Katthem och avlivning (utbruten från Annonsera mera hundar 2)

[lilstar]

Fortsätter på kattspåret.

Jag har alltid trott att ”no-kill” står för att de behåller en frisk katt tills det hittar ett hem. Att de inte avlivar friska djur efter x antal dagar. Jag har aldrig kopplat ihop det med att de skulle betala för behandlingar i onödan.

I t ex USA och andra länder också finns ju ställen som avlivar djuren efter x antal dagar om de inte får ett hem. Och att det från början är därifrån man pratar om ”no-kill” på ställen som inte har den policyn.

Editerar och lägger in Stockholms katthems förklaring på deras No-kill policy (som jag tycker låter vettig):

”No-kill policy​

Kattstallet arbetar enligt en No Kill-policy. Hos oss avlivas bara svårt sjuka katter på veterinärs rekommendation. Vi avlivar inte katter enbart för att de är gamla, skygga, har beteendeproblem eller för att de har varit hos oss länge.”

Fast alltså katter som är skygga och har beteendeproblem ska avlivas enligt mig. Ok att ge dem några veckor men det är ju ett enormt lidande att sitta i ett kattstall och få ångest varje gång en skötare kommer in. En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor. Hur ska de förresten säkerställa att katten är frisk och välmående om den är skygg? Ge lugnande för att hullbedöma?

Jag kan faktiskt också tycka att det är rimligt att avliva katter som har suttit väldigt länge utan att lyckas omplacera. Man bör göra en utvärdering efter X antal månader om någon särskild insats behövs eller om det kanske var en felbedömning att sätta den på omplaceringslistan. Det kanske inte är rimligt att hitta ett nytt hem till den reserverade 20-åriga katten som står på livslång behandling. Den platsen kan istället släppas till en ny katt. Så himla kul är det knappast att sitta på kattstall år ut och år in. Hundstallet är åtminstone ärliga med att det inte är en bra miljö för deras hundar långsiktigt utan det är ett nödvändigt ont under en begränsad tid.

 

[Blyger]

Kattstallet arbetar enligt en No Kill-policy. Hos oss avlivas bara svårt sjuka katter på veterinärs rekommendation. Vi avlivar inte katter enbart för att de är gamla, skygga, har beteendeproblem eller för att de har varit hos oss länge.”

Jag tycker inte alls det är vettigt.
En katt som efter ett halvår fortfarande får panik och klättrar på väggarna när personalen kommer ska också leva, men till vems glädje?
Vart går gränsen för "svårt sjuk"?

 

[__sofia__]

Fast alltså katter som är skygga och har beteendeproblem ska avlivas enligt mig. Ok att ge dem några veckor men det är ju ett enormt lidande att sitta i ett kattstall och få ångest varje gång en skötare kommer in. En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor. Hur ska de förresten säkerställa att katten är frisk och välmående om den är skygg? Ge lugnande för att hullbedöma?

Jag kan faktiskt också tycka att det är rimligt att avliva katter som har suttit väldigt länge utan att lyckas omplacera. Man bör göra en utvärdering efter X antal månader om någon särskild insats behövs eller om det kanske var en felbedömning att sätta den på omplaceringslistan. Det kanske inte är rimligt att hitta ett nytt hem till den reserverade 20-åriga katten som står på livslång behandling. Den platsen kan istället släppas till en ny katt. Så himla kul är det knappast att sitta på kattstall år ut och år in. Hundstallet är åtminstone ärliga med att det inte är en bra miljö för deras hundar långsiktigt utan det är ett nödvändigt ont under en begränsad tid.

Vad räknas "uppvuxen" som, hur gammal?

För ett antal år sedan fick min mamma hem en kanske halvårs gammal katt från grannens gård - den var så pass vild att den inte gick att få tag på eller hantera etc., så när de till slut lyckades fånga in den så gav de katten till min mamma så att hon skulle försöka vänja den vid folk. Den var snart en helt vanlig inomhuskatt utan någon som helst skygghet.

 

[Blyger]

Vad räknas "uppvuxen" som, hur gammal?

För ett antal år sedan fick min mamma hem en kanske halvårs gammal katt från grannens gård - den var så pass vild att den inte gick att få tag på eller hantera etc., så när de till slut lyckades fånga in den så gav de katten till min mamma så att hon skulle försöka vänja den vid folk. Den var snart en helt vanlig inomhuskatt utan någon som helst skygghet.

SCAW, ett center för djurvälfärd, har skrivit ett yttrande om det där. Tror de sa att om katten inte gick att få tam på några månader var det för stor stress och i strid med god djurvälfärd att fortsätta. De skulle bli tam inom ett halvår iaf för att de ansåg det vara ok.

Generellt är det ju enklare ju yngre katterna är, så att en halvårsgammal katt gick att få tam är inget konstigt.

 

[Blyger]

Fast alltså katter som är skygga och har beteendeproblem ska avlivas enligt mig. Ok att ge dem några veckor men det är ju ett enormt lidande att sitta i ett kattstall och få ångest varje gång en skötare kommer in. En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor. Hur ska de förresten säkerställa att katten är frisk och välmående om den är skygg? Ge lugnande för att hullbedöma?

Jag kan faktiskt också tycka att det är rimligt att avliva katter som har suttit väldigt länge utan att lyckas omplacera. Man bör göra en utvärdering efter X antal månader om någon särskild insats behövs eller om det kanske var en felbedömning att sätta den på omplaceringslistan. Det kanske inte är rimligt att hitta ett nytt hem till den reserverade 20-åriga katten som står på livslång behandling. Den platsen kan istället släppas till en ny katt. Så himla kul är det knappast att sitta på kattstall år ut och år in. Hundstallet är åtminstone ärliga med att det inte är en bra miljö för deras hundar långsiktigt utan det är ett nödvändigt ont under en begränsad tid.

Jag håller med helt.

Hundstallet är dessutom fullt just nu och har börjat säga nej till fler, ffa bullys som inte är friska (vilket tyvärr många inte är).

 

[Hazel]

Jag va för många år sen inblandad i en organisation för att hjälpa katter. En dag fick vi i uppdrag att hämta en katt hos polisen och ta den till vet. Katten i fråga va inte id märkt, va väldigt gammal och uppenbarligen blivit påkörd, ingen känsel öht från mitten av ryggen och ner. Detta är alltså typ 15 år sedan så inte direkt vet vård som vi har idag. Vet konstaterar att katten inte har nån chans att få ett rimligt liv (såklart) och den är dessutom gammal. Vi ringer organisationen och meddelar att vet rekommenderar avlivning. Detta är dom INTE ok med, dom vill hämta katten och se vad som kan göras... till slut lyckas vet övertyga dom om att det inte är ok att låta en gammal katt plågas. Efter det va jag inte med i org längre.

Mitt katthem har en rimlig syn tycker jag, dom går främst på sin "egen" vets rekommendationer och hon har jobbat med djurskyddsärenden. Jag har aktivt valt bort "no kill" och skänker inte heller pengar till ställen där man ska operera katter för tusentals kronor utan att ens veta att det faktiskt kommer gå bra

 

[Kaching]

Tänker på min egen katt jag hade. Han köpte jag från katthem när han var vuxen. Uppvuxen i vild kattkoloni och helt otam. Minns inte hur länge han var på katthemmet innan han flyttade men med hans personlighet var det nog inte ett särskilt kul kattliv. Han ansågs inte ens vara en av de "värsta" för han bodde inte ens i rummet med alla de mest skygga katterna

Levde som prydnad (gick inte att röra) i några år hos mig men blev efter 4 år en riktigt mysig och kelig katt från ingenstans Hemma hos mig de första åren var nog inte alltid toppen för honom men han verkade överlag ganska nöjd med att samexistera i samma hem

Nu hade han några riktigt fina år på slutet men han var med facit i hand kanske en sån katt som borde ha avlivats på katthemmet för det var månader av mycket hög stress för honom (inkl. Kastrering m.m.) innan han kom hem till mig.

Jag som djurägare valde att avliva när han hade månader med oklar prognos och behandlingsexpirementerande framför sig, och rimligtvis borde katthemmen resonera likadant med katter som haft en tuff start i livet.

 

[Magnum]

Läste i flödet på FB om katt som man hittat men inte verkar bo någonstans

där verkade alla enade om att 'vad du än gör, ring INTE ett katthem, de kommer fånga in den och avliva den'.

Ytterligare andra katthem verkar behandla in absurdum fast det faktiskt vore det bästa att ta ansvaret att avsluta.

Det verkar så svart eller vitt?