katt med epilepsi

[ameo]

Jag har letat runt lite här på kattsidan och det verkar som om de flesta epilepsikatter (som är omnämnda här) är lite äldre.
Jag har övertagit en kastrerad Exotichona, nu drygt 2½ år, av en kompis, pga att hon inte ville avla på den då det visat sig att hon har epilepsi. (att kattens uppfödare blev skitsur för att hon kastrerade den pga sjukdomen är en parentes, om än väldigt upprörande! Snacka om strutsmentalitet!! )
Innan hon kom hit hade hon haft två krampanfall och det tog ungefär ett år här innan hon krampade första gången. Igår var det dags igen...
Det visar sig att det är ganska tydligt stressutlöst, även om de situationer hon varit utsatt för kanske inte normalt hade ansetts vara stressmoment. Men någon dag efteråt har anfallet kommit.
Min kompis har varit i kontakt med sina veterinärer som är tveksamma till medicinering eftersom hon (då) hade anfall så sällan. Kompisen och jag gemensamt är överens om att om det krävs daglig medicinering resten av hennes liv för att hon ska må bra, så kommer vi ta bort henne i stället.
Vad jag nu funderar på är var man ska dra gränsen, när man ska säja stopp? Just nu är det tyvärr inte läge att diskutera med min kompis, då det nog skulle riskera hennes mentala mående (hon mår inget vidare, rent ut sagt), så jag skulle vilja ha lite input från Er!

Hur mycket anfall hade Du accepterat att katten har, utan att göra något åt det?

Det som komplicerar det hela något i mitt fall är att jag har små barn hemma, som nog skulle tycka det ser väldigt obehagligt ut om de fick se henne i ett krampanfall - i går låg hon och krampade ganska länge, mellan ½-1 minut skulle jag gissa. Och inte sjutton ser det trevligt ut ens för mig som vet vad det handlar om...

 

[Ragatan]

Sv: katt med epilepsi

Nu har inte jag erfarenhet av EP på katt däremot på hund.

Min sista schäfer, Hof, hade EP, han fick sitt första anfall vid 2,5 år och avlivades 3,5 år gammal.

Då det hade konstaterats att det var EP pratade jag och dåvarande sambon igenom detta med veterinären.
Enligt denne skulle man undvika att medicinera vid färre än 2 anfall i månaden. Vid fler anfall hade man valen medicinering eller avlivning.

Vi beslöt då att om Hof fick fler anfall än 2 i månaden så fick han vandra vidare.

Detta efter att ha sett andra hundar som stod på medicinering som blivit ganska "personlighetsförändrade" och lättare aggresiva. Hof var mycket ranghög så vi kände att medicinering inte var ett alternativ för honom.

De sista 2 månaderna hade Hof flera anfall och kvällen innan avlivningen hade han ett s.k. Grand Malanfall där jag faktiskt trodde att han skulle dö. Han krampade i över 10 min.

Nu är ju detta över 10 år sedan så medicinerna har förmodligen utvecklats en del.

Men kontentan i det hela är att jag tror att vi gjorde rätt när vi beslöt att Hof skulle få somna in innan han blev allt för sjuk.

Jag tror att förklarar du för barnen att katten är sjuk och varför så accepterar dom det. Barn fattar ofta bra mycket mer och bättre än vi tror.

Lycka till.