Katthem och avlivning (utbruten från Annonsera mera hundar 2)

[skogaliten]

Katthem försöker informera och lära, men konstigt nog har inte alla volontärer tid och pengar att driva kampanjer och veterinärer är inte så pigga på att erbjuda rabatter. Honor som fångas in kastreras omedelbart. Katthem balanserar alltid på ruinens brand och förlitar sig i princip helt på volontärer. Så resurser för kampanjer i större utsträckning finns inte.

Nej, en sjuk katt ska naturligtvis inte behandlas in absurdum, som jag redan skrivit. Men det är en, som jag också redan sagt, mycket liten men högljudd minorite som driver det. Liksom det i hund och hästvärlden är de som tigger pengar och behandlar in absurdum. Vad tycker du om att avliva friska men skygga katter där majoriteten blir socialiserade i sitt, förhoppnings, föralltid hem? Min systers katt tillbringade första veckorna under spisen och soffan. Det tog tid, upp till ett år, innan han slappnade av och vågade rulla ihop sig i knät. Att klippa klor är fortfarande ett trauma. Iofs är det ännu mer ett trauma för Megara (och mig). Han är nu den gosigaste av gosiga klisterkatter.

@Alexandra_W gjorde en fantastisk resa från skyggis Lukas till Lukas Lägenhetskatt. Läs på, där många som adopterat skyggisar som efter en tid blir gosiga klisterkatter. Återigen, den överväldigande majoriteten katthem tycker inte att en katt ska ta så mycket resurser.

Men vet du vad som är lösningen? Att alla kattägare tar sitt ansvar, ser till att deras katter får veterinärvård, kastrerar och reggar sina katter. Det mest underbara alla de som jobbar/volontärer på katthem kan drömma om är att det inte skulle finnas något behov av dem.

Fast det är väl inte volontärer som själva ska skapa och driva driva kampanjer?

Inte ens det enskilda katthemmet ska behöva göra det helt ensamma.

Såvitt jag minns är flertalet katthem medlemmar i samarbetsorganisationer för katthem.

Stora organisationer som t.ex. Djurskyddet borde kunna utforma och organisera hur kampanjer med uppsökande verksamhet kan/borde utformas och genomföras och ta fram tryckt och digitalt informationsmaterial som kan stoppas i brevlådor (där sådana finns) och posters att sätta upp på anslagstavlor där folk rör sig.
Samarbetsorganisationerna borde dessutom bana vägen samarbete med Länsstyrelser och kommuner för att hitta platser/områden där hemlösa katter eller katter som driver vind för våg är ett problem, samt med att hitta veterinärer som kan delta i märknings- och kastreringskampanjer.

Sedan så kan volontärerna dela ut färdigt material, på olika sätt, kanske stå på torget/framför den lokala affären, och boka in kastrering, hjälpa till att hantera katter vid märkning, låna ut burar eller vad som behövs.

 

[skogaliten]

Katthem försöker informera och lära, men konstigt nog har inte alla volontärer tid och pengar att driva kampanjer och veterinärer är inte så pigga på att erbjuda rabatter. Honor som fångas in kastreras omedelbart. Katthem balanserar alltid på ruinens brand och förlitar sig i princip helt på volontärer. Så resurser för kampanjer i större utsträckning finns inte.

Nej, en sjuk katt ska naturligtvis inte behandlas in absurdum, som jag redan skrivit. Men det är en, som jag också redan sagt, mycket liten men högljudd minorite som driver det. Liksom det i hund och hästvärlden är de som tigger pengar och behandlar in absurdum. Vad tycker du om att avliva friska men skygga katter där majoriteten blir socialiserade i sitt, förhoppnings, föralltid hem? Min systers katt tillbringade första veckorna under spisen och soffan. Det tog tid, upp till ett år, innan han slappnade av och vågade rulla ihop sig i knät. Att klippa klor är fortfarande ett trauma. Iofs är det ännu mer ett trauma för Megara (och mig). Han är nu den gosigaste av gosiga klisterkatter.

@Alexandra_W gjorde en fantastisk resa från skyggis Lukas till Lukas Lägenhetskatt. Läs på, där många som adopterat skyggisar som efter en tid blir gosiga klisterkatter. Återigen, den överväldigande majoriteten katthem tycker inte att en katt ska ta så mycket resurser.

Men vet du vad som är lösningen? Att alla kattägare tar sitt ansvar, ser till att deras katter får veterinärvård, kastrerar och reggar sina katter. Det mest underbara alla de som jobbar/volontärer på katthem kan drömma om är att det inte skulle finnas något behov av dem.

Hur tror du att "alla kattägare ska ta sitt ansvar", om det finns massor med kattägare som inte riktigt har förstått att det finns ett ansvar?

Vissa människor kan behöva en hel del hjälp för att förstå och lära sig vad de borde göra.

 

[MJLee]

Hur tror du att "alla kattägare ska ta sitt ansvar", om det finns massor med kattägare som inte riktigt har förstått att det finns ett ansvar?

Vissa människor kan behöva en hel del hjälp för att förstå och lära sig vad de borde göra.

Och många sk kattägare skiter fullständigt i att de äger en katt. Kanske kattägare ska ta sitt ansvar liksom hund och hästägare som registrerar och tar ansvar för sitt djur, utan att behöva bli hållna i handen och kräva en stor kampanj.

 

[Sel]

Fast det är väl inte volontärer som själva ska skapa och driva driva kampanjer?

Inte ens det enskilda katthemmet ska behöva göra det helt ensamma.

Såvitt jag minns är flertalet katthem medlemmar i samarbetsorganisationer för katthem.

Stora organisationer som t.ex. Djurskyddet borde kunna utforma och organisera hur kampanjer med uppsökande verksamhet kan/borde utformas och genomföras och ta fram tryckt och digitalt informationsmaterial som kan stoppas i brevlådor (där sådana finns) och posters att sätta upp på anslagstavlor där folk rör sig.
Samarbetsorganisationerna borde dessutom bana vägen samarbete med Länsstyrelser och kommuner för att hitta platser/områden där hemlösa katter eller katter som driver vind för våg är ett problem, samt med att hitta veterinärer som kan delta i märknings- och kastreringskampanjer.

Sedan så kan volontärerna dela ut färdigt material, på olika sätt, kanske stå på torget/framför den lokala affären, och boka in kastrering, hjälpa till att hantera katter vid märkning, låna ut burar eller vad som behövs.

Fast mycket av det här görs redan, folk bryr sig ändå inte.
Katthemmet jag var jourhem åt reste runt med sina utbildade volontärer och chipmärkte på flera stationer runt om i Norrland innan nya lagen trädde i kraft, de spred budskapet, upplyste om lagen, om nya råd och rön gällande kastrering av utekatter etc etc. De syns på de flesta större marknader.
Jag skulle tro att andra katthem gör liknande runt om i landet.
Folk vet visst, det finns bara fortfarande en väldigt trist syn på katten som husdjur. Någonstans måste ju en djurägare ta sitt egenansvar också.

 

[skogaliten]

Och många sk kattägare skiter fullständigt i att de äger en katt. Kanske kattägare ska ta sitt ansvar liksom hund och hästägare som registrerar och tar ansvar för sitt djur, utan att behöva bli hållna i handen och kräva en stor kampanj.

Det handlar väl långt ifrån alltid om att "kräva" en kampanj?

Ta alla nyare svenskar t.ex., som inte har så bra språk, och som inte möter information på samma sätt som många andra.

Varför skulle just kattägande vara undantaget från behovet av information?

Både frivilligorganisationer och "samhället" informerar ju regelbundet om andra företeelser, t.ex. så informerar Naturskyddsföreningen om Allemansrätten.

 

[skogaliten]

Fast mycket av det här görs redan, folk bryr sig ändå inte.
Katthemmet jag var jourhem åt reste runt med sina utbildade volontärer och chipmärkte på flera stationer runt om i Norrland innan nya lagen trädde i kraft, de spred budskapet, upplyste om lagen, om nya råd och rön gällande kastrering av utekatter etc etc. De syns på de flesta större marknader.
Jag skulle tro att andra katthem gör liknande runt om i landet.
Folk vet visst, det finns bara fortfarande en väldigt trist syn på katten som husdjur. Någonstans måste ju en djurägare ta sitt egenansvar också.

Bra att "ditt" katthem jobbade så.

Jag har nog bara en enda gång träffat på en katthemsorganisation som informerade om "gott kattägande" och erbjöd hjälp med att "ordna det praktiska" (märkning, kastrering). De erbjöd inte gratis kastrering eller märkning, men just hjälp med att förstå hur och att förmedla kontakt samt boka tid. Det var på en sådan där vanlig svensk marknad.

Några gånger har jag varit på event där Djurskyddet informerat om sin organisation, och då har katter funnits med som en del av vad organisationen sysslar med, men syftet där och då har inte varit att informera allmänheten/kattägare om vad "gott kattägande" är.

Många gånger har jag i olika sammanhang stött på katthem som söker stöd och sponsring för att finansiera hållandet av katter och veterinärvård för katter som finns på katthemmet.

 

[Sassy]

Fast det är väl inte volontärer som själva ska skapa och driva driva kampanjer?

Inte ens det enskilda katthemmet ska behöva göra det helt ensamma.

Såvitt jag minns är flertalet katthem medlemmar i samarbetsorganisationer för katthem.

Stora organisationer som t.ex. Djurskyddet borde kunna utforma och organisera hur kampanjer med uppsökande verksamhet kan/borde utformas och genomföras och ta fram tryckt och digitalt informationsmaterial som kan stoppas i brevlådor (där sådana finns) och posters att sätta upp på anslagstavlor där folk rör sig.
Samarbetsorganisationerna borde dessutom bana vägen samarbete med Länsstyrelser och kommuner för att hitta platser/områden där hemlösa katter eller katter som driver vind för våg är ett problem, samt med att hitta veterinärer som kan delta i märknings- och kastreringskampanjer.

Sedan så kan volontärerna dela ut färdigt material, på olika sätt, kanske stå på torget/framför den lokala affären, och boka in kastrering, hjälpa till att hantera katter vid märkning, låna ut burar eller vad som behövs.

Mitt katthem gör precis det där. Mängder av kampanjer, varje vår finns det en pott för att få kastrering och märkning för en tiondel av priset. De står på små lokala grejer (typ marknader), på hundtävlingar, på hästtävlingar, osv. Ändå är det alltid fler katter hemlösa i upptagningsområdet än de har plats för.

Information spelar ingen roll när människor ideligen skaffar katt utan att ha minsta intresse för hur man tar hand om en katt eller ens avsikten att ta hand om den om något händer. Om katten inte får kosta en tusenlapp i kastrering ens ska man aldrig ha en öht.

Jag vet mer än en person som i övrigt är välutbildad och sköter sina "riktiga djur" bra, men absolut inte skulle kosta på en katt få vård, knappt att ens åka in och få den avlivad om så vore fallet, och att det är tex krav på märkning och registrering numera tycker man är idioti.

 

[ufot]

För mig känns det som att vissa katter blir mer "värda" hjälp när hundratusentals kronor läggs på avancerade operationer som kanske inte ens hjälper när dessa summor kan hjälpa hundratals fler katter.

Tur nog är dessa katthem i minoritet. Dom allra flesta är mer realistiska när det kommer till att hjälpa katter som, tyvärr, är fortfarande mycket av ett slit-och-släng djur.

Jag tror tyvärr du har helt rätt. De katter som kostat massor av pengar (med tveksam utgång) blir som reklampelare som visar hur ”duktiga vi är som minsann räddar ”Sune” som annars hade dött.”

Då jag inom jobbet möter många anhöriga till just avlidna personer märker tydligt att många människor idag är rädda för döden, rädda att prata om döden och framförallt rädda för vad som väntar oss där på andra sidan.

Denna rädsla flyttar vi över på djuren och för att visa oss duktiga räddar vi även sådana djur där det bästa hade varit avlivning.

Jag har många gånger reagerat på vissa veterinärprogram där man utför operationer som i mina ögon snarare borde klassas som djurplågeri. Nej, en hund ska inte sitta i rullstol, nej man amputerar inte benet på en hund som har ett halvår kvar att leva, nej man utsätter inte äldre djur för krävande operationer.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tror tyvärr du har helt rätt. De katter som kostat massor av pengar (med tveksam utgång) blir som reklampelare som visar hur ”duktiga vi är som minsann räddar ”Sune” som annars hade dött.”

Då jag inom jobbet möter många anhöriga till just avlidna personer märker tydligt att många människor idag är rädda för döden, rädda att prata om döden och framförallt rädda för vad som väntar oss där på andra sidan.

Denna rädsla flyttar vi över på djuren och för att visa oss duktiga räddar vi även sådana djur där det bästa hade varit avlivning.

Jag har många gånger reagerat på vissa veterinärprogram där man utför operationer som i mina ögon snarare borde klassas som djurplågeri. Nej, en hund ska inte sitta i rullstol, nej man amputerar inte benet på en hund som har ett halvår kvar att leva, nej man utsätter inte äldre djur för krävande operationer.

Många av veterinärprogrammen är inte från Sverige och det är en helt annan syn på hur mycket man ska göra och vad livskvalitet är för hundar och katter.
Programmet Världens bästa veterinär exempelvis är helt sjukt enligt min åsikt. En galen man som experimenterar med djur och enligt rykten är vidrig att jobba för.

 

[ufot]

Många av veterinärprogrammen är inte från Sverige och det är en helt annan syn på hur mycket man ska göra och vad livskvalitet är för hundar och katter.
Programmet Världens bästa veterinär exempelvis är helt sjukt enligt min åsikt. En galen man som experimenterar med djur och enligt rykten är vidrig att jobba för.

Jag har också reagerat starkt på det programmet. Såg något avsnitt, men klarade inte av att se mer. Det som programmet visar är inte djurvård. Det är djurplågeri.

 

[Puffindog]

Och många sk kattägare skiter fullständigt i att de äger en katt. Kanske kattägare ska ta sitt ansvar liksom hund och hästägare som registrerar och tar ansvar för sitt djur, utan att behöva bli hållna i handen och kräva en stor kampanj.

Tyvärr. Man hittar på alla sorts ursäkter varför man som kattägare, unikt från ägare av andra tamdjur, inte ska ta ansvar eller bry sig. "Ingen äger en katt", "katter är egentligen inte tama", "min katt är visst som ett lodjur ute i skogen" och så klassikern "katter klarar sig själv"

 

[stjarnhimmel]

Många av veterinärprogrammen är inte från Sverige och det är en helt annan syn på hur mycket man ska göra och vad livskvalitet är för hundar och katter.
Programmet Världens bästa veterinär exempelvis är helt sjukt enligt min åsikt. En galen man som experimenterar med djur och enligt rykten är vidrig att jobba för.

Jag skulle precis nämna det.

Det är intressant med synen på djurhållning i olika länder. Jag har otaliga gånger fått höra från folk från andra länder att vi svenskar är känslokalla när det handlar om djur eftersom vi är så snabba på att avliva. Samt att vi svenskar bara accepterar perfekta djur - detta aågs ofta i diskussioner kring om hundar utan ben ska få leva vidare med rullstol. Det verkar som olika kulturer har olika syn på vad som är ett okej liv för djur.

 

[Puffindog]

Jag skulle precis nämna det.

Det är intressant med synen på djurhållning i olika länder. Jag har otaliga gånger fått höra från folk från andra länder att vi svenskar är känslokalla när det handlar om djur eftersom vi är så snabba på att avliva. Samt att vi svenskar bara accepterar perfekta djur - detta aågs ofta i diskussioner kring om hundar utan ben ska få leva vidare med rullstol. Det verkar som olika kulturer har olika syn på vad som är ett okej liv för djur.

Överförmänskligande. Människor är fantastiska för vi kan överleva och klara oss med all sorts medicinisk behandling med hög livskvalitet. Vi är enormt anpassningsbara. En del har dock inte insett att andra djur är annorlunda och klarar inte alls av lika bra att leva utan ben i en rullstol och dras runt på hjul. Dessutom kan inte en hund berätta för dig om och hur mycket dom lider.

 

[Sel]

Överförmänskligande. Människor är fantastiska för vi kan överleva och klara oss med all sorts medicinisk behandling med hög livskvalitet. Vi är enormt anpassningsbara. En del har dock inte insett att andra djur är annorlunda och klarar inte alls av lika bra att leva utan ben i en rullstol och dras runt på hjul. Dessutom kan inte en hund berätta för dig om och hur mycket dom lider.

Plus att när det handlar om långvarig behandling kan vi få förklarat för oss varför det sker, ungefär vad vi kan förvänta oss och ofta få en begriplig tidsram för hur länge vi ska bli begränsade/medicineras/ha ont. Vi vet att det blir bättre. En hund i långvarig behandling/rehab vet inte det.

 

[monster1]

Överförmänskligande. Människor är fantastiska för vi kan överleva och klara oss med all sorts medicinisk behandling med hög livskvalitet. Vi är enormt anpassningsbara. En del har dock inte insett att andra djur är annorlunda och klarar inte alls av lika bra att leva utan ben i en rullstol och dras runt på hjul. Dessutom kan inte en hund berätta för dig om och hur mycket dom lider.

Det är väll snarare så att man idag inte har allternativet av välja att avsluta ett liv som inte känns rimligt/värdigt. På det sättet är det ju bättre för husdjur där man faktiskt kan få avsluta livet istället för att invänta en utdragen död.

 

[monster1]

Hur ser du på behandlingar och operationer som kostar 100.000 tals kronor för en individ?

För några hundra tusen, så kan man hjälpa och adoptera bort många katter.

Det görs relativt sett lite, från katthem/kattorganisationer avseende upplysningskampanjer, märkningskampanjer och sponsrad kastrering även om det förekommer.

Eftersom alltihop är frivillig organisationen går det jättebra att som privatperson engagera sig och på det sättet påverka vad som görs i föreningen. Om du tycker det ska informeras mer, gör det.

Och det görs kampanjer både från djurrättsorganisationerna och från veterinärer. Här är det ofta rabatterade kastrationer på våren tex. Jordbruksverket har haft kampanjer kring den nya lagstiftningen. Det fångar dock sällan de som inte är intresserade.

 

[MJLee]

Bra att "ditt" katthem jobbade så.

Jag har nog bara en enda gång träffat på en katthemsorganisation som informerade om "gott kattägande" och erbjöd hjälp med att "ordna det praktiska" (märkning, kastrering). De erbjöd inte gratis kastrering eller märkning, men just hjälp med att förstå hur och att förmedla kontakt samt boka tid. Det var på en sådan där vanlig svensk marknad.

Några gånger har jag varit på event där Djurskyddet informerat om sin organisation, och då har katter funnits med som en del av vad organisationen sysslar med, men syftet där och då har inte varit att informera allmänheten/kattägare om vad "gott kattägande" är.

Många gånger har jag i olika sammanhang stött på katthem som söker stöd och sponsring för att finansiera hållandet av katter och veterinärvård för katter som finns på katthemmet.

Då borde väl häst och hundägare också behöva informeras om sina skyldigheter som djurägare.

 

[skogaliten]

Då borde väl häst och hundägare också behöva informeras om sina skyldigheter som djurägare.

Som hästägare och hästhållare får jag massor med information per tidsenhet om skyldigheter (mest) och rättigheter (mindre), från väldigt många olika håll, inklusive från myndigheter.

Som kattägare får jag egentligen ingen information alls, annat än via försäkringsbolagets nyhetsbrev via mail.

På frågan om hundar passar jag, har ingen hund, och vill inte ha någon heller i någon närtid
.

 

[skogaliten]

Eftersom alltihop är frivillig organisationen går det jättebra att som privatperson engagera sig och på det sättet påverka vad som görs i föreningen. Om du tycker det ska informeras mer, gör det.

Och det görs kampanjer både från djurrättsorganisationerna och från veterinärer. Här är det ofta rabatterade kastrationer på våren tex. Jordbruksverket har haft kampanjer kring den nya lagstiftningen. Det fångar dock sällan de som inte är intresserade.

Jag vill inte engagera mig i några fler organisationer som bl.a. ägnar sig åt att sprida vad "god djurhållning" är, än de jag redan jobbar med.

Speciellt är jag föga intresserad av att försöka reformera illa fungerande organisationer, som tycks välja att inte ta tillvara de möjligheter de faktiskt får.

Djurrättsorganisationer är jag mycket skeptiskt till.

Kan du inte länka till info om några kampanjer från djurrättsorganisationer eller veterinärer? Helst då sådana där man inte bara annonserar lite allmänt på affischer eller i en tidning/tidskrift, utan där man jobbar lite mer uppsökande, på platser/i områden där hemlösa katter är ett reellt problem.

Jag har verkligen inte sett någon info från jordbruksverket annat än i samband med att de nya reglerna om märkning och registrering infördes, och jag kan garantera, att om det är något jag får mycket av, och även söker i mitt arbete, så är det information från jordbruksverket och Länsstyrelse angående både tamdjur och vilt.

 

[MJLee]

Jag skulle precis nämna det.

Det är intressant med synen på djurhållning i olika länder. Jag har otaliga gånger fått höra från folk från andra länder att vi svenskar är känslokalla när det handlar om djur eftersom vi är så snabba på att avliva. Samt att vi svenskar bara accepterar perfekta djur - detta aågs ofta i diskussioner kring om hundar utan ben ska få leva vidare med rullstol. Det verkar som olika kulturer har olika syn på vad som är ett okej liv för djur.

Samtidigt förundras människor från länder som Rumänien att svenskar är så (dum?)sentimentala att de adopterar gatuhundar som ofta ses som ohyra enligt lokalbefolkningen.