ako
Trådstartare
Har sedan ett par månader en jättetrevlig Springerhane på snart fyra år (omplac p g a ändrade fam förh). Han är precis sådan som man önskar sig; pigg o aktiv ute och lugn o slapp inne. Han är lydig, kelig och social på alla sätt, och han har t o m lärt sig att vara snäll mot våra katter. Vi har inte märkt av några hanhundstendenser som ridning på ben eller liknande heller.
MEN, det finns ju et MEN. Enligt förra ägaren kan han vara aggresiv mot andra hanhundar, och vi har även själva märkt tendenserna (inget har hänt, men det beror ju också kanske på att vi helt enkelt inte LÅTIT något hända). Det funkar bra att koppelpromenera med annan hane men när vi prövat att ha dem lösa (den andra hunden är dessutom yngre och "snäll") har han visat tecken på att inte vara "snäll" så vi har tagit i sär dem.
Många anser ju att folk bara vill kastrera för att få en mer lätthanterlig och lydig hund, men så är inte fallet här. Han är jujättelydig och trevlig på alla sätt. Problemet är bara att det känns svårt att med hjälp av lydnadsträning få honom att vara snäll när han är lös med andra hundar, och samtidigt tycker jag att det är hemskt trist att han inte kan få ha några kompisar. Tyvärr är alla hundar (nästan) i bekanntskapskretsen just hanar.
Så, vad tycker ni? Kan kastration i ett sådant här fall vara vettigt? Nackdelar? Andra alternativ? Alla synpunkter mottages tacksamt, dock helst inga kommentarer om att "det är bara lata människor som inte har pli på sin hund som vill kastrera ).
MEN, det finns ju et MEN. Enligt förra ägaren kan han vara aggresiv mot andra hanhundar, och vi har även själva märkt tendenserna (inget har hänt, men det beror ju också kanske på att vi helt enkelt inte LÅTIT något hända). Det funkar bra att koppelpromenera med annan hane men när vi prövat att ha dem lösa (den andra hunden är dessutom yngre och "snäll") har han visat tecken på att inte vara "snäll" så vi har tagit i sär dem.
Många anser ju att folk bara vill kastrera för att få en mer lätthanterlig och lydig hund, men så är inte fallet här. Han är jujättelydig och trevlig på alla sätt. Problemet är bara att det känns svårt att med hjälp av lydnadsträning få honom att vara snäll när han är lös med andra hundar, och samtidigt tycker jag att det är hemskt trist att han inte kan få ha några kompisar. Tyvärr är alla hundar (nästan) i bekanntskapskretsen just hanar.
Så, vad tycker ni? Kan kastration i ett sådant här fall vara vettigt? Nackdelar? Andra alternativ? Alla synpunkter mottages tacksamt, dock helst inga kommentarer om att "det är bara lata människor som inte har pli på sin hund som vill kastrera ).