Kär i en idiot (?)

[Zoo]

Har träffat en kille ett tag nu som är världens underbaraste. Har sovit hemma hos han flertal gånger och blir lika varm i hjärtat varje gång han håller om mig och pussar på mig. Vi bor en bit ifrån varandra så vi kan tyvärr inte ses så jätte ofta... Och när vi har sagt hejdå, då är det verkligen hej då.

Är jätte svårt att få kontakt med han på sms eller om jag försöker ringa. Han kan se mina sms och meddelanden på facebook men skiter i att svara. Samma sak om jag ringer också. Blir såklart sårad när han gör så. Och jag vet inte hur många gånger jag har blivit arg och irriterad och raderat hanns nummer och bestämt mig för att nu tänker jag inte prata med han mer. Men NÄR han väl hör av sig faller jag pladask igen, det blir alldeles varm innan för bröstkorgen och jag ger med mig.

Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med den här killen... Blir så otroligt sårad gång på gång, men samtidigt så jävla lycklig när jag väl är med han.
Är det jag som överdriver allt och egentligen inte borde ta åt mig när han inte svarar, eller är det han som är en idiot?

 

[GardenAngel]

Sv: Kär i en idiot (?)

Prata med honom om det! Ställ honom mot väggen och fråga varför han inte svarar. Får du ett svar du inte är nöjd med eller kan acceptera så är det nog bäst att släppa och gå vidare. Men det är först när du vet som du kan ta ett beslut.

Jag vet att det låter hårt, men om man inte frågar så får man inget veta.

 

[Zoo]

Sv: Kär i en idiot (?)

Det är sånt här som jag är så rädd för och helst vill undvika...

Vad ska man säga då? Bara gå rakt på sak? Eller linda in det lite?

 

[GardenAngel]

Sv: Kär i en idiot (?)

Jag är likadan, hatar konflikter. Men jag skulle nog ta ett djupt andetag och gå rakt på sak. "Varför svarar du inte när jag hör av mig? Vill vi ha ut samma saker från denna relationen?" typ.
De flesta killar jag känner, speciellt min egen, föredrar när tjejerna är rakt på sak. För det blir mycket enklare då.

 

[shampiz]

Sv: Kär i en idiot (?)

Det verkar vara ganska vanligt att killar är lite sämre än vi tjejer på att svara på SMS och meddelanbde på FB. Jag tycker absolut att du kan fråga honom varför han inte svarar. Och sen se om du tycker du accepterar hans svar.

 

[miss_madness]

Sv: Kär i en idiot (?)

Jag är likadan, hatar konflikter. Men jag skulle nog ta ett djupt andetag och gå rakt på sak. "Varför svarar du inte när jag hör av mig? Vill vi ha ut samma saker från denna relationen?" typ.
De flesta killar jag känner, speciellt min egen, föredrar när tjejerna är rakt på sak. För det blir mycket enklare då.

Jag är själv väldigt rakt på sak, men det är inte för att min kille gillar det. Det är för min egen skull.

Men jag hade frågat rakt ut, utan att bli aggressiv. Det behöver ju inte bli en konflikt av det.

 

[GardenAngel]

Sv: Kär i en idiot (?)

Det jag menade var att tjejer i allmänhet har (detta är min uppfattning) lite svårare och jobbigare med att vara rakt på sak. Och lindar gärna in saker och ting i oändlighet. För mig, som är vansinnigt konfliktädd och rädd för att såra, så uppfattas "rakt på sak" som en aggressiv metod, och diskussioner känns som konflikter. Men det är för att jag är mesig.

 

[NotlikeI]

Sv: Kär i en idiot (?)

Tycker oftast det också är så, JOBBIGT! Jag är rak på sak. Allt blir så mycket enklare så

 

[Zoo]

Sv: Kär i en idiot (?)

Jag är alltid rak på sak annars. Men just med killar är jag väldigt osäker, så att vara rak på sak i det här fallet skrämmer mig verkligen. Är rädd för att bli ännu mer sårad och att allt bara ska gå i stöpet...

 

[GardenAngel]

Sv: Kär i en idiot (?)

Ja, visst blir det?! Men enda så envisas jag med att gå runt som katten kring het gröt och lägga ut små hintar om olika saker till pv, som inte fattar någonting. Och tills slut frågar jag rakt ut (med gråten i halsen för det är så jobbigt) och får oftast kommentaren "Men varför frågade du inte bara?"

Till TS.
Friskt vågat, hälften vunnet!!

Och jag blir personligen hellre sårad av sanningen, än lycklig av lögnen.

 

[shampiz]

Sv: Kär i en idiot (?)

Och jag blir personligen hellre sårad av sanningen, än lycklig av lögnen.

Håller med dig,

Till TS:I längden så blir man ju bara olycklig om man inte vågar vara ärlig och våga fråga bara för att man är rädd för svaret.

Efter att ha träffat många underliga typer så bestämde jag mig att jag är värd nåt mycket bättre än en massa skit och folk som inte respekterade och värdesatte mig. VIlket slutade i att jag blev väldigt kräsen och gjorde upp en lista med saker som jag värdesatte och tyckte att det var det viktigaste för mig i ett förhållande. Och hade nog räknat med att leva singel för resten av mitt liv. Men i våras så lyckades jag av en slump träffa en kille som motsvarade ALLA mina krav :-) Och dessutom så har vi ungefär samma intressen, musiksmak och har jättekul tillsammans, vilket då inte kom på mina första 5 prioriteringar,
Och jag hade nog inte kunnat hitta en bättre kille och jag är glad att jag hade min lista med krav. Och nej, han är inte världens mest perfekta, utan har sina fel och brister som alla andra, men han har det som jag värdesätter när det gäller ett förhållande
Varför nöja sig med nåt som inte är gott nog?

 

[NotlikeI]

Sv: Kär i en idiot (?)

Jag kan göra så ibland om det är något jag redan tagit upp, som just nu är jag orolig/irriterad på att min sambo inte tar tag i att sälja sin bil! Han har inte längre något körkort, så bilen bara står. Den har aldrig blivit vinterkörd, stod i garage hela förra vintern. Men denna vinter har vi inget garage. Han har haft 3!!!! månader på sig att tvätta den och slänga ut en annons. Om den nu ska stå ute på gatan hela vintern kommer värdet sjunka extremt mycket ju. Har varit rak på sak nog varannan vecka de första 2 månaderna. Nu frågar jag väl mest... "hur går det med bilen?"
Vill liksom inte bråka mer om det, men vill att han göra något åt saken! karlar alltså

Jag tar sanningen 100 gånger bättre än en lögn, vet jag sanningen kan jag iaf börja bearbeta det som hänt och gå vidare. Leva med en massa lögner gör bara att man ältar skiten om och om!

 

[GardenAngel]

Sv: Kär i en idiot (?)

Haha, men det är ju kanske inte "så farligt". (jag har fortfarande inte sålt min moped, jag är 22..)
Jag är mer såhär "undra om han verkligen tycker om mig", "tänk om han vill göra slut", "jag tycker mer om honom än han tycker om mig". Och då har jag världens ärligaste pojkvän som sällan håller käft om vad han tycker och tänker. Sånt går jag och funderar på och det är jättejobbigt.

Så TS, bli inte en mes som jag. Ta tag i saken istället!

 

[Zoo]

Sv: Kär i en idiot (?)

Nej nu ger jag nog upp tror jag! :@
Frågade hur det gick på en tenta som han hade gjort, kors i taket så svarade han. Men trevlig var han inte.

 

[Zoo]

Sv: Kär i en idiot (?)

Blä, är så ledsen att jag bara vill sjunka genom jorden....

 

[Modest]

Sv: Kär i en idiot (?)

Förstår att det känns sjukt trist men försök att komma ihåg att det inte är något fel på dig.
Ni vill bara olika saker, om det nu visar sig vara så när/om du frågar honom.

 

[Modest]

Sv: Kär i en idiot (?)

Nej nu ger jag nog upp tror jag! :@
Frågade hur det gick på en tenta som han hade gjort, kors i taket så svarade han. Men trevlig var han inte.

Och är han dessutom direkt otrevlig så är han ju verkligen inget att hänga i granen!

 

[Zoo]

Sv: Kär i en idiot (?)

Nej kanske inte... Synd att man är ung och dum och inte förstår det!

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Kär i en idiot (?)

Been there, done that... Inte värt det...

Känner igen det där med att "nu jäklar ska jag visa att man inte gör såhär mot mig"
Och så ser man numret i displayen och man smälter och bara måste svara.
Och däremellan är förstås grabbskrället hur underbar som helst och allt så så fint och fantastiskt.

I mitt fall visade det sig att han hade(minst)en flickvän till, troligtvis två. Han klarade sig ur det med en flickvän mindre...
Jag med magkatarr, depression, självkänslan helt körd i botten, alkoholproblem och var tvungen att sluta på min arbetsplats då vi ibland träffades i jobbet.
Ännu ett år senare mår jag dåligt över det, äter antidepressiv medicin, sömntabletter och går hos psykolog eftersom jag var helt trasig som människa när han lekt klart med mig...

Oavsett hur underbart det känns emellanåt är det aldrig värt att tillåta någon att behandla en som en dörrmatta, aldrig! Kan han inte ge dig respekt och omtanke så är han inget att ha, och definitivt inte värd att du bryr dig om honom.

 

[Zoo]

Sv: Kär i en idiot (?)

Hoppas verkligen att det blir bättre för dig snart och KRAM!

Känner igen mig så himla väl i dig, tyvärr... Är i en djup svacka i livet och det här var knappast vad jag behövde.

Till er alla;
Ska man ta bort han över allt? Vet inte om jag vågar.. Tänk om jag ångrar mig, eller om han börjar höra av sig?