Kluvna känslor

[Rie]

Sv: Kluvna känslor

Se programmet innan du dömer ut det.

Såg det på webben och insåg att jag faktiskt hade sett programmet när det gick tidigare(några år sedan?). Inget som fastnade hos mig m a o vad gäller innehållet.
Mer n ståltråden och co....

 

[arctictrails]

Sv: Kluvna känslor

Åh, tavck.

 

[Leoni]

Sv: Kluvna känslor

Jag har inte sett programmet men väl varit i mongoliet – och det finns ingenting som heter djurskydd där eftersom ingenting i den hästhållningen har den minsta likhet med hur svenska hästar har det.

Man älskar sina hästar och det är det värdefullaste man som mongol har- däremot är de ett nyttodjur och de lever helt naturligt. De lever, dör och föder sig själva på stäppen. Det finns inga stall, inget hö, inga hovslagare, om hästen inte överlever så dör den. Vargar käkar upp hälften av fölen- det är helt enkelt så det fungerar. Blir den för gammal äter man upp den , svaga djur som inte förväntas överleva vintern äter man upp. En 13 år gammal häst anses urgammal. Man ger dem inga namn, pratar inte med dem, klappar dem inte och man skrattar sig fördärvad när man ser en svensk hästtjej ge pålle en puss på mulen..

Betten man använder är inga ståltrådar ( om det var det i detta program så var det iallafall inget jag såg när jag reste runt där) men är smalt som ett lillfinger, ledat av koppar eller järn och går uppböjt en bit upp på sidan av munnen. Och fungerar utmärkt. Min häst hemma som i 13 års tid bara accepterat hackamore har plötsligt fått ett bett han är nöjd och glad på.

 

[Flugskimmel]

Sv: Kluvna känslor

Ja håller med dig.

Delvis kl.

Va ja fått för mig är att ju smalare ett bett är, ju mildare är det. Så är det inte rostigt eller vasst någonstans så borde det va ett relativt bra bett? Men kan ju ha fel.

Visst ja skulle väl inte rekommendera just ståltråd till ett bett, men det funkar ju.

Ja har inte sett filmen men va ja vet så i mongoliet rider de oftast inte med så korta tyglar som vi gör. Då är det ju inget som kan göra att bettet gör illa hästen i munnen. Och då är det ju inget dåligt bett om hästen inte lider av det.

 

[REIN]

Sv: Kluvna känslor

Jag såg dokumentären och tyckte den var intressant. Vilket engagemang från föräldrarna till pojken! Tyckte inte alls att det verkade konstlat eller som att de åkte på denna resa bara för att de fick en betald dokumentär, tvärt om verkade de faktiskt ha en djupare förståelse för det.

Ang rid och hästhållning i mongoliet är det ju inte alls som här, på något sätt. Däremot är ju hästarna deras allt och verkar tas omhand på vad de tycker är bästa möjliga sätt. Nej, de använder inte samma utrustning som oss, Nej de rider inte alls som oss, Nej de använder inte hästarna som vi gör. Men i många, givetvis inte alla, fall ser man ändå välmående och trevliga djur. Och för övrigt, vilka fantastiska, robusta ponnyer!!

 

[sydney]

Sv: Kluvna känslor

Jag har läst boken nyligen och såg filmen två veckor efteråt. Boken förklarar massor när det gäller sponsring o ekonomi som krävdes för att göra den här resan, det mesta stod de för själva och sedan hade pappan fått kontakt med folk som ville följa med och filma och på så vis gick det att genomföra.

Produktionen anser inte jag alls vara någon bluff, tvärtom känns boken så igenom äkta att det är helt makalöst. Visst är det så att i slutet filmade de och publicerade mest de stora framsteg som Rowan gjorde, men det är ju framstegen man måste fokusera på

Vad som inte framkommer i filmen är att när de kom hem så vände det supersnabbt alltihop och Rowan utvecklades dag för dag, och gör det fortfarande vad jag kan förstå. Pappan startade ett center för barn med autism där de kunde träffa och rida hästar och Rowan var delaktig i det. Något som han inte alls kunnat vara innan resan, han hade enorma problem före det. I boken skriver de om några bakslag som kom kort tid efter hemkomst men sen så beskriver de det så att allt vände som natt till dag! Om det var resan, schamanerna eller hästarna som gjorde det vet inte jag men det är en fantastisk berättelse från början till slut.

Jag har själv en autistisk pojke i nästan samma ålder som Rowan var vid inspelningen och våra barn är oerhört lika. Och något som slår mig varje dag är att om det kommer framsteg hos ett barn med autism kan det komma så plötsligt att det verkar osannolkit, precis så är det ju i filmen. Det verkar vara för bra för att vara sant. Men jag tror verkligen på det eftersom jag bevittnar precis samma sak här hemma, saker som varit omöjliga kan vända på ett ögonblick, bara man når barnet på rätt sätt i rätt tidpunkt

Jag tror att kombinatione med ett miljöombyte, djuren och naturen tillsammans med en stark tro på Rowan gjorde att hans framsteg kom i samband med resan. Jag är inte heller helt främmande att tro att det finns människor som kan heala människor, varför inte liksom, man måste väl ändå hoppas att det finns nåt större i universum ä n det man kan ta på med sin hand Eller också är jag bara partisk och vill tro att mirakel händer!

Det är för mig egentligen helt oväsentligt hur han blev bra, huvudsaken är att man kan se att hopp finns, även där man minst anar det

 

[sydney]

Sv: Kluvna känslor

Jag kan ju också tillägga att ingenstans i boken läste jag om några hästar som var krubbitare, vävare eller hade andra olater, det var inga hästar som stod i en liten sockerbitshage på 20*20 meter, det var inga hästar som inte fick frisk luft och motion varje dag, inga hästar stod ensamma, inga hästar var extremt överviktiga eller undernärda, inga hästar var apatiska eller hade andra uppenbara problem, alla hästar klarade utan problem att bära en vuxen man med packning långa sträckor och gjorde det utan protester och hästarna verkade lugna (nja kanske någon var lite halvvild) glada, friska, tillfreds med livet och fick mycket bra behandling, trots att de inte hade fina novabett i munnen

Tror att de allra flesta hästar i sverige gärna skulle vilja ha en enkelbiljettt till det livet som de mongoliska hästarna levde, men ,men det är ju bara min åsikt