Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

[flashlight]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

KL

jag skulle oxå vilja ha tips på hur man konsekvent får en illa riden häst att ta förhållningar så de går ända bak och att eftergiften sprids genom hela kroppen.

Tex, en häst som pga sin framåtanda (hets) ridits med balans i tygeln pga ryttarens osäkerhet/kanske dåliga balans tills låst läge uppnåtts. En som gärna hänger på tygeln med styv hals och spänner överlinjen. En som alltså är oberörd av "kramningar", mest bara blir besvärad av upprepade signaler som ändå inte går igenom.

Det som funkar bäst nu, är att mjukt höja handen med liten cirkelrörelse så det inte finns något att hänga tag i och som kopplar ur mottrycket mot handen och ger tydlig effekt i kroppen. Direkt efteråt då hästen slutat ligga på kan man rida på med sitsen, då den först då blivit mottaglig för signaler i ryggen och få effekt som är jättestor mot beteendet innan.

jag vill tex inte sitta och betona något tryck/takt i en rygg som är spänd! Spända muskler kan inte uppfatta och svara på tryck är min upplevelse. men så fort man fått ryggen att arbeta dynamiskt och släppt efter så är den möjlig att inverka i.
Så, jag försöker få en eftergift genom att "skola munnen" (där kom det!) till at svara på tygelinverkan med mjuk hals o käke och få den mjukheten att fortplanta sig bakåt, sedan inverka med sitsen.
Ibland funkar det att låta munnen vara helt och få igång hästen med övningar bakifrån men är den helt ointaglig behövs lite förhållningar!!

Ja ang din första fråga så läs vad jag skrev i förra inlägget. Du får börja från grunden,

Vem skrev att man ska SITTA och sätta takt? Det kan du göra i lättridning.

Ang den typen av häst du beskriver så kommer du inte att få något som helst bra arbete genom kroppen utan att hitta takten i varje gångart. Du läste nog inte mitt inlägg tror jag? Du börjar i skritt med att ge hästen beröm för MINSTA RÄTT SVAR åt rätt håll.

Ang het häst så måste du hitta lugnet. Läs igen. Du måste arbeta grundligt och konsekvent, och du måste vara lyhörd för när hästen svarar rätt och belöna direkt. Ett vänligt "bra" duger gott, samt en liten eftergift. Den måste få fokus på dej och förstå vad du vill. A och O. Det finns inga genvägar.

En sån häst du beskriver behöver framförallt denna ridning, om du vill ha ett resultat. Många övergångar, utan att använda handen mer än absolut nödvändigt, och aldrig bakåtgående, du vill ju lära hästen andra sätt att svara, eller hur (än att ånga framåt)

 

[Malinigbg]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

ang. Karl så lägger han ner handen till normalläge- när korrigeringen är avslutad.

Mycket viktigt!

 

[true_blue]

Sv: Klimke!!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=UbLXpW5-DG0


Något att drömma om! /

 

[axel]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Ja det var fint- men lite väl mycket

sådär mkt måste man spänna bågen idag- för att vinna.

 

[axel]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Jag vet ju inte, men får uppfattningen att han rider på hästar som har fått dyka. att han vill få upp manken o sen att den bär sig själv.

 

[Koppar]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Jag menar inte såna hästar här. På dom får man först hitta lugnet och takten.

De som behöver ridas mer framåt är hästar som inte går fram till handen, som vill backa av och inte är inte har framåtbjudningen.

Jag pratade inte om riktigt illa ridna hästar, utan generellt, eftersom du frågade efterolika vägar?

På en som inte lyssnar till förhållningar får man börja om med grundridning tycker jag. Start och stopp från början. Det tar inte så lång tid om man bara är konsekvent och nöter in men det är där det oftast brister, man förvirrar hästen genom att inte vara exakt varje gång. Börja från skritt, berömma när den svarar rätt, verkligen använda magen, inte bara tyglarna och vänta på att hästen svarar öht, stannar upp, - direkt beröm. Det tar tid av grundjobb men det är det som ger mest resultat.

Kan ryttaren vara konsekvent och inte bara leta snabba sätt så blir det mycket bättre och behövs inte "bryskhet" i onödan. Men det är bara min synpunkt. Ju sämre riden häst, desto större skäl att börja om.

Bra inlägg!!!
Angående grunderna:
Det e ju därför det finns så många "felridna" hästar med! Därför att man som vardagsryttare inte har erfarenhet/kunskap/whatever nog till att vara konsekvent. Ta bara nått så "enkelt" som en halvhalt, finns ju tusen sätt att göra fel på och skapa motstånd istället för avslappning. TAJMING e skitsvårt!! Men avgörande.

 

[flashlight]

Sv: Klimke!!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=UbLXpW5-DG0


Något att drömma om! /

Ja, det kan man säga

 

[flashlight]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Bra inlägg!!!
Angående grunderna:
Det e ju därför det finns så många "felridna" hästar med! Därför att man som vardagsryttare inte har erfarenhet/kunskap/whatever nog till att vara konsekvent. Ta bara nått så "enkelt" som en halvhalt, finns ju tusen sätt att göra fel på och skapa motstånd istället för avslappning. TAJMING e skitsvårt!! Men avgörande.

Jag håller med!


Delvis KL
Och handen på hjärtat, hur noga och konsekventa är vi hela tiden, jag tycker att jag måste påminna mej och backa väldigt ofta, tyvärr Och det behövs bara lite mer nogrannhet så blir allt så mycket bättre, - bättre kommunikation, framförallt. Det är så dumt att sitta och kämpa med olika "motstånd" som egentligen är otydlighet oftast, från ryttaren/ryttarnas sida, redan från start.

 

[Kookaburra]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Härliga internet. Det är så spännande att se hur mycket av en text som faktiskt går över till mottagern och på vilket sätt mottagaren "processar" texten. Ibland känns det omöjligt att få fram en tanke rätt till mottagare. Funderar lite vid sidan av hur man ska bli bättre.

Du har helt rätt. Man kan likagärna spänna in - vilket många oxå gör.

Jag tycker det är allmänt roligt att höra hur folk tänker, så därför ger jag mig in i detta tugget.

Vad jag ändå vill ha fram är jag tror även du skulle signalera tills du får igenom det du vill, innan du ger din eftergift. Annars berätta gärna hur du gör. Vi kan ta ett påhittat scenario:

Vi har en häst, Brunte kan han kallas. Du och jag ska lära honom start och stopp utan att hänga i tygeln - något Brunte gjort det senaste åren. Vi rider Brunte på tränsbett, inte stång. Så här gör jag:
Jag smackar igång hästen på så lång tygel i skritt att jag inte har någon kontakt med Brunntes mun förrän jag verkligen vill honom något. Jag vill att Brunte går helt själv. När jag vill att han ska stanna så tar jag kontakten med munnen, tar och släpper så många gånger att tills jag får svar och han stannar, när han stannar släpper jag tygeln helt och berömmer. Jag förväntar mig alltså inte något "sug" eller ens kontakt med munnen , utan den "konstanta" kontakten väntar jag med tills Brunte är med på noterna vad en förhållning betyder. Jag sätter till ett tryck på hästen och svarar inte med eftergift förrän min vilja har gått igenom hos Brunte.

Så. Din tur. Hur gör du?

 

[Kookaburra]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Jag pratade inte om riktigt illa ridna hästar, utan generellt, eftersom du frågade efterolika vägar?

Frågade väl inte egentligen efter något annat än folks reflektioner kring ridning. Men jag upplevde det som konstigt att någon sa något liknande = att ge eftergift på en häst innan hästen förstått vad som väntas av den. Men det var säkert inte det som sas, utan något jag uppfattade i min lilla värld av orden skrivna på internet.

På en som inte lyssnar till förhållningar får man börja om med grundridning tycker jag. Start och stopp från början. Det tar inte så lång tid om man bara är konsekvent och nöter in men det är där det oftast brister, man förvirrar hästen genom att inte vara exakt varje gång. Börja från skritt, berömma när den svarar rätt, verkligen använda magen, inte bara tyglarna och vänta på att hästen svarar öht, stannar upp, - direkt beröm. Det tar tid av grundjobb men det är det som ger mest resultat.

Kan ryttaren vara konsekvent och inte bara leta snabba sätt så blir det mycket bättre och behövs inte "bryskhet" i onödan. Men det är bara min synpunkt. Ju sämre riden häst, desto större skäl att börja om.

Precis med dig... (tillägg: ) Du tog med magen oxå i din beskrivning, något som jag själv är olika med beroende på häst. Känns som att en del hästar behöver jag vänta med sätets inverkan på.

Nu är ju ordet "brysk" ett värdeord och något vi alla laddar olika. Vart går gränsen för Brysk? (Retorisk fråga)

 

[Kookaburra]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Det är så dumt att sitta och kämpa med olika "motstånd" som egentligen är otydlighet oftast, från ryttaren/ryttarnas sida, redan från start.

10101010

 

[Asa_S]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

...så tar jag kontakten med munnen, tar och släpper så många gånger att tills jag får svar och han stannar, när han stannar släpper jag tygeln helt och berömmer.

Kallar du inte det du gör här eftergift innan hästen gett efter? Det gör jag.

 

[Totola]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Kallar du inte det du gör här eftergift innan hästen gett efter? Det gör jag.

Nu vet jag inte hur Kookaburra menar, men själv menar jag att när man tar väntar man tills man får åtminstone en pyttereaktion åt rätt håll eller att hästen tänker rätt = eftergift och sen upprepa tills det blir halt.
Det kallar inte jag att ge efter innan hästen gett efter (min NH-tränare skulle göra det eftersom hästen bör vara både fysiskkt och mentalt eftergiven innan man ger eftergift enligt denne, men det är en annan historia) utan att ge hästen feedback för att lära sig vad ryttaren vill.

Förutsättningen för att ge efter är att man har något att släppa på. Personligen vill jag inte ha något sånt om jag inte ska be hästen om förändring, alltså kan jag bara ge eftergift när jag har bett om något. Att då ge eftergift direkt innan jag har fått respons ser jag som inkonsekvent och en sån grej som lär hästen fel, tvärtemot det Flashlight skriver om konsekventa ryttare. Att ge eftergift omedelbums vid svar åt rätt riktning innebär fortfarande att hästen först behövde svara på hjälpen.
Exempel: om jag ska be en häst flytta sig åt sidan bort från mig i stallgången så lägger jag ett lätt tryck. Om hästen svarar fel dvs inte svarar alls eller lutar sig mot trycket så inte sjutton ger jag efter. Tvärtom så ökas trycket gradvis tills hästen flyttar sig, MEN det kan räcka med att hästen bara gör en antydan till rätt riktning för att sen upprepas tills man kan begära att hästen flyttar sig ordentligt.

Man får ju tänka på att det en person kallar "känslig i munnen" kan nästa person tycka är totalt oacceptabelt. För att man har olika preferenser och krav på hur hästen ska svara på hjälperna beroende på hur man själv rider. Alltså behöver hästen eg. inte vara "felriden" utan helt enkelt riden av en annan.

 

[Asa_S]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Jag ställde ju frågan till Kookaburra för att jag tycker att hon pratar mot sig själv här och jag var intresserad av hur hon tänkte runt just det .

Själv rider jag efter mycket enkel devis: hästen ska flytta sig från tryck. Så fort den gör det lämnar jag den ifred.

En viktförskjutning bort från trycket följs av eftergift från min sida. Oavsett hur hästen har lämnat trycket.

En eftergift utan viktförskjutning är ett misslyckande när vi pratar om punktvisa impulser via bett. Eftergiften från hästen får jag genom hästens kropp när den har hittat sin balans och den får jag i min eftergift, inte genom mitt tryck. Jag börjar som regel med ensidiga halvhalter, helt enkelt för att de flesta hästar är oliksidiga. Om alternativet med Brunte är att hamna i dragkamp varv på varv med huvudet i vädret (hans, då ), byter jag till ett bett som lättare kommunicerar till honom vad jag är ute efter. Svårigheten blir då att ett bett med tydligare bromsverkan är mycket svårare att signalera till hästen att formen ska vara nedåt/framåtsträck, inte nedåt/inåtböj.

Dock använder jag mig av NH-inriktad introduktion och upplever inte att jag har några problem med just stoppen längre när jag sätter mig upp - och hur som helst jobbar jag helst så länge som möjligt med oliksidigt tryck då jag upplever att den största spänningen hos hästen kommer vid liksidigt tryck och ännu värre i kombination med drivning (verklig eller förväntad). Innan jag arbetar med liksidigt tryck måste hästen vara i balans och förtrogen med min eftergift.

Tillägg: Tryck och eftergift är mina verktyg för att uppnå balans och bärighet hos hästen. Jag använder inte trycket till formgivningen utan eftergiften. Det tror jag egentligen är största skillnaden mellan de olika ridstilarna man ser ute på fältet.

 

[Totola]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Intressant!
Undrar dock om vi pratar om olika saker eller har lite olika metoder?
Jag tolkade Kookaburras exempel som en grön häst som bara ska lära sig start-stopp? Dvs utan att formge hästen.
Eftergift kan ju vara så många olika saker beroende på vad man ber om - eftergift för tygeln (flexion?) eftergift mentalt (samling? avslappning?), effekt av hjälpen t ex accelleration/mer energi/nedsaktning/halt/flytt sidvärts osv. Därför blir det kanske knas med uttrycket att hästen ska ge efter. Om man ger framåtdrivande hjälper och hästen svarar framåt så blir det ju att hästen ger efter som i svarar, men inte ger efter på samma sätt som om man t ex ber om avslappning.?

Hua, för trött i huvudet för att tänka på sånt här!

 

[axel]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Tycker att avslappning är fel term- avspänd är bättre.
*Är oxå skittrött'

Det är möjligt att vi blandar päron o äpplen hej vilt nu, men jag uppfattar att den ska ge efter- i nacken- innan man lättar. huvudet hamnar på plats när den jobbar bakifrån.

 

[Totola]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Det är möjligt att vi blandar päron o äpplen hej vilt nu, men jag uppfattar att den ska ge efter- i nacken- innan man lättar. huvudet hamnar på plats när den jobbar bakifrån.

Vet inte hur bra det är och/eller om jag missuppfattat dig nu, men jag brukar inte gärna ge efter vid en förhållning (mer än möjligtvis i ett extremt grönt stadie bara någon enstaka gång innan kraven höjs) medans hästen spänner emot handen. För då har den inte gett efter mentalt och kan lära sig fel reflexmässigt svar på förhållningen (sen finns det såklart undantag, att hästen blir lite spänd kan ju bero på så många saker, men när det är tydligt att det är just tygeltaget och handen hästen går emot). Är det så du tänker?
Däremot ska den inte flexa nacken (mer) vid en förhållning, bara inte "trycka emot"..

För att förtydliga så tror jag säkert din metod funkar - för dig.

 

[mackan]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Det är så dumt att sitta och kämpa med olika "motstånd" som egentligen är otydlighet oftast, från ryttaren/ryttarnas sida, redan från start.

Precis. Eller otydlighet orsakad av spänningar, obalans eller okompetens hos ryttaren rent allmänt




KL
Har någon provat att rida fram sin häst helt avslappnat, och bara låta den bära sig själv första kvarten/tjugo minutrarna, och istället bara fokuserat på att själv sitta avslappnat, följsamt och i balans? Skillnaden i hur hästen blir uppvärmd, och hur den sen "placerar" sig, när man sen plockar upp arbetet från uppvärmningen, vågar jag påstå ofta är avsevärd...
Istället ser man för ofta spända ryttare som ska ha hästen i en viss form redan från första steget tygeln kortas upp. Och NEJ, jag pratar inte om extremiteter med ryttare som sitter och bänder och vrider och har sig, utan faktiskt bara om betydligt mer every day ridning hos gemene man. Man plockar upp tygeln och har själv spänningar, och hästen är rätt ouppvärmd utan ryttarens spänningar, varpå hela ekipaget hamnar i ett helt annat utgångsläge än om det fått ske en uppvärmning i lite friare form där ryttaren helt enkelt bara fokuserar på att vara följsam och att hästen är kvar hos ryttaren, och låta saker och ting ha sin gång utifrån det.

tycker också det är aldeles för mycket snack om att ta igenom saker på ditten eller datten sättet. Behovet att behöva ta igenom ngt ligger hos RYTTAREN.

 

[axel]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

efter förhållning skall eftergift ges- annars skapar man motvilja hos hästen.

Funkar / går den inte igenom- upprepa o använd rösten o kroppspråket/ sitsen

 

[Koppar]

Sv: Klimke o P Karl-film, stångridning och diverse annat...

Delvis KL
Och handen på hjärtat, hur noga och konsekventa är vi hela tiden, jag tycker att jag måste påminna mej och backa väldigt ofta, tyvärr Och det behövs bara lite mer nogrannhet så blir allt så mycket bättre, - bättre kommunikation, framförallt. Det är så dumt att sitta och kämpa med olika "motstånd" som egentligen är otydlighet oftast, från ryttaren/ryttarnas sida, redan från start.

Jo det e ju tyvärr alltför sant. Anden e villig men köttet e svagt Samma sak med vardagshanteringen tycker jag. Viktigt att vara nogrann men lätt att slarva. Med konsekventa signaler, lydnad och uppmärksamhet alltså.