Moonspell
Trådstartare
Tror inte jag vill vara med om att kastrera någon mer häst .
Kastrerade min pålle 4/10, allt gick jättebra. Några dagar senare fick han infektion med feber/svullnad = pc-sprutor 9 dagar. Efter det såg allt fint ut och vi trodde det var över...
Tre veckor efter blev han svullen igen, fick tid på Ultuna där de sa att detta var inget som skulle gå ner av sig själv. Nähä.
Opererades förra tisdagen (de gjorde i princip om kastrationen på ena sidan), stod på Ultuna från måndag till fredag. I fredags kom han hem, stod på pc + finadyne och skulle göra det i en vecka.
Hela helgen och igår var han pigg och busig på promenaderna, ingen feber.
I morse när jag skulle släppa ut hästarna låg han ner och hade inte ätit upp sin mat (har aldrig hänt förut i hela hans liv), tempade och den visade 40.6 . Ringde Ultuna, vi fick komma in direkt, så nu står han där igen *suck* Antingen har det med såret att göra, eller så har han dragit med sig något trevligt hem från kliniken sist han var där.
Hur gör man för att inte bli totalt nervvrak? Jag bor ensam här i Uppsala, har föräldrar/pojkvän/de flesta vännerna 30 mil bort och måste således klara av det mesta själv (blev tvungen att lasta själv för första gången i hästens liv också, men som tur är har jag en underbart snäll häst).
Man börjar förstå hur bra man har haft det hela livet med föräldrar m. fl. som alltid ställer upp...
Kastrerade min pålle 4/10, allt gick jättebra. Några dagar senare fick han infektion med feber/svullnad = pc-sprutor 9 dagar. Efter det såg allt fint ut och vi trodde det var över...
Tre veckor efter blev han svullen igen, fick tid på Ultuna där de sa att detta var inget som skulle gå ner av sig själv. Nähä.
Opererades förra tisdagen (de gjorde i princip om kastrationen på ena sidan), stod på Ultuna från måndag till fredag. I fredags kom han hem, stod på pc + finadyne och skulle göra det i en vecka.
Hela helgen och igår var han pigg och busig på promenaderna, ingen feber.
I morse när jag skulle släppa ut hästarna låg han ner och hade inte ätit upp sin mat (har aldrig hänt förut i hela hans liv), tempade och den visade 40.6 . Ringde Ultuna, vi fick komma in direkt, så nu står han där igen *suck* Antingen har det med såret att göra, eller så har han dragit med sig något trevligt hem från kliniken sist han var där.
Hur gör man för att inte bli totalt nervvrak? Jag bor ensam här i Uppsala, har föräldrar/pojkvän/de flesta vännerna 30 mil bort och måste således klara av det mesta själv (blev tvungen att lasta själv för första gången i hästens liv också, men som tur är har jag en underbart snäll häst).
Man börjar förstå hur bra man har haft det hela livet med föräldrar m. fl. som alltid ställer upp...