Kanske en omplaceringskanin, trots allt

vego96

Trådstartare
Efter att min älskade gammelnin hastigt och mindre lustigt och framför allt, väldigt oplanerat, dog av tandläkarens narkos blev ju hennes kompis Dennis ensam kvar, och ärligt talat är det svårt att se om han trivs med det eller inte.
Han har blivit väldigt social, men han ser så... ensam ut, och då har bor hos mina föräldrar kan jag inte precis tvinga dem att umgås med honom timmavis heller. (De tycker om honom, så han behandlas i stort sett som katterna och är fortfarande ute varje dag, tomtar runt lös i huset på kvällarna, får en och annan godisbit (utöver maten då ;)) och sitter emellanåt i knät när de ser på tv.) Vid närmare eftertanke blir han nog betydligt mer pysslad med än väldigt många andra kaniner... hur som helst, så inbillar jag mig att han vill ha en kompis, så jag la in en annons att jag söker en vuxen hona för omplacering och har fått ett par svar, så har tre olika som ska studeras närmare.

En kommer ägaren med förbi imorrn en vända, två ska jag och sambon åka och titta på på torsdag. Vi får se hur det går. Han kanske inte alls vill ha nån ny kompis... :crazy:
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Alla kaniner jag haft, iaf honor har verkligen uppskattat en eller flera kompisar, de slickade varandra, åt tillsammans osv så jag tror nog du gör rätt som tittar efter en kompis.

Jag hade gärna haft en kompis till Neo, han verkar nöjd med livet men jag tror ändå han skulle gilla en kompis, tyvärr är han inte kastrerad så det blir lite svårt. Funderar på att kastrera honom senare men vet inte vad det kostar och hur stora risker det är.
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Funderar på att kastrera honom senare men vet inte vad det kostar och hur stora risker det är.

När jag lämnade in Dennis för kastrering kostade det 704 kr, 700 för kastrering och 4 kr för en extra antibiotikaspruta. Jag tror att han sövdes och tja - kaniner och sövning... :grin: - men veterinärerna har väl alltmer gått över till lokalbedövande och lugnande istället, just för att minimera riskerna med det. Ring vetten och fråga? :)
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Nu har alla tre potentiella kaniner blivit hälsade på och beundrade, som sig bör. Nuvarande ägare var förbi med ena kaninen igår, en vit blåögd rexvädur, verkar väldigt snäll och lätthanterlig, har dock ungar nu så kan levereras tidigast om drygt en vecka när de är åtta veckor gamla (bra, tycker jag).

Idag har vi tittat på två andra, som är kompisar och delar bur (tjejen som har dem tog dem just för omplacering, inget hon tänkte ha i sin egen avel), blandraser av olika slag. Rätt blyga och lite ohanterade kaniner, som dock verkade väldigt rara båda, inga tendenser till aggressivt beteende överhuvudtaget, de gick bra att klappa i buren, lyfta upp, kolla klor och tänder. Lite sprattel när de skulle tillbaka i buren igen men förmodligen mest höjdskräck, släppa in genom framluckan funkade bra.

Det lutar väl mest åt att prova med lilla vita rexen (trots att jag egentligen inte är nåt större fan av vita kaniner), dels att hon verkade mer cool vid hantering, dels att jag tycker det vore synd att dela två kaniner som så uppenbart tyr sig till varandra och jag inte är helt hundra på att Dennis skulle uppskatta att ha en kompis som försöker smita in under magen på honom så fort det är nåt.

Grejen är ju mest den att alla tre är jättesöta och trevliga och nån av dem skulle säkert kunna funka bra med Dennis, och det är ju huvudsaken, det är ju för hans skull vi ska ha en till, men jag får ingen "den, såklart!"- känsla av nån av dem. Och det kanske man också ska skita i, för det hade jag inte när det gällde hästen heller, och henne har jag ju haft i 12 år, så här långt, och ens överväga att sälja henne kommer jag göra när helvetet fryser till is, ungefär. :D

Jösses, vad virrigt. Idéer, nån? :confused:
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Prova vitingen först :)

Lilla vitingen tackade jag nej till, hon var bara dryga året så tyckte hon var väl ung, och de andra nändes jag inte ta beslutet att skilja på :o, så som det ser ut nu tar jag hem en fyraårig madagaskarvädurskorsning på fredag. Söt liten krake som tävlat hoppning en hel del. Vi får se hur det går.
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Hm. Visade sig tyvärr att det var en rejäl dam på tre kg, och det är lite väl stort, då jag inte riktigt har det utrymmet. Letar vidare...
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Så tråkigt.
Bara nya tag som gäller :D


Eventuellt kommer jag också behöva nytt sällskap till min ena kanin då hennes partner hamnat i en ond spiral och vi kommer avliva honom innan livsgnistan försvinner (:cry: , min fina älskade, underbara).

Har du märkt någon förändring på kaninen som blev kvar när den blev ensam?
Jag är också i valet och kvalet om hon ska få vara ensamkanin eller om jag ska låna hem systers kanin som sällskap - de kommer inte få gå tillsammans.
Honan som blir ensam är VÄLDIGT bestämd och om hon vill gör hon mos av den andra kaninen.
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Nej, jag har inte märkt nån större förändring på honom, egentligen, men vi tycker synd om honom, och nu när vi hade kaninbesök av den lite väl stora honan verkade han uppskatta det, väldigt nyfiken och positivt inställd, vilket iofs är bra, då vet man ju att han nog faktiskt kan tänka sig en ny polare. :)

Men annars... enda skillnaden är att han har blivit väldigt social och hellre vilar under köksbordet än ute i hallen utanför buren. I övrigt äter han som han ska och är pigg och verkar må bra, hans ögon har börjat rinna lite, men det kanske de har gjort hela tiden, bara att man inte märkt det om gammelninen hållit efter det när hon tvättat honom? :confused: Inget han verkar lida av, och nu när han inte är ute i blåsten längre så har det minskat.

Tråkigt med din kanin. :( Jag hade nog avvaktat och sett om den som är kvar verkar trivas på egen hand eller inte. Det verkar vara så himla olika hur de reagerar när de blir själva, och om man inte märker nån skillnad alls är det ju egentligen svårast att veta hur man ska göra.
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Skönt att din verkar klara omställningen bra.
I måndags somnade min älskade nin in :cry: , han är oerhört saknad av oss människor.
Än så länge tycker jag att honan som blev kvar hanterar det OK, men hon är inte lika aktiv och blivit lite tillbakadragen. Det var hanen som var den drivande. Visst hon skuttar upp, men inte lika mycket.
Vi ska göra om lite, så hon hamnar i akvarierummet som är närmare centrum i huset - hallen. Kaninerna bodde innan i ett rum längst bort, man fick gå igenom akvarierummet innan man kom dit, men vi brukade öppna upp så de fick komma ut i resten av huset när vi var hemma.
Men det rummet ska göras om, och honan får flytta till akvarierummet så hon kommer lite närmare oss. Jag hoppas hon blir modigare och mer framåt annars känner jag mig tvingad att leta reda på en vän åt henne. Kanske blir hon snällare mot systers kanin ifall hon saknar kaninsällskap.
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Men fy vad tråkigt, jag beklagar verkligen. Vet ju själv hur det känns... :(
Hur din kvarvarande kanin tar omställningen lär ju visa sig, kanske tuffar hon till sig när hon blir ensamkanin, just för att det inte finns nån annan som avvärjer eventuella faror åt henne? Eller så kanske det är de illbattiga kaninerna som verkligen mår dåligt av att bli ensamma, just för att de inte längre har en sidekick att härja med. Vill inte syster behålla sin kanin själv då?

För övrigt tror jag att jag hittat en "den, såklart!" nu...! Det känns så. :laugh: Återkommer i frågan...
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Hon har faktiskt blivit lite bättre. Vi har gjort i ordning en innebur i akvarierummet (som numera heter Dollyrummet) som hon får vara i under nätterna och sen under dagarna när vi är hemma så har hon möjlighet att vara ute i hela huset.
Ofta går hon ner till sitt gamla hem, djurrummet, och ligger där och vilar på sitt favoritställe. Hon och Diff brukade alltid ligga där tillsammans... Alltid lika gosiga, Dolly är svartnosen.
PICT4164.jpg


Men hon kommer när jag ropar och så fort vi håller på och donar i dollyrummet eller fd djurrummet så är hon med och springer runt benen. Ibland vågar hon sig ut i hallen också. Jag känner mig positiv faktiskt.

Vad är det för kanin du hittat? :laugh:
 
Senast ändrad:
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Verkar som hon håller på och anpassar sig till singellivet då med andra ord? Med lite tur och tålamod kanske hon snart kommer och ser på TV ihop med er frivilligt. :laugh:

Imorrn ska jag hämta upp nya kaninfröken, en liten knappt tvåårig lejonhuvad dvärgvädur, med stamtavla och allt. Tjejen som har henne nu har använt henne i sin avel ett par gånger, men tycker att hon har gjort det hon ska, så nu är det dags för henne att få ett nytt hem som sällskap istället. Lika bra att prova nu innan kylan kommer på allvar, hon bor ute för närvarande och det kommer hon få fortsätta med ifall det inte skulle funka och hon ska returneras. Istället så ska hon och Dennis stundvis få socialisera i garaget tänkte jag, så det inte blir så galet stor temperaturskillnad för nån av dem, skulle hålla sig runt tio grader framöver. Om hon blir kvar, vilket jag tror och hoppas, så får hon bo i garaget ett par dagar så hon hinner acklimatisera sig till högre temperatur, innan hon flyttar inomhus helt. Burarna står i hallen, och huset är så pass kallt att där inte brukar vara mer än runt 18 grader, så det blir nog bra i så fall. :)
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

För någon dag sedan hade hon hoppat upp i husses knä ett par gånger när han satt i soffan och glodde på tv :)
Men hon ser ensam ut ibland.

Så roligt, hoppas den nya kaninen finner sig tillrätta och kommer överens med Dennis! :) Uppdatera!
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Frågan är ju om de känner sig ensamma, eller om man på nåt sätt projicerar sin egen sorg och saknad på dem. Men jo, om de är vana att alltid ha sällskap blir det ju en rejäl omställning för dem.

Jag hämtade upp lilla Love idag, och installerade henne i uteburen. Verkar vara en tuff liten tjej som mest verkade tycka det var konstigt att inte ha nån burkompis. Satt ute hos henne med Dennis i knät och då skulle hon fram med en gång och hälsa, så det blev lite nosande över väggen. De såg ärligt talat rätt nöjda ut båda två, så förhoppningsvis kommer det funka fint, verkar vara en trevlig kanin och att hon är söt som socker gör ju inte det hela sämre. :laugh:

IMG_0506.jpg


IMG_0494.jpg
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Det är ju det som är lite lurigt, känner HON sig ensam eller SER hon bara ensam ut?
För såsom läget är just nu, fungerar det INTE med en till (ny) kanin. Hur gärna jag än skulle vilja :( . Honan är själv en omplaceringskanin och jag vill inte lämna iväg henne och riskera att hon kommer fel. Dessutom skulle inte vilken kanin som helst fungera med henne, hon är väldigt tuff och bestämd. Men även söt och har gulliga egenheter :love:

Åh vilken söting du fått tag på! :laugh:
Fortsätter hålla tummarna för att dina kaniner kommer tycka om varandra!
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Men du... avvakta lite så ser du ju hur det hela utvecklar sig. Det är ju inte alls säkert att hon vill ha sällskap, men det lär ju visa sig, så småningom. En av förutsättningarna nu när jag letat ny kanin har ju varit att jag kan ha den på prov och se om det funkar, och om inte, att jag kan lämna tillbaka den. Det är ju ett rätt grundläggande krav, och de som svarat på min annons har varit fullt införstådda med det. Lite bök, visst, men hellre det.

Idag släppte jag ihop kaninerna på altanen, i två olika omgångar. Lite spring och en massa nosande men ingen som var aggressiv eller tjurade ihop så det verkar funka bra det här. :laugh: Kan ju informera om att ingen av dem var särskilt intresserad av att gå in i bur respektive hus, det var tydligen mycket roligare att vara ute och bränna runt. :D Det har inte märkts nån större skillnad på Dennis att bli själv, tyckte jag, men nu... herregud, vilken aptit han har fått. Skoj att han verkar uppskatta sällskapet, och hon får nog bli kvar, imorrn får hon flytta in i garaget. :)
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Det låter som att de gillar varandra! :D
Mer bilder på kaninerna!

Ja, jag avvaktar lite till. Igår var hon helmysig, skulle vara med och dona när vi var i vardagsrummet. När jag lade ut ett undertäcke till häst på hallgolvet så gosade hon in sig i det, helsöt. Sambon låg i soffan och hux flux hade hon hoppat upp i famnen på honom :love: .
Det är ändå kul att hon blivit såpass social, för det var hon inte när hon kom till oss, sprang i början långt bort i djurrummet ("kaninburen") när hon såg oss komma. Hon har själv fått börja välja att umgås med oss, det har tagit tid men det har ju fungerat. Sen tror jag också att hon påverkats av Diff som jämt varit framåt och positiv till oss :)
Kapar lite halvt din tråd nu, men känner att jag vill lätta lite på oron. Igår råkade katten skrämma henne (och hon skrämde i samma veva katten). Hon kom med världens fart in i vardagsrummet, sprang i panik in i möbler innan jag lyckades fånga upp henne, totalt panikslagen, men lugnade sig fort i famnen. Stackars flicka. En kvart senare så ser jag att hon är halt på h.f. Stödjer men inte riktigt. Är så orolig att samma veva som med diff ska upprepa sig. Han bröt benet för 3 år sedan, djursjukhus och återbesök och såg bra ut. Lät vet kolla på det regelbundet sen. I somras började han få ont igen och sen avlivades han nyss pga ligamenten i det benet var helt slut :cry: . Jag vill verkligen inte att historien ska upprepa sig!
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Aj, rackarns då..! Men inte kan du väl ha sån otur att du får en uppföljare med samma problem, det vore ju för bedrövligt. :( Nu kanske jag tänker lite virrigt, men om nu kaninen har ont i ena benet, är det då inte risk att den istället överbelastar andra benet och att det blir "utnött" istället?

Förhoppningsvis så är det inget allvarligt med Dolly, kanske hon sträckte sig när hon for runt på golvet? Verkar det bli bättre eller sämre?
 
Sv: Kanske en omplaceringskanin, trots allt

Imorse var det inte riktigt helt bra, men sen har det faktiskt blivit bättre och bättre. Nu använder hon benet ordentligt igen, men jag ska hålla ett extra öga på fröken så det inte blir sämre igen :)

Det var ligamenten i det brutna benet som var totalslut på älskade Diff. Vet inte hur det kunnat bli så, orkade inte prata så mycket om det när vi träffade veterinären...

Jag har märkt att det finns risk att vi kommer skämma bort henne med godsaker nu när hon är ensam och dessutom bor lite närmare husets centrum, man ser henne så fort man ska till toaletten/köket/sovrummet/vardagsrum/akvariumen etc. Så fort jag får något över i matlagningen; kokt potatis, grönsaker, pasta :o , etc så får hon smaka små bitar. Jag får vara uppmärksam så hon inte går upp i vikt!
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 437
Senast: lilstar
·
Övr. Barn Ursäkta ett långt inlägg, men jag hoppas på hjälp! Vår son Z upplever sig bli mobbad av en flicka, J i hans klass. De går i 4:an...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
8 212
Senast: Aliide
·
Hästmänniskan Börjar tvivla på om jag någonsin kommer att "bli av med" min häst :cry: Köpte henne för bara 2 år sen. Det sa klick på en gång...
2
Svar
26
· Visningar
6 291
Senast: jerseyko
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp