Sv: "Kanonkulefattning"
Montéryttare skrev:
Jag har ett liknande problem... Hästen kickar igång galoppen. Är lite tröttsamt att klamra sig fast tills hon lugnat ner sig. Ägaren säger att hon altid gjort så... Sen drar hon gärna iväg i eget önskat tempo... Fats nu har jag börjat med att varje gång hon ökar går vi ner till skritt o om hon är olydyg gör jag halt och ryggar för att få kontakt/kontroll/uppmärksamhet ifrån henne...
Ska lägga på en graman och testa... I övrigt är hon sjukt kännslig för skänkeln!!! Försöker att bara göra det försiktigt då hon har öronen slickat bakot när galoppfattningen kommer....
Nån som vet varför!?!
Det där låter EXAKT som en ponny jag red för ett par år sen, som var i en tillridningsfas skulle man kunna säga eller snarare inridning på en häst som redan kan lite..
Jag red först ponnyn utan graman (fick reda på i efterhand att jag "borde" ha haft det men då var det lite sent
) och hästen gick jätteostadigt i traven framförallt och bara FLÖG framåt när jag råkade nudda till med skänkeln lite för långt bak. Fick dra fram vaderna och hälarna och fullständigt fixera där - räta upp mej själv som bara f*n och tänka "håll balansen.. håll balansen.. håll balansen.." och bara kramade lite lätt i innertygeln samtidigt för att få mer sökning framåt/nedåt. Galopperade inget den dagen för det kändes så bra i slutet på traven när hästen äntligen travade lugnt och balanserat med bra avslappning i överlinjen
fick sedan höra att det var en typisk "köra-upp-huvudet-i-övergångar" -häst och det gjorde den inte.
Nästa gång red jag MED graman och efter att de andra hade ridit mycket med graman på den. Fick negativ respons redan från första stund, men jag tänkte att det kanske skulle bli samma sak som förra gången att den skulle slappna av efter et tag. Tji fick jag - när jag skulle fatta galopp fullkomligt exploderade den, saktade visserligen av när man bad om det men det kändes inge bra.
Jag vill inte skylla ALLT på gramanen men jag tror det bidrog lite till att göra hästen pressad, den kände sej inte fri.
Men skänklarna var den stora boven i dramat och när den hade vant sej vid att man inte skänklade i sjävla galoppfattningen så gick det bättre. Den var ju verkligen överkänslig för skänklarna.
När den däremot hade blivit lugn och avslappnad och i hyfsad balans kunde man smyga dit skänklarna, gjorde bland annat skänkelvikning och lite svaag öppna i trav.
Nu i efterhand kommer jag aldrig förlåta "ägarna" till ponnyn som filosoferade som så att om hästen var rädd för något tog man i extra mycket, en ponny ska kunna bli riden av små ryttare som sparkar så det ska den minsann tåla. Det de gör är alltså att sätta på gramanen, skänkla som
med resultatet att hästen flyger fram som en kanon, ryttaren ryter till och drar i tygel + graman.
Ponny blev så stressad och rädd att den darrade i hela kroppen efteråt och dessutom inte såg sej för vart den gick och klev ner med kotan på en hård kant = blockhalt.