Mirre
Trådstartare
Ni som gjort det här, planerat eller akut, hur var det?
Hur gick det till?
Planerat eller ej?
Ska ev sättas igång på måndag (som vanligt kan man aldrig få ett ordentligt svar utan man ska gå och fundera i år och dar först på att det kanske blir så)
Fick veta av läkarn att det kan ta upp till 4 dar innan det
händer något. Händer det inget blir det snitt eller sugklocka.
Då började jag allvarligt fundera på snitt direkt.
Gör mycket hellre det än klocka!
Kan man kräva det direkt?
Istället för igångsättning alltså?
Måste man ta ryggbedövning för snitt?
Vad för typ av bedövning får man, om man är vaken?
Har gått över tiden med 6 dar och tappen är inte minsta mjuk alls.
Vi har väntat länge nog och åkt nog mycket in och ut på sjukhuset nu.
Är in ungefär varranan/ var tredje dag och tar samma prover varje gång.
Man vet aldrig om man blir kvar eller inte. Olika läkare varje gång, olika svar varje gång.
Att då bli igångsatt och vänta på att det kanske händer något känns ju inte så lockande.
Dessutom är trycket högt nog ändå (150/95 nu senast, vilket är väldigt högt för mig.) och det blir ju knappast lägre av allt åkande och väntande.
Ingen av oss orkar fortsätta så längre och det tär på både oss, ekonomin och framförallt förhållandet. Båda är trötta och griniga och vi blir sura på varandra utan anledning.
Sambon ska dessutom orka jobba heltid också.
Ingen har ens frågat om vi vill ha vanlig förlossning eller snitt.
Utan bara förutsett att vi ska ha vanlig.
Hur gick det till?
Planerat eller ej?
Ska ev sättas igång på måndag (som vanligt kan man aldrig få ett ordentligt svar utan man ska gå och fundera i år och dar först på att det kanske blir så)
Fick veta av läkarn att det kan ta upp till 4 dar innan det
händer något. Händer det inget blir det snitt eller sugklocka.
Då började jag allvarligt fundera på snitt direkt.
Gör mycket hellre det än klocka!
Kan man kräva det direkt?
Istället för igångsättning alltså?
Måste man ta ryggbedövning för snitt?
Vad för typ av bedövning får man, om man är vaken?
Har gått över tiden med 6 dar och tappen är inte minsta mjuk alls.
Vi har väntat länge nog och åkt nog mycket in och ut på sjukhuset nu.
Är in ungefär varranan/ var tredje dag och tar samma prover varje gång.
Man vet aldrig om man blir kvar eller inte. Olika läkare varje gång, olika svar varje gång.
Att då bli igångsatt och vänta på att det kanske händer något känns ju inte så lockande.
Dessutom är trycket högt nog ändå (150/95 nu senast, vilket är väldigt högt för mig.) och det blir ju knappast lägre av allt åkande och väntande.
Ingen av oss orkar fortsätta så längre och det tär på både oss, ekonomin och framförallt förhållandet. Båda är trötta och griniga och vi blir sura på varandra utan anledning.
Sambon ska dessutom orka jobba heltid också.
Ingen har ens frågat om vi vill ha vanlig förlossning eller snitt.
Utan bara förutsett att vi ska ha vanlig.
Senast ändrad: