När jag jobbade som väktare var det en anställd hos en kund som var väldigt knepig. Han visste att jag älskade djur. En gång när jag jobbar så säger han; Jag förstår inte varför man har djur som man inte äter? Vad är egentligen poängen med att ha djur om man inte ska äta upp dem?!
Och jag är så jävla nöjd med mitt svar att jag fortfarande tänker på det men jämna mellanrum. "Vet du, jag känner precis likadant om barn". Jag väntar, men han är så chockad att han inte får fram ett ord. Jag vet att han hade flera barn själv.
Givetvis känner jag inte så för barn, men det var nice att ha ett så pass bra "svar på tal" som gjorde att han aldrig mer var jobbig mot mig igen utan att jag behövde göra en jättekonflikt av det hela utan bara stenkallt kasta samma skit på på honom som han först hade kastat på mig, och jag tror att han insåg det olämpliga i vad han hade sagt.
Och jag är så jävla nöjd med mitt svar att jag fortfarande tänker på det men jämna mellanrum. "Vet du, jag känner precis likadant om barn". Jag väntar, men han är så chockad att han inte får fram ett ord. Jag vet att han hade flera barn själv.
Givetvis känner jag inte så för barn, men det var nice att ha ett så pass bra "svar på tal" som gjorde att han aldrig mer var jobbig mot mig igen utan att jag behövde göra en jättekonflikt av det hela utan bara stenkallt kasta samma skit på på honom som han först hade kastat på mig, och jag tror att han insåg det olämpliga i vad han hade sagt.