Kolla släktskap via släktforskning?

[bettysmatte]

Av rent intresse - varför svara nej? I Sverige får polisen ännu inte använda datan, men om lagen ändras i år, vilket är på förslag kommer det endast att vara mord och grova sexualbrott som kommer i fråga. Inga småsaker.

Här har vi än så länge bara dubbelmordet i Linköping, Löst på några månader (?) efter 16 år. I en radiodokumentär sa Peter Sjölund att en serievåldtäktsman som Hagamannen, som nu härjade i flera år, kunde åkt fast på några veckor med DNA-släktforskning och jag tror honom. I USA måste det vara ett hundratal kalla fall som nu är lösta med metoden. Så varför inte ge möjligheten att bidra till detta om man nu ändå gjort testen och resultatet finns i de öppna databaserna?

(Och ja, i Sverige tror jag fortfarande det kommer att vara GedMatch som gäller, osäker på hur det är i USA.)

Det är ett rungande ja för mig och en självklarhet att hjälpa till om jag kan . Jag är vansinnigt imponerad av Peter Sjölund för övrigt. Han är otroligt skicklig .

 

[Görel]

Nu har jag ju inget annat val. Antingen detta sätt eller fortsätta leva i ständig undran.
Jag förstår att vissa tycker fader okänd inte är så mycket att bry sig om. Men för vissa av oss gör det att man känner sig halv.

Jag förstår dig verkligen
Min pappa träffade aldrig sin pappa, så följaktligen träffade jag aldrig min farfar. Nu vet vi vem han var, men det känns ändå som något som saknas. Min pappa tillhörde de som inte tyckte att det var så mycket att bry sig om, jag är annorlunda.

Jag jobbade under flera år med att göra faderskapsutredningar på socialtjänsten, för jag ville att barnen skulle få möjlighet till kunskap om sitt genetiska arv ifall de skulle vara lagda på samma sätt som jag. Men ingen kan tvinga en mamma att uppge vilken eller vilka män som kan vara pappa till barnet, hon kan ha hur många bra anledningar som helst för att hålla det för sig själv. Lagen säger också att om ett barn ska lämnas för adoption så går barnets intresse för att få en familj före barnets intresse att få veta vem som är biologisk pappa. Det kan man tycka vad man vill om, jag vet vuxna som inte tycker att det är rätt prioritering.

 

[athena_arabians]

Nu har jag ju inget annat val. Antingen detta sätt eller fortsätta leva i ständig undran.
Jag förstår att vissa tycker fader okänd inte är så mycket att bry sig om. Men för vissa av oss gör det att man känner sig halv.

Jag förstår dig Min farfar (dock känd) försvann ur min fars och farmors liv. Pappa pratade aldrig om honom och jag vågade aldrig fråga eftersom jag kände att det var sårigt. Jag har alltid antagit att han övergav dem när hon blev gravid.

Efter pappa gått bort fick jag veta att det var inte så enkelt, jag hittade farmors förlovningsring och det var så jag fick veta vad min farfar hette. Jag gjorde lite snabb släktforskning i digitala kyrkböcker och hittade bla henne jag fått mitt förnamn efter

Något måste ha hänt och det skaver för mig att inte veta. Jag har alltid antagit att min farfar var en skitstövel och drog men han brydde sig ju tillräckligt för att förlova sig (det är kusligt, ringen passar mitt ringfinger perfekt). Dvs avfärda honom som skitstövel är nog lite väl förenklat.

Jag har faktiskt precis gjort ett DNA-test via MyHeritage. Dels på kul och dels för att det var billigt innan jul

 

[Snowball]

Jag har nog också alltid känt mig halv
Jag växte upp utan pappa eller helt utan kontakt jag visste namnet men det var allt och fick dessutom veta när jag var 19 att jag har en fem månader yngre halvsyster som också vuxit upp utan pappa
Mitt kära faderskap gjorde två gravida samtidigt och tyckte sen att det var mest rättvist att dumpa bägge
Vilket han väl kanske har en poäng i men ja ja
Min äldre halvsyster fick veta nyligen att jag och min yngre halvsyster finns och fick väl en ganska stor chock men har inte försökt kontakta nån av oss

Och nu så kan jag känna att det var nog nåt som saknades hela uppväxten ja hela livet för det var ju inget mamma ville prata om direkt

Jag hoppas du får svar @MissFideli


Tillägg alltså när man var yngre ryckte man mest på axlarna och spelade tuff när folk frågar vad gör dina föräldrar eller det på annat vis kom upp men visst var det lite ledsamt att inte veta nåt det kan jag erkänna nu

 

[bettysmatte]

Jag förstår dig Min farfar (dock känd) försvann ur min fars och farmors liv. Pappa pratade aldrig om honom och jag vågade aldrig fråga eftersom jag kände att det var sårigt. Jag har alltid antagit att han övergav dem när hon blev gravid.

Efter pappa gått bort fick jag veta att det var inte så enkelt, jag hittade farmors förlovningsring och det var så jag fick veta vad min farfar hette. Jag gjorde lite snabb släktforskning i digitala kyrkböcker och hittade bla henne jag fått mitt förnamn efter

Något måste ha hänt och det skaver för mig att inte veta. Jag har alltid antagit att min farfar var en skitstövel och drog men han brydde sig ju tillräckligt för att förlova sig (det är kusligt, ringen passar mitt ringfinger perfekt). Dvs avfärda honom som skitstövel är nog lite väl förenklat.

Jag har faktiskt precis gjort ett DNA-test via MyHeritage. Dels på kul och dels för att det var billigt innan jul

Det ligger så många tragedier och öden bakom människorna man hittar i släktträden. Och, som du har sett, är inte alltid verkligheten överensstämmande med det man har fått höra! Det är väl mestadels sådant jag sysslar med nu, det vill säga att leta djupare istället för att bara "skena" bakåt genom namn och årtal.

 

[athena_arabians]

Det ligger så många tragedier och öden bakom människorna man hittar i släktträden. Och, som du har sett, är inte alltid verkligheten överensstämmande med det man har fått höra! Det är väl mestadels sådant jag sysslar med nu, det vill säga att leta djupare istället för att bara "skena" bakåt genom namn och årtal.

I mitt fall har jag ju inte fått höra något egentligen heller. Men det är lätt att göra antaganden när det gäller en ogift mor 1926... men det fanns, som sagt, ändå en förlovning. Jag har också bilder på min far som litet barn som ska vara tagna hos hans farföräldrar.

Jag är ju oäkting i andra led... och båda mina efternamn (mammas och pappas) kommer från kvinnolinjer, farfar var oäkting och även hans mor (det är henne jag är döpt efter).

 

[jemeni]

Ska du hitta en släkting via släktforskning måste ju någon ha registrerat din far vid dig födsel
(eller trolig far)

Via DNA kommer du hitta släktingar, de kommer även "hitta" dig men gäller att du väljer att göra testet på samma bolag som de har valt.

Behöver du hjälp med släktforskning så är mamma superduktig - hör av dig via pm

 

[MissFideli]

Ska du hitta en släkting via släktforskning måste ju någon ha registrerat din far vid dig födsel
(eller trolig far)

Via DNA kommer du hitta släktingar, de kommer även "hitta" dig men gäller att du väljer att göra testet på samma bolag som de har valt.

Behöver du hjälp med släktforskning så är mamma superduktig - hör av dig via pm

Jag är i första hand ute efter att kolla emot den som var min far fram till jag var 20 år.

 

[jemeni]

Jag är i första hand ute efter att kolla emot den som var min far fram till jag var 20 år.

Nog omöjligt att göra anonymt, men gör det inget att han/släkten ser det så DNA test på ett eller flera olika bolag och hoppas på att han eller nära släkting har gjort det samma

 

[Derivata]

Jag tänker att få bekräftelse på denna väg är lite som ett lotteri, det är många faktorer som ska spela in för att få vinst. Dels måste ju personen i fråga också ha tagit ett test, eller andra människor i det släktledet. Ju längre bort DNA-matchningarna blir desto större blir jobbet med att lägga pussel för att härleda fram deras släktskap med din far. Mest bäst är om personerna som du får match med är villiga att hjälpa till och dela med sig och hjälpa till att lägga pusslet.

Det kan gå, men var beredd på att det inte kanske ger så hög utdelning och att det kan krävas en del jobb (pussel).

Jag har varit med om att söka efter en okänd far/morfar, vi hittade aldrig morfarn, men vi hittade en syskonskara där den potentiella morfadern fanns. Vi kunde senare genom pusslande och kyrkoböcker och andra arkiv få en tämligen bra bild av hur denna släktgren levt sitt liv även om vi aldrig riktigt fick svaret på vem, hur och varför. Vi stötte på patrull, de som var villiga att hjälpa sökte själva efter i princip samma sak och visste inget och de som förmodligen hade kunnat hjälpa till ville inte av olika orsaker.

 

[bettysmatte]

Jag tänker att få bekräftelse på denna väg är lite som ett lotteri, det är många faktorer som ska spela in för att få vinst. Dels måste ju personen i fråga också ha tagit ett test, eller andra människor i det släktledet. Ju längre bort DNA-matchningarna blir desto större blir jobbet med att lägga pussel för att härleda fram deras släktskap med din far. Mest bäst är om personerna som du får match med är villiga att hjälpa till och dela med sig och hjälpa till att lägga pusslet.

Det kan gå, men var beredd på att det inte kanske ger så hög utdelning och att det kan krävas en del jobb (pussel).

Jag har varit med om att söka efter en okänd far/morfar, vi hittade aldrig morfarn, men vi hittade en syskonskara där den potentiella morfadern fanns. Vi kunde senare genom pusslande och kyrkoböcker och andra arkiv få en tämligen bra bild av hur denna släktgren levt sitt liv även om vi aldrig riktigt fick svaret på vem, hur och varför. Vi stötte på patrull, de som var villiga att hjälpa sökte själva efter i princip samma sak och visste inget och de som förmodligen hade kunnat hjälpa till ville inte av olika orsaker.

Alldeles riktigt. Det kommer med största sannolikhet att innebära en hel (roligt!) jobb att försöka bekräfta denna far...

 

[bettysmatte]

Jag förstår dig Min farfar (dock känd) försvann ur min fars och farmors liv. Pappa pratade aldrig om honom och jag vågade aldrig fråga eftersom jag kände att det var sårigt. Jag har alltid antagit att han övergav dem när hon blev gravid.

Efter pappa gått bort fick jag veta att det var inte så enkelt, jag hittade farmors förlovningsring och det var så jag fick veta vad min farfar hette. Jag gjorde lite snabb släktforskning i digitala kyrkböcker och hittade bla henne jag fått mitt förnamn efter

Något måste ha hänt och det skaver för mig att inte veta. Jag har alltid antagit att min farfar var en skitstövel och drog men han brydde sig ju tillräckligt för att förlova sig (det är kusligt, ringen passar mitt ringfinger perfekt). Dvs avfärda honom som skitstövel är nog lite väl förenklat.

Jag har faktiskt precis gjort ett DNA-test via MyHeritage. Dels på kul och dels för att det var billigt innan jul

Kollade du i lysningsbok också, om det gick så långt? Om du vill att jag kollar något åt dig så går det bra. Det är bara roligt, och jag har alltid tillgång till Arkiv Digital .

 

[corzette]

Jag skickade in DNA på MyHeritage på mej och min man då vi har rötter i "samma område" så jag var nyfiken på om vi "äe släkt" lååååångt tillbaka, vi matchar INTE på DNA, inte "mätbart" tydligen iaf, vilket jag tycker låter "konstigt" då man tycker Sverige och i vårt fall Östergötland/Småland är en "liten" gryta i världen. Men men.

Som bonus hade jag hoppats på att kunna se om jag kunde få fram något om farmors pappa som är okänd, men inget har kommit upp i "trädet" och jag är för okunnig för att kolla DNA cM mm för att ens fatta hälften... Mitt och min mans träd var som mest uppe i 12000 personer, men det blev för "vagt" så jag har nu bantat ner träden till att bara vara rakt stigande led utan syskon. Då jag anser att är man släkt så kommer ju den "anfadern" man har gemensamt upp förr eller senare iaf.

 

[corzette]

Kollade du i lysningsbok också, om det gick så långt? Om du vill att jag kollar något åt dig så går det bra. Det är bara roligt, och jag har alltid tillgång till Arkiv Digital .

Alla har ju tillgång till det som ligger digitalt på riksarkivet https://sok.riksarkivet.se/kyrkoarkiv.
Kommer man åt ännu mer med "Arkiv digital" ?

 

[MissFideli]

Nog omöjligt att göra anonymt, men gör det inget att han/släkten ser det så DNA test på ett eller flera olika bolag och hoppas på att han eller nära släkting har gjort det samma

Tydligen inte omöjligt om man läser tidigare inlägg? Åtminstone inte om man inte matchar.

 

[bettysmatte]

Alla har ju tillgång till det som ligger digitalt på riksarkivet https://sok.riksarkivet.se/kyrkoarkiv.
Kommer man åt ännu mer med "Arkiv digital" ?

Ja, det gör man. De kompletterar varandra väl. Befolkningsregister på AD är suveräna att söka i och jag använder ofta SCB födda, vigda och döda på Riksarkivets sida. ADs kyrkböcker är fotograferade i färg och mycket mer lättlästa, som extra bonus.

 

[Keb71]

KL
I Familia finns länkad (sammanfattad) information om personer, så där går det att hämta en hel del info gratis om dina föregångare fanns i norra inlandsområdet, norra Västerbotten, Sundsvallsområdet eller Linköpingsområdet.

 

[jemeni]

Tydligen inte omöjligt om man läser tidigare inlägg? Åtminstone inte om man inte matchar.

Nej matchar ni inte syns det ju inte men du vet ju inte heller om de har gjort test (eller har jag fel?)

 

[MissFideli]

Nej matchar ni inte syns det ju inte men du vet ju inte heller om de har gjort test (eller har jag fel?)

Nej, hur skulle jag kunna veta det?

 

[Rosett]

Av rent intresse - varför svara nej? I Sverige får polisen ännu inte använda datan, men om lagen ändras i år, vilket är på förslag kommer det endast att vara mord och grova sexualbrott som kommer i fråga. Inga småsaker.

Här har vi än så länge bara dubbelmordet i Linköping, Löst på några månader (?) efter 16 år. I en radiodokumentär sa Peter Sjölund att en serievåldtäktsman som Hagamannen, som nu härjade i flera år, kunde åkt fast på några veckor med DNA-släktforskning och jag tror honom. I USA måste det vara ett hundratal kalla fall som nu är lösta med metoden. Så varför inte ge möjligheten att bidra till detta om man nu ändå gjort testen och resultatet finns i de öppna databaserna?

(Och ja, i Sverige tror jag fortfarande det kommer att vara GedMatch som gäller, osäker på hur det är i USA.)

För att magkänslan sa nej.
Nyfiken fråga: Har du själv laddat upp din data på GedMatch?