Jobb man inte vill ha

[Fossing]

Sv: Jobb man inte vill ha

*kl*

Jag har psykiska (icke utredda) problem som bland annat utmärker sig som enorm stresskänslighet med ångest och depression som följd.
Det som funkar för mig är
1. Minimalt med ansvar för "stora frågor". Jag fixar att ta ansvar för konkreta, härochnu-uppgifter men saker som innebär planering, långsiktighet och personalfrågor gör mig enormt stressad. Var stallchef ett tag och att vara ansvar för hästarna och eleverna gick jättebra, däremot pressen från ledningen osv fixade jag inte.
2. Relativt fysiskt arbete. Jag blir _totalt_ knäpp av att sitta stilla mer än ett par timmar. Däremot blir jag givetvis lättare deprimerad om jag är skittrött hela tiden, så 3h stallarbete och 6h ridning varje dag funkade inte.
3. Jobba deltid. Jag kan inte jobba heltid. Trist men sant. Möjligtvis skulle jag kunna jobba heltid (dvs 37.5h) i en förlåtande, ostressig miljö med flextid.

Just nu jobbar jag 3 dagar/vecka (så totalt 32-33h eftersom en normal "dag" hos oss är 10-11h) och pluggar halvtid. Det går okej, men det är precis att jag har näsan över vattenytan. Letar för fullt efter ett annat deltidsjobb som hänger ihop med min utbildning (bibliotekarie) och får helt enkelt vara väldigt fysiskt aktiv på fritiden istället.

 

[susanne]

Sv: Jobb man inte vill ha

Ens inställning till jobbet är en viktig faktor om man riskerar bli utbränd. En som är inte är ambitiös och sätter stor vikt vid att göra ett bra jobb blir inte utbränd alls lika lätt. Det är större risk att bli utbränd om man inte kan göra ett bra jobb (i sina egna ögon), än om man kan det. Ett jobb där du inte har möjlighet att göra ett bra jobb pga yttre eller inre begränsningar är farligt för hälsan.
Det är viktigt att man ger upp i tid man har ett jobb där man inte känner sig nöjd med sin insats.
Man måste kunna få tid att återhämta sig, att känna sig riktigt ledig.

 

[Kivina]

Sv: Jobb man inte vill ha

*kl*

Jag har jobbat som personlig assistent i flera år och jag kan säga att det var det drygaste jobb jag haft. Jag trivdes riktigt bra till en början, men ju längre tiden gick desto mer uttråkad blev jag. Med uttråkningen kom även frustrationen över att sitta av tiden utan att göra något vettigt, vänta på att få gå hem. Våra helgpass sträckte sig över ett dygn och ibland kunde jag komma hem och inse att jag under de 24 timmarna kanske arbetat effektiv tid på en timme! Resten av tiden satt jag på arslet och väntade på få göra något.. Snacka om att drivas till vansinne. Sen tillkom det faktum att mitt schema var lagt så att det kändes som att jag nästan aldrig var ledig. Var tredje vecka var jag ledig två dagar i sträck och jag gick skift vilket gjorde att jag alltid kände mig stressad för jobbet.

Just nu är jag arbetssökande och är utbildad för att arbeta kontorstider, vilket jag faktiskt ser framemot! Regelbundna tider passar mitt liv mycket bättre just nu! Jag är iofs väldigt mycket nattmänniska, men under utbildningen gjorde jag praktik på 10 veckor och då kände jag verkligen att jag fick till vettiga rutiner i fritiden också, OCH jag kände mig behövd på arbetet vilket ger mig en arbetstillfredsställelse

 

[Ellyne]

Sv: Jobb man inte vill ha

Jag har två släktingar som är socionomer (jobbar på socialkontor och migration) som gått in i väggen, den ena rätt rejält dessutom, det kanske inte är ett samband. Vet flera förskollärare som är nära att göra det, men det är vad jag utbildar mig till så... Lärare öht verkar vara utsatt yrke. Tyvärr. Men det är förstås inte bara yrket i sig som är avgörande! Flera andra omständigheter.

 

[sjoberga]

Sv: Jobb man inte vill ha

Självklart måste man prioritera. Vill man hinna med sina hästar kanske man inte kan jobba heltid. Man får tagga ner och prioritera det som man tycker är viktigt.

Men det innebär verkligen inte att samhället ska gå in och betala sjukskrivning på deltid och därmed subventionera fritidsintresset.