Sv: kolloidalt silver mot strålröta
Citerat ur Sif:s medlemstidning Forskning och framsteg:
"Det finns definitivt en risk att bakterierna blir resistenta, säger Åsa Melhus, docent i bakteriologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon har själv undersökt saken genom att odla bakterier i näringslösningar som innehåller silver. Med tiden utvecklade bakterierna resistens mot allt högre halterr av silverjoner. Men inte nog med det. De silverresistenta bakterierna hade också fått motståndskraft mot flera vanliga typer av antibiotika. Silverjoner som tränger in i en bakterie stör flera olika processer som cellen behöver för att tillverka DNA, proteiner och andra viktiga ämnen. För att försvara sig kan bakterien bland annat lära sig att spotta ut silvret med ett slags pumpar som finns i cellväggen. Samma mekanism kan bakterien sedan använda för att spotta ut antibiotika eller desinfektionsmedel som vi använder för att städa ytor inom vården, till exempel klorhexidin, säger Åsa Melhus. Hon tycker att vanliga antibiotika som regel är bättre än silver, eftersom de verkar mer specifikt. På senare år har silver blivit en dominerande bakteriedödare i kläder och vissa hushållsapparater. Även inom sjukvården har användningen ökat kraftigt. En miljöredovisning från Västra Götalandsregionen visar att mängden silver i förband steg med två tredjedelar mellan åren 2004 och 2005. Det beror till stor del på reklam från tillverkare av produkter som innehåller silver, säger Leif Olofsson, miljöhandläggare vid Västra Götalandsregionen.
Men Åsa Melhus och andra som varnar för silvrets nackdelar börjar få gehör. I fjol försvann ett kylskåp som innehåller silver från den svenska marknaden. Och i våras slutade Apoteket sälja silverplåster, efter att tidningen Miljöaktuellt skrivit om tungmetallens miljöeffekter.
Ulf Rick, kemist på Kemikalieinspektionen, är speciellt kritisk mot silver som bakteriedödare i kläder. Problemet är att silvret sitter löst och hamnar i reningsverk, säger han. I ett vattenreningsverk kan metallen döda bakterierna som ska sköta den biologiska reningen av vattnet."
Allt detta och mycket mer har man fått lära sig när man som jag snart är färdig med mn utbildning till civilingenjör i kemiteknik/bioteknik. Tungmetaller, läkemedel och organiska lösningsmedel hör inte hemma i avloppet för att nämna några saker. Jag har även varit på studiebesök på Eskilstunas reningsverk och Ekeby våtmark. Av vissa kemikalier krävs oerhört små koncentrationer för att slå ut bakterierna i det biologiska reningssteget. Om de slås ut blir de tvungna att sätta in klorering av vattnet som en nödåtgärd för att undvika utsläpp av patogena bakterier samt för höga halter av mag/tarmbakterier i vattendragen.
Jag passade även på att ta vattenprover från alla reningssteg för en bakteriell analys. Där finns mycket man inte vill se utveckla resistens mot antibiotika... I det inkommande avloppsvattnet fanns ca 2,5 MILJARDER bakterier per liter vatten i en salig blandning av sjukdomsframkallande och icke-sjukdomsframkallande "baggar".