Kan han göra något?

Sv: Kan han göra något?

JAG tänker INTE ta henne ifrån honom. HAN har ALL rätt till henne. Det säger jag ingeting om. MEN flyttar jag (SOm ag skall göra) så är sthlm enda alternativet för min del.

Men om du flyttar 50 mil till Stockholm så tar du ju henne från honom per automatik.

Skärp er båda två och gå till familjerätten och prata om det här. Ni har ett barn tillsammans då flyttar man inte bara iväg 50 mil sådär.
 
Sv: Kan han göra något?

Han VÄGRAR gå dit, jag har försökt prata med honom för att lösa detta. Men han vill inte gå dit. Vad skall jag göra då????
Han tvärvägrar.
 
Sv: Kan han göra något?

Gå dit själv som Lines sa och be dem kalla in honnom. Kommer han inte då så har de det dokumenterat. Allt handlar om dokumentation. Prata med hans mor och förklara hur du mår och vad du vill göra. Inkludera henne så blir allt lättare i slutendan för då har du inte "kastat" bort hans sida av släkten. Hoppas det här gick att förstå. Starka kramar till dig..
 
Sv: Kan han göra något?

Precis, gå dit ensam och visa honom att du vill lösa det här. Ring och boka tid, berätta om tiden i god tid för din sambo, vill han inte följa med så går du dit ensam.
 
Sv: Kan han göra något?

Okej. Då provar jag att ringa dom imorgon och se vad dom säger om saken. Men vad säger man då?

Hans mor vet hur jag mår, hon vet nästan allting och förstår till fullt att jag är trött på detta nu. JAg vill ju att min dotter skall få träffa sina släktingar när dom vill, vill absolut inte att dom skall förlora kontakten bara för att vi separerar. Tycker det är viktigt med släkten då jag inte har så stor släkt längre..
 
Sv: Kan han göra något?

Okej. Då provar jag att ringa dom imorgon och se vad dom säger om saken. Men vad säger man då?

Hans mor vet hur jag mår, hon vet nästan allting och förstår till fullt att jag är trött på detta nu. JAg vill ju att min dotter skall få träffa sina släktingar när dom vill, vill absolut inte att dom skall förlora kontakten bara för att vi separerar. Tycker det är viktigt med släkten då jag inte har så stor släkt längre..

Jo, familjen är viktig för små barn.
Jag har sagt upp kontaken med min pappa (har en tråd) och min mamma dumpa oss för några år sen.
Har däremot min sambos föräldrar, men det är ju inte samma sak.

Du säger bara som det är till dom. Det ska räcka.
 
Sv: Kan han göra något?

Okej. Då provar jag att ringa dom imorgon och se vad dom säger om saken. Men vad säger man då?

Hans mor vet hur jag mår, hon vet nästan allting och förstår till fullt att jag är trött på detta nu. JAg vill ju att min dotter skall få träffa sina släktingar när dom vill, vill absolut inte att dom skall förlora kontakten bara för att vi separerar. Tycker det är viktigt med släkten då jag inte har så stor släkt längre..

Oroa dig inte för vad du skall säga, det löser sig.

Kan berätta att pappan till dottern var en alkoholist, han tog INGET ansvar alls när det gällde vår dotter.
Jag kunde flyttat och gjort det svårt för honom att träffa sin dotter, men då hade jag även berövat dottern sin pappa.

Det var min kärlek till vår underbara dotter som gjorde att jag verkligen gjorde allt för att det skulle bli så bra det bara någonsin gick när vi flyttade.

De har ett stadigt umgänge och pappan och jag har betydligt bättre kontakt nu än vad vi hade när vi bodde under samma tak.

Jag hade en känsla hela tiden när jag märkte att vi inte skulle kunna leva tillsammans längre och det var att han skulle bli en jättebra pappa, men inte så länge vi levde tillsammans.
Och det blev precis så :)

När han var tvungen att vara ensam med henne så hade han inte mig som han kunde "lämpa" över dottern på.

Många gånger så är papporna så övervakade av mammor "som vet bäst" så det får inte chansen att få lära sig.

Många mammor tror per automatik att de är bättre än papporna och övervakar allt från matning till blöjbyte.

Jag säger som några andra, gå till familjerätten själv och visa ditt engagemang och viljan att pappan och barnet skall ha en relation.

Lycka till.
 
Sv: Kan han göra något?

Jag jobbar på familjerätten.

Har man gemensam vårdnad och inga avtal eller domar kan man resa vart som helst med barnet, både du och pappa kan i princip resa jorden runt med barnet utan att den andra föräldern kan hindra.
Däremot kan du få problem om du vill flytta permanent någon annanstans eftersom båda vårdnadshavarna ska undertecka flyttanmälan för ett barn under 16 år.

På din beskrivning av hur engagerad pappan är ser jag det som att du skyddar er dotter och ser till att hon får rätt omvårdnad. Jag har inte läst allt du skrivit.
Det allra viktigaste är skyddsaspekten. Om ena föräldern inte kan se till att barnet tas omhand ordentligt är den andra föräldern ansvarsfull om man går in och agerar. Låt dig inte bli skrämd av de som säger att du kan bli sedd som dålig förälder som reser så långt bort med flickan, jag ser det som att du skyddar ditt barn.

Han har ingen rätt till sitt barn, det är ert barn som har rätt till kontakt med honom och andra personer som kan vara viktiga för henne. Lagen säger att den som har abrnet boende hos sig ska se till att underlätta umgänget med den andra föräldern.
 
Sv: Kan han göra något?

Men om du flyttar 50 mil till Stockholm så tar du ju henne från honom per automatik.

Skärp er båda två och gå till familjerätten och prata om det här. Ni har ett barn tillsammans då flyttar man inte bara iväg 50 mil sådär.

Men om han inte vill umgås med sitt barn nu, så vad är skillnaden?

Och känns tufft att han som inte vill fortsätta längre ska kunna styra över hennes liv. Ska hon vara tvingad att bo kvar på "hans" ort, för att han bor där?

Om man älskar sina ungar så försöker man komma fram till en gemensam lösning.
Har en kompis som pendlar 30 mil till en liten lägenhet i sina barns hemstad för att ta sin del av vårdnaden.
Min mans barn bor 60 mil härifrån och visst är det trisst på många sätt, men desto roligare när dom kommer hit!:love: Och det finns ju telefon och msn, så kontakt kan man ha.
Svårt med små barn dock, men dom bör ha EN fast plats i början, med besök av den andre och succesivt umgänge i nya hemmet.

Det här är ju ingen ovanlig sitution, tyvärr. men man måste försöka lösa det på ett vuxet sätt, och kan man inte prata med varann så får man ta hjälp.
 
Sv: Kan han göra något?

Jag jobbar på familjerätten.

Har man gemensam vårdnad och inga avtal eller domar kan man resa vart som helst med barnet, både du och pappa kan i princip resa jorden runt med barnet utan att den andra föräldern kan hindra.
Däremot kan du få problem om du vill flytta permanent någon annanstans eftersom båda vårdnadshavarna ska undertecka flyttanmälan för ett barn under 16 år.

På din beskrivning av hur engagerad pappan är ser jag det som att du skyddar er dotter och ser till att hon får rätt omvårdnad. Jag har inte läst allt du skrivit.
Det allra viktigaste är skyddsaspekten. Om ena föräldern inte kan se till att barnet tas omhand ordentligt är den andra föräldern ansvarsfull om man går in och agerar. Låt dig inte bli skrämd av de som säger att du kan bli sedd som dålig förälder som reser så långt bort med flickan, jag ser det som att du skyddar ditt barn.

Han har ingen rätt till sitt barn, det är ert barn som har rätt till kontakt med honom och andra personer som kan vara viktiga för henne. Lagen säger att den som har abrnet boende hos sig ska se till att underlätta umgänget med den andra föräldern.

Men hallå, VAR har hon skrivit att pappan är FARLIG för sitt barn????
Och vad är det i så fall som säger att han vekrligen skulle vara farlig för sitt barn.

Vad skall barnet skyddas från?

http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/barn_ungdom/BBIC/index.htm

Det är PRECIS detta som händer dagligen.
Mamman säger att pappan inte är bra för sitt barn och myndigheter hjälper mamman att ge näring.

Om det var sant det så många mammor säger om barnens/barnets pappor så är det lustigt att de inte går till handling i den utsträckning som det finns potens i med tanke på vad många mammor har att säga om barnens pappa.

Rekomenderar att läsa här: www.pappa-barn.se
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Kan han göra något?

Men om han inte vill umgås med sitt barn nu, så vad är skillnaden?

Men är det så då? Jag tolkar trådarna som att föräldrarna har en usel relation och att dottern kommer i kläm. Att han inte umgås med dottern pga att han vill slippa Linduzz. Därför rådde jag att börja hos familjerådgivningen innan hon gör något som förvärrar alltihop. För dotterns skull.
Vill han sen inte umgås med dottern, tja då är det väl så. Min dotters pappa har inte träffat henne på över 5 år så jag vet precis hur det kan vara.
 
Sv: Kan han göra något?

Så tolkar jag det också, precis så.

Tråkigt med dotterns pappa :(
 
Sv: Kan han göra något?

Jag tolkar det som att pappan inte har något intresse för sin dotter, alls. Oavsett om Linduzz är där eller ej.

Jag menar, att inte bry sig om att barnet är ledset, inte vilja mata för att bebisen krånglar, inte byta blöja för att det är jobbigt osv osv. Vilken normalt funtad pappa låter sitt barn ligga på golvet och skrika för att det inte gör som man vill vid exempelvis matning?

Min sons pappa är verkligen ingen bebismänniska, och tycker att det är rätt så tråkigt när dom är små. Men han älskar trots allt sin son, och skulle aldrig få för sig att låta bli att byta en blöja när det behövs, för att Sebastian är krånglig vid bytet (Vilket han verkligen är numera).

Min poäng är, att om man bryr sig om sitt barn, så låter man det inte lida (Lite starkt ord kanske, men jag kom inte på något mer passande) medvetet, bara för att man inte vill umgås med mamman.
 
Sv: Kan han göra något?

Jag tolkar det som att pappan inte har något intresse för sin dotter, alls. Oavsett om Linduzz är där eller ej.

Jag menar, att inte bry sig om att barnet är ledset, inte vilja mata för att bebisen krånglar, inte byta blöja för att det är jobbigt osv osv. Vilken normalt funtad pappa låter sitt barn ligga på golvet och skrika för att det inte gör som man vill vid exempelvis matning?

Min sons pappa är verkligen ingen bebismänniska, och tycker att det är rätt så tråkigt när dom är små. Men han älskar trots allt sin son, och skulle aldrig få för sig att låta bli att byta en blöja när det behövs, för att Sebastian är krånglig vid bytet (Vilket han verkligen är numera).

Min poäng är, att om man bryr sig om sitt barn, så låter man det inte lida (Lite starkt ord kanske, men jag kom inte på något mer passande) medvetet, bara för att man inte vill umgås med mamman.

Men det är ju så att det hon skriver är hennes upplevelse, kanske är pappans annorlunda.

Vi vet inte riktigt hur det är, och att bara se det som att pappan är mindre vetande, utan empati, utam sympati, utan förmåga att förstå sitt barn utifrån det som skrivs är farligt.
Det är ju tyvärr så MÅNGA pappor blir behandlade av myndighter :mad::(

Men TS skriver även att hon vill att pappan skall finnas för sitt barn och det är bra och sunt och dessutom alldeles rätt.
Hon verkar engagera sig för att göra så rätt hon kan och det skall hon ha beröm för.

Jag hoppas det löser sig på det allra bästa sätt för barnet OCH barnets föräldrar.

TS, se upp för att använda dig av ert barn som en hämd för pappans beteende mot dig (vill dig väl).
Det är så lätt att se det kortsiktigt.

Min erfarenhet är att det finns väldigt många föräldrar som har använt barnen som vapen för att de har blivit tex bedragna, men det slutar så ofta, så ofta att barnet i senare skede i livet väljer bort den föräldern som tog från deras rättighet till den endra föräldern.
Detta gäller ju självklart både när det är en mamma eller en pappa som tar sig den friheten.

Vill du prata av dig, se en annan synvinkel så får du gärna PM:a mig.
Vi kan prata på telefon om du vill ( jag är väldigt snäll, trots att mina ord kanske kan kännas lite jobbiga att läsa :))

Jag har ett stort engagemang kring detta.

BBIC = Barnens Behov I Centrum.
Läs gärna länken jag tipsade om ovan.
Detta är något som håller på att introduseras inom socialförvaltningen, på endel platser i Sverige har tjänstemän gått kursen/kurserna men långt från alla ställen.
Länken påvisar bara helt kort vad det innebär.

Sedan skall de som går kursen helst även förstå och jobba utifrån det.
 
Sv: Kan han göra något?

Ähh, det är så länge sen vi träffade honom att han mer eller mindre inte finns mer. När jag tänker efter är det inte 5½ år utan 6½ år sen sist. Skit samma numera liksom.:crazy:

Min pappa struntade i mig också.
För ca 12 år sedan tog jag kontakt med honom, vi skrev några brev och träffades en gång.
Jag kände ingenting för honom.
Vi tappade kontakten och jag brydde mig inte, trodde jag.

Nu har jag förstått att jag faktiskt har en STOR besvikelse inom mig trots allt.
Min pappa ville inte ha mig.

Jag har jobbat mycket med mina känslor och tankar kring detta, de tog större plats inom mig än jag ville tro.

Mamma har aldrig pratat ner honom, och det är tur. För om hon hade tagit min pappa från mig så hade jag haft mycket svårt att hantera det.
Men något som blev helt fel, det var att jag hann att bli 15 år innan jag fick reda på sanningen.
Hon ljög för mig om vem som var min pappa i 15 år, det däremot är inte lätt att deala med.

Men trots allt så är det min biologiska pappa som valde bort mig, OM det inte är så att mamma döljer något för mig. Men det verkar inte så på varken henne eller honom.

Men din dotter har ju andra förutsättningar, hon vet.
Men man vet aldrig, känslan och besvikelsen kan kanske komma att ploppa upp senare i livet.
När något triggar det inre.
 
Sv: Kan han göra något?

Jag har inte skrivit farlig, det är du som lägger de orden i min mun.

Skyddsaspekten innebär att man ser till att barnet får sina behov tillgodosedda. Klarar en förälder inte av det är det inte lämpligt ur barnets perspektiv att bli omhändertagen av den föräldern.

Vad lustigt att någon tycker att jag tar mammors perspektiv, jag brukar bli beskyld för tvärtom;)
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 449
Senast: Blyger
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 719
Senast: Liran
·
Ridning Hej! (det kanske är fel tråd men hoppas att det är ok) Min dotter har vid två tillfällen denna termin ramlat av en häst som har...
Svar
17
· Visningar
1 761
Senast: mamman
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp