På att killen nu gjort klart att det tydligen inte ska vara vi.
Han var här och hämtade ett papper till sonens glasögon som de ska fixa i veckan, medan jag nattade mini drog han utan ett ord. Sade hejdå till sonen men inte ett jota till mig, fick ett mess sedan att han var tvungen att åka hem för att kläderna kliade så pga den där allergiska reaktionen han har, fullt förståeligt men han kunde väl alla fall ha sagt nåt. Innan jag gick upp med mini om inte annat. Men nej han bara drog.
Svarade på messet och skrev att det var tråkigt att det blivit så annorlunda mellan oss, jämfört med hur det var i början.
Han svarade efter en stund att han inte mår så bra psykiskt för att han varit sjuk så mycket och att han inte känner glädje i någonting. Han bryr sig bara om sonen nu. (happ tack, med andra ord jag betyder inte ett skit.)
Fattar att han mår dåligt, men han kunde väl ha pratat med mig? Inte frusit ut mig och sedan slängt i ansiktet på mig att han inte bryr sig ett dugg om mig.
Jag ska ta hänsyn till hur han mår, men han skiter fullständigt i att han sårar mig och hur jag mår av det. Jag kunde ha stöttat honom om jag fått chansen.
Bara för att man är sjuk ett tag (i öroninflammation, halsfluss och lite sånt) så ignorerar man sin partner totalt mer eller mindre?
Varför öhvt inleda något om man nu inte menar nåt med det
