Kassapersonal som ber om donation

[gammalek]

Jag säger bara nej, utan förklaring. Tycker inte om det sättet. Har sett pensionärer som handlar det billigaste, billigaste, nödvändigaste men som ändå inte klarar att säga nej. För deras skull säger jag alltid nej.

 

[WBanna]

Idag när jag var på Lidl och handlade efter jobbet så frågade kassörskan alla som handlat om de ville skänka 10 kr till barncancerfonden också efter hon berättat summan för köpet. Nu kanske jag får skit för detta (och det kanske jag ska ha?) men jag tycker det typ känns lite fult..? som utpressning?

Vad säger man liksom? Nej? Kan ju lika gärna säga "Nej jag tycker det är bra när barn har cancer" Jag var inte först i kön när jag ställde mig där och jag stod och packade ett tag och jag hörde inte en enda kund som sa nej, det var heller inte ett rungande ja från alla utan vissa sa typ "visst", jag kanske inbillar mig men det kändes som fler än jag störde sig på att de fick frågan.

Nu är ju inte 10 kr hela världen, och jag har inget emot välgörenhet eller barncancerfonden men jag gillade inte situationen. För vissa kanske 10 kr faktiskt gör skillnad och då är det ju för jävligt om man känner sig tvungen att skänka. Jag vill dock inte måla upp en halmgubbe här, jag ska villigt erkänna att jag aldrig haft så ont om pengar att jag inte kan avvara en tia, och kan inte tänka mig att det är supervanligt men risken känns liksom illa nog, typ.

Vad säger ni? Är jag helt ute och cyklar här? Vissa ställen har ju typ en knapp eller liknande man kan trycka på för att skänka ett visst belopp, det tycker jag är mycket bättre.

Jag säger alltid nej. Skänker en liten slant till Barncancerfonden varje månad och så kan jag ibland ge enstaka summor till andra insamlingar när JAG har lust och inte när jag känner mig tvingad.

 

[Kilauea]

Jag säger oftast nej om sånt. Inte för att jag på nåt vis inte bryr mig, men jag skänker när jag själv vill och kan. Samma sak när det dimper ner tiggeri-reklam i brevlådan, det går direkt i soporna.

Tycker det är jättebra att man kan skänka och hjälpa, men vill som sagt kunna bestämma när och hur mycket själv.

 

[gammalek]

Jag säger bara nej, utan förklaring. Tycker inte om det sättet. Har sett pensionärer som handlar det billigaste, billigaste, nödvändigaste men som ändå inte klarar att säga nej. För deras skull säger jag alltid nej.

Nu låter jag väldigt obrydd om cancersjuka barn, märker jag, så för er kan jag berätta att jag skänker en hel del pengar på månatlig basis till olika organisationer. Men det skulle jag aldrig yppa i kassakön

 

[Kirre]

Säger alltid nej. Vill skänka när jag vill och till det jag vill.
Undviker swish också just för som flera skrivit att man blir pepprad med mess. Inte ens till min lokala, frivilligdrivna badplats swishar jag årskostnaden till utan betalar med bankgiro.

 

[hundtant]

Det har jag aldrig varit med om och skulle inte uppskatta det. En bössa vid kassan är helt okej, men vill de ställa frågan till folk får de avsätta en anställd som står någonstans i affären, typ som vid provsmakning. Då kan man välja om man vill gå fram till den personen.

Vore jag den som satt i kassan och förväntades ställa den frågan till varje kund skulle jag heller inte känna mig jättebekväm.

 

[Enya]

Det har jag aldrig varit med om och skulle inte uppskatta det. En bössa vid kassan är helt okej, men vill de ställa frågan till folk får de avsätta en anställd som står någonstans i affären, typ som vid provsmakning. Då kan man välja om man vill gå fram till den personen.

Vore jag den som satt i kassan och förväntades ställa den frågan till varje kund skulle jag heller inte känna mig jättebekväm.

Frågan är om man känner sig jättebekväm att ställa den frågan när man jobbar på just Lidl i dagens situation när ekonomin ser ut som den gör och allt fler börjar vända på sina pengar? Många man träffar där har ju det knivigt ekonomiskt, även om Lidl har fått en hel drös "nya" kunder sedan maten blev dyrare.

Jag hade sagt nej. Det må vara att en tia just inte är skillnaden mellan att stå och falla för mig ekonomiskt, men ekonomin i dag är inte rolig, att tvingas skänka för att inte våga säga nej är inte ok. Om man handlade där i går och förra veckan, och om andra familjemedlemmar handlar där, det kan ju bli mer än just "en tia" som man tvingas säga nej till alternativt måste skänka för att man inte kan säga nej. Jag vet hur vi hade det när jag växte upp. En tia var en liter mjölk tex, sista dagarna innan löning var den där tian rätt avgörande för mat i magen. Och det är ju så fortfarande för andra människor.

 

[Islandshästryttare]

Säger alltid nej av princip när jag får fråga i kassan. Tror jag fått den frågan på flera ställen då oftast om jag vill runda upp summan eller liknande. Tycker inte det är ett okej sätt och jag skänker redan till de organisationer som står mig närmast.

Tycker också väldigt synd om pensionärer som handlar det billigaste och nödvändigaste och inte klarar av att säga nej. Tänk om de behöver gå till samma affär flera gånger på en vecka av något skäl och får skänka en tia varje gång. Det kan vara en del pengar i slutändan som de inte har från början.

 

[hundtant]

Frågan är om man känner sig jättebekväm att ställa den frågan när man jobbar på just Lidl i dagens situation när ekonomin ser ut som den gör och allt fler börjar vända på sina pengar? Många man träffar där har ju det knivigt ekonomiskt, även om Lidl har fått en hel drös "nya" kunder sedan maten blev dyrare.

Jag hade sagt nej. Det må vara att en tia just inte är skillnaden mellan att stå och falla för mig ekonomiskt, men ekonomin i dag är inte rolig, att tvingas skänka för att inte våga säga nej är inte ok. Om man handlade där i går och förra veckan, och om andra familjemedlemmar handlar där, det kan ju bli mer än just "en tia" som man tvingas säga nej till alternativt måste skänka för att man inte kan säga nej. Jag vet hur vi hade det när jag växte upp. En tia var en liter mjölk tex, sista dagarna innan löning var den där tian rätt avgörande för mat i magen. Och det är ju så fortfarande för andra människor.

Ja det är det jag menar, jag skulle inte gilla att behöva fråga eftersom jag vet att många har svårt för att säga nej. Man bör själv få ta initiativet till att ge en slant.

 

[LillaGubben]

Ngn av snabbmatsrestaurangerna har en sån fråga när man betalar med kort. Man trycker nej eller ja (dvs alla behöver svara på frågan men andra ser ju inte vad du svarar). Det tycker jag vore ett bra alternativ även på andra ställen.

 

[Svartkatt]

Jag har varit i andra änden och var tvungen att ställa frågan till varenda kund. Det var också fruktansvärt obekvämt. Ogillar starkt att bli påhoppad på det sättet. Var en kärring som stod utanför vårt lokala Ica för några år sen och frågade alla som sa nej om de helt saknade empati för sina medmänniskor.

 

[em76]

Jag fick samma fråga på Lidl i går, och svarade nej. Jag tycker inte det är svårt att säga nej, men tycker det är bättre med en burk att lägga pengar i.

 

[Sel]

Ett riktigt otyg som borde förbjudas, jag säger alltid nej på ren princip.
Gör samma sak om folk kommer till dörren och tigger. Då brukar jag avbryta dem och helt enkelt säga att de inte behöver slösa tid hos mig.

 

[tanten]

Jag har fått frågan men inte tagit illa upp. Det är ju bara att säga nej.
Just då frågade personalen om jag vill runda av beloppet uppåt och skänka till xx.

Det är ju bara att säga nej tack?

 

[Sel]

Ett riktigt otyg som borde förbjudas, jag säger alltid nej på ren princip.
Gör samma sak om folk kommer till dörren och tigger. Då brukar jag avbryta dem och helt enkelt säga att de inte behöver slösa tid hos mig.

... och då spelar det ingen roll om jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ge pengar till organisationen i fråga, jag bara vägrar uppmuntra dörrknackning och andra påträngande medel.

 

[Sel]

Jag har fått frågan men inte tagit illa upp. Det är ju bara att säga nej.
Just då frågade personalen om jag vill runda av beloppet uppåt och skänka till xx.

Det är ju bara att säga nej tack?

Det är inte så lätt för alla att göra det när frågan ställs högt och rätt upp i ansiktet framför en hel kassakö och man känner att man antingen inte vill, eller helt enkelt inte har pengarna att avvara. Grupptryck är jobbigt och skammen över att vara fattig (eller helt enkelt inte vilja ge) kan vara stor.

Edit: samt att det som nämnt inte är rättvist mot personalen som tvingas fråga heller.

 

[Eloise]

Ngn av snabbmatsrestaurangerna har en sån fråga när man betalar med kort. Man trycker nej eller ja (dvs alla behöver svara på frågan men andra ser ju inte vad du svarar). Det tycker jag vore ett bra alternativ även på andra ställen.

Såhär har H&M också det, tre olika belopp förvalt till nån organisation, unicef kanske?
Man väljer belopp eller nej på kortterminalen, personalen frågar inte, och jag behöver inte ta ställning inför andra kunder.
Mycket bättre idé!

 

[nightcrawler]

Det var några såna typer som tiggde pengar här på Coop för några år sen. Dom haffa en direkt och gick på som värsta försäljarna. Dom förstod inte hur jag kunde låta bli att skänka pengar. Det kostar ju inte mer än en pizza i månaden. Jag sa att jag lever på sjukersättning och jag har inte råd med en pizza. Gå på nån som har för mycket pengar att göra sig av med istället.

 

[Shaggy]

Jag har aldrig råkat ut för detta och hatar att skänka pengar till välgörenhet. Skänker man en gång så blir man sedan terroriserad i oändlig tid.
Jag skulle vilja bidra till vissa organisationer men jag gör inte det just pga allt tiggande som det medför.
/Snålkärringen

 

[Silver Girl]

För några veckor sedan hade nån i byn så man kunde plocka solrosor och sen betala genom att skicka valfritt belopp till barncancer fonden. Trevligt tyckte jag så jag gjorde det, omedelbart börjar det komma sms om att skänka mer pengar, blev grinig till slut och avregistrerade mig, nu har dom börjat ringa istället. Nu ångrar jag typ att jag skänkte nåt

Jag gjorde lika, fast skänkte till någon organisation som gjorde reklam i kyrkan, där man tänder ljus för avlidna.
Helt hemskt!!
Hade inte sagt något om de skickade ETT sms typ ”tack för gåvan, här finns mer information om du är intresserad” och typ en länk. Men vet att jag också ångrade dedär typ 40kr jag swishade för ljusen.

Jag har haft samma problem med Hundstallet. De tre brev de skickade innan jag orkade ta tag i att stoppa dem var ju inte vad jag tänkt min lilla summa skulle (delvis) gå till.
Håller mig numera till mina månatliga fasta summor till valda organisationer.