Jobbsökartips

Men TS är utredd och bedömd som att inte ha en npf eller autism diagnos? Så det är inte relevant.

Särskilt nu i covidtider kanske det är möjligt att jobba hemifrån? Har för mig att TS redan gjort det och det kan vara en bra lösning att hitta ett jobb med liknande arbetsuppgifter där man bara behöver vara på kontor någon dag i veckan. Det fungerar även med BS och arbetsterapeut om man jobbar in flex.
 
I grunden kommer det självförtroendet från tryggheten i att man vet vad man kan, vad man är bra på och kan få fram det i ansökan och senare på en intervju
Då har jag gått min utbildning i onödan. Och att jag klarade mitt förra jobb är en slump.
 
Det är väl högst relevant med tanke på diskussionen. TS är närmast rädd för att söka jobb som inte funkar, men det är ju inte så att en får 100 % av jobb en söker. Därför behöver en kanske söka en del jobb som inte är 100 % matchning mot önskemål, för det är rätt otroligt att ens få komma till intervju på 70 % av ansökningar.

En bra början är ju att skicka iväg på allt i rätt område som ens har en chans att bli intervjuad - om inte annat för träning i att presentera sig själv på ett vettigt sätt.

Jag håller helt med, dels så blir det mer avdramatiserat ju fler intervjuer man går på, dels så skulle jag vilja säga att det är på förhand omöjligt att avgöra om man kommer trivas med ett jobb eller inte.

Det är så många faktorer som avgör trivsel, arbetsuppgifterna är bara en bråkdel. Hur de fördelas, hur ens närmaste chef är, om man trivs med sina arbetskamrater etc. På pappret helt exakt lika arbeten kan vara som natt och dag.
Jag har numera ett jobb jag aldrig trodde jag skulle trivas med (men sökte ändå, mest på chans) och trivs så otroligt bra. Jag har haft jobb som jag teoretiskt är mer lämplig till, med mer utbildning och talang till, som verkligen inte fungerade.

Man vet egentligen inte förrän man har provat just exakt den arbetsplatsen.

Så mitt förslag är att inte vara rädd. Jag var det, helt i onödan. Funkar det inte söker man nytt jobb :)
 
Hur får man f.ö. upp självförtroendet vid jobbsökning? Tycker inte jag kan något.
Önskar att jag hade ett bra svar. Var där i alldeles för många år. Men det gick över, tack och lov. Borde nog ha bett om hjälp med mitt jobbsökande. Du är modig som gör det!

Men du, har ni diskuterat lönebidragstjänst eller liknande på AF? Du har ju varit sjuk så länge och skulle nog må bra av att få komma igång med lite mjukare villkor. Komma in i jobblunken och bygga upp styrkan i knopp och kropp och helst få jobba med trevliga kollegor. Och kunna ha boendestöd utan att det blir ett extra stressmoment.
 
Mitt största tips, något jag behövt tänka på ibland är att se det som en övning. Träna på att skriva cv, träna på att gå på intervju, träna på att presentera dig själv bra osv. Det handlar inte om att vara bra eller dålig, du kunde väl inte köra bil första gången du satte dig bakom ratten?
 
Jag känner ingen trygghet alls i att jag kan något. Känns meningslöst att ens försöka få ett jobb.

Alla jobb och chefer efterfrågar inte heller självförtroende, utan hellre en vilja till att jobba med sig själv och god inställning till förbättringar. Sen bygger man ett självförtroende utifrån det.

Dvs skillnad på " jag kan inget och kommer aldrig kunna nåt" och " Jag kan inget, men jag skulle gärna vilja lära mig".
 
Den självbilden lär väl förhoppningsvis ändra på sig något iaf när du tillfrisknat från din depression.
Jag blir antagligen aldrig frisk.
Jag håller helt med, dels så blir det mer avdramatiserat ju fler intervjuer man går på, dels så skulle jag vilja säga att det är på förhand omöjligt att avgöra om man kommer trivas med ett jobb eller inte.

Det är så många faktorer som avgör trivsel, arbetsuppgifterna är bara en bråkdel. Hur de fördelas, hur ens närmaste chef är, om man trivs med sina arbetskamrater etc. På pappret helt exakt lika arbeten kan vara som natt och dag.
Jag har numera ett jobb jag aldrig trodde jag skulle trivas med (men sökte ändå, mest på chans) och trivs så otroligt bra. Jag har haft jobb som jag teoretiskt är mer lämplig till, med mer utbildning och talang till, som verkligen inte fungerade.

Man vet egentligen inte förrän man har provat just exakt den arbetsplatsen.

Så mitt förslag är att inte vara rädd. Jag var det, helt i onödan. Funkar det inte söker man nytt jobb :)
Alltså, jag vet ju att jag inte trivs med hårt fysiskt jobb. Det finns inget som kan övertrumfa det.
Önskar att jag hade ett bra svar. Var där i alldeles för många år. Men det gick över, tack och lov. Borde nog ha bett om hjälp med mitt jobbsökande. Du är modig som gör det!

Men du, har ni diskuterat lönebidragstjänst eller liknande på AF? Du har ju varit sjuk så länge och skulle nog må bra av att få komma igång med lite mjukare villkor. Komma in i jobblunken och bygga upp styrkan i knopp och kropp och helst få jobba med trevliga kollegor. Och kunna ha boendestöd utan att det blir ett extra stressmoment.
Jag har inte pratat med Af på länge, så jag vet ingenting.
 
Jag blir antagligen aldrig frisk.

Alltså, jag vet ju att jag inte trivs med hårt fysiskt jobb. Det finns inget som kan övertrumfa det.

Jag har inte pratat med Af på länge, så jag vet ingenting.

Det finns olika grad på " hårt fysiskt jobb", ofta också olika på till synes lika arbetsplatser. En del har mycket hjälpmedel och systematiskt organiserat arbetsergonomi, fast det verkar tyngre än det är, medans "lättare" jobb kan vara fysiskt mer påfrestande än de tunga.

Det beror till stor del på arbetsplatsen, men visst, vissa områden är värre än andra. För mig var det absolut värst att jobba i stall. Ständigt kallt och dragigt, inga hjälpmedel för det som var tungt etc.

Ett jobb inom tung tillverkningsindustri kan vara lättare fysiskt än ex.vis statiskt sittande arbete vid en dator. Ett jobb där man rör på sig lagom, får växla arbetställning och har hjälpmedel till alla tyngre moment, vs ett jobb som på sikt är påfrestande på kroppen.

Det finns mängder med jobb som är lite mittemellan, där man växlar arbetsuppgifter under dagens gång ex. vara i kassa, plocka fram varor, administration etc. Egentligen är såna arbeten bäst för både huvudet och kroppen, där arbetet inte är ensidigt.

Men jag tror också starkt på att man inte ska gå från depression och lång arbetslöshet till 100% över en dag. Det är som bäddat för bakslag där man kommer ut med ännu sämre förutsättningar till nästa gång.

Imed att du får boendestöd ,jag vet inte exakt bakgrunden till hur man blir berättigad till det, kanske nånting som kan även berättiga till mer stöd från AF?
 
Angående att behöva några timmar för att sköta privata ärenden så finns det flextid hos många arbetsgivare. Dvs. behöver du ha 1 timme ledigt mitt på dagen för att fixa något privat så kan du börja 30 min tidigare och jobba 30 min längre på dagen för att kompensera din lediga timme. Eller jobba in din tid de andra dagarna i veckan. Sånt brukar ordna sig.

Det här med att jobba eller vara hemma så tänker jag att man inte får glömma att det finns en rehabiliterande effekt i att arbeta också. Vara behövd och stå på egna ben.

Det värsta som kan hända om du får ett jobb som du inte kan lära dig gilla är att du säger upp dig. Värre än så är det inte.

Resekostnader för att ta dig till jobbet får du ju dra av i skatten då du deklarerar, så tveka inte att ta ett jobb för den skull.
 
Hur får man f.ö. upp självförtroendet vid jobbsökning? Tycker inte jag kan något.
Jag angrep mina ansökningar så här: Jag skrev inte att jag var bra på ditten och datten. Jag skrev helt enkelt vad jag gjort och vad jag lärt mig/gjort under den tiden. Jag skrev vad jag var intresserad av och inte. Till viss del så kanske man skriver lite vad man vet att de vill höra. Tex istället för "jag behöver jobba någonstans och erat företags ser väll lika bra ut som alla andra" så får man skriva "jag såg er annons och tyckte det var intressant att jobba hos er pga av x=något om deras företag som verkar lite positivt". Om du behöver hjälp med positiva saker om dig själv så fråga dina klasskompisar vad de skulle säga att dina styrkor är. Jag gissar utifrån vad du berättar här att de tycker att du är kunnig inom trädgård tex.
 
Är inte det där med att det är lättare att hitta en anställning när man redan har en, en myt. För mig har det då aldrig varit på det sättet. Däremot har man ju inte samma press på sig att hitta en ny anställning eftersom man ju då redan har en inkomst. Men jag har aldrig upplevt att det varit någon fördel i jobbsökandet, snarare tvärtom har man ju en uppsägningstid att ta hänsyn till.

När vi anställer parkarbetare så anställs de flesta på säsong åtminstone första året, det är så man kommer in, då det är just mycket säsongsanställningar inom park och trädgård är det även vanligt med både luckor i cvt och med arbetsfria perioder. Jag förstår faktiskt inte poängen med att pressa TS? Börja söka de jobb du vill ha, när du inte hittar fler av dom sök de du kan tänka dig, sen söker du dom du egentligen inte vill ha och tillslut får man KANSKE ge sig på de där man verkligen inte vill ha. Men som sagt, de flest har inte börjat rekrytera ännu. Man rekryterar för säsong i januari-februari och för sommaranställning i mars för det mesta. Fasta tjänsten brukar ofta tillsättas via LASade säsongare men annars kommer de ut i februari-mars eller möjligen till hösten om det är någon som säger upp sig då. Vinter och sommar är lite dötid vad det gäller rekrytering.
Jag har aldrig jobbat i "trädgårdsbranchen" så det kanske är helt annorlunda där men inom administration och transport är det iaf absolut ingen myt. I min erfarenhet är att ju mindre officiell utbildning ett jobb kräver (läkare t.ex kräver väldigt mycket) desto viktigare är arbetslivserfarenhet. En administratörsutbildning säger väldigt lite, att du jobbat med det flera år visar att du klarar det. Samma inom transport, du är egentligen som minst attraktiv när du precis tagit korten, det är erfarenheten de flesta vill åt.

Jag försöker inte pressa TS men får lite intrycket av att hon kanske utbildat sig till något hon inte alls vill jobba med? Då får man ju nästan prova det ändå för att se om man kanske ändrar uppfattning när man gör det "live" eller söka någon orelaterat som kan vara väldigt svårt även utan en depression. Alternativet vore ju att utbilda sig igen till något annat men det förstod jag det som att ekonomin inte riktigt tillät.

TS - Ingen kan något när man är ny på jobbet, det lär man sig eftersom och självförtroendet kommer med det. När jag ställs inför något nytt som jag inte kan och jag tycker det är jobbigt så brukar jag alltid tänka att vad gör det om det blir fel? Jag är ju inte kirurg, jag ska inte skära i någon och står där och funderar på att hur var det nu igen..? Vilken mardröm! Detta är ju bara en skitsak så jag gör så gott jag kan och blir det fel så vet jag till nästa gång, ingen större skada skedd :)
 
Jag angrep mina ansökningar så här: Jag skrev inte att jag var bra på ditten och datten. Jag skrev helt enkelt vad jag gjort och vad jag lärt mig/gjort under den tiden. Jag skrev vad jag var intresserad av och inte. Till viss del så kanske man skriver lite vad man vet att de vill höra. Tex istället för "jag behöver jobba någonstans och erat företags ser väll lika bra ut som alla andra" så får man skriva "jag såg er annons och tyckte det var intressant att jobba hos er pga av x=något om deras företag som verkar lite positivt". Om du behöver hjälp med positiva saker om dig själv så fråga dina klasskompisar vad de skulle säga att dina styrkor är. Jag gissar utifrån vad du berättar här att de tycker att du är kunnig inom trädgård tex.
så gör jag med när jag söker jobb.
 
Jag har aldrig jobbat i "trädgårdsbranchen" så det kanske är helt annorlunda där men inom administration och transport är det iaf absolut ingen myt. I min erfarenhet är att ju mindre officiell utbildning ett jobb kräver (läkare t.ex kräver väldigt mycket) desto viktigare är arbetslivserfarenhet. En administratörsutbildning säger väldigt lite, att du jobbat med det flera år visar att du klarar det. Samma inom transport, du är egentligen som minst attraktiv när du precis tagit korten, det är erfarenheten de flesta vill åt.

Jag försöker inte pressa TS men får lite intrycket av att hon kanske utbildat sig till något hon inte alls vill jobba med? Då får man ju nästan prova det ändå för att se om man kanske ändrar uppfattning när man gör det "live" eller söka någon orelaterat som kan vara väldigt svårt även utan en depression. Alternativet vore ju att utbilda sig igen till något annat men det förstod jag det som att ekonomin inte riktigt tillät.

TS - Ingen kan något när man är ny på jobbet, det lär man sig eftersom och självförtroendet kommer med det. När jag ställs inför något nytt som jag inte kan och jag tycker det är jobbigt så brukar jag alltid tänka att vad gör det om det blir fel? Jag är ju inte kirurg, jag ska inte skära i någon och står där och funderar på att hur var det nu igen..? Vilken mardröm! Detta är ju bara en skitsak så jag gör så gott jag kan och blir det fel så vet jag till nästa gång, ingen större skada skedd :)
Jag gick utbildningen för jag tänkte jag kunde ha nytta av den med annat än att rent praktiskt stå och gräva och rensa ogräs, alternativt att jag kunde använda utbildningen till att komma vidare till någon påbyggnadsutbildning. Jag gillar som sagt trädgård men hatar att stå och jobba med det 8 timmar om dagen rent fysiskt. Det är för tungt och kroppen protesterar. Det räcker gott och väl med det jag har hemma.

Det största problemet med att fortsätta utbilda sig, är tillgången på utbildningar. Det finns typ ingenting i den här regionen. Det finns en distansutbildning jag är intresserad av men den kostar 125000. De pengarna finns inte. Och jag är osäker på om just den utbildningen kan leda till jobb.

Jag funderar på om jag skulle försöka hitta någon administrationsutbildning, men vet inte vilken jag ska välja. Många jobb vill att man ska ha någon sådan utbildning. Erfarenhet verkar inte betyda så mycket.

Helst skulle jag vilja hitta något jobb där jag kan kombinera administration med trädgård.
 
Jag gick utbildningen för jag tänkte jag kunde ha nytta av den med annat än att rent praktiskt stå och gräva och rensa ogräs, alternativt att jag kunde använda utbildningen till att komma vidare till någon påbyggnadsutbildning. Jag gillar som sagt trädgård men hatar att stå och jobba med det 8 timmar om dagen rent fysiskt. Det är för tungt och kroppen protesterar. Det räcker gott och väl med det jag har hemma.

Det största problemet med att fortsätta utbilda sig, är tillgången på utbildningar. Det finns typ ingenting i den här regionen. Det finns en distansutbildning jag är intresserad av men den kostar 125000. De pengarna finns inte. Och jag är osäker på om just den utbildningen kan leda till jobb.

Jag funderar på om jag skulle försöka hitta någon administrationsutbildning, men vet inte vilken jag ska välja. Många jobb vill att man ska ha någon sådan utbildning. Erfarenhet verkar inte betyda så mycket.

Helst skulle jag vilja hitta något jobb där jag kan kombinera administration med trädgård.
Att de frågar efter utbildning när det kommer till administration har troligtvis mer att göra med att de vill få ner antalet sökande, det är inte ett jobb som kräver utbildning. Just därför kan det också vara ruskigt svårt att få ett jobb utan kontakter. De flesta sådana jobb hamnar inte ens på den öppna arbetsmarknaden utan tillsätts genom "någon som känner någon".

Vill du kombinera så är det väl butiksbiträde på Plantagen eller liknande som flera varit inne på som gäller, eller florist. Men jag tycker det vore synd om du inte provar att jobba inom något du utbildar dig till innan du ger upp på det. Att det är fysiskt tungt är dels något som blir bättre med tiden, men det finns också mycket hjälpmedel. Kanske måste du också jobba på den delen av dig själv som inte kan resa så långt? Som jag förstått bor du på ett ganska litet ställe och där kan det nog bli svårt att hitta -något- jobb om man inte är villig att flytta på sig lite.
 
Att de frågar efter utbildning när det kommer till administration har troligtvis mer att göra med att de vill få ner antalet sökande, det är inte ett jobb som kräver utbildning. Just därför kan det också vara ruskigt svårt att få ett jobb utan kontakter. De flesta sådana jobb hamnar inte ens på den öppna arbetsmarknaden utan tillsätts genom "någon som känner någon".

Vill du kombinera så är det väl butiksbiträde på Plantagen eller liknande som flera varit inne på som gäller, eller florist. Men jag tycker det vore synd om du inte provar att jobba inom något du utbildar dig till innan du ger upp på det. Att det är fysiskt tungt är dels något som blir bättre med tiden, men det finns också mycket hjälpmedel. Kanske måste du också jobba på den delen av dig själv som inte kan resa så långt? Som jag förstått bor du på ett ganska litet ställe och där kan det nog bli svårt att hitta -något- jobb om man inte är villig att flytta på sig lite.
Det finns inga hjälpmedel inom trädgårdsarbete. Man kommer inte ifrån att det är tungt och slitigt. Hade det funnits hjälpmedel så hade vi fått lära oss om dem på utbildningen. Jag har provat att jobba inom området på praktiken. Det räcker. Jag räknade timmar, dagar och veckor tills det skulle vara slut.

Alltså jag KAN åka en timme hemifrån och där finns det jobb. Haken är att jag vill inte ägna 2 timmar om dagen på pendling. (Blir ju sjukt dyrt också.) Skulle jag få ett jobb en timme bort skulle jag försöka få ett annat jobb närmare så fort det går.

Det var en jävla miss att bosätta sig här. Trodde jag skulle ha kvar mitt jobb för evigt. Och nu sitter jag här och har långt till stan.
 

Liknande trådar

Relationer Jag och pojkvännen har börjat prata om att flytta ihop, det i sig är inget stort eller konstigt. Men vi bor 18mil ifrån varandra och med...
Svar
0
· Visningar
507
Senast: Myzan87
·
Skola & Jobb Den här vintern har fått mig att undra om jag verkligen orkar fortsätta köra buss. Jag älskar det verkligen, det är mitt drömyrke sen...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
8 074
Senast: BernT
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
1 181
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 742

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Jämställt förhållande
  • Årets Nobelpris
  • Unga brottslingar

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp