utåt över yttre bog. På samma sätt när du rider slutan trampar du i inre stigbygel. När man trampar i stigbygeln förskjuter man sin tyngdpunkt i den riktningen och då känner hästen det.

När man hittar sin tyngdpunkt kan man minimera stigbygeltrampen så att de blir närmast osynliga.

Ja, så gör jag också när jag rider öppna t ex. Jag sitter alltid något mer på inner, och att trampa ned i inner stigbygel tolkar jag just som att man ska lägga lite mer vikt i den. Fast jag försöker att länga sidan i stället så att jag inte blir spänd. Har lätt för att spänna benen och då är tramp i stigbygeln inte så flott.

Men samtidigt tycker jag att det är kul att höra hur andra gör, och är några ryttare övertygade om att man ska sitta något mer på ytter sittben så är det kul och utvecklande att höra varför. Kanske har jag något att lära, om inte annat kanske jag tänker till och får belägg för att det sättet jag rider på känns rätt för mig.

Som läget är just nu känns det akademiska precis rätt, både påle och jag har utvecklats och har dessutom skoj på kuppen. Kan det vara bättre än så?

OlleAtlas

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag har tittat på alla bilder i tråden.
Varför envisas du med att rida på stång?
Jag tror inte att det är bra för dig och hästen.
Jag tror att både du och hästen blir för "tygelfixerade" av det.
Resultatet blir då rollkur-aktigt med en hopkrullad hals och en tappad rygg.

Prova med att rida på ett helt vanligt tränsbett i stället.
Ett tvådelat eller kanske helst ett helt rakt och oledat.
Så att du måste forma hästen med ditt säte i stället för med handen/tygeln/munnen.

Och ja, jag rider akademiskt på Islandshäst sedan många år.
Men jag arbetar i princip bara med grunderna i sitsen och hästens rörelsemönster och styrka.
Och jag försöker aldrig att forcera något genom att använda ett mera effektivt bett.

Det ser inte lika flaschigt ut när jag rider som när du rider.
För mitt arbete med bakbenen och ryggen syns inte så tydligt som en flott nack-krökning.

 

[Heimir]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag har tittat på alla bilder i tråden.
Varför envisas du med att rida på stång?
Jag tror inte att det är bra för dig och hästen.
Jag tror att både du och hästen blir för "tygelfixerade" av det.
Resultatet blir då rollkur-aktigt med en hopkrullad hals och en tappad rygg.

Prova med att rida på ett helt vanligt tränsbett i stället.
Ett tvådelat eller kanske helst ett helt rakt och oledat.
Så att du måste forma hästen med ditt säte i stället för med handen/tygeln/munnen.

Och ja, jag rider akademiskt på Islandshäst sedan många år.
Men jag arbetar i princip bara med grunderna i sitsen och hästens rörelsemönster och styrka.
Och jag försöker aldrig att forcera något genom att använda ett mera effektivt bett.

Varför skulle man inte använda ett "mera effektivt" bett? Varför göra det svårare för sig när man ändå har problem med så mycket annat? Ju fler problem man kan lösa desto bättre. Tycker jag iaf. Sen är jag medveten om min felaktiga stångridning förr i tiden, haha - kolla tävlingsbilden... Men nu rider jag helt annorlunda - lösgjord häst = lös tygel. "Det är inte förhållningen som lösgör det är eftergiften"
Det ser inte lika flaschigt ut när jag rider som när du rider.
För mitt arbete med bakbenen och ryggen syns inte så tydligt som en flott nack-krökning.

Jag tycker att min häst går bra på stången, han trivs bättre med det än ett vanligt. Ett tvådelat skulle jag aldrig använda då det inte är bra för hästen och ett rakt - ja, det blir svårt att böja med men jag har inget emot det egentligen. Jag har testat och han trivdes inte lika bra. Jag tycker att det viktigaste är att hästen trivs och ALLA HÄSTAR KAN INTE GÅ PÅ VANLIGT BETT, det beror ju helt på hur dom är inridna, typ av kroppsform etc. Jag rider med tredelat bett ibland och det funkar mycket bättre nu än förr, men fortfarande blir han lite spänd när man tar i tygeln.

Och jag skulle inte kalla oss tygelfixerade (även om vi ibland faller tillbaka i gamla mönster) för när allt går bra och hästen konsentrerar sig så rider jag enbart med sitsen.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Med stången så tar du en genväg i ridningen i stället för att åtgärda problemen.
Det syns då ryggen på hästen inte är med dig i ridningen.

Särskilt väl syns det på den här bilden.
Trav med sänkt rygg
Där det även syns hur framtung hästen har blivit.

För att få ordning på den där tappade ryggen, en förutsättning för att komma vidare i ridningen, så måste du rida bakifrån och framåt.
Och medan du fångar baken och ryggen, så kan du vara tvungen att låta huvudet tramsa litet som det vill ett tag.
Och detta är något som du skall kunna göra med sätet och oberoende av vilket bett hästen har i munnen.
Men med stångbettet så kommer hästen att bli så upptagen med sin mun och att kröka sin nacke, att du får svårt att nå bakändan på hästen.

Vanliga 2-delade bett är rätt använda och korrekt tillpassade i en frisk mun ett utmärkt hjälpmedel vid ridning.

 

[Rimfaxe]

Sv: Kommentarer tack =)

Jag blev sådär bettfixerad ett tag. Vägrade att rida den AR-utbildade hästen ifråga på stång på grund av de orsaker som Inte_Ung nämner. Jag ansåg att om jag red på stång, så var det "falskt". Så jag envisades med att prova alla möjliga slags vanliga bett; rakt, tredelat, tredelat med fasta ringar, ihåligt bett, kulbett osv. Till slut hittade jag ett som funkade hyfsat, ett tvådelat tunnare Westernbett med D-ring.
Så gav jag mer eller mindre upp. Hästen var ALLTID stressad, mer eller mindre, med vanligt bett. Han kortade av halsen, låg på i handen och sköt på med bakbenen. Han musklade ur sig och blev tunn. Han var aldrig avslappnad efter ett ridpass med bett.

Så en dag kom en AR-ryttare till oss, som ridit AR i ett gäng år och var van vid stång o kapson. Jag bad denne att rida på stång o kapson (som hästen var van vid sedan den började ridutbildas). Och vilket lugn som uppstod. Man formligen såg i hästens ögon att "äntligen". Han rörde sig helt annorlunda, avslappnat och mjukt. Efter ridpasset visade han klart tecken på avslappning som han alltid uppvisar när träningen har varit avslappnande.

Jag tvingades erkänna en sak. Jag var inte tillräckligt skicklig för att kunna visa denna häst vägen på vanligt bett. Denna häst hade så fruktansvärda upplevelser från sina många stressade år på vanligt bett att det helt enkelt inte fungerade.
Det var inte värt all den stress som denna häst fick uppleva igen, bara för att jag vägrade ge mig. Nu har vi lång tid kvar att bygga upp det vi förlorade under min bettfixeringstid.
Sedan AR-ryttaren visade, har jag återgått till stång o kapson på denne häst. Han är avslappnad och visar det när han rids och det är det viktigaste för denna häst. Det kommer aldrig att vara en häst jag tävlar med, utan en häst som jag tränar på hemma. Jag har inget behov av att rida dressyr på honom så som jag kanske anses att den borde ridas, för han klarar inte av det. För honom kommer det att vara AR-träning på stång och kapson resten av hans liv, för det mår han bäst av, det har han klart visat.

Den andra hästen är inga problem. Han är trygg och lugn och kan utan problem ridas på vanliga bett.

Vad jag vill säga är att vissa hästar kanske helt enkelt inte fungerar på vanliga bett på grund av orsaker i deras förflutna. En oförstörd häst brukar inte ha så mycket åsikter annat än på dåliga händer, men den kopplar inte ihop bettet med något hemskt som varit förr.
Man kan inte generalisera bland hästar. Det finns inte någon universell formel utan man får prova sig fram vad som fungerar bäst för tillfället.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

Då så får man ta bort bettet helt under en period.
Man kan ju rida i grimma eller sidepull eller bara kapson eller hackamore.
Alla här verkar att vilja ha så snabba resultat, nu - direkt - meddetsamma.

Nordsvensken som gått på travet och gasat mot bett i hela sitt liv, fick gå flera år på hackamore innan vi kunde sätta järn i munnen på honom igen.
Travhästar har så mycket skrot i munnen att det inte är riktigt klokt egentligen.

Så först så fick han lära sig att arbeta rätt med hackamoren.
Och sedan så var det bara att ta om allt när vi gick över till ett rakt tränsbett.
Ärligt talat så kan jag inte begripa hur det skulle kunna kännas anorlunda för hästen med ett rakt tränpett i munnen jämfört med en stång.
Inte så länge som man inte tar i tyglarna då.

 

[Pallas_Athena]

Sv: Kommentarer tack =)

en van ryttare som vet hur stången skall ridas med och vad den är till för är en sak,men alla är vi nybörjare ngn gg och måste ha hjälp och söka oss fram.
alla hästar har olika problem och nu vet inte jag om heimir har hållt på mycket med markarbete men man ser en radikal skillnad på bilderna från innan.
det är svårt att döma av bilder om hästen kan gå på stång eller inte,det tycker jag inte vi kan uttrycka oss om, och med att alla som rider AR pressar hästarna fram är ju att ha fördomar.

i alla grenar finns det folk som vill ta genvägarna,men oftast kommer straffet tillbaks tio ggr om när dom ska komma högre upp.

 

[Rimfaxe]

Sv: Kommentarer tack =)

Tro mig, vi försökte med bettlöst också. Resultatet var att han sprang järnet med oss, när inget kunde stoppa honom. Stressad var han också.

Och ja, jag vill ha resultat nu med detsamma. Jag vill att han ska vara avslappnad när han rids. Inte spänd och tappa alla muskler som han de facto har gjort under vår prövotid.

För honom har stång och kapson en avslappnande effekt, det räcker att sätta in stången i munnen så vet han vad han ska göra och det är inte att springa fort. Han blir avslappnad och börjar gäspa. Han rids på hängande tygel och det är det enda sättet han fungerar på. Jag tror att man får omvärdera en del av hästarna från travet. Somliga har mycket allvarliga psykiska problem och det tror jag att denne herre har. Stammen i sig har också visat sig ge lättstressade hästar.

Jag tycker inte att man ska vara så dum som vi var. Jag trodde verkligen att han med träning skulle kunna fungera på bett, men han gör det inget bra. Tro mig, vi försökte verkligen under ett års tid. Ibland får man inse att man inte har rätt i allt.
Även andra duktiga hästmänniskor, erkände att denna häst har stora problem, och de trodde att han aldrig någonsin skulle kunna fungera normalt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kommentarer tack =)

det är svårt att döma av bilder om hästen kan gå på stång eller inte,det tycker jag inte vi kan uttrycka oss om,

Jag är övertygad om att hästen på bilderna kan gå på stång.
Men jag tror att den skulle utvecklas mycket om det även kunde ridas bra på ett helt vanligt tränsbett.
Och att det då blir lättare att få fatt på den där tappade ryggen.

AR har blivit litet av den senaste flugan.
Man tar en häst, vilken som helst, och slänger på den en barocksadel och en stång, och voila så rider man AR.
Och jag tycker att vi skall passa oss litet för det.
AR är så mycket djupare än så.