BuenoBull
Trådstartare
Godmorgon alla fantastiska bukefalister!
Jag har legat vaken nu under natten till och från och malt lite tankar. Jag känner att jag verkligen inte är där jag vill i livet, jag fyller snart 27 år och har inget körkort än, jag har inget jobb att gå tillbaka till efter föräldraledigheten, jag har inte börjat plugga än vilket jag velat göra under en längre tid. Körkortet påbörjades för drygt ett år sedan men jag misslyckades på första uppkörningen, sedan blev det en del omständigheter med körskolan som gjorde att jag inte ville gå tillbaka dit och nu har hela den biten legat på is. Jobb känns som att det finns ungefär lagerarbete eller vårdjobb, vilket inte är något fel på i sig men jag har ont i kroppen och känner att jag inte vet hur pass jag kommer att klara ett så fysiskt jobb. Därav vill jag även utbilda mig och påbörjade 2014 att läsa upp ämnen för att utbilda mig till djurskyddsinspektör. Äldsta dottern hade precis nyligen börjat förskola och det gick inte så bra som vi hoppats på. Hon blev otrygg i sig själv och fick problem med sömnen framförallt. Det gjorde att jag valde att avsluta studierna och dra ner på hennes förskoletimmar. (Ser redan nu när jag skriver att det ser ut som att jag skyller på en hel del omständigheter...)
Ovanpå detta har sambon och jag en dröm om att flytta till hus men just nu finns ingen ekonomi till det, tanken är att vi ska ha hittat "vår plats i livet" innan äldsta tjejen ska börja skolan.
Dessutom känner jag att jag behöver jobba en hel del på mig själv och det är framförallt här jag inte vet till hundra var jag ska börja. Dels har jag en del övervikt att jobba på och den är ju inte så svår i sig egentligen. Mitt slutmål är 30-35 kg bort (herregud vad det ser ut när man skriver ut det!) och det känns som att jag inte vet var jag ska börja. Min tanke är att börja komma ut på de där barnvagnspromenaderna när äldsta är på förskolan, men som så många andra säkert så ägnar jag den tiden åt att istället hålla efter hemmet. Det finns en hel del att jobba på gällande kosten. Jag var hos dietist i våras när jag var gravid och det är ju inte det att jag inte vet hur man ska äta, det är bara steget dit att göra det
Framförallt har jag en del självkänsla att jobba på och det tror jag är mitt största hinder i livet egentligen. Jag känner att jag ofta låter bli att göra saker för att jag tror att jag ska vara dålig, inte passa in och för vad andra ska tycka och tänka om mig. Det tror jag säkert kan ha varit bidragande till att jag gav upp körkortet och plugget. Jag känner mig ofta låst i mig själv, jag vet inte var jag ska börja och känner att jag kan bli arg och irriterad över det. På mig själv men också på min familj, alltså att en vardaglig irritation kan växa sig orimligt stor och så går det ut över mina närmsta. Det leder ju inte till något positivt alls och emellanåt tycker jag så synd om dem att de ska behöva stå ut med mig, liksom.
Jag har en del hobbies jag skulle vilja prova på, jag skulle vilja börja rida men första tanken är att det kan man inte göra när man är så här gammal. Jag skulle vilja sjunga i kör, utöva någon sport osv men var börjar man i min ålder? Är man konstig då? Alltså, ni hör ju. Jag hade ju aldrig tänkt så om någon annan hade skrivit det jag skriver själv.
Jag skulle kunna flumma ut hur mycket mer som helst men då orkar nog ingen läsa Min egentliga fråga är väl hur man börjar ta tag i sig själv? Var vänder man sig för att jobba på sin självkänsla? Vem kontaktar man om man vill veta varför man har vissa beteenden och hur man kan påverka dem? Jag vill att 2016 ska bli ett förändringens år för nu har jag tänkt så länge på att ta tag i saker men inget har hänt. Jag vill börja trivas med mig själv, vara en skön livskamrat till min partner och framförallt bli en god förebild för mina barn. Hjälp?
(Känner att detta blev ett konstigt och ett något utelämnande inlägg men hoppas på svar med god ton)
Jag har legat vaken nu under natten till och från och malt lite tankar. Jag känner att jag verkligen inte är där jag vill i livet, jag fyller snart 27 år och har inget körkort än, jag har inget jobb att gå tillbaka till efter föräldraledigheten, jag har inte börjat plugga än vilket jag velat göra under en längre tid. Körkortet påbörjades för drygt ett år sedan men jag misslyckades på första uppkörningen, sedan blev det en del omständigheter med körskolan som gjorde att jag inte ville gå tillbaka dit och nu har hela den biten legat på is. Jobb känns som att det finns ungefär lagerarbete eller vårdjobb, vilket inte är något fel på i sig men jag har ont i kroppen och känner att jag inte vet hur pass jag kommer att klara ett så fysiskt jobb. Därav vill jag även utbilda mig och påbörjade 2014 att läsa upp ämnen för att utbilda mig till djurskyddsinspektör. Äldsta dottern hade precis nyligen börjat förskola och det gick inte så bra som vi hoppats på. Hon blev otrygg i sig själv och fick problem med sömnen framförallt. Det gjorde att jag valde att avsluta studierna och dra ner på hennes förskoletimmar. (Ser redan nu när jag skriver att det ser ut som att jag skyller på en hel del omständigheter...)
Ovanpå detta har sambon och jag en dröm om att flytta till hus men just nu finns ingen ekonomi till det, tanken är att vi ska ha hittat "vår plats i livet" innan äldsta tjejen ska börja skolan.
Dessutom känner jag att jag behöver jobba en hel del på mig själv och det är framförallt här jag inte vet till hundra var jag ska börja. Dels har jag en del övervikt att jobba på och den är ju inte så svår i sig egentligen. Mitt slutmål är 30-35 kg bort (herregud vad det ser ut när man skriver ut det!) och det känns som att jag inte vet var jag ska börja. Min tanke är att börja komma ut på de där barnvagnspromenaderna när äldsta är på förskolan, men som så många andra säkert så ägnar jag den tiden åt att istället hålla efter hemmet. Det finns en hel del att jobba på gällande kosten. Jag var hos dietist i våras när jag var gravid och det är ju inte det att jag inte vet hur man ska äta, det är bara steget dit att göra det
Framförallt har jag en del självkänsla att jobba på och det tror jag är mitt största hinder i livet egentligen. Jag känner att jag ofta låter bli att göra saker för att jag tror att jag ska vara dålig, inte passa in och för vad andra ska tycka och tänka om mig. Det tror jag säkert kan ha varit bidragande till att jag gav upp körkortet och plugget. Jag känner mig ofta låst i mig själv, jag vet inte var jag ska börja och känner att jag kan bli arg och irriterad över det. På mig själv men också på min familj, alltså att en vardaglig irritation kan växa sig orimligt stor och så går det ut över mina närmsta. Det leder ju inte till något positivt alls och emellanåt tycker jag så synd om dem att de ska behöva stå ut med mig, liksom.
Jag har en del hobbies jag skulle vilja prova på, jag skulle vilja börja rida men första tanken är att det kan man inte göra när man är så här gammal. Jag skulle vilja sjunga i kör, utöva någon sport osv men var börjar man i min ålder? Är man konstig då? Alltså, ni hör ju. Jag hade ju aldrig tänkt så om någon annan hade skrivit det jag skriver själv.
Jag skulle kunna flumma ut hur mycket mer som helst men då orkar nog ingen läsa
Min egentliga fråga är väl hur man börjar ta tag i sig själv? Var vänder man sig för att jobba på sin självkänsla? Vem kontaktar man om man vill veta varför man har vissa beteenden och hur man kan påverka dem? Jag vill att 2016 ska bli ett förändringens år för nu har jag tänkt så länge på att ta tag i saker men inget har hänt. Jag vill börja trivas med mig själv, vara en skön livskamrat till min partner och framförallt bli en god förebild för mina barn. Hjälp?(Känner att detta blev ett konstigt och ett något utelämnande inlägg men hoppas på svar med god ton)
Nästa steg är att göra en lista med prioordning, ska bli roligt faktiskt!
