Är alkohol berikande i ert liv?
Det tycker jag!
Dricker ni vad ni anser "lagom" mycket?
Ja, lagom är väl ett kontinuum från inget alls till drickande som ej ger större konsekvenser.
Dricker ni alls?
Ja, jag dricker oftast inte vin/öl i veckorna men det händer om jag äter bra mat eller går på aw eller har ett stämningsläge som jag tycker skulle bli bättre av ett glas vin hehe
Hur viktig är alkoholen för er?
Vore tråkigt att inte ha det alls! Små gnissel i mellanmänsklig kontakt utraderas av den känner jag, och umgängen lyfts ofta!
Ser ni mycket av alkoholens baksida i er omgivning? Har ni själva kanske erfarenhet av missbrukande anhöriga, vuxit upp som barn i alkoholiserade miljöer, levt med partners som inte klarat av att hantera alkohol, vänner som farit illa, ni själva som inte "klarat av drickandet"?
Jag har personer i min omgivning som definitivt är risk/missbrukare, men vars liv ej fallerat fullständigt. Sedan träffar jag många som lider enorma konsekvenser av alkoholen på mitt jobb.
Jag skulle bli lite ledsen om alkoholen totalförbjöds, och det scenariot är oerhört hypotetiskt, folkopinionen mot det är för stark. Det är svårt att ställa min ganska okomplicerade relation som delas av de flesta mot det enorma lidande som alkoholen skapar bland en minoritet och deras omgivning, och kanske är jag en smula egoistisk som vill ha den kvar. Själv är jag helt klart berusad vissa helger, och det är skoj, och de gråa dagarna dagen efter ödelägger inte alltför mkt jag egentligen skulle velat hinna med. Ibland kan jag längta efter att komma bort från en känsla med alkoholens hjälp men det behovet är aldrig överhängande på något vis, kan lika gärna ringa en kompis och prata av mig eller ta en joggingtur. Så jag har tur, behöver liksom inte kämpa alls med någon destruktiv längtan.