R
Raderad medlem 68338
Sv: Kan ridskola göra mer skada än nytta?
Det jag kan bli frustrerad över när jag ser till ridskolorna är tex. att många elever har ridit 5, 10 ibland 15 år och de har fortfarande inte lärt sig att behärska sin egen kropp, har ingen timing i sin hjälpgivning och har således aldrig lärt sig att rida hästen i en okej arbetsform. Ändå ser man att de går vidare och rider "rörelser" och till och med byten osv. Vilket jag tycker är rent vansinne när det inte finns någon grund att stå på.
Detta kan omöjligt vara hästarnas fel. När jag var student red jag en del på ridskola och jag berömde hästarna varje gång! Trots att jag oftast fick välja sist och "ta det som blev över". Det var jättebra hästmaterial och hästarna var trevliga och bussiga i psyket.
Jag lånade en ridskolehäst en gång och red en LA klass dressyr. Slutade på 76 %. Jag är ingen super ryttare, men den hästen var en riktig pärla på alla sätt och vis! En sådan häst skulle de flesta privatryttare skratta sig lyckliga om de hade!
Om vi återgår till problemet då. Att ryttare kan sitta på ridskola i kanske 15 år och aldrig komma till "riktig" ridning. Jag har uteslutit att det beror på för dåligt hästmaterial. Så vad återstår.
Är alla ridskoleryttare totala katastrofer i grunden och helt obildbara?
Nej jag tror inte det heller..
Problemet måste vara kvaliteten på det som lärs ut. Att man inte fokuserar på grunden helt enkelt och att det saknas både pedagogisk och ridteoretisk kunskap helt enkelt hos ridlärarna.
På många ridskolor är det lätt att bli "ridlärare" bara man visar lite engagemang och har varit i klubben länge.
När jag red på ridskola under min studietid så hade vi ofta ridlärare som själva låg på kanske en LC nivå. Det hade kanske varit ok om de i stället hade hade en stor teoretisk kunskap. Men så var tyvärr inte fallet. Jag var genuint intresserad och ställde gärna frågor. Tex. mer ingående hur rörelserna skulle utföras, varför de utfördes osv. Tyvärr kunde ridläraren många gånger inte svara på frågorna. DET är ju ett problem. Att lära ut något man inte själv förstår!
Sen finns det säkert kompetenta och duktiga ridlärare såklart. Men det räcker inte heller med att ha tävlat tex. intermediere dressyr. Man måste ha ett intresse av att lära ut, och man måste vara pedagogisk så att man kan förmedla sina kunskaper!
Vidare är det viktigt att gruppens storlek är anpassad så att alla har möjlighet att få hjälp. Tyvärr är det inte alltid så det ser ut idag..
Kan berätta om en bekant till mig. Hon har ridit på ridskola i hela sin uppväxt och är nu runt 30 år. Hon har en bra grundsits och rider trevligt. Men kommer aldrig till ridning och får aldrig hästen att jobba i en bra form. På ca 3 minuter förklarade jag för henne hur sitsen och sätet ska inverka och hon fick en total AHA-upplevelse. Helt plötsligt föll liksom allt på plats! Hon började RIDA och hästen svarade direkt med att sätta sig på bakkärran och komma till en bra arbetsform (sen orkade hon kanske med 10 minuter men känslan fanns där!)
Jag är ingen toppryttare alls, inte heller något pedagogiskt orakel.. men jag kan inte förstå att ingen under hennes kanske 15 år på ridskola har förmått att förklara och visa detta?! Det är för mig en gåta.
Det jag kan bli frustrerad över när jag ser till ridskolorna är tex. att många elever har ridit 5, 10 ibland 15 år och de har fortfarande inte lärt sig att behärska sin egen kropp, har ingen timing i sin hjälpgivning och har således aldrig lärt sig att rida hästen i en okej arbetsform. Ändå ser man att de går vidare och rider "rörelser" och till och med byten osv. Vilket jag tycker är rent vansinne när det inte finns någon grund att stå på.
Detta kan omöjligt vara hästarnas fel. När jag var student red jag en del på ridskola och jag berömde hästarna varje gång! Trots att jag oftast fick välja sist och "ta det som blev över". Det var jättebra hästmaterial och hästarna var trevliga och bussiga i psyket.
Jag lånade en ridskolehäst en gång och red en LA klass dressyr. Slutade på 76 %. Jag är ingen super ryttare, men den hästen var en riktig pärla på alla sätt och vis! En sådan häst skulle de flesta privatryttare skratta sig lyckliga om de hade!
Om vi återgår till problemet då. Att ryttare kan sitta på ridskola i kanske 15 år och aldrig komma till "riktig" ridning. Jag har uteslutit att det beror på för dåligt hästmaterial. Så vad återstår.
Är alla ridskoleryttare totala katastrofer i grunden och helt obildbara?
Nej jag tror inte det heller..
Problemet måste vara kvaliteten på det som lärs ut. Att man inte fokuserar på grunden helt enkelt och att det saknas både pedagogisk och ridteoretisk kunskap helt enkelt hos ridlärarna.
På många ridskolor är det lätt att bli "ridlärare" bara man visar lite engagemang och har varit i klubben länge.
När jag red på ridskola under min studietid så hade vi ofta ridlärare som själva låg på kanske en LC nivå. Det hade kanske varit ok om de i stället hade hade en stor teoretisk kunskap. Men så var tyvärr inte fallet. Jag var genuint intresserad och ställde gärna frågor. Tex. mer ingående hur rörelserna skulle utföras, varför de utfördes osv. Tyvärr kunde ridläraren många gånger inte svara på frågorna. DET är ju ett problem. Att lära ut något man inte själv förstår!
Sen finns det säkert kompetenta och duktiga ridlärare såklart. Men det räcker inte heller med att ha tävlat tex. intermediere dressyr. Man måste ha ett intresse av att lära ut, och man måste vara pedagogisk så att man kan förmedla sina kunskaper!
Vidare är det viktigt att gruppens storlek är anpassad så att alla har möjlighet att få hjälp. Tyvärr är det inte alltid så det ser ut idag..
Kan berätta om en bekant till mig. Hon har ridit på ridskola i hela sin uppväxt och är nu runt 30 år. Hon har en bra grundsits och rider trevligt. Men kommer aldrig till ridning och får aldrig hästen att jobba i en bra form. På ca 3 minuter förklarade jag för henne hur sitsen och sätet ska inverka och hon fick en total AHA-upplevelse. Helt plötsligt föll liksom allt på plats! Hon började RIDA och hästen svarade direkt med att sätta sig på bakkärran och komma till en bra arbetsform (sen orkade hon kanske med 10 minuter men känslan fanns där!)
Jag är ingen toppryttare alls, inte heller något pedagogiskt orakel.. men jag kan inte förstå att ingen under hennes kanske 15 år på ridskola har förmått att förklara och visa detta?! Det är för mig en gåta.
Senast ändrad av en moderator: