Katastrofsnittade mammor!

Sv: Katastrofsnittade mammor!

Jag fick ett akutsnitt efter att ha legat 10 cm öppen under mkt lång tid med våra tvillingar där den ena låg i säte.

Jag fick en snabb glimt av barnen innan de sprang iväg med dem (min sambo följde med). Sedan fick jag ligga själv i 6 h och vänta innan jag fick träffa barnen och det var formligen hjärtslitande för mig.:cry:

Jag kände länge (och känner fortfarande, men nu kan jag tänka på det utan att gråta) att jag blev berövad de första timmarna. Det var min sambo som fick tvätta och mata medan jag bara fick ligga och längta.

Vi låg inlagda en månad (de var prematura) innan de fixade att suga nog bra etc. och sista veckan fick vi "fri tillgång" till barnen, d.v.s. de fick ligga inne i vårt rum och det var formligen fantastiskt!

Så här efteråt känner jag att det borde ha gått att lösa bättre att jag hade fått tillgång så fort som möjligt. Men det var sommartid och de hade det krisigt med ett barn däruppe så jag glömdes nog bort.

Nu har inte jag haft några problem med anknytningen (snarare tvärtom, när jag väl fick tillgång vägrade jag släppa!) men jag kan tänka mig att det är lätt hänt med ett oplanerat snitt, lång tid innan man får träffa barnen, svaga barn som gör att man får sätta igång amningen själv (om den ens fungerar) etc.

Jag måste också tillägga att jag är själaglad över de två foton sambon hann ta på våra prinsessor just efter förlossningen!
 
Senast ändrad:
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Eller hur, visst betyder bilderna när man själv inte var närvarande hur mycket som helst ..

Jag tror tom att det var efter att jag tidigare läst något du skrivit om din förlossning ( och dethär med förlorade tid ) som jag kom på tanken att någon skulle filma och ta en jäkla massa bilder så att jag ändå skulle få kunna ta del av min dotters första stund.

Det har betytt otroligt mycket..
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Jag tror inte att det görs en många stora operationer "utan andledning" jag kan inte ens komma på någon som skulle falla inom de kriterierna. Ett kejsarsnitt är en ganska allvarlig operation, man är inne i buken med allt som kan skadas där. Men jag tror att många inte förstår vilken stor operation kejsarsnitt faktiskt är eftersom det ändå görs relativt ofta.

Vad är det för stora operationer som görs i onödan?

De operationer jag tänker på är framförallt alla skönhetsoperationer. De kanske inte räknas som lika stora i de flesta fall men det är trots allt stora operationer som ofta tar flera timmar. Av vad jag har läst här går ett k-snitt betydligt fortare.
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Det man bör skilja på är hur lång tid en operation tar och hur stor den är... Plastik operationer går ju inte särskilt ofta in i kroppen och flyttar runt organ som man måste göra vid ett kejsarsnitt. Där handlar det ju oftast om att lyfta huden och fylla ut/ta bort... Att en skönhetoperation tar tid är ju även för att man vill göra så små ärr som möjligt, vid tex ett katastrofsnitt så finns ju inte den tanken alls, barnet ska ut så fort som möjligt. Vid akutsnitt finns det ofta lite mer tid till att göra ett "finare" ärr, på ett ställe där det inte syns lika bra men det syns, 7 år efter operationen så finns ärret där.
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Eller hur, visst betyder bilderna när man själv inte var närvarande hur mycket som helst ..

Jag tror tom att det var efter att jag tidigare läst något du skrivit om din förlossning ( och dethär med förlorade tid ) som jag kom på tanken att någon skulle filma och ta en jäkla massa bilder så att jag ändå skulle få kunna ta del av min dotters första stund.

Det har betytt otroligt mycket..

Men vad glad jag blir att något som jag skrivit gav dig tipset med bilder
Tack för att du berättade det. !:love: /Sar
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Tack alla för intressant läsning.
Jag kan se det från andra hållet. Dvs varför barnet inte är hos mamman under hela tiden.
Ibland är barnet för dåligt för att få vara med på UVA.
Ibland kan det finnas omständigheter på UVA som gör att man inte kan ha ett barn där. Jag vet att många av våra äldre mår dåligt efter sina operatioiner och ska de dessutom lyssna på barnsskrik i flera timmar så blir de onödigt stressade, det kan finnas mammor på plats som förlorat sitt barn under förlossning och det kan finnas luftburen smitta då en del patienter som är nyopererade inte alltid är friska i botten.
En annan anledning kan vara att mamman är i för dåligt skick för att ta emot ett barn, en blödande mamma innebär mkt jobb för personal som kan få stå och massera livmodern i timmar utan avbrott.

I en optimal värld så har alla förlossningssjukhus ett eget uppvak till KK där bara mammor och bebisar ligger, med både narkospersonal för mammans skull och BM + utbildad barnpersonal.

Tyvärr så har få sjukhus råd med detta på jourtid.

Dock visar studier att varken barn el mammor har svårt att återuppta kontakten efter några timmar. Inte mkt till tröst men ändå.

Jag önskar att man fick lite mer insyn och utbildning i vad som händer vid ett akut/katastrof snitt under jourtid, av MVC färäldar utbildning. Det skulle underlätta mkt både för föräldrar och personal om föräldrarna visste varför.
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Jag låg ju inte på uppvak utan ensam i en sal. Anledningen till att jag inte fick träffa mina barn var tydligen att det blev bortglömt p.g.a. att ett annat barn på neonatalavdelningen var nära att avlida.

Fullt förståeligt intellektuellt men känslomässigt var det värre.
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Jag hade ett planerat snitt, blev sövd pga det gick inte sätta ryggbedövningen på mig.
Dottern blev född 08:43 först vid 12 tiden fick jag träffa henne & jag hade varit vaken sen 09:10 & viftat på fötterna.
Sambon blev dumpad med dottern i ett litet minirum & sedan bortglömd, där satt han med en nyfödd bebis som skrek i högan sky i nästan 3 timmar.

Jag låg helt ensam på uppvaket & ville träffa dottern.

Då hade bb ringt ned flera gånger & frågat efter mig & fått till svar varje gång att jag sov :confused:
Jag tjatade på uppvaket att jag ville upp till bb & dom påstod att bb visste, men inte hade tid??

Till slut hotade jag att gå upp själv om ingen hämtade mig ögonblickligen. 20 minuter efter det hotet, fick jag äntligen träffa henne. :love:

Jag ansåg inte att det sköttes speciellt bra.

Idag skiter jag i det, har fått världens bästa present :p
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Men allvarligt, vakna upp utan smärtlindring ??

Jag hade klockren smärtlindring hela tiden och dom var otroligt lyhörda för vad jag sa. Fick morfinpump och "slang" rakt in i opsåret..

Uscha jag ryser av att läsa om hur du hade det :(

Jag hade bm:ar som först gav mig ketogan & sen tyckte dom jag skulle klara mig med alvedon.
Uppfattade dom som en smula ombytliga. Inte en tyckte likadant.
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Det är bara kejsarsnitt jag är rädd för. Visst, jag kan väl inte säga att det är just framfödandet av bäbisen som jag längtar mest efter, och jag är lite nervös för den hur den än blir, men jag är inte rädd för en vaginal förlossning. Det är just det att de ska operera...
Men, jag hoppas att det är som ni här säger, att man kanske inte tänker så när man väl är där, även om jag har väldigt svårt att tro att det är så.

Förlåt om jag började kapa tråden, men nu känns det som att jag fått de förklaringar jag velat få tag på :) Jag kommer självklart titta in här ifall någon svarar till mig, och svara, men jag har nog inga mer frågor, så ni behöver inte oroa er för att jag ska komma och "ta över" mer :)
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Jo det är ju "standardmedicineringen tydligen", men iaf på det sjukhus jag födde var dom noga med att påtala att det inte hjälpte för alla och att man skulle säga till direkt om man inte var tillräckligt smärtlindrad.

Anledningen till att jag fick morfinpump också var mycket för min rygg, så att jag skulle slippa äta flertalet olika tabletter.

Det där med ombytlighet och olika information kring smärtstillande beroende på vem man frågar känner jag dock igen sedan tidigare sjukhusvistelser, en smula förvirrande och irriterande..
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Dottern blev född 08:43 först vid 12 tiden fick jag träffa henne & jag hade varit vaken sen 09:10 & viftat på fötterna.
Sambon blev dumpad med dottern i ett litet minirum & sedan bortglömd, där satt han med en nyfödd bebis som skrek i högan sky i nästan 3 timmar.

Jag låg helt ensam på uppvaket & ville träffa dottern.

Då hade bb ringt ned flera gånger & frågat efter mig & fått till svar varje gång att jag sov :confused:
Jag tjatade på uppvaket att jag ville upp till bb & dom påstod att bb visste, men inte hade tid??

Fy vad ledsen och arg jag blir av att läsa :( Alltså en del saker tar fram min inre biologist ;) - att sära på nyfödda bebisar och deras mammor i onödan är en sådan. Vilka urusla rutiner.
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Jag hade bm:ar som först gav mig ketogan & sen tyckte dom jag skulle klara mig med alvedon.
Uppfattade dom som en smula ombytliga. Inte en tyckte likadant.

Råkade ut för samma sak med En av barnmorskorna som tyckte att jag kunde klara mig på alvedon och ringa på klockan om 2 timmar igen om det inte blivit bättre så skulle jag få en till... En timma senare hotade jag barnmorskan att antingen så fick hon ge mig adekvat smärtlindring som jag blivit ordinerad vid behov, eller så fick hon kalla upp jourdoktorn omedelbart bums :mad:

Hon fattade till slut att jag menade allvar. Det skar sig mellan oss redan från början, så vi bad att få en annan bm resterande dagar, då relationen mellan nyförlöst och bm tycker jag är oerhört viktig!
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

Sverige, 1993. Sövdes och vaknade på ett tomt och ödsligt uppvak. Fick ligga en bra stund, 10-15 min., innan någon kom. Pappan kom ned med en Polaroid-bild av vår dotter, fick se henne genom fönster på väg upp till rummet. Det dröjde till nästa morgon 12 tim. senare innan jag fick hålla henne.

Kanada, 1998. Ryggmärgsbedövning, vilade på postop ett par timmar men med den lilla, henne fick jag så fort hon tvättats och jag sytts ihop.
 
Sv: Katastrofsnittade mammor!

blev akutsnittad i v 29 med vår son i augusti "havandeskapsförgiftning", nu var ju han både prematur och tillväxthämmad så han vägde bara 800 g, så alla resurser gick åt honom.
jag låg på intensiven i några timmar pga högt blodtryck övertrycket var 225 som högst sen på uppvaket hela natten, fick träffa felix dagen efter då hade det gått 25 timmar! men hade inga som helst problem att knyta an till honom.
fick hålla i honom 5 dagar senare ligga kvar på sjukhuset i 8 veckor på samvårdavd och nu sen en dryg månad är vi äntligen hemma igen=)!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 840
Senast: Twihard
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 639
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 468
Senast: Blyger
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 242
Senast: malumbub
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp