J
Jossan
Ni med erfarenheter av kolik eller s.k. "extra krävande barn", har ni några tips eller råd att dela med er av?
Vilka teorier har ni om orsaker och behandlingar? Stress hos mamman? A**a Wahlgrens dödsångest-teori? Vad har hjälpt ER?
Vad gäller kolik, när gick det över? Hur yttrade det sig? Hittade ni NÅT som lindrade? Hur behöll ni själva förståndet...?
Någon man älskar så oerhört mycket har ont och bara skriker/gråter hysteriskt timmar i sträck vad man än gör. VARJE DAG. Man kan bli knäpp och inlagd för mindre
.
Och ni med erfarenhet av brandbilsbarn, hur yttrade det sig? Hur vet man att barnet inte bara har ont? Hur ofta är normalt att ett litet barn (i det här fallet 10 veckor) skriker eller är gnälligt? Hur länge kan barnet skrika av "övertrötthet"? Hur har ni gjort? Burit hela tiden?
Neo skriker kolik-skrik mellan 1-5 timmar varje kväll. Inte sällan slutar det med att jag gråter ikapp med honom i ren frustration, även om jag tycker att jag blivit något lite bättre på att hantera stressen på sistone.
Men även på dagarna är det ofta gnälligt och han känns inte ofta helt tillfreds med livet, nån stund på morgonen bara och om vi är iväg och han får åka bil. Då kan han sova nästan hur länge som helst, med enstaka matpauser. Skötbordet är också en favoritplats, där gråts det sällan (hur kommer det sog om de har så ont?), likaså om man leker och skuttar med honom i soffan. Överlag kräver han väldigt mycket närhet, jag bär, sitter eller vaggar honom nästan hela tiden.
Annars har vi försökt allt. Matar numera utan att nånsin kolla på klockan, han får äta precis hur ofta han vill, främst bröstmjölk men kompletterar med tillägg. Förr åt han stora portioner, nu äter han kanske 50-70 ml åt gången, sen tröttnar han, för att vilja äta igen efter en stund upp till kanske 2-3 timmar som längst.
Har testat Minifom, men slutade när jag inte tyckte det gav nån effekt. Likaså bara tillägg vs. bara bröstmjölk. Vi har burit, vaggat, gått omkring med bärselen, hållt nära, ammat osv.
Han ser ut att till sist somna av ren utmattning, precis söndergråten och svullen... Oftast får vi känslan av att han har ont, men ibland känns han bara ARG... Hur starkt humör och temperament kan så små barn visa? Han känns verkligen som en bestämd kille, som vet vad han vill.
Alla tips, tankar och idéer emottages som vanligt med STOR tacksamhet!!!
/Jossan
Vilka teorier har ni om orsaker och behandlingar? Stress hos mamman? A**a Wahlgrens dödsångest-teori? Vad har hjälpt ER?
Vad gäller kolik, när gick det över? Hur yttrade det sig? Hittade ni NÅT som lindrade? Hur behöll ni själva förståndet...?
Någon man älskar så oerhört mycket har ont och bara skriker/gråter hysteriskt timmar i sträck vad man än gör. VARJE DAG. Man kan bli knäpp och inlagd för mindre
.Och ni med erfarenhet av brandbilsbarn, hur yttrade det sig? Hur vet man att barnet inte bara har ont? Hur ofta är normalt att ett litet barn (i det här fallet 10 veckor) skriker eller är gnälligt? Hur länge kan barnet skrika av "övertrötthet"? Hur har ni gjort? Burit hela tiden?
Neo skriker kolik-skrik mellan 1-5 timmar varje kväll. Inte sällan slutar det med att jag gråter ikapp med honom i ren frustration, även om jag tycker att jag blivit något lite bättre på att hantera stressen på sistone.
Men även på dagarna är det ofta gnälligt och han känns inte ofta helt tillfreds med livet, nån stund på morgonen bara och om vi är iväg och han får åka bil. Då kan han sova nästan hur länge som helst, med enstaka matpauser. Skötbordet är också en favoritplats, där gråts det sällan (hur kommer det sog om de har så ont?), likaså om man leker och skuttar med honom i soffan. Överlag kräver han väldigt mycket närhet, jag bär, sitter eller vaggar honom nästan hela tiden.
Annars har vi försökt allt. Matar numera utan att nånsin kolla på klockan, han får äta precis hur ofta han vill, främst bröstmjölk men kompletterar med tillägg. Förr åt han stora portioner, nu äter han kanske 50-70 ml åt gången, sen tröttnar han, för att vilja äta igen efter en stund upp till kanske 2-3 timmar som längst.
Har testat Minifom, men slutade när jag inte tyckte det gav nån effekt. Likaså bara tillägg vs. bara bröstmjölk. Vi har burit, vaggat, gått omkring med bärselen, hållt nära, ammat osv.
Han ser ut att till sist somna av ren utmattning, precis söndergråten och svullen...
Oftast får vi känslan av att han har ont, men ibland känns han bara ARG... Hur starkt humör och temperament kan så små barn visa? Han känns verkligen som en bestämd kille, som vet vad han vill.Alla tips, tankar och idéer emottages som vanligt med STOR tacksamhet!!!
/Jossan
