Kan vi ha en till rasvalstråd?

[BornAgain]

Visst ska man ha det man vill ha, men då gäller det att veta vad man vill ha. VAD är det hos schäfer som gjort att du fastat för rasen?

Är det viktigt att kunna ha hunden lös så är de inte säkra kort - det finns jakt och individer som inte gillar främmande hundar. De kan vara rena as som unghundar. De lyder oftast - men de lyder det du säger och inte det du tror att du säger (du kan ha tränat på att ignorera andra hundar - men blir du rädd/arg på promenaden kan det smälla ändå). Vill man undvika skärpa ska man kanske fundera ett varv till. Ofta är de jobbiga bitarna sådant man får ta, priset för att få en reaktionssnabb hund med lite motor och tåga (=det är något att jobba på att fokusera och inte något att kväsa). Jag har mycket kunniga människor i min närhet som kämpar med sina unghundar just nu (och jag är himla avundsjuk på de hundar de sannolikt har när de kommit igenom det här stadiet).

Så vore jag du skulle jag fundera på varför en schäfer är drömhunden, sedan skulle jag lista sådant jag absolut inte vill se i min hund, vad jag vill se, vad jag kan erbjuda. Därefter skulle jag börja prata med schäfermänniskor. Hålla koll efter hundar jag gillade på tävlingar, kurser etc. Jag skulle inte köpa någon annan hund innan jag undersökt schäfer-alternativet och kollat om det verkligen är en schäfer jag vill ha.

 

[linnsan]

Både och egentligen. Att hunden har lite skärpa gör egentligen inget, för det verkar vara många raser som har mer eller mindre dos av det. Jag är mest rädd att det ska bli ett problem för mig som relativt oerfaren, och framförallt folk i bekantskapskretsen som inte har vana av den typen av hundar. Jag vill kunna lämna bort hunden utan att vara rädd för att de inte fixar diverse situationer, om hunden blir skarp öht.

Jaktlust är inget jag önskar, men det har heller ingen större betydelse som så. Jag gillar att kunna ha hunden lös på promenader, men går det inte så går det inte. Jakt har jag däremot hört är en fördel om man vill kunna dra med hunden.

Jag vill att hunden ska fungera väl med andra djur. Framförallt vill jag inte ha ett jaktbeteende mot familjens djur, katter. Mina katter är världens dumsnälla djur, de skulle aldrig någonsin tukta till en hund utan går/springer eller slänger sig på rygg. Så det är i så fall jag som ensam får lära hunden vett och etikett

Jag skulle säga att det är i ganska få situationer som det är just skärpan som blir jobbig när det kommer till schäfer. Isåfall är det väl kamplusten och att de är oömma fysiskt. Vilket gör de lite brötiga och att de snarare kan gå igång av fysiska korrigeringar än ta till sig som tex "mjukare" raser gör. Så är ju dock många brukshundar. Lappar jag tex till schäfern i huvudet så tycker hon det är skitkul. Hade jag gjort likadant mot lillhunden av sällskapstyp så hade han ju tagit väldigt illa vid sig

Jag upplever dock att jobbar man med hundens drifter istället för emot som så är de ganska "enkla" hundar. De är ju väldigt lättköpta och gör typ vad som helst för en boll. Att vara tydlig och konsekvent är såklart också viktigt. Oavsett vad för metoder man själv gillar att använda sig av.

Där aggression möjligtvis kan vara ett problem är väl kring andra hundar då. Beroende på vad man förväntar sig. Det är explosiva hundar och det kan hända mycket snabbt. Där anser jag även att folk måste veta hur de ska få loss hunden för man vet aldrig vad för nötter man möter ute som har sina hundar lösa med 0 koll.

Annars tycker jag inte att de är så jobbiga eller har mycket skärpa. Schäfrar är ju generellt socialt öppna och trevliga mot folk. Katter brukar inte heller vara ett problem. Kan vara såklart. Men finns många schäfrar som lever med katt. Min gör det. Att vara konsekvent där och tex ta undan valpen så fort den är på katterna borde vara ganska effektivt. Jag gjorde så med min när hon var valp och var på mina andra små hundar och ville leka när inte dom ville Stängde undan henne tills hon lugnat ner sig och då fick hon komma ut igen. Ibland gick vi ut och lekte/tränade/gick en sväng istället. Beroende på om hon var övertrött eller var uttråkad.

Jakt har de ofta en del dock. Det är ju användbart i arbete. Men jag upplever det inte som supersvårt generellt att få under kontroll. Träna mycket inkallning med dunderbelöning (boll tex) och att de aldrig kommer undan inkallningen (ha lina tills den sitter).

 

[linnsan]

Jag tycker inte min schäfer är särskilt jobbig att leva med ärligt talat. Vi kör en hel del drag och då ignorerar hon allt. Konstigt nog finns det en hel del folk som låter sina hundar göra utfall på trånga grusvägar så den hamnar 1 m från min tik som springer framför cykeln Hon ignorerar dock, flyttar sig snarare ifrån hunden. Vilket är väldigt skönt. Däremot skulle det högst troligt bli bråk om de kom ända fram. Det skulle hon förmodligen inte tolerera.

Jag har under en period tränat henne mentalt ganska lite. Däremot kör vi mer drag/cyklar med henne löst. Jag upplever inte att hon är jobbig eller saknar något. Igår och i förrgår så hade hon total vila. Vi gick enbart ut på korta rastningsrundor på 5-15 min. Ben fick hon dock att tugga på. Inte blir hon jobbig då heller. Det blev inte heller förra schäfern.

Generellt så motioneras hon 1-2 h om dagen. Ibland mer, ibland mindre. Med promenad eller cykel. När jag hade häst så följde hon med på ridturer istället. Sen får hon göra något mentalt 1-7 dagar i veckan. Spår, lydnad, uppletande eller trickträning. Lägger väl då ca 15-60 min tid på aktiv träning. Sen får man lägga till tid för om man åker iväg eller tränar med andra också. Det går ju att träna väldigt effektivt om man har ont om tid eller ork en period. Generellt är ett 500 m långt asfaltsspår ju jobbigare för hunden än 1500 m långt spår i skog eller på äng. Men klart man ska gilla att träna hund om man ska ha brukshund. Annars blir det lätt fel Menar mest att det inte behöver vara så extremt för att hunden ska vara nöjd.

Är det dock väldigt viktigt att hunden är lättsam i vardagen och att hunden fungerar bra med andra djur skulle jag välja en annan ras än schäfer. De är sällan dumsnälla mot andra hundar som en labbe och dom flesta skulle gärna ta iaf mindre vilt om de får tillfälle.

Collie av bra linjer eller kanske storpudel? Labbe eller springer spaniel?

Minns inte vad du skrev om pälsvård? Men själv tittar jag lite på olika raser för framtiden och funderar på något enklare än schäfer vardagsmässigt. Samtidigt som jag vill kunna köra drag och träna med hunden. Storpudel är ganska högt upp på listan faktiskt. Att lägga ner ett par timmar och klippa ner den helt varannan-tredje månad och däremellan typ dra en kam igenom den någon gång ibland känns ganska görbart tycker jag. Känner till ett par pudlar som jobbar via någon organisation som får uppdrag av polisen att söka efter folk som kommit bort och det har även deltagit ett gäng pudlar i iditarod vid något tillfälle på 80-90 talet Jag tycker de verkar vara trevliga, pigga men lättsamma hundar.

 

[Thunderjaw]

Utan att ha egen erfarenhet: Dalmatiner? Svägerskan har haft två riktigt trevliga.

Ska kolla upp rasen

Ja, det är ju olika hur man är som person. Jag hade dött tråkdöden om jag köpt en annan typ av hund. Livet är för kort för att köpa något annat än det man vill ha liksom. Har aldrig ångrat dobermann som första hund faktiskt.

Ja, det gäller ju tänka ut hur mycket man kan ge hunden men det du planerar låter ju absolut som det skulle räcka för en brukshund.

Klart man ska fundera ordentligt men som sagt, ibland måste man våga lite med så man blir nöjd med sitt hundliv.
Vill man egentligen helst ha en schäfer så vet jag liksom inte om man blir så nöjd med något annat? Då är det kanske lättare att hitta lite mer "lagom" linjer där?
Men återigen, det handlar om hur man är som person.

Ja, det är möjligt att det blir tråkigt med en annan ras. Jag är nog mest rädd att det blir fel, att jag får mer hund än vad jag jäktar med även om jag försökt hitta "lagom" linjer. Jag brukar återkomma till Schäfer, men sedan är det igen något som skrämmer mig och jag går tillbaka till att tänka att t.ex. labbe är ett bättre alternativ. Jag kommer antagligen inte kunna ta bort Schäfer helt från funderingarna, utan tänker att när det väl är dags får jag gå efter vad jag känner bäst för.

Visst ska man ha det man vill ha, men då gäller det att veta vad man vill ha. VAD är det hos schäfer som gjort att du fastat för rasen?

Är det viktigt att kunna ha hunden lös så är de inte säkra kort - det finns jakt och individer som inte gillar främmande hundar. De kan vara rena as som unghundar. De lyder oftast - men de lyder det du säger och inte det du tror att du säger (du kan ha tränat på att ignorera andra hundar - men blir du rädd/arg på promenaden kan det smälla ändå). Vill man undvika skärpa ska man kanske fundera ett varv till. Ofta är de jobbiga bitarna sådant man får ta, priset för att få en reaktionssnabb hund med lite motor och tåga (=det är något att jobba på att fokusera och inte något att kväsa). Jag har mycket kunniga människor i min närhet som kämpar med sina unghundar just nu (och jag är himla avundsjuk på de hundar de sannolikt har när de kommit igenom det här stadiet).

Så vore jag du skulle jag fundera på varför en schäfer är drömhunden, sedan skulle jag lista sådant jag absolut inte vill se i min hund, vad jag vill se, vad jag kan erbjuda. Därefter skulle jag börja prata med schäfermänniskor. Hålla koll efter hundar jag gillade på tävlingar, kurser etc. Jag skulle inte köpa någon annan hund innan jag undersökt schäfer-alternativet och kollat om det verkligen är en schäfer jag vill ha.

Det är trevligt att kunna ha hunden lös, men inte jätteviktigt. Jag är medveten om att det finns jakt hos Schäfer och att det kanske inte går att ha de lösa. Skärpa hos hund har skrämt mig för att många jag pratat med som skaffat brukshund (som det främst varit) har önskat att de skaffat en lättare ras just pga skärpa hos hunden. Jag vill inte minnas att jag tänkt på skärpa som ett problem innan jag började prata med folk där många avråder från raser med skärpa till sådana som inte har erfarenhet av det sedan innan.

Varför jag fastnat för Schäfer är för att jag bl.a. gillar deras vilja att vara till lags, lyhördhet, föremålsintresse och driv. Det är en ras du kan tävla på lägre nivå, men även en ras du kan komma långt med. Den är mångsidig och gör bra ifrån sig i de flesta sporter. Jag gillar även egenskapen att rasen verkar lite "förlåtande" för misstag och även att de är mer reserverande i sättet att de främst tyr sig till ett fåtal personer och är inte lika mycket "älskar allt och alla" som t.ex. Labbe.

För någon som är tävlingsintresserad eller vill ha en aktiv vardag, ser jag rasen som ett väldigt bra alternativ.

Jag kommer nog inte välja bort Schäfer helt, det har jag i alla fall inte kunnat göra hittills utan det är en återkommande fundering att skaffa rasen. Men jag kommer inte skaffa den om jag inte är helt säker på att det är vad jag vill i slutändan.

 

[Thunderjaw]

Jag skulle säga att det är i ganska få situationer som det är just skärpan som blir jobbig när det kommer till schäfer. Isåfall är det väl kamplusten och att de är oömma fysiskt. Vilket gör de lite brötiga och att de snarare kan gå igång av fysiska korrigeringar än ta till sig som tex "mjukare" raser gör. Så är ju dock många brukshundar. Lappar jag tex till schäfern i huvudet så tycker hon det är skitkul. Hade jag gjort likadant mot lillhunden av sällskapstyp så hade han ju tagit väldigt illa vid sig

Jag upplever dock att jobbar man med hundens drifter istället för emot som så är de ganska "enkla" hundar. De är ju väldigt lättköpta och gör typ vad som helst för en boll. Att vara tydlig och konsekvent är såklart också viktigt. Oavsett vad för metoder man själv gillar att använda sig av.

Där aggression möjligtvis kan vara ett problem är väl kring andra hundar då. Beroende på vad man förväntar sig. Det är explosiva hundar och det kan hända mycket snabbt. Där anser jag även att folk måste veta hur de ska få loss hunden för man vet aldrig vad för nötter man möter ute som har sina hundar lösa med 0 koll.

Annars tycker jag inte att de är så jobbiga eller har mycket skärpa. Schäfrar är ju generellt socialt öppna och trevliga mot folk. Katter brukar inte heller vara ett problem. Kan vara såklart. Men finns många schäfrar som lever med katt. Min gör det. Att vara konsekvent där och tex ta undan valpen så fort den är på katterna borde vara ganska effektivt. Jag gjorde så med min när hon var valp och var på mina andra små hundar och ville leka när inte dom ville Stängde undan henne tills hon lugnat ner sig och då fick hon komma ut igen. Ibland gick vi ut och lekte/tränade/gick en sväng istället. Beroende på om hon var övertrött eller var uttråkad.

Jakt har de ofta en del dock. Det är ju användbart i arbete. Men jag upplever det inte som supersvårt generellt att få under kontroll. Träna mycket inkallning med dunderbelöning (boll tex) och att de aldrig kommer undan inkallningen (ha lina tills den sitter).

Jag tycker inte min schäfer är särskilt jobbig att leva med ärligt talat. Vi kör en hel del drag och då ignorerar hon allt. Konstigt nog finns det en hel del folk som låter sina hundar göra utfall på trånga grusvägar så den hamnar 1 m från min tik som springer framför cykeln Hon ignorerar dock, flyttar sig snarare ifrån hunden. Vilket är väldigt skönt. Däremot skulle det högst troligt bli bråk om de kom ända fram. Det skulle hon förmodligen inte tolerera.

Jag har under en period tränat henne mentalt ganska lite. Däremot kör vi mer drag/cyklar med henne löst. Jag upplever inte att hon är jobbig eller saknar något. Igår och i förrgår så hade hon total vila. Vi gick enbart ut på korta rastningsrundor på 5-15 min. Ben fick hon dock att tugga på. Inte blir hon jobbig då heller. Det blev inte heller förra schäfern.

Generellt så motioneras hon 1-2 h om dagen. Ibland mer, ibland mindre. Med promenad eller cykel. När jag hade häst så följde hon med på ridturer istället. Sen får hon göra något mentalt 1-7 dagar i veckan. Spår, lydnad, uppletande eller trickträning. Lägger väl då ca 15-60 min tid på aktiv träning. Sen får man lägga till tid för om man åker iväg eller tränar med andra också. Det går ju att träna väldigt effektivt om man har ont om tid eller ork en period. Generellt är ett 500 m långt asfaltsspår ju jobbigare för hunden än 1500 m långt spår i skog eller på äng. Men klart man ska gilla att träna hund om man ska ha brukshund. Annars blir det lätt fel Menar mest att det inte behöver vara så extremt för att hunden ska vara nöjd.

Är det dock väldigt viktigt att hunden är lättsam i vardagen och att hunden fungerar bra med andra djur skulle jag välja en annan ras än schäfer. De är sällan dumsnälla mot andra hundar som en labbe och dom flesta skulle gärna ta iaf mindre vilt om de får tillfälle.

Collie av bra linjer eller kanske storpudel? Labbe eller springer spaniel?

Minns inte vad du skrev om pälsvård? Men själv tittar jag lite på olika raser för framtiden och funderar på något enklare än schäfer vardagsmässigt. Samtidigt som jag vill kunna köra drag och träna med hunden. Storpudel är ganska högt upp på listan faktiskt. Att lägga ner ett par timmar och klippa ner den helt varannan-tredje månad och däremellan typ dra en kam igenom den någon gång ibland känns ganska görbart tycker jag. Känner till ett par pudlar som jobbar via någon organisation som får uppdrag av polisen att söka efter folk som kommit bort och det har även deltagit ett gäng pudlar i iditarod vid något tillfälle på 80-90 talet Jag tycker de verkar vara trevliga, pigga men lättsamma hundar.

Om jag skaffar Schäfer, vill du bli min mentor?

Nä skämt åsido. Träning tycker jag är i princip det bästa med hund (förutom sällskapet). Det är ett växande intresse hos mig som jag vill satsa betydligt mer på. Just nu tränar jag mest med mina föräldrars hundar, varje promenad vi tar består av en massa träning. Däremot är vi inte iväg på klubbar eller liknande, och det är något jag saknar. Mer avancerad träning.

Rent aktivitetsmässigt tror jag att jag skulle kunna göra en "lagom" Schäfer nöjd. Jag har hållit på med hästar tidigare och alla timmarna jag lade på det varje dag vill jag lägga på hundliv. Fysisk motion blir troligen 1-2 om dagen, mer eller mindre. Om jag ser till hur länge jag rastar mina föräldrars hund så är 1h promenad minimum, men vi tränar en del skogsagility, lydnad och nosaktiviteter när vi är ute som tar extra tid. Därtill kommer den mer avancerade träningen jag vill lägga mer fokus på. Lydnad är det jag idag vet att jag gillar, men det finns annat som är intresse. Jag vill testa lite olika och se vad vi båda fastnar mer för. Det hade varit kul att lära hunden t.ex. hitta svamp eftersom jag inte ens ser dem även om de är precis intill

Det som skrämmer mig är att skapa nya utmaningar. Jag vet inte hur ofta generellt Schäfer kräver det. Men å andra sidan är det fantasin som sätter gränser och en bra instruktör kanske kan hjälpa en på traven till en början. Den svårigheten kanske släpper ju mer man kommer in i hundägandet och ju mer erfarenhet man får.

Det som även skrämmer är vardagen, och då är det alla Schäferns egenheter som kanske inte är så lätta att hantera alla gånger. Att de kan vara brötiga t.ex.
Hur med kamplusten kan vara ett problem?

Det är rätt trevligt med hundar som fungerar bra med andra djur, men när jag tänker efter är det inget krav som så. Inom närmsta familjen kan de flesta hundar umgås, men om jag skaffar Schäfer i slutändan tror jag inte att de kommer släppas ihop pga storleksskillnaden ändå.
Vad gäller folk man kan stöta på ute på promenaden är det svårare. Många har noll koll på sina hundar och/eller bryr sig inte. Jag tänker att det är större risk att det händer något i en sådan situation, ännu mer om man har en Schäfer eller liknande. Det är svårt att gardera sig.


Jag ska kolla upp Springer spaniel, och även kolla mer på Labbe och KH Collie som jag är intresserad av Pudel har jag egentligen tagit bort, men eftersom du nu började prata om dem kanske jag ändå ska kolla upp lite mer Om inte annat kan jag fråga hur mycket pälsvård de som rakar/klipper sina hundar egentligen lägger på kamning osv.

 

[snorp]

Det är inte roligt att stå med för mycket hund men det är inte roligt med för lite heller.

Är det en schäfer du vill ha ska du kanske titta närmre på den rasen.

 

[Tonto]

Jag gjorde misstaget att köpa en Aussie som inte är så bra. Kommer aldrig någonsin köpa en igen pga det.

 

[Lordofthestrings]

Jag stod först och vägde mellan lapsk vallhund och korthårig collie för att sedan väga mellan kh collie och belgare (då pratar vi långhåren). Hade haft hund i familjen innan men ingen egen hund på det sättet. Hade samma tankar som dig "kommer jag vilja träna tillräckligt", "är det för mycket hund" osv.
Bestämde mig för belgare då jag verkligen kände att jag vill träna hund och att det skulle kännas trist att stå där med "för lite" hund då. Och med facit i hand så behöver inte "träna tillräckligt" innebära så himla tidskrävande och mycket som jag byggt upp i mitt huvud innan.

Hur som helst, idag känner jag inte att jag står här med för mycket hund. Är glad att jag kopplade bort min osäkerhet och gick på det jag faktiskt helst ville ha. Håller helt med dig i det där med att om hunden inte är motiverad är det inte alls kul att träna.

Nu är han nio månader och lite odräglig Han kan nafsa ifrån sig i protest om nånting inte passar, sånt där som bara är larv men som nån som inte förstår eller är van kan tycka är obehagligt. Och som linnsan sa: gå igång av fysiska korrigeringar. Jag hade ingen erfarenhet av det innan jag skaffade honom men man lär sig med tiden (och en bra uppfödare i ryggen är guld värt).
Och han är som sagt ännu liten men jag har haft dagar då jag är sjuk och han rastas i 5-10 min åt gången, och han blir inte galen av det.

Det var också viktigt att hunden skulle funka med min katt. Jag ville inte att han skulle engagera sig i katten och visade honom det genom att förekomma och avleda. Idag kan de ligga och småbusa ihop men han vet var gränsen går. Så tänk inte att schäfer är kört där, det går oftast att visa hur det ska funka i familjen

Vill du känna efter så kanske det går att skriva i något lokalt forum och höra om nån vill träffas och prata/visa schäfer? Jag har träffat både trevliga hundar och förare på det sättet.

 

[linnsan]

Om jag skaffar Schäfer, vill du bli min mentor?

Nä skämt åsido. Träning tycker jag är i princip det bästa med hund (förutom sällskapet). Det är ett växande intresse hos mig som jag vill satsa betydligt mer på. Just nu tränar jag mest med mina föräldrars hundar, varje promenad vi tar består av en massa träning. Däremot är vi inte iväg på klubbar eller liknande, och det är något jag saknar. Mer avancerad träning.

Rent aktivitetsmässigt tror jag att jag skulle kunna göra en "lagom" Schäfer nöjd. Jag har hållit på med hästar tidigare och alla timmarna jag lade på det varje dag vill jag lägga på hundliv. Fysisk motion blir troligen 1-2 om dagen, mer eller mindre. Om jag ser till hur länge jag rastar mina föräldrars hund så är 1h promenad minimum, men vi tränar en del skogsagility, lydnad och nosaktiviteter när vi är ute som tar extra tid. Därtill kommer den mer avancerade träningen jag vill lägga mer fokus på. Lydnad är det jag idag vet att jag gillar, men det finns annat som är intresse. Jag vill testa lite olika och se vad vi båda fastnar mer för. Det hade varit kul att lära hunden t.ex. hitta svamp eftersom jag inte ens ser dem även om de är precis intill

Det som skrämmer mig är att skapa nya utmaningar. Jag vet inte hur ofta generellt Schäfer kräver det. Men å andra sidan är det fantasin som sätter gränser och en bra instruktör kanske kan hjälpa en på traven till en början. Den svårigheten kanske släpper ju mer man kommer in i hundägandet och ju mer erfarenhet man får.

Det som även skrämmer är vardagen, och då är det alla Schäferns egenheter som kanske inte är så lätta att hantera alla gånger. Att de kan vara brötiga t.ex.
Hur med kamplusten kan vara ett problem?

Det är rätt trevligt med hundar som fungerar bra med andra djur, men när jag tänker efter är det inget krav som så. Inom närmsta familjen kan de flesta hundar umgås, men om jag skaffar Schäfer i slutändan tror jag inte att de kommer släppas ihop pga storleksskillnaden ändå.
Vad gäller folk man kan stöta på ute på promenaden är det svårare. Många har noll koll på sina hundar och/eller bryr sig inte. Jag tänker att det är större risk att det händer något i en sådan situation, ännu mer om man har en Schäfer eller liknande. Det är svårt att gardera sig.


Jag ska kolla upp Springer spaniel, och även kolla mer på Labbe och KH Collie som jag är intresserad av Pudel har jag egentligen tagit bort, men eftersom du nu började prata om dem kanske jag ändå ska kolla upp lite mer Om inte annat kan jag fråga hur mycket pälsvård de som rakar/klipper sina hundar egentligen lägger på kamning osv.

Jag tror absolut en schäfer skulle trivas hos dig Det där med nya utmaningar är något man vänjer sig vid också. Kan ju vara allt ifrån att byta miljö, störa hunden mer och mer, utöka kriterier vad gäller tid, sitta/ligga/stå med ryggen vänd när man ger kommandon osv.

Kamplusten/jakten kan väl bli ett problem på så vis att det är ju viljan att kämpa emot när det blir tungt/jobbigt/de möter motstånd. Sen om motståndet är att matte/husse blir sur för att man hänger i koppel eller kläder, försöka jaga efter någon som springer förbi, eller för att man tränar i tungt väder, terräng och de börjar bli lite trötta så är ju den envisheten i hundens "uppgift" densamma sas. Även om uppgiften den har tagit på sig inte är så poppis hos dig

Med förra schäfern jag skaffade för en 10 år sen så jobbade jag ärligt talat mer emot drifterna när han var ung. Var inte riktigt lika beredd på hur brötig och tja, jobbiga de kan bli. Tex så vid ett tillfälle när han var dryga året så bet han tag i min jackficka och började kampa med den. Jag fick då tag i hans nackskinn för att hålla emot så den inte gick sönder och röt samtidigt loss. Hunden tyckte ju det var jättekul och kampade för glatta livet samtidigt som han drog sig själv i nackskinnet ordentligt Jag fick tillslut släppa och tog tag i jackfickan istället. Sa sitt och sen loss. Då funkade det. En period var han även skitjobbig när vi gick i stadsmiljö. Hoppade på mig, kampade i koppel, skällde och var allmänt odräglig

Allt blev bättre sen när jag tränade mer med fokus på att använda drifterna till min fördel istället för att bli irriterad och försöka säga till. Lära honom lekregler, att jag startar leken och avslutar leken osv.

Med nuvarande la jag väldigt mycket krut på att leka. I alla miljöer. Gick även ibland med leksak i handen utan att vi lekte. Lekte med kopplet och sen avslutade osv. Förutom att hon är lätt att starta och stoppa i lek överallt så lärde hon sig även att jag är den som är roligast överallt.

Här är tex ett klipp på när hon var knappt 7 månader. Inte mycket som stör henne

 

[glee]

Staffe har jag också kikat på, men den har fallit bort för att jag inte upplever den som enkel på så sätt att många har fördomar om rasen vilket kan göra det svårt att lämna bort den för passning. En del hunddagis och boende ”förbjuder” även raser som denna.

Om det är de enda anledningarna till att du väljer bort staffe tycker jag du ska fundera lite mer på den rasen

Jag har haft staffar i 16 år, upplever nästan inga fördomar alls längre nu till skillnad från för 10-15 år sen när det var mycket mer prat om farliga kamphundar, och inte ens då tyckte jag att det var något problem (förutom att man ibland fick höra lite korkade åsikter från folk som tyckte att de kunde något om rasen baserat på löpsedlar). Nu har rasen blivit så pass vanlig att ryktet har blivit väldigt mycket bättre tycker jag.

Jag har aldrig varit med om att hunden inte är välkommen någonstans. Sen kan ju säkert allt sånt här se väldigt olika ut beroende på var man bor osv, men så är min upplevelse av det i alla fall.

 

[Thunderjaw]

Jag stod först och vägde mellan lapsk vallhund och korthårig collie för att sedan väga mellan kh collie och belgare (då pratar vi långhåren). Hade haft hund i familjen innan men ingen egen hund på det sättet. Hade samma tankar som dig "kommer jag vilja träna tillräckligt", "är det för mycket hund" osv.
Bestämde mig för belgare då jag verkligen kände att jag vill träna hund och att det skulle kännas trist att stå där med "för lite" hund då. Och med facit i hand så behöver inte "träna tillräckligt" innebära så himla tidskrävande och mycket som jag byggt upp i mitt huvud innan.

Hur som helst, idag känner jag inte att jag står här med för mycket hund. Är glad att jag kopplade bort min osäkerhet och gick på det jag faktiskt helst ville ha. Håller helt med dig i det där med att om hunden inte är motiverad är det inte alls kul att träna.

Nu är han nio månader och lite odräglig Han kan nafsa ifrån sig i protest om nånting inte passar, sånt där som bara är larv men som nån som inte förstår eller är van kan tycka är obehagligt. Och som linnsan sa: gå igång av fysiska korrigeringar. Jag hade ingen erfarenhet av det innan jag skaffade honom men man lär sig med tiden (och en bra uppfödare i ryggen är guld värt).
Och han är som sagt ännu liten men jag har haft dagar då jag är sjuk och han rastas i 5-10 min åt gången, och han blir inte galen av det.

Det var också viktigt att hunden skulle funka med min katt. Jag ville inte att han skulle engagera sig i katten och visade honom det genom att förekomma och avleda. Idag kan de ligga och småbusa ihop men han vet var gränsen går. Så tänk inte att schäfer är kört där, det går oftast att visa hur det ska funka i familjen

Vill du känna efter så kanske det går att skriva i något lokalt forum och höra om nån vill träffas och prata/visa schäfer? Jag har träffat både trevliga hundar och förare på det sättet.

Det är svårt att veta hur mycket hunden kommer kräva. Jag har målat upp att en brukshund kräver rejält mycket, utifrån folk jag pratat med. Vissa har väldigt starka åsikter om att hunden behöver tränas flera timmar varje dag och att du behöver MYCKET erfarenhet av det och det. Sedan säger andra att det räcker att de får blåsa ut några gånger i veckan, och att ”vilken aktiv människa som helst ska kunna ha Schäfer”.

Jag tycker det är jättesvårt att veta hur mycket hunden kommer kräva i slutändan Varför kräver vissa individer så mycket mer? Är det för att de är vana vid det från ägaren, eller är de inte ”bra” och därför behöver mer, eller andra orsaker? Jag vill ju inte få en monsterhund som kräver timmars aktivitet varje dag. Att ha en hund som får blåsa ut sig några gånger i veckan är däremot helt okej. Det är mer lagom.

Ovan frågor är inget du behöver svara på

Jag kommer fundera vidare. Jag ska kolla upp bland annat Labbe lite mer, och jag ska också fortsätta fundera på KH Collie och Schäfer. Vad jag i slutändan bestämmer mig för får jag se, jag har lite tid till dess känner jag.

Jag har faktiskt skrivit i forum för att se om någon vill prata/visa upp Schäfer, men har inte fått napp på det. Däremot har det haglat kritik från folk som har Schäfer från utställningslinjer om att ”deras hundar kan minsann också”. Jag är inte alls intresserad av utställningslinjer och tycker det skiljer en del mellan linjerna, men det verkar vara ett infekterat ämne. Jag tror jag får söka Schäferfolk på annat sätt och se.

Jag tror absolut en schäfer skulle trivas hos dig Det där med nya utmaningar är något man vänjer sig vid också. Kan ju vara allt ifrån att byta miljö, störa hunden mer och mer, utöka kriterier vad gäller tid, sitta/ligga/stå med ryggen vänd när man ger kommandon osv.

Kamplusten/jakten kan väl bli ett problem på så vis att det är ju viljan att kämpa emot när det blir tungt/jobbigt/de möter motstånd. Sen om motståndet är att matte/husse blir sur för att man hänger i koppel eller kläder, försöka jaga efter någon som springer förbi, eller för att man tränar i tungt väder, terräng och de börjar bli lite trötta så är ju den envisheten i hundens "uppgift" densamma sas. Även om uppgiften den har tagit på sig inte är så poppis hos dig

Med förra schäfern jag skaffade för en 10 år sen så jobbade jag ärligt talat mer emot drifterna när han var ung. Var inte riktigt lika beredd på hur brötig och tja, jobbiga de kan bli. Tex så vid ett tillfälle när han var dryga året så bet han tag i min jackficka och började kampa med den. Jag fick då tag i hans nackskinn för att hålla emot så den inte gick sönder och röt samtidigt loss. Hunden tyckte ju det var jättekul och kampade för glatta livet samtidigt som han drog sig själv i nackskinnet ordentligt Jag fick tillslut släppa och tog tag i jackfickan istället. Sa sitt och sen loss. Då funkade det. En period var han även skitjobbig när vi gick i stadsmiljö. Hoppade på mig, kampade i koppel, skällde och var allmänt odräglig

Allt blev bättre sen när jag tränade mer med fokus på att använda drifterna till min fördel istället för att bli irriterad och försöka säga till. Lära honom lekregler, att jag startar leken och avslutar leken osv.

Med nuvarande la jag väldigt mycket krut på att leka. I alla miljöer. Gick även ibland med leksak i handen utan att vi lekte. Lekte med kopplet och sen avslutade osv. Förutom att hon är lätt att starta och stoppa i lek överallt så lärde hon sig även att jag är den som är roligast överallt.

Här är tex ett klipp på när hon var knappt 7 månader. Inte mycket som stör henne

Det låter ändå betryggande, att man vänjer sig Det kanske inte behöver vara så skrämmande med rasen då. Om man samtidigt har en bra instruktör i ryggen så kanske det kan gå an.

Väldigt lärorikt inlägg förövrigt! Det är jätteintressant att läsa hur det har gått till med dina olika Schäfrar så att säga. Och Gripa är ju helt fantastisk! Jag vill också ha en sådan hund (både i utseendemässigt utförande och sätt)

Det ser så enkelt ut och jag älskar förigheten jag ser hos henne (och rasen i stort), sedan förstår jag absolut att allt inte alltid är en dans på rosor och att de kan vara rätt odrägliga ibland.

Jag brukar inte vara fysisk mot hundar, men det har säkert hänt när jag verkligen fått nog. Det är viss skillnad på en sällskapshund som direkt blir låg av det och t.ex. en Schäfer som tycker det är lattjo lajbans och triggar igång ännu mer av beteendet ifråga.

Jag har för mig att jag läst att du även avleder med leksaker ibland under promenader? Såvida jag inte tagit fel på person, upplever du att det fungerar bra och i vilka scenarion använder du det?

Om det är de enda anledningarna till att du väljer bort staffe tycker jag du ska fundera lite mer på den rasen

Jag har haft staffar i 16 år, upplever nästan inga fördomar alls längre nu till skillnad från för 10-15 år sen när det var mycket mer prat om farliga kamphundar, och inte ens då tyckte jag att det var något problem (förutom att man ibland fick höra lite korkade åsikter från folk som tyckte att de kunde något om rasen baserat på löpsedlar). Nu har rasen blivit så pass vanlig att ryktet har blivit väldigt mycket bättre tycker jag.

Jag har aldrig varit med om att hunden inte är välkommen någonstans. Sen kan ju säkert allt sånt här se väldigt olika ut beroende på var man bor osv, men så är min upplevelse av det i alla fall.

Det är inte enda anledningen, men troligen den största. Jag har pratat med och läst om personer som fortfarande, dvs detta år, har stora bekymmer med att folk har fördomar mot rasen. T.ex. att de är rädda för rasen, men även blir aggressiva för att ägaren valt en sådan hund.

Det var kanske vanligare förr dock, det vet jag inte. Det enda jag kan säga att jag har backat efter att hört om mycket ägare varit med om bara för att de valt den rasen.

En annan anledning att jag inte tittat mer på den är även att jag tycker den är i minsta laget. Jag vill gärna ha lite större

 

[linnsan]

Det är svårt att veta hur mycket hunden kommer kräva. Jag har målat upp att en brukshund kräver rejält mycket, utifrån folk jag pratat med. Vissa har väldigt starka åsikter om att hunden behöver tränas flera timmar varje dag och att du behöver MYCKET erfarenhet av det och det. Sedan säger andra att det räcker att de får blåsa ut några gånger i veckan, och att ”vilken aktiv människa som helst ska kunna ha Schäfer”.

Jag tycker det är jättesvårt att veta hur mycket hunden kommer kräva i slutändan Varför kräver vissa individer så mycket mer? Är det för att de är vana vid det från ägaren, eller är de inte ”bra” och därför behöver mer, eller andra orsaker? Jag vill ju inte få en monsterhund som kräver timmars aktivitet varje dag. Att ha en hund som får blåsa ut sig några gånger i veckan är däremot helt okej. Det är mer lagom.

Jag skulle säga att det framförallt beror på bland hur bra avknapp hunden har, hur man tränar och hur god kondition hunden har. Samt så är det ju en väldigt stor skillnad på att träna hunden så den blir nöjd och träna den så den blir ordentligt trött. Det är sällan min hund tränas trött. Lite för sällan enligt min mening just nu men inget hon lider av, hon är ju ändå nöjd.

Jag tycker personligen att hunden får ut mer om den tränas ordentligt några dagar i veckan än om man enbart småtränar varje dag. Vad som är ordentligt beror ju på. Men kan vara ett längre spår, lydnad i jobbig miljö, nyinlärning osv. Fysiskt upplever jag också att de behöver blåsa ur sig. Men det behöver inte heller vara något som tar 100 år. Ett kortare men snabbare dragpass kan vara jobbigare än att jogga lugnt och länge. Dock får man ju såklart även variera för att kroppen ska hålla. Men det säger ju sig självt

Variation är också något man kan tänka är viktigt. De lär sig snabbt bli bra på saker.

Men som idag. Min tik har fått ett asfaltsspår på 450 m, massor med tuggben samt fryst foder i kongar så hon har nog ätit sammanlagt i typ 3-4 h (hon är ett riktigt matvrak, inte alla hundar som man kan aktivera på det viset kanske innan de tröttnar) och senare kommer hon få en halvlång promenad/kortare dragrunda. Hon är fullt nöjd med en sådan dag.

Jag har faktiskt skrivit i forum för att se om någon vill prata/visa upp Schäfer, men har inte fått napp på det. Däremot har det haglat kritik från folk som har Schäfer från utställningslinjer om att ”deras hundar kan minsann också”. Jag är inte alls intresserad av utställningslinjer och tycker det skiljer en del mellan linjerna, men det verkar vara ett infekterat ämne. Jag tror jag får söka Schäferfolk på annat sätt och se.

Det finns gott om folk som tyvärr inte förstår att det ofta är stor skillnad på olika typer och linjer... Eller inte vill erkänna det

Det låter ändå betryggande, att man vänjer sig Det kanske inte behöver vara så skrämmande med rasen då. Om man samtidigt har en bra instruktör i ryggen så kanske det kan gå an.

Väldigt lärorikt inlägg förövrigt! Det är jätteintressant att läsa hur det har gått till med dina olika Schäfrar så att säga. Och Gripa är ju helt fantastisk! Jag vill också ha en sådan hund (både i utseendemässigt utförande och sätt)

Det ser så enkelt ut och jag älskar förigheten jag ser hos henne (och rasen i stort), sedan förstår jag absolut att allt inte alltid är en dans på rosor och att de kan vara rätt odrägliga ibland.

Jag brukar inte vara fysisk mot hundar, men det har säkert hänt när jag verkligen fått nog. Det är viss skillnad på en sällskapshund som direkt blir låg av det och t.ex. en Schäfer som tycker det är lattjo lajbans och triggar igång ännu mer av beteendet ifråga.

Jag har för mig att jag läst att du även avleder med leksaker ibland under promenader? Såvida jag inte tagit fel på person, upplever du att det fungerar bra och i vilka scenarion använder du det?

Hon är en skitrolig liten hund
Jag avledde en del när hon var yngre men nu är det sällan jag behöver det. Nu belönar jag mest att hon lyssnar.

Men generellt är ju schäfrar (och andra brukshundar) väldigt lättköpta. Plocka fram en boll (eller ett löv, grässtrå eller vad som som rör på sig) så gör de nästan vad som helst för den. Ibland kan det vara bra att avleda anser jag. Hellre det än att de övar sig på dåliga beteenden. Men, allra bäst är det ju om man samtidigt jobbar på problemet. Avledning kan ju vara en del av att jobba mot rätt beteende också. Beror ju på i vilka situationer vi pratar om och vad ens mål är. Jag lekte tex mycket med min tik kring andra hundar och byggde därmed ett intresse hos mig och gjorde de andra hundarna tråkiga och oviktiga.

Ett problem som vi har är besökare. Framförallt för att folk säger till på fel sätt om hon hoppar, vilket gör henne mer intensiv och jag blir stressad av situationen. Det är något vi jobbar på och med vissa personer går det jättebra (för de lyssnar på mig om hur de ska göra) och med andra går det mindre bra Enklast är då att ge henne en boll eller liknande som hon får gå runt och visa upp. Då får hon annat att fokusera på.