Katt som vaknar av mardrömmar?

[SundanceKid]

En vän till mig har en 19 år gammal huskatt som vaknar av sina mardrömmar. Det går i perioder, kan sova lugnt och fint i några veckor, sedan följer perioder av svåra mardrömmar. Hon skriker/jamar högt och det tar några minuter innan hon förstår var hon är och då lugnar hon ner sig.

Hon är innekatt, får bra mat, är väl som vilken gamling som helst, inte på topp fysiskt, höfterna är inte dem bästa men hon har inte ont. Social, trygg och välmående. Hon är en lugn individ som tar det mesta med ro.

Tidigare har hon bott med min väns mamma som är paranoid schizofren, hon är även bipolär och pendlar en del i sitt mående. När min väns mamma blivit i så dåligt skick att hon tvångsomhändertagits och lagts in på slutenvård har min vän tagit katten. De senaste sex åren har mamman blivit sämre och sämre och katten har varit hos min vän mer och mer men har fått flytta hem när mamman blev någorlunda stabil.
Det senaste året har katten bott hos min vän och min vän på heltid då mamman är i såpass dåligt skick och det inte verkar bli bättre. Ett förnuftigt beslut i mina ögon då katten trivs bra hos honom och slipper vistas i en otrygg miljö.

Katten är oförsäkrad, min vän har en väldigt begränsad ekonomi så att göra en större utredning hos en veterinär är inte aktuellt tyvärr. Han vill verkligen kattens bästa och har funderat på om kattens lidande är så stort att det kanske är bättre att låta henne somna in.

Jag har själv hund och har ingen större kunskap om katter så jag vet inte riktigt vad man ska göra.

Är det någon som har varit med om att en katt har så svåra mardrömmar att den vaknar och skriker av dessa? Och vad gör man? Säkert svårt att svara på, men är det ett så stort lidande att det är bättre att låta katten vandra vidare?

 

[athena_arabians]

Det kan ju vara så att kisse börjar bli senil. Om den mår bra i övrigt hade jag försökt vara så lugn som möjligt när det händer för att ta udden av det hemska sas. Feliway kanske kan hjälpa, det blir de ju mer balanserade av.

 

[Buck]

låter som en lite senil katt, vaknar och vet ej var den är :/. passade en äldre katt förra året (i kattens hem), varje natt så vaknade den och gick runt och skrek och letade efter sin matte, katten var också döv mer eller mindre.
vår 16 åring är också lite vilsen och jamar ibland när hon är yrvaken.

 

[Sassy]

Jag håller med om senilitet. Det är i sig inte något allvarligt för katten förrän det blir riktigt illa, och det finns en hel del man kan göra för att underlätta tillvaron för den åldrande katten.

Har den några andra ålderssymptom? Stel? Lättfrusen? Hur är det med hörsel och syn? (Ofta svårt att märka nedsättningar om man inte verkligen provar, de kompenserar bra med andra sinnen.) Sämre syn och hörsel gör dem också mer lättoroade, och mer högljudda.

Det är sällan man behöver direkta veterinäråtgärder mot åldrande, men det kan vara värt att ge metacam om katten känner av lederna.

Annars är det hemåtgärder som gäller. Förändra kattens miljö så lite som möjligt om man misstänker senilitet. Fler kattlådor kan vara bra för de kan få svårare att både hinna och hitta. Observera kattens beteende i övrigt, behöver den sovplatser på lägre nivå eller klättrar den lika bra som förr? Kan den enkelt ta sig till sina favoritplatser eller kan det vara vettigt att tex ställa en pall bredvid fönstret om den inte längre fixar att hoppa upp till bästa solplatsen?

Finns det ställen där den kan vara helt ifred från tex andra husdjur eller barn? Gamlingarna behöver möjlighet till mycket vila.

Behöver man anpassa favoritlekarna så att katten inte slutar vara aktiv bara för att det blir svårt för den? Vi skaffade stora, prasslade bollar i typ folie, de verkade lättare att se och höra när han inte längre kunde fånga rapsbaggar och laserprickar...