Timsetim
Trådstartare
Min son verkar kommit in i en känslig ålder, 10 månader. Frågan är hur man som mamma bemöter hans nyfunna "räligheter".
Han har tex aldrig haft några problem med dammsugaren. Brukar klättra på den medan jag dammsuger. Nu börjar han gallskrika när den startas och klänger vid mina ben och är jätterädd.
Helt plötsligt en dag så var han livrädd för vatten. Men bara när vi ska tvätta ansiktet eller bada. Hundens vattenskål är fortfarande jätterolig att plaska i.
Att han blivit rädd för dammsugaren är väl en sak. Visst är det praktiskt om jag kan dammsuga när jag går hemma hela dagarna men jag kan lika gärna göra det när sambon kommit hem. Men det där med vattnet känns som ett större problem.
Ska jag helt sluta med att tvätta honom vid kranen/bada honom eller ska jag fortsätta och helt enkelt visa att det är inte farligt?
Vilket är rätt att göra?
/Timsetim
Han har tex aldrig haft några problem med dammsugaren. Brukar klättra på den medan jag dammsuger. Nu börjar han gallskrika när den startas och klänger vid mina ben och är jätterädd.
Helt plötsligt en dag så var han livrädd för vatten. Men bara när vi ska tvätta ansiktet eller bada. Hundens vattenskål är fortfarande jätterolig att plaska i.
Att han blivit rädd för dammsugaren är väl en sak. Visst är det praktiskt om jag kan dammsuga när jag går hemma hela dagarna men jag kan lika gärna göra det när sambon kommit hem. Men det där med vattnet känns som ett större problem.
Ska jag helt sluta med att tvätta honom vid kranen/bada honom eller ska jag fortsätta och helt enkelt visa att det är inte farligt?
Vilket är rätt att göra?
/Timsetim