Som några av er säkert vet så har jag inte haft den bästa erfarenheten av killar. Nu har jag dock träffat två stycken och mitt huvud är en enda röra.
Den ena, som vi kan kalla A, är två år yngre än mig. Han kommer från en annan del av landet men bor nu i stan pga studier. Han är lååång och otroligt vacker - alldeles för snygg för mig.
Vi träffades på ett uteställe för lite mer än två veckor sedan. Satt och pratade i några timmar och så blev det lite pussar. Efter det har jag träffat honom tre gånger på olika uteställen och vi har återigen suttit och pratat länge. Häromdagen bjöd han ut mig på dejt och vi satt på ett café i sex timmar och pratade om allt mellan himmel och jord och skrattade mycket. Var faktiskt riktigt trevligt! Det hade jag inte väntat mig.
När caféet stängde följde jag med honom hem och såg en film. På morgonen hade vi lite sex sådär. Var väldigt trevligt det med
Sen var det dags för honom att gå till jobbet så jag följde med och vi hämtade även upp en kompis till honom. "Hej Sverige!" sa han glatt när han träffade mig, så tydligen har A pratat om mig. Han var också helt öppen med att hålla om mig och pussa mig trots att hans kompis var med.
Igår sms:ade vi, minns inte vad vi pratade om men vi kom in lite på det här med att inte har så bra erfarenhet av killar. Så då kom allt det här som jag har hört sååå många gånger tidigare: "Jag är inte som alla andra", "Du har träffat fel killar", "Du kanske har träffat den rätte nu" bla bla bla.
Som sagt, han är rolig, gudomligt vacker och allt sånt. Men min magkänsla känns inte bra. Min bästa kompis, som också har träffat honom, har exakt samma magkänsla. Vi kan inte riktigt sätta fingret på vad det är...
Sen har vi då den andra killen, som vi lite fantasifullt sådär kan kalla B. Han är Honom träffade jag på en pub under en fotbollsmatch. Han var där med två kompisar och sin mamma som var på besök i landet (den damen var för övrigt helt underbar!). Hur som helst, han såg att jag hade en snusdosa och sen var konversationen i full gång. När jag och min kompis skulle gå bytte jag och B nummer så att han kunde beställa snus från mig.
Efter det har vi sms:at en hel del och vi har båda samma sjuka humor Har även besökt honom på ett utav hans jobb (bar) några gånger och jag har knappt vågat se på honom eller prata med honom för att jag får fyrverkerier i kroppen. Den känslan har jag bara haft en, enda gång förr (i vintras, men den killen försvann i två veckor och dumpade mig sen över facebook...).
Min magkänsla säger mig att det är så rätt som det bara kan bli och min kompis känner likadant och tycker att jag och B passar hur bra som helst ihop.
Problemet då? Jo, han har flickvän sedan sju år tillbaka. Det berättade han igår. De har dock en del problem och det har inte varit bra mellan dom under en ganska lång tid. "Och sen kom du in i bilden och swept me off my feet" som han så fint kallade det. Han sa att han tycker om mig väldigt, väldigt mycket och att hans höjdpunkt under dagarna är när han får sms av mig. Han berättade också att hans mamma tyckte jag var helt fantastisk och hon kunde inte sluta prata om mig. Han vill verkligen vara med mig.
Hur som helst. Han vill inte såra sin flickvän och han vill inte såra mig. Han har aldrig varit otrogen mot henne (vad han säger iaf) och han vill inte heller att jag ska vara "den andra kvinnan". Så han bad mig om att ge honom tid, en-två månader nåt sånt. Och han förstod helt och hållet om jag inte ville vänta, men att han verkligen vill vara med mig.
Jag uppskattar verkligen hans uppriktighet och att han är ärlig. Såna killar har jag aldrig träffat... Han är lika gammal som mig och berättade för mig att han vill få lite mer ordning på sitt liv, för "vi blir ju inte yngre". Jag gissar på att han har tankar på familj.
Men, det finns mer problem. B är född i England men uppvuxen på flera olika platser i världen. Han har haft en tuff uppväxt och började redan som 13-åring med tunga droger. Numer är han dock "ren" och röker bara gräs. ("Bara" gräs kanske låter lite fel, men jag bor i ett land där synen på marijuana är heeelt annorlunda än i Sverige.)
Man kommer dock aldrig kunna leva ett sånt där Svensson-liv med honom. Han har under en längre tid bott i Asien och har tillsammans med sin far några företag där som hindrar honom från att stanna på en och samma plats för länge. Har iiiingen aning vad det handlar om, men så är det. Han odlar även marijuana som han säljer... Vid första anblick är han en svärmorsdröm, men under ytan är det kanske inte riktigt så. Han är dock en otroligt omtänksam, vänlig och intelligent person.
Ja. Det var det. Ska man gå på magkänslan fastän B har en del skelett i garderoben? A verkar uppriktigt intresserad av ett förhållande men min magkänsla känns inte alls bra. Även han har dock ett drogrelaterat förflutet med det har i princip alla här i landet...
Har faktiskt tagit hjälp av Änglakort angående B (vissa kanske tycker det är löjligt men jag tror på dom och de har haft rätt många gånger förr). Första kortet som kom upp? "New Love", vars betydelse är att jag ska vara öppen för förändringar i min relation och inte hänga upp mig på hur förhållanden "ska" vara.
Oj, vad långt det blev. Jag vet inte vad jag ska göra... Hela mitt inre skriker att B är Han med stort H. Men med tanke på hur hans liv ser ut...? Jag vet inte. Åsikter eller tankar?
Den ena, som vi kan kalla A, är två år yngre än mig. Han kommer från en annan del av landet men bor nu i stan pga studier. Han är lååång och otroligt vacker - alldeles för snygg för mig.
Vi träffades på ett uteställe för lite mer än två veckor sedan. Satt och pratade i några timmar och så blev det lite pussar. Efter det har jag träffat honom tre gånger på olika uteställen och vi har återigen suttit och pratat länge. Häromdagen bjöd han ut mig på dejt och vi satt på ett café i sex timmar och pratade om allt mellan himmel och jord och skrattade mycket. Var faktiskt riktigt trevligt! Det hade jag inte väntat mig.
När caféet stängde följde jag med honom hem och såg en film. På morgonen hade vi lite sex sådär. Var väldigt trevligt det med
Sen var det dags för honom att gå till jobbet så jag följde med och vi hämtade även upp en kompis till honom. "Hej Sverige!" sa han glatt när han träffade mig, så tydligen har A pratat om mig. Han var också helt öppen med att hålla om mig och pussa mig trots att hans kompis var med.
Igår sms:ade vi, minns inte vad vi pratade om men vi kom in lite på det här med att inte har så bra erfarenhet av killar. Så då kom allt det här som jag har hört sååå många gånger tidigare: "Jag är inte som alla andra", "Du har träffat fel killar", "Du kanske har träffat den rätte nu" bla bla bla.
Som sagt, han är rolig, gudomligt vacker och allt sånt. Men min magkänsla känns inte bra. Min bästa kompis, som också har träffat honom, har exakt samma magkänsla. Vi kan inte riktigt sätta fingret på vad det är...
Sen har vi då den andra killen, som vi lite fantasifullt sådär kan kalla B. Han är
Honom träffade jag på en pub under en fotbollsmatch. Han var där med två kompisar och sin mamma som var på besök i landet (den damen var för övrigt helt underbar!). Hur som helst, han såg att jag hade en snusdosa och sen var konversationen i full gång. När jag och min kompis skulle gå bytte jag och B nummer så att han kunde beställa snus från mig. Efter det har vi sms:at en hel del och vi har båda samma sjuka humor
Har även besökt honom på ett utav hans jobb (bar) några gånger och jag har knappt vågat se på honom eller prata med honom för att jag får fyrverkerier i kroppen. Den känslan har jag bara haft en, enda gång förr (i vintras, men den killen försvann i två veckor och dumpade mig sen över facebook...). Min magkänsla säger mig att det är så rätt som det bara kan bli och min kompis känner likadant och tycker att jag och B passar hur bra som helst ihop.
Problemet då? Jo, han har flickvän sedan sju år tillbaka. Det berättade han igår. De har dock en del problem och det har inte varit bra mellan dom under en ganska lång tid. "Och sen kom du in i bilden och swept me off my feet" som han så fint kallade det. Han sa att han tycker om mig väldigt, väldigt mycket och att hans höjdpunkt under dagarna är när han får sms av mig. Han berättade också att hans mamma tyckte jag var helt fantastisk och hon kunde inte sluta prata om mig. Han vill verkligen vara med mig.
Hur som helst. Han vill inte såra sin flickvän och han vill inte såra mig. Han har aldrig varit otrogen mot henne (vad han säger iaf) och han vill inte heller att jag ska vara "den andra kvinnan". Så han bad mig om att ge honom tid, en-två månader nåt sånt. Och han förstod helt och hållet om jag inte ville vänta, men att han verkligen vill vara med mig.
Jag uppskattar verkligen hans uppriktighet och att han är ärlig. Såna killar har jag aldrig träffat... Han är lika gammal som mig och berättade för mig att han vill få lite mer ordning på sitt liv, för "vi blir ju inte yngre". Jag gissar på att han har tankar på familj.
Men, det finns mer problem. B är född i England men uppvuxen på flera olika platser i världen. Han har haft en tuff uppväxt och började redan som 13-åring med tunga droger. Numer är han dock "ren" och röker bara gräs. ("Bara" gräs kanske låter lite fel, men jag bor i ett land där synen på marijuana är heeelt annorlunda än i Sverige.)
Man kommer dock aldrig kunna leva ett sånt där Svensson-liv med honom. Han har under en längre tid bott i Asien och har tillsammans med sin far några företag där som hindrar honom från att stanna på en och samma plats för länge. Har iiiingen aning vad det handlar om, men så är det. Han odlar även marijuana som han säljer... Vid första anblick är han en svärmorsdröm, men under ytan är det kanske inte riktigt så. Han är dock en otroligt omtänksam, vänlig och intelligent person.
Ja. Det var det. Ska man gå på magkänslan fastän B har en del skelett i garderoben? A verkar uppriktigt intresserad av ett förhållande men min magkänsla känns inte alls bra. Även han har dock ett drogrelaterat förflutet med det har i princip alla här i landet...
Har faktiskt tagit hjälp av Änglakort angående B (vissa kanske tycker det är löjligt men jag tror på dom och de har haft rätt många gånger förr). Första kortet som kom upp? "New Love", vars betydelse är att jag ska vara öppen för förändringar i min relation och inte hänga upp mig på hur förhållanden "ska" vara.
Oj, vad långt det blev. Jag vet inte vad jag ska göra... Hela mitt inre skriker att B är Han med stort H. Men med tanke på hur hans liv ser ut...? Jag vet inte. Åsikter eller tankar?
