Kan han göra något?

Sv: Kan han göra något?

Det sista du skriver menar jag är det viktigaste. Även jag uppfattar TS beskrivning som att pappan inte haft någon djupare kontakt med sitt barn, och jag är helt med på att det krävs mer än ett formellt faderskap för att ett barn skall känna trygghet hos en person.
Men med det sagt ifrågasätter jag ändå att använda barnets ålder som generellt mått på hur lämpligt det är att vara hos pappan exempelvis varannan helg, som jag uppfattade att du menade när du skrev att 7 månader var för tidigt. Det kanske är fel att göra diskussionen generell eftersom tråden handlar om just TS och hennes situation, men ett 7-månaders barn där pappan haft god kontakt och närhet med barnet kan jag inte alls se vara för litet för att tillbringa en hel helg med pappan.

Varannan helg är för tidigt för ett barn på 7 månader. Barnet är för litet för att förstå att mamma kommer på söndag och hämtar.....

Hade vi pratat om en tvååring hade jag varit helt med på att det har å göra med kontakten till pappan och barnets mognad, men inte för ett 7 månaders barn.
 
Sv: Kan han göra något?

Varannan helg är för tidigt för ett barn på 7 månader. Barnet är för litet för att förstå att mamma kommer på söndag och hämtar.....
Men är det något som hindrar att ett 7-månaders barn bor stadigvarande hos sin pappa, och med samma resonemang alltså inte borde sova hos sin mamma en hel helg?
(Jo rimligen just i TS fall, men generellt?)

(Du förstår säkert att jag vill ställa frågan på sin spets, det jag så uppenbart ifrågasätter är den så vanliga uppfattningen att mamma som av naturlag alltid innebär bättre vårdnadshavare och boende än pappa.:smirk: )
 
Senast ändrad:
Sv: Kan han göra något?

Men är det något som hindrar att ett 7-månaders barn bor stadigvarande hos sin pappa, och med samma resonemang alltså inte borde sova hos sin mamma en hel helg?
(Jo rimligen just i TS fall, men generellt?)

(Du förstår säkert att jag vill ställa frågan på sin spets, det jag så uppenbart ifrågasätter är den så vanliga uppfattningen att mamma som av naturlag alltid innebär bättre vårdnadshavare och boende än pappa.:smirk: )

Helt korrekt. Det spelar ingen roll vilket kön den fölräldern som barnet är tryggast med och har bäst kontakt med har, alltså om det bor hos mamma eller pappa, samma resonemang gäller. Pappor kan vara precis lika bra föräldrar som mammor kan vara, föräldraskapet sitter inte i könet.

Jag Försöker att inte tänka att det är pappor som inte har så bra kontakt, pappor som inte vill ha mer kontakt än varannan helg, pappor som inte tar ut fp osv, men ibland lyser det nog lite igenom att det i min dotters fall är just Pappan som gapade och skrek om SINA rättigheter, tänkte nada på dotter och nu inte har sett henne på över 22 veckor.... Men självklart kan ju faktiskt mammor också bete sig ju så! ;)
 
Sv: Kan han göra något?

Jag vill bara säga att jag helt håller med dig, har tyvärr inte tid att skriva mer ingående.

En 7 månaders bebis mår precis lika bra hos sin pappa som sin mamma.

På tal om minnet hos barnet som användes som ett argument av Enya till att inte barnet skulle vara hos sin pappa påvisar ännu mera vikten av att pappan i STOR utsträckning SKALL/BÖR vara med barnet så mycket det går och är möjligt.

För vem är man som tar sig så stor frihet att bestämma att pappan skall bli en främling :confused:

Nej, det skall vara ett igenkännande och trygghet för barnet oavsett vem barnet är hos.
I min värld är det självklart.

OM det inte är fastslaget att pappan eller mamman är FARLIG för barnet, och det är inte det jag pratar om.
 
Sv: Kan han göra något?

Klart barn som bor med ena förälderna ska vara med den andra så mycket som möjligt.
Men varannan helg är inte lämpligt. Det blir alldeles för långt mellan gångerna och en så liten bebis bör inte vara ifrån den som har hand om barnet all övrig tid så lång tid åt gången.
Då är det bättre att de får träffas några gånger i veckan några timmar åt gången.
Därför får man se till att man bor i samma stad som den andra.
Det är inte sjysst mot någon att flytta långt bort med bebisen eller utan.

Jag tycker att min 1½-åring är för liten för att sova hos sin pappa en hel helg. Trots att han umgås med sin pappa flera gånger i veckan och pappan sover över hos oss ibland.
 
Sv: Kan han göra något?

Jag tycker att du har en bra och sund inställning, men det är bara just detta jag vill att du utvecklar. Jag vill förstå hur du tänker :)

Jag tycker att min 1½-åring är för liten för att sova hos sin pappa en hel helg. Trots att han umgås med sin pappa flera gånger i veckan och pappan sover över hos oss ibland.
 
Sv: Kan han göra något?

kl
Generellt sett är jag för alll typ av delad vårdnad, men som mamma hade jag nog "vägrat" lämna över en 7 månaders bebis till en människa som visat så lite intresse för barnet under uppväxten - oavsett om människan råkar vara barnets far eller inte.

Vägra kan man kanske inte, men jag hade nog fan inte anstängt mig för att lämna över mitt barn till nån som lägger ifrån sig barnet skrikandes så fort det inte passar.
Dessutom verkar det i det här fallet som att man lika gärna kan lämna dottern till farmor direkt:devil:
 
Sv: Kan han göra något?

Jag vill bara säga att jag helt håller med dig, har tyvärr inte tid att skriva mer ingående.

En 7 månaders bebis mår precis lika bra hos sin pappa som sin mamma.

På tal om minnet hos barnet som användes som ett argument av Enya till att inte barnet skulle vara hos sin pappa påvisar ännu mera vikten av att pappan i STOR utsträckning SKALL/BÖR vara med barnet så mycket det går och är möjligt.

För vem är man som tar sig så stor frihet att bestämma att pappan skall bli en främling :confused:

Nej, det skall vara ett igenkännande och trygghet för barnet oavsett vem barnet är hos.
I min värld är det självklart.

OM det inte är fastslaget att pappan eller mamman är FARLIG för barnet, och det är inte det jag pratar om.

Pappan bestämmer att han ska bli en främling genom att inte var där hos barnet OCH mamman! Det är pappans ansvar att se till att han itne blir en främling.

Det handlar inte om att mamman har större rätt till barnet, det handlar om att varannan helg är alldeles för lång tid för ett litet barn att vara hos den andra föräldern. Och det är alldeles för lång tid emellan som går innan den träffar den andra föräldern.
 
Sv: Kan han göra något?

Det handlar inte om att mamman har större rätt till barnet, det handlar om att varannan helg är alldeles för lång tid för ett litet barn att vara hos den andra föräldern. Och det är alldeles för lång tid emellan som går innan den träffar den andra föräldern.
HÄR håller jag HELT med dig!
När vår äldsta dotter var bäbis så veckopendlade min man till jobb och var alltså hemma bara på helgerna. Inte idealiskt, men man måste försörja sig också...
Det var långa perioder under hela första året då det tog lååååång tid varje helg att få dottern att minnas och känna igen sin pappa. Och då träffades de i alla fall intensivt varje helg.
 
Sv: Kan han göra något?

Jag tycker helt enkelt att han är för liten för att sova borta från mig en hel helg.
Han är van att träffa mig varje dag.
Jag och pappan har varit särbos ändå sen sonen föddes, så han är van att inte träffa sin pappa varje dag.
Men pappan håller med om att en hel helg blir för lång tid.
Dessutom har vi ingen anledning att låta sonen sova hos honom så mycket.
Han bor ju hos mig så vi anser att det är bättre att pappan är här med oss.

Imorgon ska jag dock ut och äta med klassen, så då får sonen sova hos sin pappa så jag ska få sovmorgon på söndag.
Han var precis 1 år när han sov utan mig första gången.
Det har gått jättebra varje gång, det finns bara ingen anledning att vi ska vara ifrån varandra en hel helg.
 
Sv: Kan han göra något?

Jag tycker att det låter som om du och pappan är helt överens, precis som det skall vara :)

HÄRLIGT!!

Ni verkar hittat något bra som gör att ni sätter barnet först, sedan er själva :bow:

Tänk om alla kunde göra det.
 
Sv: Kan han göra något?

Fast jag tolkar det som att de fortfarande har ett förhållande? Så tolkar i alla fall jag ordet "särbo". Och då är det förmodligen oändligt mycket enklare att kommma överens än om man avslutat/håller på att avsluta ett förhållande.

På frågan om små barn och helgboende är jag överens med Enya och Mustasukka. Mina barn bodde ett tag när de var 1 och 3 hos sin pappa varannan helg. 3-åringen klarade det bra, 1-åringen sov inte på två nätter när han kom hem, sen började han känna sig trygg igen.

Men självklart spelar det ingen roll om den förälder som är tryggheten i denna ålder är mamman eller pappan. Och självklart är det allra bästa om båda kan vara trygghet, men det är inte alla gånger det fungerar efter en skilmässa rent praktiskt.
 
Sv: Kan han göra något?

Ja, visst är vi tillsammans även om vi inte bor ihop.
Min stora son som är 6 år har inte samma pappa, men även hans pappa och jag kommer bra överens.
Det går sällan mer än 2-3 dagar utan att jag träffar honom fast han bor hos sin pappa halva veckorna.
Sonen vet att han får träffa den han inte bor hos just då, när han vill.
Hans pappa brukar bjuda över mig och min 1½-åring på fika när sonen är hos honom. Ibland kommer pappan hem till oss och med eller utan 6-åringen.
 
Sv: Kan han göra något?

Ja, visst är vi tillsammans även om vi inte bor ihop.
Min stora son som är 6 år har inte samma pappa, men även hans pappa och jag kommer bra överens.
Det går sällan mer än 2-3 dagar utan att jag träffar honom fast han bor hos sin pappa halva veckorna.
Sonen vet att han får träffa den han inte bor hos just då, när han vill.
Hans pappa brukar bjuda över mig och min 1½-åring på fika när sonen är hos honom. Ibland kommer pappan hem till oss och med eller utan 6-åringen.

:bow::bow:
 
Sv: Kan han göra något?

Jag måste bara inflika eftersom jag är en av dom som säger att barnet är för litet att minnas och eftersom Enya inte minns allt jag sa vilket är helt fullkomligt förståenligt eftersom hon ändå förstod innebärdern att det inte var bra.
Det handlar inte om att pappan ses som färmling utan att barnet är för liten att förstå att vissa saker inte kommer på en gång utan tar tid. Så små barn har inte minne som sträcker sig över flera dagar. Dom "förstår" helt enkelt inte begreppet "vi ses i morgon".
Det gör att barnet kommer att känna sig övergiven när den som den är mest knuten till försvinner i flera dagar och detta kommer upprepa sig varje gång det händer. Jag upplever att det är först runt tre år dom har begreppet "idag, igår och i morgon".
Små barn behöver en knutpunkt. Har det lilla barnet ett syskon kan detta syskonet blir knutpunkten och den största tryggheten istället för föräldern och barnet lättare "överlever" mentalt utan större men.
Att någon gång i barnets liv lämna bort dom i liten ålder är inte hela världen för barnet kommer över det men det är upprepningen som skapar det största problemet.
Sedan anser jag att barnet bör få ta del i båda föräldrarna och i möjliga mån att båda finns på nära håll. Att det är viktigt att föräldrarna klarar av att vara vuxna vid en ev. separering och kan komma över groll till förmån för deras barn.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 449
Senast: Blyger
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 719
Senast: Liran
·
Ridning Hej! (det kanske är fel tråd men hoppas att det är ok) Min dotter har vid två tillfällen denna termin ramlat av en häst som har...
Svar
17
· Visningar
1 761
Senast: mamman
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp