Katthem och avlivning (utbruten från Annonsera mera hundar 2)

[lilstar]

Fortsätter på kattspåret.

Jag har alltid trott att ”no-kill” står för att de behåller en frisk katt tills det hittar ett hem. Att de inte avlivar friska djur efter x antal dagar. Jag har aldrig kopplat ihop det med att de skulle betala för behandlingar i onödan.

I t ex USA och andra länder också finns ju ställen som avlivar djuren efter x antal dagar om de inte får ett hem. Och att det från början är därifrån man pratar om ”no-kill” på ställen som inte har den policyn.

Editerar och lägger in Stockholms katthems förklaring på deras No-kill policy (som jag tycker låter vettig):

”No-kill policy​

Kattstallet arbetar enligt en No Kill-policy. Hos oss avlivas bara svårt sjuka katter på veterinärs rekommendation. Vi avlivar inte katter enbart för att de är gamla, skygga, har beteendeproblem eller för att de har varit hos oss länge.”

Fast alltså katter som är skygga och har beteendeproblem ska avlivas enligt mig. Ok att ge dem några veckor men det är ju ett enormt lidande att sitta i ett kattstall och få ångest varje gång en skötare kommer in. En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor. Hur ska de förresten säkerställa att katten är frisk och välmående om den är skygg? Ge lugnande för att hullbedöma?

Jag kan faktiskt också tycka att det är rimligt att avliva katter som har suttit väldigt länge utan att lyckas omplacera. Man bör göra en utvärdering efter X antal månader om någon särskild insats behövs eller om det kanske var en felbedömning att sätta den på omplaceringslistan. Det kanske inte är rimligt att hitta ett nytt hem till den reserverade 20-åriga katten som står på livslång behandling. Den platsen kan istället släppas till en ny katt. Så himla kul är det knappast att sitta på kattstall år ut och år in. Hundstallet är åtminstone ärliga med att det inte är en bra miljö för deras hundar långsiktigt utan det är ett nödvändigt ont under en begränsad tid.

 

[Blyger]

Kattstallet arbetar enligt en No Kill-policy. Hos oss avlivas bara svårt sjuka katter på veterinärs rekommendation. Vi avlivar inte katter enbart för att de är gamla, skygga, har beteendeproblem eller för att de har varit hos oss länge.”

Jag tycker inte alls det är vettigt.
En katt som efter ett halvår fortfarande får panik och klättrar på väggarna när personalen kommer ska också leva, men till vems glädje?
Vart går gränsen för "svårt sjuk"?

 

[__sofia__]

Fast alltså katter som är skygga och har beteendeproblem ska avlivas enligt mig. Ok att ge dem några veckor men det är ju ett enormt lidande att sitta i ett kattstall och få ångest varje gång en skötare kommer in. En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor. Hur ska de förresten säkerställa att katten är frisk och välmående om den är skygg? Ge lugnande för att hullbedöma?

Jag kan faktiskt också tycka att det är rimligt att avliva katter som har suttit väldigt länge utan att lyckas omplacera. Man bör göra en utvärdering efter X antal månader om någon särskild insats behövs eller om det kanske var en felbedömning att sätta den på omplaceringslistan. Det kanske inte är rimligt att hitta ett nytt hem till den reserverade 20-åriga katten som står på livslång behandling. Den platsen kan istället släppas till en ny katt. Så himla kul är det knappast att sitta på kattstall år ut och år in. Hundstallet är åtminstone ärliga med att det inte är en bra miljö för deras hundar långsiktigt utan det är ett nödvändigt ont under en begränsad tid.

Vad räknas "uppvuxen" som, hur gammal?

För ett antal år sedan fick min mamma hem en kanske halvårs gammal katt från grannens gård - den var så pass vild att den inte gick att få tag på eller hantera etc., så när de till slut lyckades fånga in den så gav de katten till min mamma så att hon skulle försöka vänja den vid folk. Den var snart en helt vanlig inomhuskatt utan någon som helst skygghet.

 

[Blyger]

Vad räknas "uppvuxen" som, hur gammal?

För ett antal år sedan fick min mamma hem en kanske halvårs gammal katt från grannens gård - den var så pass vild att den inte gick att få tag på eller hantera etc., så när de till slut lyckades fånga in den så gav de katten till min mamma så att hon skulle försöka vänja den vid folk. Den var snart en helt vanlig inomhuskatt utan någon som helst skygghet.

SCAW, ett center för djurvälfärd, har skrivit ett yttrande om det där. Tror de sa att om katten inte gick att få tam på några månader var det för stor stress och i strid med god djurvälfärd att fortsätta. De skulle bli tam inom ett halvår iaf för att de ansåg det vara ok.

Generellt är det ju enklare ju yngre katterna är, så att en halvårsgammal katt gick att få tam är inget konstigt.

 

[Blyger]

Fast alltså katter som är skygga och har beteendeproblem ska avlivas enligt mig. Ok att ge dem några veckor men det är ju ett enormt lidande att sitta i ett kattstall och få ångest varje gång en skötare kommer in. En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor. Hur ska de förresten säkerställa att katten är frisk och välmående om den är skygg? Ge lugnande för att hullbedöma?

Jag kan faktiskt också tycka att det är rimligt att avliva katter som har suttit väldigt länge utan att lyckas omplacera. Man bör göra en utvärdering efter X antal månader om någon särskild insats behövs eller om det kanske var en felbedömning att sätta den på omplaceringslistan. Det kanske inte är rimligt att hitta ett nytt hem till den reserverade 20-åriga katten som står på livslång behandling. Den platsen kan istället släppas till en ny katt. Så himla kul är det knappast att sitta på kattstall år ut och år in. Hundstallet är åtminstone ärliga med att det inte är en bra miljö för deras hundar långsiktigt utan det är ett nödvändigt ont under en begränsad tid.

Jag håller med helt.

Hundstallet är dessutom fullt just nu och har börjat säga nej till fler, ffa bullys som inte är friska (vilket tyvärr många inte är).

 

[Hazel]

Jag va för många år sen inblandad i en organisation för att hjälpa katter. En dag fick vi i uppdrag att hämta en katt hos polisen och ta den till vet. Katten i fråga va inte id märkt, va väldigt gammal och uppenbarligen blivit påkörd, ingen känsel öht från mitten av ryggen och ner. Detta är alltså typ 15 år sedan så inte direkt vet vård som vi har idag. Vet konstaterar att katten inte har nån chans att få ett rimligt liv (såklart) och den är dessutom gammal. Vi ringer organisationen och meddelar att vet rekommenderar avlivning. Detta är dom INTE ok med, dom vill hämta katten och se vad som kan göras... till slut lyckas vet övertyga dom om att det inte är ok att låta en gammal katt plågas. Efter det va jag inte med i org längre.

Mitt katthem har en rimlig syn tycker jag, dom går främst på sin "egen" vets rekommendationer och hon har jobbat med djurskyddsärenden. Jag har aktivt valt bort "no kill" och skänker inte heller pengar till ställen där man ska operera katter för tusentals kronor utan att ens veta att det faktiskt kommer gå bra

 

[Kaching]

Tänker på min egen katt jag hade. Han köpte jag från katthem när han var vuxen. Uppvuxen i vild kattkoloni och helt otam. Minns inte hur länge han var på katthemmet innan han flyttade men med hans personlighet var det nog inte ett särskilt kul kattliv. Han ansågs inte ens vara en av de "värsta" för han bodde inte ens i rummet med alla de mest skygga katterna

Levde som prydnad (gick inte att röra) i några år hos mig men blev efter 4 år en riktigt mysig och kelig katt från ingenstans Hemma hos mig de första åren var nog inte alltid toppen för honom men han verkade överlag ganska nöjd med att samexistera i samma hem

Nu hade han några riktigt fina år på slutet men han var med facit i hand kanske en sån katt som borde ha avlivats på katthemmet för det var månader av mycket hög stress för honom (inkl. Kastrering m.m.) innan han kom hem till mig.

Jag som djurägare valde att avliva när han hade månader med oklar prognos och behandlingsexpirementerande framför sig, och rimligtvis borde katthemmen resonera likadant med katter som haft en tuff start i livet.

 

[Magnum]

Läste i flödet på FB om katt som man hittat men inte verkar bo någonstans

där verkade alla enade om att 'vad du än gör, ring INTE ett katthem, de kommer fånga in den och avliva den'.

Ytterligare andra katthem verkar behandla in absurdum fast det faktiskt vore det bästa att ta ansvaret att avsluta.

Det verkar så svart eller vitt?

 

[Sassy]

"Mitt" katthem har aldrig snyftinlägg av typen "skänk pengar annars dör katten" eller liknande. Däremot kan de visa i efterhand hur fruktansvärd en katt som levt ute sett ut när den kom in, det gör de i regel när katten återhämtat sig och redan är bokad till ett permanent hem. Överlag lägger de nästan aldrig ut katter som söker hem, utan det är en matchningsprocess med mer än ett besök på katthemmet innan man får anmäla intresse för en eller flera av katterna de har inne.

De gånger de lägger upp någon för att hitta ett hem är det i regel katter som har lite speciella behov (tex tillgång till utevistelse vilket inte alltid är så enkelt att ordna på ett bra sätt här i stan).

Sigrid matchades till oss dels för att jag kunde få lyfta och hantera den då lilla blixtsnabba och försiktiga kattungen, och för att vi hade en extremt trygg och människoälskade hankastrat som kunde vara till hjälp för henne i fortsatt socialisering.

Idag, ganska exakt två år senare;

Jag tycker mig också se en polarisering där vissa katthem/organisationer hela tiden letar efter jourhem och nya hem nästan oavsett var eller hur, medan andra är desto mer restriktiva och processen för att få en katt kan verka snudd på avskräckande.

 

[Syrax]

I motsats delar jag ett inlägg från "mitt" katthem ikväll:
"
Tråkig uppdatering

Imorse fick vi in katten från Åskogen. Tack vare en hjälteinsats från de som haft besök av honom blev han infångad.
Det blev direkt färd till #djursjukhusetgammelstad
Vi fick så fint mottagande och Kung Midas blev grundligt undersökt.
Det visade sig att han hade så svåra skador och att han lidit länge. Han hade knappt några tänder kvar, skadat öga, fruktansvärt mager och sliten.
Kung Midas fick vandra över regnbågsbron.
Vi är så ledsna att han inte kunde få chansen till ett bra liv.
Lilla vän, vi lovar att fortsätta kampen med att höja kattens status.
Det finns en myt om att ”En katt klarar sig alltid själv i det fria”
Vad säger ni om det?
Bild i kommentarsfältet."


... och det var det.
Det är min bild av svenska katthem.

Lite OT med tanke på hundforum, men ändå! Jag tycker det är skit och trist om vågen går åt fel håll både i åsikterna om katthem och hur katthemmen faktiskt är.

Katthemmen i mitt område hade velat rädda den där katten, de hade aldrig accepterat avlivning.
Om det går att operera och behandlas, då SKA det opereras och behandlas, även om det bara är 10% chans att katten klarar sig. Även om katten har hjärtfel som gör att katten har 6-12 månader kvar i livet, med stor risk att katten dör i narkos under operation. Spelar ingen roll för många katthem.
Finns katthem som blivit nedstängda eftersom de vägrar avlivning. I ett fall behövde dem samla in pengar innan fraktur operationen, katten låg utan smärtstillande i ca 2 veckor tills de samlat in pengar för att kunna operera frakturen. Deras logik är att om katten får välja har den hellre ont i 2 veckor än att den mördas. Men länsstyrelsen höll inte med, så det katthemmet stängdes ner och medlemmarna är nu aktiva i andra katthem istället

No kill för många katthem betyder rädda till varje pris.

 

[Syrax]

Läste i flödet på FB om katt som man hittat men inte verkar bo någonstans

där verkade alla enade om att 'vad du än gör, ring INTE ett katthem, de kommer fånga in den och avliva den'.

Ytterligare andra katthem verkar behandla in absurdum fast det faktiskt vore det bästa att ta ansvaret att avsluta.

Det verkar så svart eller vitt?

Jepp, finns katthem i mitt område som avlivar alla skygga och katter som kräver mycket vård, tex operationer.
Sedan finns det no kill katthem som låter katten lida medans de samlar in pengar till operation.

 

[Syrax]

Fast alltså katter som är skygga och har beteendeproblem ska avlivas enligt mig. Ok att ge dem några veckor men det är ju ett enormt lidande att sitta i ett kattstall och få ångest varje gång en skötare kommer in. En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor. Hur ska de förresten säkerställa att katten är frisk och välmående om den är skygg? Ge lugnande för att hullbedöma?

Jag kan faktiskt också tycka att det är rimligt att avliva katter som har suttit väldigt länge utan att lyckas omplacera. Man bör göra en utvärdering efter X antal månader om någon särskild insats behövs eller om det kanske var en felbedömning att sätta den på omplaceringslistan. Det kanske inte är rimligt att hitta ett nytt hem till den reserverade 20-åriga katten som står på livslång behandling. Den platsen kan istället släppas till en ny katt. Så himla kul är det knappast att sitta på kattstall år ut och år in. Hundstallet är åtminstone ärliga med att det inte är en bra miljö för deras hundar långsiktigt utan det är ett nödvändigt ont under en begränsad tid.

Där har du fel.
Jag tycker absolut man ska ge skygga katter en chans att bli tama om man har möjlighet. Det viktigaste är dock att katten gör framsteg, har katten inte gjort några framsteg på 6-8 veckor, då håller jag med om att det är ett lidande för djuret. Men kan gå från skygg till tam kan ta väldigt lång tid.

Sen går det absolut att få en skygg katt tam, jag har 2 katter som föddes och växte upp utomhus, aldrig varit nära en människa i hela sitt liv, idag är dem världens snällaste och gosigaste katter, t.o.m veterinären berömmer för att se är så snälla och lätta att hantera hos veterinären. Det tog dock lång tid att få de tama
Det betyder inte att alla skygga katter kan trivas med människor, men att säga "En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor." känns väldigt felaktigt.

 

[monster1]

Våra katthem verkar ha en rimlig syn på katter och litar på veterinärerna när de rekommenderar avlivning. Så har det hittills varit på alla katthem jag besökt.

 

[MissFideli]

Där har du fel.
Jag tycker absolut man ska ge skygga katter en chans att bli tama om man har möjlighet. Det viktigaste är dock att katten gör framsteg, har katten inte gjort några framsteg på 6-8 veckor, då håller jag med om att det är ett lidande för djuret. Men kan gå från skygg till tam kan ta väldigt lång tid.

Sen går det absolut att få en skygg katt tam, jag har 2 katter som föddes och växte upp utomhus, aldrig varit nära en människa i hela sitt liv, idag är dem världens snällaste och gosigaste katter, t.o.m veterinären berömmer för att se är så snälla och lätta att hantera hos veterinären. Det tog dock lång tid att få de tama
Det betyder inte att alla skygga katter kan trivas med människor, men att säga "En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor." känns väldigt felaktigt.

Håller helt med. Några veckor är inte nog för att få en skygg katt tam. Dessutom beror det på möjlighet till trygg miljö och sånt. Minst 2 månaders utvärdering hos kunnigt folk, i hemmiljö och för det mesta möjlighet till kattkompis anser jag. Ser man ingen som helst positiv utveckling då, så är det en annan sak. Och om katten är väldigt sjuk/illa skadad kan man också behöva släppa taget tidigare.

 

[Sassy]

Håller helt med. Några veckor är inte nog för att få en skygg katt tam. Dessutom beror det på möjlighet till trygg miljö och sånt. Minst 2 månaders utvärdering hos kunnigt folk, i hemmiljö och för det mesta möjlighet till kattkompis anser jag. Ser man ingen som helst positiv utveckling då, så är det en annan sak. Och om katten är väldigt sjuk/illa skadad kan man också behöva släppa taget tidigare.

Ja, reaktionen på att bli flyttad till en helt ny miljö med väldigt mycket knepiga intryck för en katt säger ju rätt lite om hur de fungerar i en bra och invand miljö. Även mina trygga och lätthanterade katter hade potentiellt suttit längst in under en möbel och fräst åt folk om de hade varit med om samma sak. Sigrid hade definitivt varit helt omöjlig att få röra i det läget.

Samma sak med det som folk brukar se som "beteendeproblem", i nästan alla fall jag känner till har det snarare varit en rimlig reaktion på en knepig miljö eller situation. Här lämnas katter in till katthemmet för att de: slåss med grannkatten eller andra husdjur, klöser oförsiktiga barn, klöser på möblerna , kissar utanför lådan i en situation eller miljö de inte trivs i, osv...

 

[MissFideli]

Ja, reaktionen på att bli flyttad till en helt ny miljö med väldigt mycket knepiga intryck för en katt säger ju rätt lite om hur de fungerar i en bra och invand miljö. Även mina trygga och lätthanterade katter hade potentiellt suttit längst in under en möbel och fräst åt folk om de hade varit med om samma sak. Sigrid hade definitivt varit helt omöjlig att få röra i det läget.

Samma sak med det som folk brukar se som "beteendeproblem", i nästan alla fall jag känner till har det snarare varit en rimlig reaktion på en knepig miljö eller situation. Här lämnas katter in till katthemmet för att de: slåss med grannkatten eller andra husdjur, klöser oförsiktiga barn, klöser på möblerna , kissar utanför lådan i en situation eller miljö de inte trivs i, osv...

Du minns väl Yoga Kommer en gång vi var hos veterinären, veterinären tittade skeptiskt på mig och frågade "Delar du säng med den där?" Vid varje större förändring kunde det ta flera veckor innan hon var normal. Sökte kontakt, men blev skitförbannad om jag tog på henne. Efter det var hon den vanliga gosiga katten igen.
Jag tror tyvärr att man likställer katt med hund och väntar sig samma beteenden, därav den snabba bedömningen. Att det generellt är jobbigare för en katt att byta revir än för en hund, är ju ganska ny kunskap.

 

[tanten]

Där har du fel.
Jag tycker absolut man ska ge skygga katter en chans att bli tama om man har möjlighet. Det viktigaste är dock att katten gör framsteg, har katten inte gjort några framsteg på 6-8 veckor, då håller jag med om att det är ett lidande för djuret. Men kan gå från skygg till tam kan ta väldigt lång tid.

Sen går det absolut att få en skygg katt tam, jag har 2 katter som föddes och växte upp utomhus, aldrig varit nära en människa i hela sitt liv, idag är dem världens snällaste och gosigaste katter, t.o.m veterinären berömmer för att se är så snälla och lätta att hantera hos veterinären. Det tog dock lång tid att få de tama
Det betyder inte att alla skygga katter kan trivas med människor, men att säga "En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor." känns väldigt felaktigt.

Calvin som nu är i katthimlen kom till mig 2012 som halvannat år gammal.Katthemmet hade inte fått honom tam på ett år. Fångades halvårsgammal vid sopcontainrar vid matbutik.
Han blev aldrig handtam men han styrde hushållet och höll mig i strama tyglar. En meters avstånd gällde.

 

[Sol]

Där har du fel.
Jag tycker absolut man ska ge skygga katter en chans att bli tama om man har möjlighet. Det viktigaste är dock att katten gör framsteg, har katten inte gjort några framsteg på 6-8 veckor, då håller jag med om att det är ett lidande för djuret. Men kan gå från skygg till tam kan ta väldigt lång tid.

Sen går det absolut att få en skygg katt tam, jag har 2 katter som föddes och växte upp utomhus, aldrig varit nära en människa i hela sitt liv, idag är dem världens snällaste och gosigaste katter, t.o.m veterinären berömmer för att se är så snälla och lätta att hantera hos veterinären. Det tog dock lång tid att få de tama
Det betyder inte att alla skygga katter kan trivas med människor, men att säga "En katt som är född och uppvuxen utan mänsklig kontakt kommer aldrig att bli trygg och bekväm med människor." känns väldigt felaktigt.

Jag håller med, det går absolut att ge skygga katter en chans men det måste finnas en tydlig plan för hur personalen ska arbeta med dem och man behöver följa upp regelbundet för att se om det sker framsteg eller inte. Man behöver även ha en plan för hur katten ska hanteras om den blir sjuk/skadad. Vi har fått in ohanterliga katthemskatter när de varit sjuka. När man då frågar katthemsfolket om de kan ta fram katterna från sina burar lyfter de på händerna och säger "oh nej det går inte, de kan inte hanteras". Nähä, hur ska vi kunna hantera dem då? Hur ska de kunna behandla katterna om vi mot förmodan skulle lyckas sedera dem och hitta problemet?

 

[monster1]

Jag håller med, det går absolut att ge skygga katter en chans men det måste finnas en tydlig plan för hur personalen ska arbeta med dem och man behöver följa upp regelbundet för att se om det sker framsteg eller inte. Man behöver även ha en plan för hur katten ska hanteras om den blir sjuk/skadad. Vi har fått in ohanterliga katthemskatter när de varit sjuka. När man då frågar katthemsfolket om de kan ta fram katterna från sina burar lyfter de på händerna och säger "oh nej det går inte, de kan inte hanteras". Nähä, hur ska vi kunna hantera dem då? Hur ska de kunna behandla katterna om vi mot förmodan skulle lyckas sedera dem och hitta problemet?

Jag antar att det blir på nivån som man hanterar och behandlar djur på zoo?

 

[Sol]

Jag antar att det blir på nivån som man hanterar och behandlar djur på zoo?

Förutom att djurparkerna har bättre förutsättningar att hantera vilda djur…

Vi har visserligen en veterinär som kan sedera via blåsrör men det är svårt på helgalna katter i en bur. Plus att sedering inte alltid biter när katterna är så extremt stressade.