Kan sparande minska klasskillnaderna?

[As_Vegas]

Och tydligen måste jag skriva ut det stort för ni verkar vara en del som missar det jag skriver JAG PRATAR INTE OM DE SOM FAKTISKT MÅSTE VÄNDA PÅKRONORNA FÖR ATT FÅ DET ATT GÅ IHOP! JAG PRATAR OM DE SOM SPENDERAR SINA PENGAR FEL PGA OMEDVETENHET, DÅLIG KUNSKAP MM

Kan vi lyfta ovanstående grupp så kan vi kanske lägga en större del av våra resurser på dem som inte tillhör den gruppen

Den gruppen innehåller till stor del inte människor som har en väldigt låg inkomst utan snarare en inkomst som det utan problem hade gått att leva gott på om man skötte sina pengar lite smartare.
Låginkomsttagare är inte detsamma som slösaktig, tvärtom i de allra flesta fallen.

 

[MJLee]

Det är förbaskat dyrt att vara fattig. Människor med hög inkomst kan ofta ha mindre utgifter än de som lever på marginalerna. Exempel, du som har bra inkomst köper kvalitetskläder och skor (inte märkesvaror) som håller i flera år. Har du liten inkomst köper du skräpet på HM som finns på rea och går sönder efter tre, fyra tvättar. Mycket dyrare i det långa loppet.

Du har ett bra jobb och får som förmån jobbmobil och tjänstebil vilket kostar mindre än busskort och privat abonnemang. Du har råd att spara varje månad och placera det i fonder, vilket långsiktigt ger dig avkastning, pengarna växer och du får ytterligare inkomst.

Du köper ett hus, efter avbetalt lån har du lägre boendekostnader än hyreslägenhet, du har också ett boende som växer i värde och som du kan använda som säkerhet och du sedan säljer till högre pris än du köpte, ännu en källa till inkomst.

Lägre inkomster innebär ofta mer osäkerhet på arbetsmarknaden, du kan lättare bytas ut eftersom du inte har en spetskompetens. Dessutom är a-kassa avgifterna högre för branscher där arbetslösheten är hög och fler medlemmar behöver utnyttja det. De med lägst betalningsförmåga betalar därmed mer än de med hög inkomst.

Visst kan man spara men ofta går bufferten åt för oförutsedda utgifter. Sparar du 100 kr i månaden det blir 1200 kr på ett år, medelsvensken köper julklappar för i genomsnitt 3000 kr. Javisst kan du avstå från julklappar, semester, tv. Avstår du från internet och mobil kan du inte betala räkningar på nätet utan måste gå till banken och göra det via giro vilket kostar pengar. Du undviker att gå till tandläkaren eftersom det är så dyrt tills du tvingas dit och behöver göra rotfyllningar, där går fem, tio års sparande om du har otur.

Tycker jag att konsumtions samhället har gått för långt och att människor bör lära sig att spara mer och inte skuldsätta sig? Absolut! Men vilket är intressant där är att det faktiskt kan vara negativt ur ett ekonomiskt makroperspektiv. Japan bl.a fick problem eftersom japaner faktiskt sparade för mycket och pengar därför togs ur cirkulation vilket ledde till en minskad BNP eftersom konsumtionen gick ner.

Här är en intressant artikel från Financial Times som analyserar just problemet med ökade sparnivåer http://www.ft.com/cms/s/0/f80a9466-1af3-11e3-a605-00144feab7de.html#axzz44Nf6LySG och för att saxa ur artikeln för de som inte orkar läsa den:

Yet the single most important force behind the majority of big bubbles and busts is monetary dislocation, which in this case derived from the actions of central banks over three decades, and a savings glut in Asia and northern Europe... One of the unhelpful results of the high level of savings is that because savings must equal investment, a high savings rate is shrinking the return on capital. Such high levels of investment can only be justified with a very low or negative cost of capital. Much investment in Japan and China then leads to a misallocation of resources.

Summan av kardemumman, lösningen är att de med mest inkomst måste konsumera mer för hjälpa statsfinanserna och de med låg inkomst ska spara mer för att ge dem en stabilare personlig ekonomi på micronivå vilket på sikt leder till ett klasslösare samhälle.

 

[TeamLundVer]

@TeamLundVer

Jag har skrivit tidigare men jag kör igen: sen då, när personen har sina 12 000 kronor efter 10 år? Vad händer då? Eller hen får en jävla skjuts på aktiemarknaden utan nergångar eller missköp så vi kan säga 24'. Eller för att verkligen ta i lyckades personen fyrdubbla pengarna till 50'. Och inget ekonomiskt bakslag har skett såsom blev sjuk från jobbet och fick stanna hemma och inga möbler gick sönder. Och hen har inte heller sett på TV eller gått på bio på 10 år.

På vilket sätt kommer dessa 50' förändra personens liv och förutsättningar? Eller ja, egentligen är det ju bara 12' och mest troligt 5' för vespan gick sönder.

För det första handlar det om 21.000kr på 10 år. Fortfarande inte så mycket kanske men vad viktigare är att man genom sitt egna sparande lärt sina barn ngt viktigt. Och personen som kanske är 30(?) har 35 år kvar till en pension som fattigpensionär.

Fast om den har kunnat sätta av 100kr i månaden i de 35 åren så har den 405.000kr vid pension att dryga ut sin urusla pension med. Eller bara ta utdelningen vilket (om man valt utdelningsaktier) bör landa runt 2.000kr i månaden skattefritt...

Det handlar om ett val. Det jag tycker är beklämmande är att folk inte ens vet om att de har ett val. Buke tenderar t ex att bestå av relativt högutbildade människor och inte ens här har man tydligen koll på vad 100kr faktiskt gör i det långa loppet.

 

[Wysiwyg]

Och tydligen måste jag skriva ut det stort för ni verkar vara en del som missar det jag skriver JAG PRATAR INTE OM DE SOM FAKTISKT MÅSTE VÄNDA PÅKRONORNA FÖR ATT FÅ DET ATT GÅ IHOP! JAG PRATAR OM DE SOM SPENDERAR SINA PENGAR FEL PGA OMEDVETENHET, DÅLIG KUNSKAP MM

Men vad är att spendera pengarna fel enligt dig? Är det, som du själv gett exempel på tidigare i tråden, att spara in några hundralappar i månaden på att dra in TVn (för att det är det enda en kan dra in på) så förstår jag att du jämställer fattigdom med dålig hand med pengar.

 

[TeamLundVer]

Den gruppen innehåller till stor del inte människor som har en väldigt låg inkomst utan snarare en inkomst som det utan problem hade gått att leva gott på om man skötte sina pengar lite smartare.
Låginkomsttagare är inte detsamma som slösaktig, tvärtom i de allra flesta fallen.

? Vad vill du säga med det?? Det är den gruppen av människor jag funderar över. Den gruppen som i många fall är arbetarklass men skulle kunna klättra uppåt och kanske frigöra en del av samhällets resurser till dem som verkligen behöver det.

Jag pratar inte om sparande eller utbildning i ekonomi som den enda lösningen. Jag pratar om det som en del av en lösning. Precis som mer resurser till skolor i utsatta områden borde vara en del av lösningen. Eller fler billiga hyresrätter i "rika" områden som ngn annan hade som förslag.

 

[TeamLundVer]

Det är förbaskat dyrt att vara fattig. Människor med hög inkomst kan ofta ha mindre utgifter än de som lever på marginalerna. Exempel, du som har bra inkomst köper kvalitetskläder och skor (inte märkesvaror) som håller i flera år. Har du liten inkomst köper du skräpet på HM som finns på rea och går sönder efter tre, fyra tvättar. Mycket dyrare i det långa loppet.

Du har ett bra jobb och får som förmån jobbmobil och tjänstebil vilket kostar mindre än busskort och privat abonnemang. Du har råd att spara varje månad och placera det i fonder, vilket långsiktigt ger dig avkastning, pengarna växer och du får ytterligare inkomst.

Du köper ett hus, efter avbetalt lån har du lägre boendekostnader än hyreslägenhet, du har också ett boende som växer i värde och som du kan använda som säkerhet och du sedan säljer till högre pris än du köpte, ännu en källa till inkomst.

Lägre inkomster innebär ofta mer osäkerhet på arbetsmarknaden, du kan lättare bytas ut eftersom du inte har en spetskompetens. Dessutom är a-kassa avgifterna högre för branscher där arbetslösheten är hög och fler medlemmar behöver utnyttja det. De med lägst betalningsförmåga betalar därmed mer än de med hög inkomst.

Visst kan man spara men ofta går bufferten åt för oförutsedda utgifter. Sparar du 100 kr i månaden det blir 1200 kr på ett år, medelsvensken köper julklappar för i genomsnitt 3000 kr. Javisst kan du avstå från julklappar, semester, tv. Avstår du från internet och mobil kan du inte betala räkningar på nätet utan måste gå till banken och göra det via giro vilket kostar pengar. Du undviker att gå till tandläkaren eftersom det är så dyrt tills du tvingas dit och behöver göra rotfyllningar, där går fem, tio års sparande om du har otur.

Tycker jag att konsumtions samhället har gått för långt och att människor bör lära sig att spara mer och inte skuldsätta sig? Absolut! Men vilket är intressant där är att det faktiskt kan vara negativt ur ett ekonomiskt makroperspektiv. Japan bl.a fick problem eftersom japaner faktiskt sparade för mycket och pengar därför togs ur cirkulation vilket ledde till en minskad BNP eftersom konsumtionen gick ner.

Här är en intressant artikel från Financial Times som analyserar just problemet med ökade sparnivåer http://www.ft.com/cms/s/0/f80a9466-1af3-11e3-a605-00144feab7de.html#axzz44Nf6LySG och för att saxa ur artikeln för de som inte orkar läsa den:



Summan av kardemumman, lösningen är att de med mest inkomst måste konsumera mer för hjälpa statsfinanserna och de med låg inkomst ska spara mer för att ge dem en stabilare personlig ekonomi på micronivå vilket på sikt leder till ett klasslösare samhälle.

Det där med A-kassan är skrämmande. Det borde gå att sätta ngn form av tak på hur hög en sådan avgift får vara

 

[ameo]

DET handlar om att jag tror att lösningen handlar om att lyfta de som har det sämre för att alla ska hamna på en mer likvärdig nivå, inte sänka de som har det bättre..

Tror du på det där själv? Att man ska utjämna klass-skillnader genom att alla ska bli miljonärer och ingen ska behöva sjunka i graderna?

NU förutsätter du sparande i madrassen antar jag?? Vore bra om du läste på lite vad pengar faktiskt kan vara värda om du nu ska sätta dig på dina höga hästar och trycka ner mig. Du verkar ha lite brist i dina kunskaper du med..

Visst kan man handla med aktier och sånt, men kom ihåg att sånt bara handlar om spekulation och risken är STOR att det är luftslott man handlar med. För man kan inte styra vad som händer i resten av världen!
Jag är uppvuxen med en far som handlade med aktier. Han var oerhört kunnig och framgångsrik, det var så att bankens rådgivare bad honom om råd. Han lekte en del med lånade pengar också och det gick ju jättebra, han gjorde stora vinster varje år. Ända till Saddam Hussein kom på den briljanta idén att bomba Kuwait, vilket medförde att börserna över hela världen rasade som korthus. Och plötsligt var aktierna knappt värda mer än kattskit. Min framgångsrika, välbemedlade pappa satt plötsligt med mångmiljonlån (JA, jag tycker att det var oerhört korkat att låna så mycket pengar men det var hans val....) utan säkerhet. Gissa vad som hände...
Ska man syssla med pengahandel, så är mitt bestämda råd att det enbart ska vara med pengar som man har råd att förlora.

Och vad gäller trådens ursprungsfråga, så har jag mycket svårt att tänka mig att det ska vara så enkelt som att man lär folk att spara pengar. Det räcker nog inte ens med universitetsutbildningar för att utjämna klass-skillnader, så länge som vissa yrken har högre status än andra. Ingen ska inbilla mig att jag hoppar upp på klass-stegen när min receptarieutbildning (3 år på universitetet) är färdig. Sjuksköterskan kliver väl möjligen förbi undersköterskan och är väl kanske (?) likvärdig med läraren.

Min fråga är - hoppar man automatiskt upp på klass-stegen bara för att man tjänar mycket pengar? Eller för att man utbildar sig till ett högstatusyrke? Eller är det måhända så att man är kvar i sina invanda fotspår, med sina gamla vanor, vänner och beteenden, även om summan på bankkontot, lönen blir bättre och det står en fin titel på visitkortet? Oavsett i vilken "klass" man befinner sig.

 

[Wysiwyg]

För det första handlar det om 21.000kr på 10 år. Fortfarande inte så mycket kanske men vad viktigare är att man genom sitt egna sparande lärt sina barn ngt viktigt. Och personen som kanske är 30(?) har 35 år kvar till en pension som fattigpensionär.

Fast om den har kunnat sätta av 100kr i månaden i de 35 åren så har den 405.000kr vid pension att dryga ut sin urusla pension med. Eller bara ta utdelningen vilket (om man valt utdelningsaktier) bör landa runt 2.000kr i månaden skattefritt...

Det handlar om ett val. Det jag tycker är beklämmande är att folk inte ens vet om att de har ett val. Buke tenderar t ex att bestå av relativt högutbildade människor och inte ens här har man tydligen koll på vad 100kr faktiskt gör i det långa loppet.

Alltså jag brukar försöka att inte vara raljerande i mina inlägg men herregud.

Menar du på fullaste allvar att en person som lever på marginalerna, som måste dra in det enda "extravaganta" hen har i sin tillvaro, i TRETTIOFEM ÅR, ska göra det för att hen ska lära sina barn ansvar (eller vad det nu ska lära dem)? Att hela livet avstå från hundra kronor i månaden för att eventuellt ha 2000 kronor extra i 10 år SOM FATTIGPENSIONÄR?

Jag hoppas vi pratar om olika saker. Jag hoppas verkligen att du menar att 100 kronor i månaden gör stor skillnad för någon som inte märker av dem så mycket men nä jag tror inte det heller pga ditt exempel med fattigpensionären.

Nä jag ger upp faktiskt. På grund av mållöshet. Jag vet inte vad jag ska skriva till dig mer för att du ska få någon insikt i situationen.

 

[As_Vegas]

? Vad vill du säga med det?? Det är den gruppen av människor jag funderar över. Den gruppen som i många fall är arbetarklass men skulle kunna klättra uppåt och kanske frigöra en del av samhällets resurser till dem som verkligen behöver det.

Jag pratar inte om sparande eller utbildning i ekonomi som den enda lösningen. Jag pratar om det som en del av en lösning. Precis som mer resurser till skolor i utsatta områden borde vara en del av lösningen. Eller fler billiga hyresrätter i "rika" områden som ngn annan hade som förslag.

Det jag menar är att du får ju skilja på skuldsatta/slösaktiga och låginkomsttagare, är man det ena måste man inte vara det andra. Slösaktiga kan man ju försöka lära att sköta sin ekonomi, de allra flesta låginkomsttagare å andra sidan är rätt proffsiga på att vända på slantarna och få det att gå ihop trots allt.

Klättra uppåt? På vilket sätt?
Menar du att frigöra resurser genom att gå i pension tidigt? Eller vilka resurser?

 

[TeamLundVer]

Men vad är att spendera pengarna fel enligt dig? Är det, som du själv gett exempel på tidigare i tråden, att spara in några hundralappar i månaden på att dra in TVn (för att det är det enda en kan dra in på) så förstår jag att du jämställer fattigdom med dålig hand med pengar.

Att spendera pengarna fel är att spendera mer pengar på något än vad man tycker att det är värt. Nu pratar jag om det frivilliga spenderandet. Bostad är som regel inte frivilligt även om man kan välja lite var/ hur man vill bo.

T ex om jag tycker att det är värt elkostnad och TV-avgift för att titta på TV så är det inte att spendera pengarna fel. Om jag tycker det är värt 50kr om dagen att röka en ask cigg så är inte det heller att spendera pengarna fel.

Fast egentligen borde exemplet vara: om jag tycker det är värt 1.200.000kr om 20 år att röka en ask cigg om dagen eller ej. Är det värt det? Ja men kör på då!

Jag anser att det i många hem spenderas en hel del pengar felaktigt dvs utan att man har koll på vad det egentligen kostar och utan att man har tagit ett medvetet val att det är värt det. Det är där jag menar att utbildning i Vardagsekonomi som någon nämnde kan vara bra att ha som moment i skolorna.

 

[Blue]

Om vi tex tar börsen så har den i snitt gått upp 11% per år. sparar du 100kr/ månad ger detta drygt 79.000kr på 20år, 239.000kr på 30år och 681.000kr på 40år.

Är det nominell avkastning på Stockholmsbörsen som avses? Den har ju gått väldigt bra historiskt men det är ingen garanti för att den kommer göra det i framtiden. Enligt Riksbanken är en realistisk långsiktig real avkastning ca 7% per år, sen tillkommer en kapitalvinstskatt om 30% också. Då skulle 100 kronor i månaden ha bara ha vuxit till 188 000 kr på 40 år. Det är förstås inte omöjligt att avkastningen blir 10-11%, då hade summan blivit fyra till femhundratusen efter kapitalvinstskatten.

 

[TeamLundVer]

Alltså jag brukar försöka att inte vara raljerande i mina inlägg men herregud.

Menar du på fullaste allvar att en person som lever på marginalerna, som måste dra in det enda "extravaganta" hen har i sin tillvaro, i TRETTIOFEM ÅR, ska göra det för att hen ska lära sina barn ansvar (eller vad det nu ska lära dem)? Att hela livet avstå från hundra kronor i månaden för att eventuellt ha 2000 kronor extra i 10 år SOM FATTIGPENSIONÄR?

Jag hoppas vi pratar om olika saker. Jag hoppas verkligen att du menar att 100 kronor i månaden gör stor skillnad för någon som inte märker av dem så mycket men nä jag tror inte det heller pga ditt exempel med fattigpensionären.

Nä jag ger upp faktiskt. På grund av mållöshet. Jag vet inte vad jag ska skriva till dig mer för att du ska få någon insikt i situationen.

för det första : 2.000kr i månaden livet ut..

För det andra så är det en hel del som blir fattigpensionärer, inte pga låg lön (skrik inte nu, det finns de också men det är fortfarande inte dem jag pratar om) utan pga att de varit hemma med barn länge, arbetat deltid osv. I det fallet går det alldeles utmärkt att låta partnern betala de där 100kr i månaden för att man ska kunna ha ett drägligt liv på äldre dar.

 

[Wysiwyg]

Jag anser att det i många hem spenderas en hel del pengar felaktigt dvs utan att man har koll på vad det egentligen kostar och utan att man har tagit ett medvetet val att det är värt det. Det är där jag menar att utbildning i Vardagsekonomi som någon nämnde kan vara bra att ha som moment i skolorna.

Med tanke på att du ville diskutera sparande som en väg ut ur fattigdom så tolkar jag dig som att du tycker de med låg socioekonomisk status spenderar pengarna fel när de ser på TV eller köper glass till sina barn istället för att spara några hunkor i månaden. Att om de inte skulle spendera så fasansfullt mycket pengar skulle de själva kunna ta sig upp ur fattigdomen med 2000 kronor extra till fattigpensionen samt lära barnen om prioriteringar.

 

[TeamLundVer]

Det jag menar är att du får ju skilja på skuldsatta/slösaktiga och låginkomsttagare, är man det ena måste man inte vara det andra. Slösaktiga kan man ju försöka lära att sköta sin ekonomi, de allra flesta låginkomsttagare å andra sidan är rätt proffsiga på att vända på slantarna och få det att gå ihop trots allt.

Klättra uppåt? På vilket sätt?
Menar du att frigöra resurser genom att gå i pension tidigt? Eller vilka resurser?

Precis, frigöra resurser genom att man går i pension tidigt eller att man vågar starta eget eftersom man har ett kapital om det skulle skita sig.

 

[TeamLundVer]

Är det nominell avkastning på Stockholmsbörsen som avses? Den har ju gått väldigt bra historiskt men det är ingen garanti för att den kommer göra det i framtiden. Enligt Riksbanken är en realistisk långsiktig real avkastning ca 7% per år, sen tillkommer en kapitalvinstskatt om 30% också. Då skulle 100 kronor i månaden ha bara ha vuxit till 188 000 kr på 40 år. Det är förstås inte omöjligt att avkastningen blir 10-11%, då hade summan blivit fyra till femhundratusen efter kapitalvinstskatten.

de senaste 20 åren har börsen gått upp 11% i snitt. Håller man sig till stora välkända bolag så håller man dessutom nere risken. Sen har du ingen kapitalvinst om du väljer att spara på ett ISK utan en betydligt mindre schablonbeskattning istället.

 

[Wysiwyg]

för det första : 2.000kr i månaden livet ut..

Vad bra att du påpekade det, det ändrade verkligen förutsättningarna för hela min argumentation!

För det andra så är det en hel del som blir fattigpensionärer, inte pga låg lön (skrik inte nu, det finns de också men det är fortfarande inte dem jag pratar om) utan pga att de varit hemma med barn länge, arbetat deltid osv. I det fallet går det alldeles utmärkt att låta partnern betala de där 100kr i månaden för att man ska kunna ha ett drägligt liv på äldre dar.

Förstår inte alls var det här kommer in i bilden. Du blandar ju äpplen och päron och bananer hejvilt.

 

[Mabuse]

Och tydligen måste jag skriva ut det stort för ni verkar vara en del som missar det jag skriver JAG PRATAR INTE OM DE SOM FAKTISKT MÅSTE VÄNDA PÅKRONORNA FÖR ATT FÅ DET ATT GÅ IHOP! JAG PRATAR OM DE SOM SPENDERAR SINA PENGAR FEL PGA OMEDVETENHET, DÅLIG KUNSKAP MM

Kan vi lyfta ovanstående grupp så kan vi kanske lägga en större del av våra resurser på dem som inte tillhör den gruppen

Men det beror ju också på vad man har för tidshorisont, och hur man ser på pengar. Chris Rock, en amerikansk komiker, sa i nån show att när vita får pengar, då fortsätter de att ha pengar för evigt, men när en svart får pengar, då är det "countdown to being poor again". Raljant och tillspetsat förstås, men ungefär liknande har bla Susanna Alakoski beskrivit, att om man är van att inga pengar ha och att det ändå aldrig går att planera långsiktigt och det alltid fattas pengar, då sätter man sprätt på pengar när de råkar komma in, för vem vet när det händer nästa gång? Bäst att passa på!

Jämfört med en långsiktig planering att det här är första steget i mitt ökande välstånd, nu ska jag förvalta och spara och planera, och sen nästa år kan jag ta ett steg till, och nästa år ett till, och när jag går bort en dag finns där ett nätt litet arv att lämna till mina barn. Det skulle jag säga är medelklassens strategi, där man tänker sig att det kommer nog pengar lite nu och då, så det kommer gå att bygga upp och få det bättre, men det gäller att vara lite om sig och kring sig och inte ta för stora risker eller leva på för stor fot, för det kan gå illa också.

Ett steg till så har du övre medelklass/eliten, där tänker man sig inte ens att det kan gå snett. Det ordnar sig alltid, hur illa kan det gå? Klart jag inte landar på en parkbänk, klart det kommer ordna sig för mig i slutänden! Alltså vågar man ta risker, satsa på konstnärliga yrken t ex.

Förenklat förstås, men ungefär så kan man se det.

 

[TeamLundVer]

Med tanke på att du ville diskutera sparande som en väg ut ur fattigdom så tolkar jag dig som att du tycker de med låg socioekonomisk status spenderar pengarna fel när de ser på TV eller köper glass till sina barn istället för att spara några hunkor i månaden. Att om de inte skulle spendera så fasansfullt mycket pengar skulle de själva kunna ta sig upp ur fattigdomen med 2000 kronor extra till fattigpensionen samt lära barnen om prioriteringar.

Jag har inte nämnt sparande som en väg ut ur fattigdom någonstans. Jag har nämnt det som ett sätt att minska klasskillnaderna. Jag har vid ett flertal tillfällen påtalat att det inte är de fattigaste som ska spara utan de som borde kunna göra det om de gjorde medvetna val med sin ekonomi. Jag har också nämnt att om vi som kan sparar för att kunna gå ner i tid osv så kommer det finnas fler arbeten till förfogande åt dem som inte har några.

 

[TeamLundVer]

Vad bra att du påpekade det, det ändrade verkligen förutsättningarna för hela min argumentation!



Förstår inte alls var det här kommer in i bilden. Du blandar ju äpplen och päron och bananer hejvilt.

Till skillnad från din fruktsallad då eller?

Hur menar du att jag blandar saker?

 

[TeamLundVer]

Men det beror ju också på vad man har för tidshorisont, och hur man ser på pengar. Chris Rock, en amerikansk komiker, sa i nån show att när vita får pengar, då fortsätter de att ha pengar för evigt, men när en svart får pengar, då är det "countdown to being poor again". Raljant och tillspetsat förstås, men ungefär liknande har bla Susanna Alakoski beskrivit, att om man är van att inga pengar ha och att det ändå aldrig går att planera långsiktigt och det alltid fattas pengar, då sätter man sprätt på pengar när de råkar komma in, för vem vet när det händer nästa gång? Bäst att passa på!

Det är här jag tror att en utbildning i vardagsekonomi på skolorna skulle kunna göra nytta. De som får med sig den kunskapen hemifrån tar inte skada av att höra den igen och de som inte får den kunskapen hemifrån får en chans att ta del av den och kanske låta den spela en roll i deras egna liv?